Äntligen!

Idag har jag haft kidsen och barnbarnen här på långfrukost. Lilla Systern saknades, hon jobbar. 

Som jag längtat efter att kunna och orka umgås igen efter några dagar i förkylningsträsket. 

Killarna öppnade sina julklappar och vi spelade lite spel. Så mysigt, så mysigt.

Nu törs jag tro på att vi kommer iväg över nyårshelgen, att vi håller oss på benen och sj gör sitt.

Vi har förbokat både Lisebergs julmarknad och en restaurang på nyårsafton, skönt att slippa leta matställe en sådan dag.

Idag återstår att packa och förbereda tågfikat. Så gott med medhavd matsäck tycker jag. Hjärtat gillar inte att släpa utan tycker vi kan handla på tåget.

”Varsågod och gör det då” kontrar jag och tänker göra åt mig själv. Som sagt, har lagt ned projektlederiet detta år och tänker mer på mig. Lite ovant faktiskt men också skönt. För mig.

En annan dag

Soffläge. Migrän. Förkylning. Helt klart en annorlunda jul. På julafton ringde kidsen, de hade haft familjeråd och ville ha sin mamma med trots förkylning så jag gick ner och åt julbord med dem. Jag gjorde ett corona-test först som var negativt. 

Största Systern fixade bra plats  i soffan och det var bra för min mentala hälsa att vara med dem en stund. Nära fast på håll. Sen traskade jag hem och somnade bums.

Igår pratade jag länge med Herr L, han var ledsen och nedstämd, så klart. Första julen utan mamma och det känns ända in i hjärteroten. Han har haft maginfluensa och vi är förkylda, inte en tanke på att ses så det blev en konstig jul även för honom. Men jag fick honom att skratta lite till slut och det kändes bra att jag ringt. Hjärtat och jag dristade oss till att åka till kyrkogården och tände ljus hos mamma, hans pappa och så i minneslunden för min pappa. Efter det var vi helt slut igen och vi sov middag i två timmar.

I morse vaknade jag tidigt och hade migrän, värsta sorten så när Hjärtat kom ned låg jag som en blöt fläck i badrummet. Hasade ut till soffan och här ligger jag ännu. Har fått frukost ”på soffan” och funderar på om jag ens behöver klä på mig idag?!

Min simkompis har varit och lämnat en tröstepåse vid dörren, korsordstidningar och ostbågar. Hon känner mig väl.

Så. Det här blev en konstig jul, inte alls som det var tänkt. Juldagsmiddagen här ställde vi in så klart och killarnas julklappar ligger kvar under granen.

Men. Jul blev det ändå och vi har ljus, glögg, skinka och praliner. Bra så. 

Jag hoppas att vi blir friska till torsdag då vi har en liten resa inplanerad över nyår. Man kan ju önska sig i alla fall.

Det ser inte mycket ut för världen men det är faktiskt en amaryllisknopp på G. Från en av lökarna jag sparat från förra julen. Ur led är planeringen och denna lär väl blomma lagom till Alla Hjärtans dag. 

När man trillar dit

Om jag nu hade några planer för julhelgen är de härmed skrotade. Vaknade i morse med ont i halsen, snuva, ont i huvudet och muskelvärk = sjuk.

Se där ja. 2022 delar ut en smocka till. 

Kan hända att jag grät en skvätt. Jag älskar julen och att hänga med familjen, jag saknar mamma gud så förbannat, och ja, jag är trött på motigheter.

Det är många som är sjuka, jag vet, men jag är besviken i alla fall. Det kommer fler jular.

Hjärtat och jag intager härmed varsin soffa, te-kannan är laddad och Netflix på G.

Julen, bring it on.

Ledig.

Sista arbetsdagen detta år avklarad, jobbdatorn ställs undan till 2/1. När jag kommer tillbaka har jag 12 arbetsdagar kvar innan jag går över i ett annat uppdrag inom regionen. Jag kommer vara utlånad i två år.

Ganska bra jobbat ändå av en 60-åring tänker jag, att testa något nytt.

Det är väl en lärdom av 2022 ändå, just do it. Man vet aldrig vad som händer.

Nytt jobb, ensamresa inplanerad, årskort på badhuset inköpt och fortsatt bokad plats på ridskolan, känns som jag riggat bra inför 2023. Försiktig optimism, väl medveten om att kaos kan lura runt hörnet.

