Måndag igen

I morse när jag vaknade sken solen, det är ju lite lättare att gå upp då.

Jag hade bestämt mig för att cykla till jobbet idag. Om jag nu ska cykla till jobbet tre dagar i veckan behöver det bli måndag, onsdag och torsdag denna vecka. I morgon ska jag jobba hemma och på fredag är jag ledig.

Allt blir ju lite lättare när jag planerat i förväg. T ex dukade jag frukostbordet i går kväll och laddade kaffebryggaren så det bara var att trycka på knappen. Müsli och salt på bordet. Äggkastrullen beredd på diskbänken. Bara att fixa fram resten på morgonkvisten. Jag cyklar i träningskläder och byter om på jobbet, nu far jag inte fram som en furie men ändå, det känns skönt att göra så. 

Sen micklade jag med cykeldatorn, den gick inte igång och jag blev irriterad. På en pryl?!? Jag cyklade iväg ändå och vips, gick den igång. Magiskt. 

Jobbade. Vi hade workshop hela dagen och stundtals var jag inte mitt bästa jag. Jag kände det och stängde av mikrofonen. Ibland är det bäst.

Cyklade hem i strålande sol och sommarvärme. Skönt. Kom hem svettig och hade bråttom. Kastade i mig middagen som Hjärtat fixat och åkte till stallet.

Ridterminen började idag och det kändes himla bra. Allt bara flöt på och det är ju väldigt skönt när det händer.  För det mesta brukar det ju komma grus i maskineriet efter ett tag men närr’å. En hel ridlektion att bara tanka må-bra-feeling av. Jag kommer säkert ha träningsvärk i morgon.

Pratade med pelargonerna när jag kom hem, de börjar se lite hängiga ut men jag har inte hunnit med dem på ett par dagar.

Jag lär somna ovaggad ikväll, tacksam för det och en bra start på veckan.

Skön promenad till stallet.

Hrodur, ”min” Hrodur. Vi kämpar tillsammans även denna termin.

Från paddel till padel

Idag klev vi upp tidigt för att spela padel och på eftermiddagen fika på Taxinge slott. Det var Hjärtats födelsedagspresent från sina barn och jag fick hänga med.

Att spela padel var roligt, svettigt och faktiskt superkul. Jag var ganska bra faktiskt och överraskade därför det övriga sällskapet. Och mig själv, inte bara för att det gick bra rent spelmässigt utan också för att höften och lederna kändes ganska ok. Just den här helgen har jag varit sams med kroppen. Ganska sams med knoppen också och inte känt mig så irriterad på allt och alla. Det är säkert gårdagens förtjänst, må-bra-känslorna håller i sig.

Efter padel-spel drog hela gänget till Rosa huset för att duscha och byta om och jag gjorde pasta med räkor i citronsås som uppskattades av alla. Jag gjorde samma till mig fast med bönpasta, glutenfritt. 

Eftermiddagens häng blev sen på Taxinge slott och ett 65-sorters kakbord. Hej och hå. Gott. Glutenfri nougattårta till mig och mycket annat gott till de andra. Vi gick runt på området sen och vi såg en snok som ringlade över gångvägen, de gula prickarna på huvudet syntes tydligt, vilken tur. Eller nåt.

På hemvägen somnade jag i bilen och resten av dagen har jag legat i soffan och haft sjukhusseriemaraton. Lilla Systern kom en sväng g och kvittrade en liten stund, hämtade en kjol och lånade en bok. Skönt att se henne.

Laddar för en kortvecka och jag tror att det kommer vara lite soligare. Det längtar jag efter.

I padelhallen. 10.00 en söndagsmorgon, när man överraskar sig själv.

Taxinge Slott. Vi kunde sitta ute och fika, mysigt.

En annars sorts bad

Idag har jag varit på ett riktigt äventyr, en dag-retreat på sup-bräda och i skogen. Faktiskt helt magiskt häftigt.

Det var samling klockan nio i morse ca 1,5 mil utanför stan i ett naturreservat och naturligtvis regnade det. Men, utrustad med regnkläder, vattentät rygga och badskor gjorde det ingenting. Vi var åtta tjejer plus två ledare, inalles tio tappra själar.

Vi kom iväg över fjärden och det blåste rejäl medvind men det gick bra. Så skönt att paddla igen!

Raststället kom inom synhåll efter ca 45 minuter och vi drog upp alla brädorna på land, därefter var det fika-time. Kaffe, vatten, frukt och dadelbollar med lime- eller chokladsmak. Mums.

