Varmt på jobbet

Det är varmt i radhuset. Det är varmt överallt. På jobbet visar termometern 28,5 grader och framåt eftermiddagen vet jag knappt vad jag svarar på i supporttelefonen.

Får det verkligen vara hur varmt som helst på ens jobb?

Jag orkar heller inte höra att andra har det värre. Det är ju i sig förskräckligt. Men jag blir inte svalare, rappare i tanken för det. Jag vill att alla ska ha det bra på jobbet. Även kontorsfolk.

Ändå älskar jag det.

Värmen alltså.

Solen.

När jag får stämpla ut och cykla hemåt, byta om och kasta mig i sjön. Gunga i Hjärtats hammock efteråt, dricka kallt vatten och läsa bra bok. Då älskar jag det.

Jag gillar!

Två kvällar i rad har jag och Lilla Syster med pojkvän åkt till ett bad när jag slutat jobbet. Vi har haft med oss fika och stannat till cirka 21.30. Då har det fortfarande varit varmt.
Det är mitt favoritbad. Stor strand, stor gräsmatta, en gästhamn, två fik, ett slott, en fin udde, lekplats för små små barn, ytor för stora barn att spela lite boll m m. Ett ställe att trivas på.
Vad jag gillar de här långa, varma, sköna kvällarna!

Hej måndag

En helg går fort. Alldeles för fort. I fredags bjöd jag Hjärtat på lite tapas i radhuset. Skinka, olika salami, oliver, paprikahorn med fetaost, marinerade räkor, aioli m m. Jag hade köpt spanskt rödvin och spanskt öl och spelade spansk gitarrmusik, smäktande toner när Hjärtat klev in i radhuset.
Sen satt vi ute länge och åt, ända tills myggen började äta på oss. (hela kitet ingår i en kampanj för att få Hjärtat att förstå att det vore trevligt att åka till Spanien……..). Typ. Minus myggen då, för det finns det inte där. Så det är ett argument till.
Lördagen ägnades åt hojåkning. Vi skulle åka och bada. Långt bort. Men vi hade visst inte läst väderprognosen för det regnade, åskade och blixtarna var otäckt nära. Det blev en lång matpaus så det värsta for över. Något bad var det inte tal om, vi fick testa våra kläder för regn och rusk och de höll bra. När vi kom hem hade det varit fint väder här hela tiden ………. tröstade oss med en grillkväll på altanen.
Igår sov jag till halv ett. Har inte hänt på evigheters evighet, men jag har ju varit oerhört trött på senaste tiden och lördagens kalla hojåkning hade satt sig i lederna så jag sov. Hjärtat tyckte det var trevligt att jag vaknade före solnedgången och bjöd på kaffe på solig altan. Sen solade och badade vi resten av dagen och vips, bums, bas var helgen slut.
Idag. Kommer kidsen till radhuset. Kramkalas!!!!!!!!! Först jobbet.

Hinna ifatt sig själv

Dagen igår var en ledig dag. Helt apropå. Jag behövde komma ifatt mig själv. Knepig känsla en vecka efter semestern. Jag borde ju hunnit ifatt mig på fyra veckors semester. Kan man tycka.
En jag går och pratar med säger att år av spänningar, oro, kämpande och ovisshet tar ut sin rätt och att det tar tid att komma igen. Att jag kommit tillbaka till arbetslivet är bara ett steg i det hela.
Allt det där vet jag ju. Egentligen.
Men det är den här tröttheten, som jag ju alltid känner, ibland blir den bara för mycket. Då behöver jag vara ledig.
Vad gjorde jag då?
Jag fixade ett kök som fått en ansiktslyftning. Hjärtats. Jag fick göra piffet!
Jag städade radhuset. Mitt. Behövdes.
Jag fikade med Hjärtat mitt på blanka eftermiddagen.
Jag åkte själv och badade. Simmade, solade, läste en bok. Träffade en gammal kompis och vi pratade ett tag. Det var trevligt. Badet jag var vid, var "mitt" bad. Där badade jag som barn, tonåring och sen med mina ungar. Alla var där och alltid kände man minst hälften av de som var där och badade.
Så var det inte igår.
Ja, förutom kompisen då. Annars låg jag där helt anonymt bland barnfamiljer, tonåringar och pensionärer. Såg mammor och pappor släpa barnvagnar, kylbagar, simringar och filtar. Och ungar. Precis som då.
Tonåringar. De låg som vanligt lite upp i backen, spelade musik och jagade varandra i vattnet. Precis som då.
Det var en konstig känsla, som att se livet fram till nu fast lite utifrån. Tror minsann jag blev lite filosofisk där ett tag.
Sen cyklade jag hem vid sju-blecket, duschade, gjorde mat och spanade in Ernst.
Tänkte att jag hade gjort massor en ledig dag. Men jag valde själv vad jag ville göra och jag kom mig lite närmare. Snart helg! Det längtar jag efter!