Men först ska det firas jul. Som det ser ut just nu utan Hjärtat som fortfarande ligger nedbäddad i förkylning. Själv håller jag mig undan, tvättar händer som vanligt, spritar av köket, alla kranar och vädrar, kanske det hjälper lite grand och jag, peppar, peppar, slipper bli sjuk.

Kanske var det förresten lite pensionärsvarning på mig i morse när jag stod utanför mataffären 06.57.  Det var kö in och jag var bland den yngsta. Fort och smidigt gick det att handla men konstigt. Vi har haft matkasse hela året och Hjärtat har skött handling av frukostgrejet, vi har inte handlat mycket annat. Jag kommer faktiskt inte ihåg när jag var på stormarknaden senast? 

Nåväl. Handlat. Julklapparna klara, granen är klädd. Återstår att göra en Jansson och lite saffransgifflar med vit choklad. Men först, kaffe, en serie på Netflix och lite gos med katten. Balans.

La upp en bild på Instagram av den här raringen igår. Amaryllis. Älskar dem.

En julklapp

Hoppla hej, jag har fixat en julklapp till mig.

En resa till Spanien i maj. Jag har bokat Stora Systerns lägenhet, flygbiljetter och lagt in om semester. Tre dagars semester ihop med ledig fredag och klämdag = en vecka i Torrevieja. Med sällskap: mig själv.

Jag och jag tänker att vi ska utforska stillhet, lugn, god mat, dricka cava, bada i havet, en och annan vandring, bada i poolen och helt enkelt bara vara. Att bara sitta och ta in allt, titta på folk. 

Att få allt som svirrar omkring i huvudet att stillna. Att göra saker som jag gillar. Vad gillar jag? Egentligen? Längtar faktiskt efter att umgås med mig själv. Det blir spännande att se vad jag tycker om det.

God Jul till mig!

Målbild.

En annan målbild.

Bra jobbat

I morse när jag vaknade hade jag inte köpt en enda julklapp och allt pynt stod på bordet i matrummet. Kände lite stress faktiskt. 

När jag går och lägger mig ikväll kommer jag göra det med alla julklappar inhandlade och klara och allt pynt utställt i huset. Jag har också pratat med Herr L och varit och druckit kaffe och ätit hembakta lussebullar hos Lilla Systern. Under rundan i gallerian råkade jag också köpa en kappa till mig själv, så kan det gå när man har flyt. Jag hade Lilla Systern med mig och det blev en mycket trevlig avslutning på denna helg.

Kalas

Idag fyller bonusbarnbarnet 9 år. Hip hurra!

Vi har kalasat i Snögubbehuset, bonusmorfar’n var med, farmor och farfar och Store Bror. Det bjöds på hemmagjorda munkar, glass och julgodis och så fick födelsedagsbarnet paket förstås.

En fin stund.

Jag kom lite sent eftersom jag gjorde en felberäkning av promenadtid på förmiddagen och till slut blev jag ”räddad” av Hjärtat. Jag byltade på mig rejält och gick till kyrkogården för att tända ljus på mammas grav. Ljus som först skulle inhandlas i en blomsteraffär som ligger vid andra änden av kyrkogården. Allt som allt tog jättemycket längre tid än jag trott och när det sen började snöa från alla håll ringde jag till Hjärtat:

”Rescue mig”.

Och han kom, utan strumpor i skorna och mössa på svaj. Han är vrålförkyld och låg nedbäddad när jag ringde men men, han ryckte ut till sin tidsoptimist till fjälla. Nu ligger han nedbäddad igen, jag har lovat att inte förirra mig på promenader förrän han frisknar till.

Jag ägnar mig åt lite julpyntande på hemmaplan istället med hörlurar på eftersom det är fotboll på tv, tål inte att höra allt visslande och oljud som är. När det blir så går mitt system på högvarv och jag behöver stressa ner. Lättare sagt än gjort, ljudkänslighet låter sig inte bemästras så lätt.

Kalas i Snögubbehuset.

Ett beslut

Idag har jag varit på planeringsdag hela dagen i Nyköping i mitt nya uppdrag. Jag jobbar fortsatt med det nya en dag i veckan och hoppas snart på att kunna gå över på full tid. Vi får se när det blir.

Till lunch var det julbuffé, catering. Supergott och trevligt. Ikväll är resten av gänget på aw, jag valde att åka hem. Lite trist tycker jag å ena sidan. Å andra sidan vet jag att jag inte riktigt pallar en superlång dag OCH kväll just nu så det var ett bra beslut ändå.