Därefter var det dags för gående meditation i tystnad till stället där vi skulle idka skogsbadet.

Jag kan säga så här om det: att gå i tystnad med ett gäng kvinnor du nyss träffat var en sällsam upplevelse, lugnt, tryggt och skönt. Att vara medveten om dina steg, andning och naturen runtomkring, jag gillade det.

Vid en utsedd plats var det dags för skogsbad. Mycket förenklat går det ut på att ta in skogen i ditt medvetande sinne för sinne. Att släppa tankar som kommer och vara här och nu, med ryggen mot ett träd. Vi skogsbadade i en halvtimme och det avslutades med en te-ceremoni innan vi gick tillbaka till raststället.

Där fanns det lunch framplockat som vi åt innan det var dags att paddla tillbaka över fjärden. I motvind. Hård motvind. Stundtals faktiskt nästan svårt att hålla brädan åt färdriktningen och core-musklerna fick jobba. Hej träningsvärk. 

Nära uppstigningsplatsen var det lite lä och dagen avslutades med yoga på brädan. Vi hade varsitt ankare som vi förtöjde oss med och sen var det dags. Mycket spännande på min ära och jag klarade mig från att ramla i fast vi gjorde hunden, kobra, Happy baby m m. D v s vi stod på alla fyra med sträckta ben, låg på magen, på rygg och några övningar till sittande. Efter denna övning var dagen slut och klockan hade blivit fyra. Dagen bara försvann i en må-bra-så-himla-roligt-fart och mycket nöjd och trött åkte jag hem. Jag lär somna ovaggad i soffan ikväll. Because I’m worth it!

Innan avfärd. Brädor på rad.

Go’fika!

Lite huller om buller på rastplatsen.

Badskor inhandlade i Kroatien satt som en smäck vid dagens utflykt på brädan. Vid skogspromenaden åkte gympadojorna på. Vattentät väska, himla bra uppfinning!

Äventyr på morgonkvisten

I morse blev simningen lite försenad då brandlarmet gick precis innan öppning klockan 06.00. Vi fick allt vackert vänta utanför, tur vi inte hunnit byta om!

Det var ett falsklarm men brandkåren måste komma och trycka på rätt knapp. Lite spänning i tillvaron livar upp.

Lugnet lägrade sig och vi simmade våra längder. Träningsvärken från gårdagens ridsession börjar smyga sig på så det var rätt skönt att sträcka ut i bassängen. 

Efterföljande frukost som vanligt och jag är så himla glad över vår fredagsrutin. Den sitter som en smäck när det är lite svaj runtomkring.

Resten då? Ja, det ska jobbas in i kaklet och jag tänker mig lite barnbarnsgos till kvällen. Har inte sett dem på en vecka och Stora Systern meddelade igår att svärsonen var lite undrande vart jag tagit vägen. Lugnande besked: jag kommer över ikväll. 

Brandbilen som kom med fart.

Att ladda batterierna

Hälsoundersökningen igår var inte direkt upplyftande och jag kände mig rätt missmodig en stund in i alla tester. Inget av det som kom fram var väl någon skräll egentligen: dåliga sömnvanor, övervikt och dålig kondis …. Däremot var högt blodtryck en skräll, jag har alltid varit en låg-tryckare men nu så. För högt it is. Nu följer en vecka av daglig blodtryckstagning och kvarstår det, ska jag boka tid på vårdcentralen.

Hej och hå. Men om man skulle ta och …

ta sig i kragen. Jag ska ge järnet i Hälsotrampet och förbättra mina resultat, för det är ju faktiskt möjligt och här har jag en chans till pepp och stöd.

Så när jag tyckt synd om mig färdigt blev det torsdag och jag var ledig i eftermiddags. Jag känner ju av mitt stressyndrom och  jobbar lite mindre ett tag med halva semesterdagar och årsarbetstidstimmar de veckor jag inte är pensionär. Allt för att undvika den där väggen.

Just idag blev det ett par timmar i stallet med svärdottern och hästarna, garanterat blodtryckssänkande. Vi hämtade hästarna i hagen och red sedan i ridhuset. Planen var att rida ut men detta eviga regnande gjorde det halt i gräset så vi höll oss inomhus. Superroligt!

Det är avkopplande att rida, en här och nu-känsla och glad-aktivitet. Efteråt drack vi kaffe och myste med hunden Rossi. En mycket, mycket välgörande eftermiddag. 

Hrodur, min kompis.

Tindur och Hrodur.

Mitt i veckan

Jobb, massage och läkarundersökning på företagshälsovården står på dagens agenda.

