Så kom regnet

Igår vaknade jag med en urrig känsla i kroppen, gick upp, kokade en kopp te och så slog migränen till. Blev liggande till halv två innan jag försiktigt hasade ut i köket för att få i mig något att äta.

Det var varmt, skönt och tidvis soligt, satt en stund på verandan med solglasögon på och vaknade till liv igen. Så pass att jag städade ur uterummet i sakta mak. En skata irrade sig in där härförleden och i stressen bajsade den ned typ allt. Hjärtat fick hjälpa till att ta ned panelgardinerna och tvätta dem inne i badkaret, jag slängde in dynor och matta i tvättmaskinen.

Eftersom det hotades med skyfall plockade jag in alla pelargoner som stått ute i trädgården och det kändes skönt att få det gjort. Kände mig helt ok.

Vid åtta-blecket lystes himlen upp av blixtar på håll och åskan mullrade. Jag satt i mörkret ute på verandan och såg skådespelet. Efter en halvtimme började det blåsa här och regnet kom, det blåst åt alla håll så jag gick in. Det har regnat hela natten.

Även denna morgon vaknade jag tidigt med en konstig känsla i kroppen. Gick ned till köket, kokade en kopp te, satte mig i soffan och så slog huvudvärken till igen. Tog medicin, dåsat i fåtölj ett par timmar, sov i sängen en stund och nu har jag kunnat äta en knäckemacka.

Orkar noll och inget.

Har som tur är, tid hos neurologen på torsdag då min tredje migränmedicin ska utvärderas. Det är bättre, det är det, men när en hel helg går till spillo är det trist.

Ute regnar det utan stopp. Hjärtat har fått tömma tunnor och baljor så vi inte får ned vatten i källaren, han får klara det själv. 

Fredagsfriden

Fredag. Känns som jag ständigt längtar till denna dag. Veckan har varit hektisk, gått fort och vips, ringde klockan 05.15 i morse och jag åkte till badhuset.

Resten av dagen har jag varit ledig. Tillbringade ett par timmar på ett fik i solen med mina syskon efter ett förberedande möte hos jurist för bouppteckning efter mamma. Jag är glad att jag har dem.

Jag hann även med att hjälpa Lilla Systern att slänga skräp på tippen, få en sväng på Retuna, binda upp rosen vid vår portal och plocka tomater. Sen åkte jag och badade i sjön.

Nä. Jag får inte nog av att bada, det är så himla skönt. Bekymmer rinner av en, jag blir pigg och det är faktiskt sant: man ångrar aldrig ett bad. 

Det ska tydligen regna i helgen. Då kanske jag städar. Fast bara kanske. 

Det vanliga

Det vanliga har rullat igång. I måndags började ridskolan igen och det blev ju precis lika roligt som jag trodde. Igår, tisdag, var jag på klangmeditation efter jobbet och fick med mig Lilla Systern. Hon gillade det och jag hoppas hon vill följa med fler gånger. Idag har jag varit på massage. I morgon ska jag vara hos barnbarnen en stund på kvällen och på fredag morgon simmar jag igen.

De här aktiviteterna ser jag som mina grästuvor i tillvaron. De jag hoppar till och är säkra, lugna och trygga platser där jag tankar energier och vilar. Sånt jag längtar efter.

Jo, ja, jag jobbar ju. Också. 

Kan också tipsa om två böcker, Räkna hjärtslag och Värma händer av Katarina Widholm. Historien startar 1937 och om man gillar kvinnohistoria, läs dem! Man behöver bli påmind om hur de före oss hade det, att allt vi har idag inte har kommit till av sig själv. Det finns de som banat väg och inte minst i dessa valtider kan det vara intressant att tänka på. Hur som. Läs dem.

Finns på biblioteket.

Kom ut den 15/8.

Barnvakt, trädgårdsmästeri och en dusch

Jag har varit barnvakt åt minsta barnbarnet ett dygn, så roligt det är. Igår åkte vi till Strängnäs, promenerade runt i hamnen och åt glass. Hemma var det kvällsmat och bad innan det lilla livet somnade så sött. I morse sov hon till halv nio och vi myste en timme innan föräldrarna vaknade och vi åt långfrukost tillsammans. Skön start på en söndag.