Det blir fler aw.

Dessutom ska jag upp klockan fem i morgon, ska hämta simkompisen eftersom deras bil är på lagning så ett synnerligen smart beslut att skippa aw.n kommer jag tycka i morgon bitti.

Så jag rullar hem på en buss genom kolsvarta Sörmland. Här och där syns hus och det glittrar så fint där det är tänt och juleljus. 

En plan börjar ta form för julen. Jag gillar ju planer. Hjärtat och jag kommer fira på var sitt håll, jag kommer vara med mina kids hemma hos Största Systern med familj. Nära och bra. Jul. Denna helg som åsamkar så mycket stress. Jag är nöjd med min plan och känner mig inte stressad. Julbordet vi var på var en tidigt familjejulklapp, det blir något litet till barnbarnen. Lugnt och fint. Bäst är att jag får hänga med kidsen och barnbarnen.

En vecka kvar att jobba innan lite julledigt. Skönt.

På väg

Jag har känt ganska länge att jag är på väg. Jag vet inte bara vart. Till eller ifrån? Ibland blir det svårt att härbärgera alla känslor och det blir lite kaos. 

”Det är svåra tider för alla”.

Ja, det vet jag väl.

Just nu trivs jag ingenstans, inte på jobbet, inte hemma och jag vet varken ut eller in.

”Sitt lugnt i båten”.

Jag tror jag har en sextioårskris. Kan man ens ha det? Livet borde ju vara på topp. Och det är det. Också. Men den här känslan ….. och hör jag ett ord till om elpriser smäller jag av. Och jag struntar faktiskt högaktningsfullt i hur mycket vindkraft vi har just idag. Kan man få ha en energipratsfri zon????

Tredje advent

Den här helgen har gått fort och det har varit full fart. Nu har jag landat i soffan och njuter av en kopp te och har tänt adventsstjärnorna, skön avslutning.

I fredags hade vi julfest på jobbet, det var tre år sen sist och lyckat. God mat, lite lekar, bubbel och babbel. Arrangörerna hade dukat långbord och fixat fint.

I går åkte Hjärtat och jag och tittade på rullstolsinnebandy på förmiddagen. En  systerson spelade, en stod i kiosken och så träffade jag även min svåger och systerdotter med sambo, rena släktträffen och jag blev på bra humör. Vi åkte sen vidare till en gårdsbutik ovh handlade ägg och potatis, vi passade på att fika också. Jag testade en ”Lussesemla”, överraskande god faktiskt. Hjärtat shoppade julklapp till julklappsspelet innan vi drog iväg, denna gång till ett växthus och köpte julgran till uterummet. Ett besök vid mammas grav hann vi med innan det blev mörkt och vi åkte hem. Jag skulle barnvakta Minstabarnbarnet över natten och Store Bror kom över med henne. Samtidigt kom Herr L och hälsade på så vips blev det fullt hus, supermysigt. Vi fikade och minsann blev Herr L lite gladare av både kaffe, adventsbullar och sällskap. Det kändes skönt.

Ja, så lagade jag mat med hjälp av Minstabarnbarnet, vi åt och hon badade innan sovdags. Hon skulle inte sova i resesängen, hon blev ledsen bara hon såg den. Hon fick somna i min famn i soffan sen var jag upp henne. Nemas problemas sen, hon sov till halv åtta i morse.

Idag har vi busat ute i snön, ställt upp granen i uterummet och vilat middag i soffan. Nu vilar jag som sagt en gång till. 

Det blir alltid så tyst och tomt nöjde går. Jag vet att både mamma och barnens farmor sa så, då, när kidsen var små hade jag svårt att förstå dem men nu vet jag. Det blir tomt.

Kylig böna

Jag jobbar hemifrån ett par dagar, det är ganska mysigt faktiskt. Har boat in mig i matrummet vid det nya matbordet och de sköna nya stolarna. Tänder ljus, dricker kaffe, har 1 miljard teamsmöten.

I matrummet sitter vår luftvärmepump och jag håller mig väldigt gärna nära den nu. Värme liksom. Jag bor ihop med en el-polis och han går all in just nu med elmätarmojänger, Pannan har stängts av förutom att göra varmvatten, det sitter elmätare i varje uttag, lamporna är släckta och ja, i vissa delar av huset är det, ähum, kyligt. Vårt hus är inte riktigt byggt för bara luftpumpar, det är vinklar och vrår här och där. Men.