Jag har blivit uttagen i något som heter Hälsotrampet, att cykla till jobbet minst tre dagar i veckan 1/9 -31/11. Hoppla hej, är cykla min grej?

Har såklart ansökt själv men då gällde det 1/3 -31/5 men så kom det ett virus i vägen och det blev uppskjutet till nu.

En utmaning men det ska gå vägen. ….syftet med kampanjen är att få folk att cykla till jobbet istället för att ta bilen och jag har har ju inte längsta vägen i världen, ca 7 km och det går ju rätt fort.

Innan start får vi som deltar göra en hälsoundersökning hos läkare, konditionstest och andra tester som följs upp i december och fyra månader efter det. Wish me luck. Och fint höstväder.

Glutenfritt, sockerfritt, sova mer, cykla till jobbet, här händer det grejer! 

Igår hade vi AW med jobbet utomhus i en park. Mycket trevligt, några hade jag inte sett på över ett år. Prat och skratt sen skjutsade jag hem en glad pensionär, kollega som slutade i våras och vi bor nära. Lite avundfrisk på glada pensionärer, om jag hade möjlighet skulle jag gå i pension redan nu. På riktigt. Men det är bara ett önsketänkande. Jobbet består ett par år till.

Bakvänt

Idag jobbar jag hemifrån och har lite ångest över det. Jag blir så irriterad på allting hela tiden. Blir galen på den här irritationen. Varför? Jag har aldrig varit en irriterad person men nu så, jämt och ständigt. På allt och alla. 

I morgon ska jag vara på kontoret igen, basta.

På förmiddagen besiktigade jag bilen, jag skulle fått hjälp med det så jag slapp gå ifrån jobbet men nu blev det inte så. Som tur var gick bilen igenom utan anmärkning annars hade jag väl gått upp i atomer. Fort gick det också, men jag blev irriterad ändå. För jag hade behövt hjälp.

Någon i min närhet har fått remiss till ätstörningscenttum och väntat fem månader på att få en behandlingsplan som inte blev någon behandlingsplan. När läkaren som gjorde en första bedömning hörde av sig till hoppfull person, var meddelandet att det inte fanns något att erbjuda p g a omorganisation inom kliniken. Bland annat. Pedagogik ingick kanske inte i läkarutbildningen när just den här tjommen gick där.

(Precis när man trott att man hört det mest idiotiska i världen kom det samtalet).

Den drabbade blev ledsen, besviken och tappade hoppet. Full förståelse för det. 

Nu har det skramlats fram en terapeut p g a orsaker och ja, jag måste ju lugna ned mig för att inte smälla av alldeles och själva systemet rår jag inte på. Men det retar mig, detta eviga kämpande och råddande  för att få hjälp. Något är fel, uppåt väggarna fel att det ska behöva vara så här.

Och jag går ut i skogen och andas ett tag.

Over and out.

Måndagslyx

Ett måndagsbesök med middag hos mamma och Herr L livade upp denna måndag. Han är något litet bättre i sin rygg, väntar fortfarande på magnetröntgen, men är långtifrån bra. Lilla Systern skulle följt med men när så sambon kände av förkylningssymtom stannade hon hemma. Vi riskerar ingenting utan gör som man ska. Fast lite kan vi ju svära över pandemin ändå, besviken kan man ju bli. Man får det. 

Solen har strålat även idag, det lättar verkligen upp. Kvällarna börjar ju bli kyliga och mörka, men så länge det är soliga dagar känns det inte lika tungt. Man kan ju alltid tända ljus och dricka te. DET är rätt mysigt.

Hemma igen

Nu har jag landat i Rosa Huset. Fulltankad med värme, kompiskärlek, lugn och ro, god mat och fina samtal. Lite minisemester bara si så där. Satt som en smäck.

Frukostbänken.

Det obligatoriska morgondoppet. Älskar’t.

Minisemester

Jag tillbringar den här helgen i Nacka hos Bästa Väninnan. Jag körde hit igår efter fredagssimmet och ett snabbt besök hos minsta barnbarnet. Ville fylla på gos-kontot innan jag åkte.

Det är skönt att vara här. Vi har badat, vilat, läst bok, tittat på serier, löst Melodikrysset och idag har vi gått 17 235 steg. Mestadels bredvid vatten, druckit kaffe i solen och jag njuter av varje sekund. 

På hemvägen av långpromenaden gick vi in i Nacka Forum och jag köpte en skjortjacka. Har provat den flera gånger och nu bestämde jag mig för att jag ville ha den och så gick det bli.