Resten av dagen har jag ägnat åt trädgården. Klippte gräset och fick sen för mig att gå loss på en ful spirea-buske. Det borde jag gjort förra året men det blev aldrig av förrän nu. Med häcksax, såg och sekatör skred jag till verket och två timmar senare var busken klippt, alla skott från stora lönnen som växt upp mitt i bortsågade och de gigantiska brännässlorna var uppryckta.  

Under tiden kom Lilla N. Han ringde och frågade om han fick cykla hit och det fick han. Jag gick till korsningen där jag ser deras hus, vinkade ok till mamman och så kom han på cykeln. Vi fikade, han klättrade i träd och så tog han tillfället i akt och sprutade ned sin mormor med vattenslangen som låg på grusgången, det tyckte han var kul. Jag med. 

Lilla systern med sambo kom, de hade lånat min bil och när jag torkat cyklade Lilla N hem och jag skjutsade hem ungdomarna. 

Känner mig rätt så mör men nöjd med helgen och i morgon börjar ridskolan igen. Hurra! 

  Strängnäs. Fint att gå här.

”Lilla” N på väg upp i äppelträdet.

En dyngsur mormor. Tur att det fortfarande är varmt!

Nu var det klippt

Igår tog jag ledigt på eftermiddagen för att klippa mig. Mycket skönt och mycket nöjd åkte jag sen hem.

Jag har inte haft tid eller ork riktigt för trädgården denna vecka och tja, det syntes. Bytte om, drack vatten och satte igång. Plockade upp fallfrukt, klippte av vissnade blommor, band upp sånt som växt på höjden och bredden och vattnade. Varmt som bara den men då det aviserats skyfall tänkte jag att det behövdes så inte allt bara faller platt till marken. Och ja, här vattnas det innan regn för att regnet ska rinna ner i rabatterna och inte rinna av. Samlar regnvatten i stora tunnor, det räcker länge. Skulle behövt klippa gräset men där gick gränsen. To hot to handle.

Och tänka sig. När jag kom in var maten klar. Prisa Hello fresh matkasse med både bilder och text, det går ju bara inte att säga att man inte kan laga mat då. Förvisso fick projektledaren diverse frågor ropandes till sig där ute i trädgården men svaret var enkelt och inte på något sätt energidränerande: ”titta på bilderna”.

Kan ju låta aningens raljant men jag har verkligen avgått. Har dessutom tänkt väldigt länge att det måste ju vara alldeles underbart att komma in till dukat bord och färdig mat efter att ha pysslat med något ett par timmar. Och det var det. Min stressnivå sjunker också, ganska skönt faktiskt för att inte tala om absolut nödvändigt.

Blommor från trädgården. Lyxigt att kunna plocka in fräscha blommor varje dag.

Beslut och samvaro

Jag har börjat cykla till jobbet igen. Ja, det är varmt, svettigt och livsfarligt på sina ställen i den här stan men jag kämpar på. Fyller i ett exel-ark (nördvarning) och ska förbättra mig vecka efter vecka har jag tänkt.Målet är att cykla till jobbet minst tre dagar i veckan och hittills (två veckor) har jag lyckats med råge. Pluspoäng till mig. Sen är det vansinnigt skönt att hoppa i sjön efter cykelturen från jobbet, må-bra-feeling på det.

Igår umgicks jag med mina syskon och Herr L. Vi valde plats på kyrkogården inför gravsättning av mamma. Tungt att göra men vi valde finaste platsen så klart. När allt var beslutat och papper påskrivna åkte vi hem till mig i Rosa huset och drack kaffe i trädgården. Det är skönt att hänga tillsammans och jag mindes förra sommaren, då satt mamma med vid bordet under äppelträdet. Hon fattas oss verkligen. 

Det ska vara blommigt i år. Och det är det.

Mot framåt

Känner mig skör som en kaffekopp från sjuttonhundratalet så jag rattar försiktigt i tillvaron, så försiktigt jag nu förmår. 

