Vaknade tidigt idag. Och somnade om. Öppnade fönstret och lyssnade på regnet som smattrade och ja, somnade om.
Gårdagen blev trots gnisslet, bra. Vi åkte mc till Borensberg, njöt av sol, vind och räksallad. In alles 42 mil. Upptäckte att jag är överkänslig mot de nya öronpropparna jag införskaffat och öronsvid fick en ny innebörd. Ja. Vi har öronproppar för att dämpa ljudet när vi åker och att åka utan, som jag fick göra de sista tio milen, är intr optimalt för en ljudkänslig böna som jag.
Hade vi trevligt? Ja. Fick jag ont i magen när jag vid en paus upptäckte att sonen ringt fem gånger? Ja. Fick jag tag på honom direkt? Nej. Aaaarrghhh. Jag behöver lära mig att ta det lugnt. Till slut messade han och undrade var hans pass fanns. Suck. Och eftersom jag har ett helt radhus i huvudet, visste jag precis! Det jag däremot inte vet om radhuset är var i hela fridens namn jag lagt kartongen med sommarskor?? Finns en risk att här behövs trampas runt i kängor en längre tid p g a detta. Nu tänker jag inte leta precis idag för Lilla Systern har hört av sig och oroligt undrar om jag kommer hem idag?? Näe????
”Jag har lite kaos i köket ....” förvarnade den rara ungen och känner sin mamma precis. Får nämligen totalt spunk och spader när jag kommer hem till just .... kaos. Så jag håller mig borta!
Idag är en annan dag och mc-stället är på igen. En tur is coming up. Jag vaggar skav och oro i bröstet, försöker att inte tänka så mycket och att bara vara. Det är ta mig tusan inte helt enkelt! Off We go!