Gungelung efter fredagssimningen i badhuset. Sen åkte jag …..

…. hit. Minisemester, himla bra uppfinning.

Morgonbad.

Långpromenadutsikt.

Fika. Glutenfri macka, funkar finfint.

Solen är här!

Idag skiner solen och mitt humör blev betydligt bättre direkt. Just den detaljen kan ju också bero på att det är pensionärsfredag i morgon. Älskar’t.

I övrigt handlade jag lite bebis-kläder på väg hem från jobbet, plockade några färdiga amerikanska blåbär på tomten och funderade ett mycket kort ögonblick på om jag skulle ta och storstäda ikväll. Sen kom jag ju på igen att solen skiner så jag åker och tar ett dopp istället. 

Over and out.

Spontanmiddag och regnväder

Igår hade Rosa Huset celebert besök av Bebis. Ja, mamman och mostern var med och på kvällen kom bebis-pappan. Familjen har hjälp med städning varannan tisdag och de tisdagarna väntar de hemma hos oss. 

Jag skyndade mig hem från jobbet så klart för att hinna hänga lite med fina gänget och så gjorde jag spagetti och köttfärssås till middag. Vi åt i uterummet och jag kände att det är sånt jag mår bra av, kidsen, barnbarn, samtal kring middagsbordet och så gick en tisdagskväll. 

När de gått diskade vi upp, Hjärtat målade fönster i garaget och jag plockade luktärtor, rosenskära och bar in alla pelargoner under tak. Finns en risk att de drunknar i det här vädret. 

Somnade ovaggad efter det och vaknade idag till: regn. Nu är det till och med så katten vill vara inne, annars har vi inte sett röken av henne sen i maj. Hon kommer in och äter, går på lådan och så ut igen. Uterummet är hennes sommarviste. Men idag stannade hon inne efter frukost och kurar nu i soffan. Själv tar jag bilen till kontoret. 

 När mormorn riggat inför bebisbesök.

Rolighetsplanering

Man vet ju att sommaren inte varar för evigt och att antal slödagar i hammocken i det stora hela är ganska få. MEN. Jag känner mig lite sorgsen över att det blev höstigt så snabbt med regn och urr-väder. Det går över, egentligen älskar jag hösten när allt lugnar ner sig, man tänder ljus, tar fram plädar och gör lite mysigt inomhus. Jag brukar se fram emot hösten men är inte lika entusiastisk i år. 

Tänker att man ju i alla fall kan ha lite kul på vägen och har därför planerat in lite roligheter som att rida ut på islandshäst med svärdottern en eftermiddag, ha en helg hos Bästa Väninnan, vara med på en 1-dagarsretreat med paddling och skogsbad och prova på att spela paddel en söndagseftermiddag. Sista augusti börjar ridskolan igen och gissa om jag längtar. 

Jag tror jag tyckte att förra vintern var så fasligt lång, maj var svinkall och att jag därför hade så bråttom att njuta av sommaren. Hann jag det? Ja, det gjorde jag ju men i min känslomässiga berg- och dalbana är jag inte riktigt säker på någonting just nu mer än att jag tycker det är kallt, regnigt och lite sorgset.

Igår gick jag ner till Stora Systern med familj och tänk vad lite bebisgos kan göra en glad. När hon tittar en djupt in i ögonen, begrundar ett ögonblick och spricker upp i ett stort leende, då blir jag varm i hela kroppen och alla regnvädersdagar känns som soliga dagar. 

Jag fick den äran att natta bebisen innan jag gick hem och nattade mig själv. Jag somnade lika fort som hon gjorde i min famn och jag tror inte jag rört mig ur fläcken inatt. Och ja, det regnar även idag. 

Måndag, hej på dig

Igår hade jag serie-maraton. HBO och The Undoing med Nicole Kidman och Hugh Grant. Tanken var att jag skulle se ett avsnitt för att sen gå ut i trädgården och sköta om mina pelargoner. Men de fick sköta sig själva och jag låg kvar i soffan både eftermiddag och kväll. Så skönt och en bra serie. 

Så blev det måndag och kortvecka. Tjoho! Pensionärsfredag. Älskar’t.

Denna helg. Detta huvud.

I fredags kväll sov Lilla Systern över här. Vi gjorde en drös smårätter och satt runt köksbordet i timmar, pratade och åt tills magen stod i fyra hörn. Vi bäddade upp varsin soffa i vardagsrummet och fortsatte prata tills vi somnade mitt i en mening. Flickebarnet skulle jobba igår så vi gick upp tidigt och åkte till badet för ett morgondopp. 