El-polisen har sagt sitt. Och jag är superglad för mina fårskinnstofflor, stora ull-koftan och mina sjalar. Bereden väg för el-polisen, jag är laddad. 

Det är åtminstone ingen risk för värmeslag.

Sånt man minns

Idag är det ett år sedan mamma ringde mig från sjukhuset och sa att de hittat en tumör som man misstänkte var cancer. Det var det.

Hon sa också ”Cina, jag vet hur det här kommer att sluta” och ”Kan du ringa dina syskon”?

Ett mycket speciellt samtal som jag minns glasklart. Jag hade precis duschat, det var kallt och mörkt ute. Katten hade kommit in alldeles kallfluffig och strök sig mot mina bara ben, Hjärtat hade precis bryggt kaffet klart och jag skulle börja jobba om en timme.

Det där att tiden stannar och bara etsar sig fast. Det gör faktiskt det ibland.

Från det där samtalet fick vi sex månader och tre dagar. En tid vi tog vara på, så mycket prat, skratt, gråt om vartannat men vi var tillsammans. På riktigt.

Idag har jag tänkt på fina mamsen och känner att ja, hon finns inte fysiskt men är i högsta grad levande på så många sätt. Det är fint att känna så och att jag är glad för att just hon var min mamma. 

”Ser du månen där du är ikväll …….”

Idag är dagen …..

… då jag har provat qigong för första gången i mitt liv. Dessutom i 34 graders värme. Det var fantastiskt, jag är fast och vill bara göra mera. Just denna lektion var ett prova-på-pass, arrangören kände sig lite för om intresse fanns. Det gjorde det. Det var på badhuset där jag ju har årskort och det är så himla lyxigt att även gruppträning ingår, både i vatten och nu detta. Plus yoga. Idag blev det långlunch för att prova och som sagt. Jag gör det gärna igen.

En av damerna som var med i gruppen kände igen mig, det var en av kidsens fritidsfröknar. Long time, no see men hon satte deras namn och undrade vad Lilla Systern blev av som ”var så rar men väldigt envis”. Jojo. Det kan jag ju skriva under på. När jag berättade att hon nyss fyllt 25 och är egen företagare blev hon inte särskilt överraskad. Så fick jag berätta om de andra barnen och hon blev så glad. Ett roligt sammanträffande.

Efter jobbet red jag, sista lektionen den här terminen och vi hade tävlingsträning. Olika tempo. Avslutade med galopp. Det gick så himla bra, kanske tack vare qigongen??? så en fin avslutning på en rolig termin.

Jo. Jag har jobbat också. En bra dag på alla vis. Känns bra att veckan börjar så.

Hip hurra, vilken helg

Så har vi firat Stora och Lilla Systern, 31 och 25 år. Hoppla hej vad tiden går!

Vi firade dem i fredags hos Största Systern med familj, tacco- kväll med presenter, prat och skratt. Så mysigt.

Det är verkligen mysigt att ha hela gänget samlat, precis som förra söndagen. Den här gången var även deras pappa med fru med så ett riktigt stort kalas blev det!

I lördags var Stora systern och jag på en loppisrunda. Jag hittade en vårkappa, det gäller att slå till när fynd dyker upp, och en trasmatta till farstun. Vi fyndade båda två och avslutade rundan med att gå på 1-årskalas i butiken där jag går på klangmeditation. Stora systern provade på klangmassage, vi drack te och handlade lite  kristaller. Nöjda och glada åkte vi hem, en fin runda.

Idag har jag ridit på förmiddagen, som alltid så himla roligt! I morgon vankas årets sista ridlektion, sen blir’e jullov för både ryttare och hästar. 

Jag hade sen en plan att baka lussebullar men efter dusch och lunch blev det en stund i soffan och en julfilm. Ingen höjdarfilm direkt, jag slumrade av och till, men det är lite småmysigt att titta på julfilmer ändå. Kanske blir det ett kvällsbok ändå. Mäjbi. Om en gnutta mer energi kan uppbådas. 

Syskonskaran och födelsedagsbarnen.  ❤️

För övrigt ….

… kan jag meddela att mjuk pepparkakesmet med bikarbonat ställer till det för magen. Har jag hört från en kompis. Så ni vet. Om nu nån skulle äta direkt från bunken. Någon ???? ….. 

Nä. Tänkte väl det. Sånt gör bara min kompis.