Tränar på att sätta gränser både på jobbet och privat, kan hända att just detta väcker lite funderingar för min omgivning men jag fokuserar på mig och andra får ta hand om sig själva.

Har ett nytt jobb på gång vilket känns väldigt spännande, även detta inom regionen men ändå. Det är dags att gå vidare.

På hemmaplan fortsätter jag att låta bli att ta åt mig projektledarrollen vilket hittills innebär en fortfarande omålad gavel på uthuset, omålade fönsterbågar i Rosa huset efter isättning av treglasfönster förra sommaren och en icke färdigställd uppgrävd dränering vid en av husgavlarna.

När så helgen skulle avslutas med en födelsedagsfirning av måg, icke ”min”, och jag aviserade att jag inte ville följa med om vi inte hade någonting med oss, utbröt det lite oreda i hushållet. 

Fanns det inte redan ett inslaget paket med tillhörande kort färdigt för leverans i farstun?

Nope. Det gjorde ju inte det. 

Så jag åkte och badade.

Vid avfärd fanns det hux flux ett paket, förvisso i kartong utan presentpapper men det brydde jag mig inte om. Var och en gör på sitt vis. 

Jag knipsade en blombukett i trädgården och så cyklade vi iväg, kanske undrade jag lite över små gula mojänger som plötsligt dansade ned på gatan framför min cykel men det hände sig samtidigt som vi blev omkörda av bilar och att det kastas ut grejer från bilar är ju inget ovanligt så jag tänkte inte mer på det.

Födelsedagsmiddagen avlöpte i trivsam samvaro och så blev det dags för paketöppning. När ”vårt” paket öppnades uppdagades att en del av innehållet fattades. Några små gula mojänger ….

Precis sådana jag kört över med min cykel. Häpp. Efter kartonginslagningen hemmavid kom givaren på att de gula mojängerna ju hörde till och petade helt sonika in dem lite på känn i kartongen strax innan vi for iväg.

Så.

Det blev en stunds sakletarstund längs vägen men vi hittade alla mojänger, några överkörda av min cykel, några överkörda av bussen, lite tilltufsade men funktionsdugliga.  

Allt hörde ihop med högtalare som var själva presenten och så lyssnade födelsedagsbarnet lyckligt på musik i alla sina dagar.

Jag cyklade hem, mätt, belåten och ganska trött.

En ny vecka har randats och det är en dag i taget. Kvällsbaden är heliga, rena lyxen att bo så nära sjön. 

En ”ny” liten strand vid vår badsjö. Nästan alltid helt ensam här, skönt.

Fredagshänget

Första jobbveckan efter semestern är härmed avklarad och idag är det ledig fredag.

Jag började leka semester redan igår, tog ledigt på eftermiddagen, cyklade hem och sov middag i skuggan under äppelträdet. Klockan 19 infann jag mig hos Lilla Systern i stan för middag, drink på balkongen och sleepover. Idag är vi och badar. 

Härom kvällen var jag hos Herr L. Han hade kokat årets första äppelmos och jag förärades med den första burken och det känns skönt att han håller i äppelmoskokartraditionen som ju var en av mammas paradgrenar.

Hon är så väldigt väldigt saknad.

I vardagsrummet där hon hade sin säng på slutet, står nattduksbordet kvar med en vas alltid färska blommor, ett foto på mamma och minsta barnbarnsbarnet och hennes glasögon på en ihopslagen bok. Jag går in och säger ”hej” och ”hejdå” när jag kommer och går, insuper mamma-doften i morgonrocken och det river i kroppen av saknad. Men, som Lilla Systern sa på väg till badet:

”Mormor känns så levande i mig sen hon dog”.

Fint beskrivet av sorg, saknad och tacksamhet över att vi fått ha henne.

Det ska bli fint väder hela helgen ser det ut som och jag fortsätter leka semester. Det roar mig och tids nog väntar rusk och kyla, jag passar helt enkelt på.

Kvällshäng på Lilla Systerns balkong.

Morgonhänget.

Mysiga balkongen.