Det blåste höst i träden vid badet men åh så skönt det är, på riktigt, att doppa sig och frukosten smakade extra bra efter det.

Det var riktigt mysigt att ha henne här och när jag vinkade hejdå knep det till hjärtat för efter jobbet skulle hon ju hem till sig. Så klart. Tant har liiite svårt ibland för det här nya, utan hemmavarande kids fast det gått ett långt tag. 

Nåväl. Det var dags att städa Rosa Huset och det gick i faslig fart då ett 25-årskalas för Hjärtats svärson, stod för dörren klockan 13.00. 

”Vart är presenten” frågade jag uppdragsgivaren vid avfärd fast jag visste svaret 

”????? …. på vägen ….. ???”.

Alltså. Den här tröttheten beror ju inte enbart på pandemin eller att jag sover dåligt utan det här eviga råddandet med ALLT. 

Så det hampade sig att det på vägen inhandlades en bukett blommor och ett kort. Med inbjudan till tre-rätters-middag i Rosa Huset. Intressant på min ära. Vem ska laga den maten????

Nu ska man ju inte vara sån och jag är inte den som är den men jag är trött. SåGudFörbannat. Och har dov huvudvärk nästan ständigt och jämt. Den stör mig.

Kalaset avlöpte väl och det var trevligt att träffas. På vägen hem somnade jag i bilen och fortsatte sova i soffan en stund vid hemkomst innan det var dags att förbereda middag. Bästa Väninnan med särbo var på ingång för en grillkväll.  Var på vippen att ställa in men å andra sidan blir jag glad av att träffa dem.

Rotsaker och majs på långpanna i ugnen, några röror till och revbensspjäll på grillen. Petters alkoholfria bubbel, mycket gott, lite grönsaker och dipp innan maten och melonsallad med mynta till efterrätt.

(Se där! En trerätters ….).

Vi satt i uterummet och regnskurar kom och gick som smattrade på taket. Jag tände ljus och ljusslingor, det var riktigt mysigt och trevligt, kändes som vi var och campade man kan ju alltid leka semester.

Röjde köket efter middagen och tömde ur lite vatten ur vattentunnan för att undvika mer översvämning i källaren, klockan hann bli halv ett. Kolsvart ute och jag var rätt mör.

Jag har sovit som en klubbad oxe i natt och tänker inte göra någonting alls idag. Förutom att bada. Morgonbadet fick jag hoppa över, lederna bråkar efter en hektiskt dag som igår. 

Återhämtning. Superviktigt. 

Så roligt att ha sällskap i badet av den här sköna bönan.

Vid ”mitt” lilla bad. Så här på sensommaren morgonbadar jag här när solen är framme. Lyx att ha flera bad att välja på.

Första jobbveckan

Om ett par timmar är första jobbveckan avklarad, over and done. Känns rätt skönt faktiskt, med fredag.

Jag var rätt trött i morse när klockan ringde 05.20 men simkompisen väntade ju så jag kom upp och iväg. Väldigt skönt att simma och frukosten efteråt smakade väldigt bra. 

Gårdagskvällen var omväxlande, torkprocedur i källaren och sen gick jag till Största Systern med familj och hängde där resten av kvällen. Vi satt ute länge och jag gosade med bebis. Stora killarna var hemma, det var roligt att höra hur de haft det på fritids denna vecka. För Lilla N är det nytt fritids, för Stor S är det gammalt och vant. Idag skulle de vara lediga för fredagsutflykt med familjen så det blev lite sena än vanligt igår. En lugn och mycket skön kväll för mormorn. Ska försöka bibehålla känslan in i helgen.

Så här kan man tillbringa en sommarkväll i stillhet på en altan med bebis i famn. Älskar’t!

Fredagsglad efter simning och frukost iklädd prickigt. Älskar prickigt.

När man provar något nytt

Idag har jag provat två saker. Förutom att jobba men det kan jag ju redan. Idag är självförtroendet på topp ….. not. 

1. att dränera en källare som vattenfylldes vid ett skyfall fram på kvällskvisten och 

2. att baka glutenfritt bröd. 

Om vi börjar med punkt 1 så var jag kanske inte så behjälplig egentligen om man inte räknar med att hålla ett megaparaply genom ett fönster över Hjärtat som försökte länspumpa källarnedgången och källaren från att drunkna, som att hjälpa till. Det tycker jag räknas. Han blev bara blöt dyngsur på ryggen. Det var minsann svårt att balansera ut genom farstufönstret med paraply och parera vart han klev nedanför. 

