Dan före

Dan före midsommarafton. Jag har tagit ledigt och ska klippa mig och handla lite tills i morgon. Jag ska följa med sonen med sambo till hennes föräldrars hästgård, det blir lugnt och stilla. 

Kidsen turas om att ta hand om sin mamma, den här helgen föll lotten på sonen. Jag behöver väl inte tas om hand men det är skönt att slippa sitta ensam på midsommarafton, allt ska göras på annat vis för första gången. Och, de är väldigt omtänksamma och måna om mig. Det känns skönt.

Helgen som gick var vi på bröllop. Min systerdotter gifte sig, ett lantligt bröllop och det var både fint och trevligt. De hade tur med vädret, strålande sol. Skönt!

Annars leker jag semester på kvällarna, förbereder mig så jag är redo när det är dags om en vecka.

Har varit ute och ätit med vänner, badat, strosat runt i en stor park, läser mycket. Semestern är väldigt, väldigt efterlängtad. Jag behöver den, det känns tydligt i hela kroppen.

Semesterlängtan

Full regnmundering för att cykla till jobbet. Det regnade både uppifrån och på tvärsan och inte kändes det som sommar det allra minsta. Tog bild eftersom jag fick badbild från väninnan som är på västkusten i strålande sol, kontrade lite.

Klarade mig från regnet på hemvägen sen men när jag kom ut från vattengympan var det blött igen. Längtar efter sol och värme nu!

Igår var sonen gamla resurslärare här på middag, det var mycket trevligt. Jag gjorde caesarsallad och hade en ”bararberpaj” på lut. Med jordgubbar i. A men så gott det var. Vi satt och pratade långt ut i sena kvällen så idag är jag lite trött. Trött p g a trevligheter är ju helt ok. Det är roligt att vi fortfarande har kontakt, vi ses två gånger om året ungefär. I sommar går hon i pension och resursskolan här förlorar en mycket kompetent och fantastisk lärare. Vi ska fira hennes pension med en långvandring, får se vart det bär av.

En dag kvar att jobba denna vecka, det har blivit så med mina lediga fredagar, helg- och klämdagar att jag inte jobbat någon fredag sedan 9 maj och inte gör det förrän i augusti. Kortveckor på riktigt. Ganska skönt faktiskt!

Ska se Bonde söker fru ikväll om jag håller mig vaken!?

Rabarberpajen. Försvinnande god.

Lördagspyssel

Denna lördag lockar inte direkt med några utomhusaktivitet, det blåser halv storm och känns kyligt.

Har väl inga direkta planer, har pratat med syrran en timme, alltid kul.

En av hennes döttrar gifter sig nästa lördag och vi pratade bröllopskläder. Jag kom fram till att jag ska ha en klänning jag köpte förra året. Den har redan varit med på ett bröllop fast i en annan del av landet, så den blir ju ny här. Återbruk, det är ju poppis nu och det känns bra att ha kommit fram till det.

Ska också skjutsa Lilla systern som ska på fest efter jobbet, hon gör bruduppsättning idag. Pingsafton, det är väl en riktig ”giftashelg”??? Nåväl. Hårnålar är säkert grejen i den här blåsten.

På gården råder lite aktivitet, förra veckan hittades ett farligt föremål mellan två av husen, det blev en stor insats och nu sätter polisen upp kameror. Vi hade årsstämma i föreningen häromdagen och ska nu starta Grannsamverkan. Det känns ändå tryggt att prata om det och göra det man kan, känns som en bra förening. I min uppgång är alla väldigt trevliga, pratar och hejar när man ses och de har hjälpt mig tillrätta när jag undrat över något. Bra start i alla fall.

Så, en lugn lördag. Kanske Minstabarnbarnet droppar in?? Hon är alltid så välkommen!

Processa hit och dit

Att gå från tvåsamhet till att leva själv är då sannerligen en process. En process som jag mitt inne i. Har bestämt mig för att vara snäll mot mig själv, har liksom ett ”Hanteras varsamt”-mode inombords. Försöker i alla fall.

Kan gå från sprudlande glad till ledsen och tvivlande på fem sekunder. Kastas hit och dit i både tankar och känslor, jag vet att separationer, en förlust, triggar hjärnan på samma sätt som sorg. Och när jag tänker på att man ibland säger att sorg är randig så tja, mitt i det är jag.

Ledsenhet och tvivel står inte för att jag fattat fel beslut, jag har gjort rätt. Men det är ovant, nytt och lite läskigt. Faktiskt. Det tar tid.

Jag tog mig tid att åka ned till min bästa vän som är på västkusten i sin stuga. Där landade jag mjukt några dagar, kunde sova ordentligt, vi badade i havet, pratade i timmar och många varv på stickningen blev det. Väldigt skönt och härligt.

Nu är jag hemma igen och det är mycket på jobbet, det blir långa dagar och ja, jag ser fram emot att vara ledig igen på fredag. Längtar till semestern, att bara kunna vara utan krav och måsten.

Igår hängde jag med Minstabarnbarnet ett par timmar. Bästa aw.n i världen. Här och nu och bara det.