Skrutt

Sociala medier svämmar över idag av lustfyllda bilder för att ”suga ur det sista av ledigheten”. Många börjar jobba i morgon, så också jag.

Min sista dag på ledigheten är inte det minsta lustfylld och har sugit ”ankballe” som Steffo skulle ha sagt. 

Därför har jag heller inte postat någon bild, fast det kanske jag skulle, men skruttdagar är ju inget att minnas.

Dagen var fin fram till eftermiddagen. Jag var hos Största Systern, gosade med barnbarn och njöt i solen. Åh, jag älskar att hänga med dem. Lugnt, skönt, hemtamt, tryggt, fint.

Sen jag gick jag hem och dagen spårade ur. Försökte rädda upp den på seneftermiddagen genom att åka till en sjö, äta en glass i solen på en klippa och ha ett pepptalk med Bästa Väninnan i mobilen. Samlade ihop mig, åkte hem och packade jobbsakerna, sökte två nya jobb och pumpade cykeln. Så redo man kan bli för vardag, rutiner och jobb i 18 dagar innan det är dags för nästa ledighet.

Ankballedag. Det var en sån dag idag.

Over and out.

Hemma igen

Så har jag landat hemma igen efter några fantastiska dagar hos Stora Systern. 

Lidingö! Vilket ställe, jag är positivt överraskad och vill utforska mer av ön. Lägenheten är ljus, ganska nyrenoverad med balkong och bra läge, nära till lidingöbanan, affärer och: vattnet.

Klippor, bryggor och vatten inom gångavstånd gör i alla fall mig happy. Vi har badat, promenerat och ätit pizza på kajen och bara suttit, i timmar, och tittat rätt ut över vattnet. Kan tänka mig flera semesterdagar här. Hehe. 

”Mamsen är här nu”!!!

Före frukost idag gick jag en trädgårdsrunda och inspekterade dahliorna och resten av växtligheten. Gör alltid så, en morgonrunda med sekatören i högsta hugg, det kan ju hänt något under natten.

I natt hände det att någon fick ett moppehaveri på vår gata. Haveristen ringde efter hjälp och det kom en flock andra mopedister som skulle hjälpa till. Det hamrades, startförsök, svordomar, prat och skratt. 03.50 och de höll nog på i knappt en timme. Vi har sovrumsfönstret på gaveln så det hörs lätt in men när jag stängde fönstret funkade det och jag somnade om.

Det brukar vara lite stök på vår återvändsgata i slutet på sommarlovet, innan skolstarten. Vårat hus syns inte från vägen direkt så jag förstår att de tror att de inte hörs för någon. Men men. Snart börjar skolorna och då brukar det lugna ned sig.

Annars en lugn dag hemmavid. Solen skiner men det ”blåser höst”. Det hörs annat ljud i träden så här på sensommaren tycker jag. 

Laddar inför jobb på måndag och har lite ångest inför det faktiskt. 

Mysiga dagar med den här bönan.

Godaste pizzan evver. Från 450gradi. Kan bero på sällskapet och miljön också.

Där borta är stan. Här känns det som landet.

Badstranden helt nära. Nacka Strand på andra sidan sjön.

Andas ut

Jag har åkt till Stora Systern som numer bor på Lidingö. Mycket trevligt ställe. Jag behöver ett par dagar för mig själv, det svajar på hemmaplan, igen, och jag är så trött på hela situationen. Jag är verkligen i någon slags fas och trivs inte någonstans förenat med krav och press, inte hemma, inte på jobbet och vart vill jag vara????

Så. Ett par dagar hos denna ljuvliga unge är precis vad förvirrad människa, jag, behöver. Igår åt vi god middag och gick en långpromenad, idag har jag åkt båt till Nacka strand och sen buss till Bästa Väninnan. Vi badade, drack kaffe och åt hembakt sockerkaka och sen tog jag samma tur tillbaka till ön.

Satt en lång stund på en klippa och bara tittade ut över vattnet, båtar och tog in. Solen skiner om vartannat, det är skönt att vara ute.

Båt från Lidingö.

Bad från brygga.

Hembakt sockerkaka.

Båten tillbaka till Lidingö.