Nåväl. Det blev ”bara” 5 cm vatten i källaren som rakades ut med gummiskrapa när vattnet utanför pumpats bort. 

Tur vi var hemma kände jag.

När så mannen kom in i igen var ordern ”stäng fönstret, det regnar in” och jag tänkte att hur i himlens namn trodde han att jag hållit paraplyet ovanför honom? Genom att sväva utomhus? Mycket kan jag men att sväva övergår mina skills. Faktiskt. Jag höll dessutom på att torka upp det som var blött och blev stensur. Mina hormoner tål inte sånt här. 

Avloppet utomhus behöver absolut fixas till, vi är inte bara riktigt överens om hur och vem som ska göra det.

Jag hävdar att det finns folk som jobbar med sånt och den andra halvan tycker att ”vi” kan göra det själva. Just detta ”vi” undanber jag mig. 

To be continued och konstaterar att gummistövlar är en bra uppfinning.

Vi lämnar den tråkiga punkten 1 och rasslar vidare till punkt 2: att baka glutenfritt bröd. 

Jag är i alla fall inte rädd för att prova på nya saker och kastade mig hejdlöst ut bland recept på nätet. Jag är i detta nu liiite skeptiskt men vad vet jag? Det står nu två plåtar med bovetefrallor på min köksbänk och jäser. Hoppas jag. Glutenfria degar är något kletigare än vanlig deg stod det i receptet. Hm. Definiera kletigt. Mer som slime tycker jag och rulla bullar var bara att glömma, jag klickade ut dem på plåtarna, fick feeling och strödde både chiafrön och glutenfria havregryn över bullarna. 

”Skär inte i bullarna innan de svalnat. De blir kletiga då”. Ok. Kanske ska jag följa den instruktionen till punkt och pricka?

Det innebär att jag missar nybakt fralla till kvällsteet men å andra sidan får jag frukostfralla. Den som väntar på något gott och så vidare. 

Så gick även denna dag. Orosfladder i magen men bullar i blick. 

Glutenfritt på G.

Dränerad och påfylld

En har inte så mycket reserver att ta av trots semester och sommar känner jag efter två dagars jobb och tjorvigt på hemmaplan. Känner mest för att lägga mig ned och dra något gammalt över mig.

Men det gör jag inte. Jag bestämde träff med Lilla Systern på lunchen istället, det hampade sig som så att hon hade en timmes lunch och jag kunde reglera mina tider efter henne. Hurra. Dillstuvad potatis och varmrökt lax kan ju liva upp vem som helst, så också mig. Lite kaffe på det och jag tog mig igenom eftermiddagen. 

Igår kväll, efter en kvällspromenad, stickade jag ett par varv och drack en kopp te. Det var en trevlig avslutning på en kväll och jag tror minsann att det tål att upprepas även i afton.

Vädret. Har svårt att bestämma sig, tidig höst eller sen sommar??? Jag röstar för sen sommar, liiite varmare kan det väl bli???

Semestermood off

Idag börjar jag jobba efter sex veckors ledighet. Det känns ganska skönt faktiskt, att komma in i rutiner och lite vardag igen. Det har också varit helt ljuvligt att kunna vara ledig så länge, känns lyxigt. 

Sista helgen gick fort. I fredags hängde jag med Största Systern med familj och tittade på OS, både handbolls- och fotbollsfinalen. Mycket spännande! 

Lördag till söndag var jag barnvakt till bebisen, föräldrarna var bjudna på bröllop, brudtärna och toastmaster. Stora Systern sjöng. Jag var lite nervös inför barnvakteriet, hon är ju knappt tre månader men det gick hur bra som helst. Bebis är mycket lätt och enkel att ha att göra med, äter, ligger och spanar in världen, ”pratar” lite, jollrar och gör ljud, får ny blöja och somnar. Repeat. 

Hon och jag fick även agera räddningspatrull i lördags då bilarna, av äldre modell, som skulle köra bruden och tärnorna från hotellet till vigseln, inte startade och gick som de skulle på bröllopsdagen. Det blev lite panik i leden men två bilar med chaufför vaskades fram varav jag blev den ena. Vips in med bebis i bilen, det störtregnade, jag hämtade tre tärnor och det var fullt sjå att få dem torrskodda in i bilen men det gick skapligt bra. 

Bröllopet var ett trädgårdsbröllop. Är det inte typiskt?? Hela sommaren har varit solig, varm och torr. Tills nu. Det regnade inte lite heller, det verkligen vräkte ned. Men det går ju inte att göra något åt och ett stort partytält hade fixats för själva vigseln, festen hölls i en loge. Det var en bit att köra, verkligen ut på landet. Tärnorna övade på sitt tal i bilen, bebis sov så det blev en trivsam färd. Så fick jag ju se bruden och alla tärnorna. Så fina!

Väl hemma i Rosa huset pustade vi ut och när Stora Systern sjungit klart kom hon och gjorde oss sällskap. Även Lilla Syster med sambo dök upp, vi grillade, tände ljus och åt i uterummet. Vi hade en supermysig kväll, bebis gick från famn till famn och var med. Hon och jag sov sen i vardagsrummet, skönt att ha nära till köket och skötbordet på natten. Hon åt vid halv tre och halv sju, vi busade och hon höll låda till tio, mat igen och både hon och jag somnade och sov till 14.00 i soffan. Jisses! Det blev sen en promenad till föräldrarna och Lilla N och säkra källor har berättat att bebis somnade igen efter avlämning. Även jag sov middag igen ….. man blir trött av bebis-gos.

Så. Idag börjar som sagt vardagen igen men jag tänker att man ju kan leka semester på kvällarna. Bada, äta glass, mysa i uterummet, läsa bok i hammocken eller vad jag nu kommer på. Bara för att hålla kvar sommarfeeling ett tag till. 

Klippning, bulle, solros

I morse hade jag klipptid hos Lilla Systern redan klockan nio. Först ut. Så skönt att få det gjort och det kändes som huvudet vägde mindre när hon var klar. 

Så fick jag ju lite egentid med henne också.

Efter klippningen träffade jag en kollega för lite äventyr. Jag hämtade henne och vi for ut på landet, till en gårdsbutik med café. Där fanns mycket fint att titta på och mycket gott att fika. Det blev kaffe och en kanelbulle. Inte helt glutenfri men planerad och det gick bra. Det var skön temperatur, sol och moln om vartannat så vi blev sittande länge vid fikabordet utomhus. Prat och skratt, trevligt sällskap.

Jag köpte med mig både jordgubbar och hallon från butiken, nyss plockade.

Igår såg jag inlägg på Instagram om självplock av solrosor. Vi letade oss dit och det blev sannerligen en tur på den sörmländska landsbygden, vi kanske inte åkte den rakaste vägen men kom fram till slut. 

Solrosorna växte i ett brett fält vid en åkerkant, man plockade så många man ville ha och svischade valfritt belopp. Allt går till Cancerfonden.

Vi fick ihop rejäla buketter och styrde så kosan mot hemåt, släppte av min kompis och åkte till Största Systern med solrosor. Tänkte att det var fina blommor för bebis att titta på. Har nu satt mina egna i vatten och tänker att jag blir glad av de fina, gula ”solarna”. 

Fint utanför gårdsbutiken.

Solrosor så lång ögat når!

På vift i solrosfältet.

Vi hittade rätta vägen. Vilken tur!

Simma, bulle, bok

Simmade i morse. Hade med mig en bok så efter bad och simning satt jag kvar på stranden och läste. Länge. Solen kom fram och det var varmt och skönt. När jag kom hem var klockan över elva så det blev en frukost-lunch idag. 

Vid halv-ett snåret hörde Stora och Största Systern av sig, ville jag följa med ut och gå?

Ja, det ville jag fast den envisa huvudvärken hängde i. Vi gick nästan en timma och det var skönt, roligt och mysigt. 

Hemma igen plockade jag lite blommor i trädgården, rosenskäran och luktärtorna växer bättre ju mer man plockar så jag gjorde två rejäla buketter. Känns faktiskt  superlyxigt att kunna plocka in färska blommor varje dag. 

Huvudvärken lättade lite så Hjärtat bjöd på kaffe vid Marys café, ett ställe en bit utanför stan, på landet. Lugnt, fridfullt och mycket god bulle. Minus för alla getingar men de trivdes också vid detta café.

På vägen hem stannade vi vid vårt köpcentrum och jag slank in på Akademibokhandeln. Häromdagen läste jag ut första delen i Denise Rudbergs serie ”Kontrahenterna” - ”Det första chiffret” och var sugen på att läsa mer. Del två fanns i pocket, del tre kom ut nu i juni som inbunden bok. Jag köpte båda. Plus några till. Jag är verkligen en periodare när det kommer till läsning och visst, jag kan låna böcker men ibland är det roligt att köpa och ha själv. Stora Systern läser en del och jag sticker åt henne godbitar då och då.

Väl hemma igen la jag mig i hammocken och har frossat i andra delen, ”En andra allians” men får hejda mig ett slag. Vill ju inte att det tar slut för fort. 

Vägen till caféet.

Mitt bok-inköp!

Lunchdate och gammal vänskap

Dagen idag har varit en solig dag. Jag sov länge, lyssnade på ljudbok och till lunch kom två av flickorna, svärson och bebis. Vi åt i uterummet och jag gullade med bebis, gick runt på tomten med henne och hälsade på katten. Lagom aktiviteter en semestertisdag. På eftermiddagen hade jag stämt träff med sonens gamla resurslärare på ett fik. Vi ses då och då, det är så roligt att vi fortsätter hålla kontakten, det klickade från start för oss. Det kan dröja mellan gångerna men när vi väl ses, fortsätter vi bara där vi var sist. Hon betyder mycket för mig, en mycket klok person som jag är rädd om. När vi druckit påtår gick vi en promenad runt ån och fortsatte prata, solen sken och jag kände mig glad. Vi mötte Lilla Systern på väg hem från jobbet och pratade en stund med henne. Tre timmar senare åkte jag hem, laddad med ny energi och glad över gammal vänskap. En bra dag. 

Sista veckan

Idag går jag in i sjätte och sista veckan av ledighet. Nu har jag varit ledig så länge att jag längtar efter att komma igång med rutiner, jobb och bra ät-tider. Det var länge sen jag kände så.

Mina leder bråkar så jag kom inte iväg till badet i morse, hoppas på ett eftermiddagsdopp istället. Jag låg kvar i sängen och lyssnade på ljudbok innan jag hasade ned och åt frukost som för övrigt blev mer av elva-kaffe. Idag var det skönt att ta det lugnt.

Till listan ”Prova-på-aktiviteter” kommer jag efter 28/8 kunna tillföra ”Retreat med skogsbad och SUP”. En dag bara för mig själv, i en för mig helt okänd grupp (läskigt), utomhus en hel dag (skönt), meditation (härligt), te-ceremoni (låter fint), yoga (ja!) och paddling (superkul) som jag anmälde mig till igår. Sen ångrade jag mig i en kvart men Stora Systern hejade och peppade mig så nu ska jag göra det. Jag googlade ”skogsbad” efter att jag anmält mig, typiskt mig, bakvänd ordning, men kom fram till att det inte är så märkligt som det låter. Att vara närvarande i skogen, här och nu. Det var ju självklart förr men i vår uppkopplade tid har det blivit kurser av det. Nåväl. Jag ska göra det. Med skräckblandad förtjusning. En present till mig själv. 

Hjärtat fixar med nya däck till min bil. De gamla ska vrängas av från fälgen och så på med det nya däcket …. För detta har han byggt en mackapär som skruvas fast i garagegolvet och ”man bara gö ……”. Jag håller mig som vanligt ur vägen när det vankas meck. Bäst så.

Jag ”borde” ta tag i ett par projekt i trädgården men ska försöka rädda mina krukväxter inomhus istället. De har fått fnatt och bara dör fast jag pysslar om dem, ställer dem ljust men inte i sol, vattnar vad jag tror är lagom men nej. De vill inte. De får flytta ut i trädgården. Ute-blommor verkar vara min grej, där växer det så det knakar. Vem vet? De kanske kommer igen då?

Utvilad

Jag hämtade Stora Systern vid tågstationen igår kväll och vi åkte till Största Systerns hus. Vi åt, drack bubbel och pratade så vi glömde bort att bada i poolen. Det var supermysigt och jag somnade nöjd och glad. Vaknade vid tio-snåret av mig själv och konstaterade att jag sovit hela natten utan att vakna en endaste gång. Har sovit så gott och kände mig för första gången på mycket, mycket länge, lite utvilad. Det är en ovanlig känsla, jag dras ju med ständig trötthet men idag lite mindre markant. Skönt.

Vi hade slut på kaffe men Rosa Huset ligger ju om hörnet så jag smet hem och hämtade kaffe och sen tillbaka. Semesterfeeling på hög nivå.

Vi hängde kvar i huset tills de kom hem:

”Surprise, svärmor är här”!!!!

Nu är det inte så farligt med det, svärsonen och jag kommer mycket bra överens och trivs i varandras sällskap. Tycker om att vara med och runt min familj, det betyder mycket. Och så hann jag ju gosa med barnbarnen.

Stora Systern och jag åkte in till stan och åt middag på mysig kvarterskrog, semesterfeelingen dröjer sig kvar ännu en vecka och så gick denna söndag.

Hejdå juli!