Som det är

Igår kväll, sent, jättesent, hade jag fyra missade samtal från Lilla Systern inom loppet av fem minuter. Mitt hjärta frös nästan till is och jag hann tänka 1000 olika scenarion om vad som hänt. (grillen hade antänt verandan,  katten blivit påkörd, Store Bror inte kommit hem från fisketuren och var borta och lite till).
"Jag visste det….." tänkte jag också:
"….jag skulle inte lämna dem ensamma"…..
Eeeeeeh.
De är 18 och snart 17.
När hon svarade var hon på dåligt humör.
"Hela min kontaktlista i min Iphone har raderat sig".
"Jag vet inte vad jag ska ta mig till".
"Fatta värsta jobbigt".
Eeeeeeeh?
Ett I-landsproblem utan dess like och detta hade jag inte ett dugg lust att diskutera 23.30 en torsdagskväll. Ingen annan kväll heller för den delen. Så det sa jag. Lugnt och sansat och yppade inte ett ord om den orosorkan som alldeles nyss dragit igenom min trötta skalle.
Påpekade också att det var väl turligt att numret till den ömma modern fanns kvar då…...
Suck.
Så vi blev väl sams för ungefär en timme sen. Eller HON blev sams med mig för en timme sen. Hon är fortfarande inte sams med sin mobiltelefon men det får de lösa själva.
Suck.
Nu har de precis gått till sin pappa, de rara små liven. De har packat och fixat inför en resa till Andra änden av Landet, till farmorn och farfarn.
Så tyst det blir!
Så tomt det blir!

Fundering en torsdag i juli

Igår for jag en sväng till Bästa Väninnan med Fästman. En kvällsfika på hans balkong, en bulle till kaffet och hurra-rop. Han fyllde ju år! Allt man kan fira är värt att firas tycker jag. Guldkanter på vardagen är just - guld värt!
Att jag glömde presenten hemma må väl vara hänt - då har vi ju en anledning att strax ses igen! Det är himla praktiskt när Bästa Väninnan som bor i Stockholm har en Fästman i "min" stad. Då hinner vi ju ses lite oftare!
Idag är det jobb igen. Det brukar ju vara det när man börjar arbeta efter semestern. Det känns lite trögt, det gör det. Solen och värmen gör säkert sitt till.
Annars tränar jag på att vara i nuet.
Har märkt på sista tiden att jag verkligen behöver träna på det. Rusar gärna i väg i tanken och att oroa mig i förväg är banne mig en av mina bästa grenar. Funderar verkligen på varför det är så, varför har jag så svårt att ta stunden som den är och se tiden an?
Kanske är jag helt enkelt en orolig själ?
Det har i och för sig sina förklaringar, därmed inte sagt att det ska vara statiskt och inte gå att ändra på. Så.
Att åka motorcykel är ett bra sätt att träna på att vara i nuet. Att sitta där på bönpallen men ändå vara skärpt och med i vad som händer precis just nu, är ett sätt.
Att träna medveten andning ett annat sätt.
Att träna på att känna tillit ännu ett. Och så vansinnigt svårt!
Rätt som det är får jag träningsvärk och bara flippar ut. Men jag vet åtminstone om det. Det är bra. Tror jag!

Hej vardag!

Första jobbdagen efter semestern avklarad och det blev som jag trodde: Strålande sol, blå himmel och 28 grader varmt. Blir en skön kväll på yttepyttetomten i alla fall, man får njuta av det som njutas kan.
Lite senare ska Lilla Systern hämtas hem från kompis där hon solat och badat hela dagen, Store Bror har vattnat både ute och inne, skönt med en trädgårdsmästare……

En medlare är jag……..

Det är glest mellan blogginläggen, det är ju semestertider gu´bevars.

Jag har länge sagt att när jag börjar jobba igen, på onsdag, kommer jag att vakna till blå himmel, inte ett moln i sikte och strålande sol. Det ser ut som jag kommer att få rätt!

Men jag är inte bitter! Hittills har semestern varit bra.

I förrgår, igår och idag har det varit soligt och jag har njutit av varenda sekund. En tur till Stendörren på hojen, hemmamys på Hjärtats gräsmatta hela dagen igår och en hoj-tur till idag har stått på agendan.

Därtill pepp och coaching av hemmavarande Lilla Syster med pojkvän och från igår även Store Bror.

Det har gått bra.

Tills idag.

Då höll radhuset på att gå upp i atomer och de som var däri var inte sams. Lindrigt sagt. Knappt hann väl pojkvännen utanför dörren och katten såg det lika väl att schappa directly.

Det blev en brandkårsutryckning av moi och kanske var det lite högljutt där ett tag innan vi hade rett ut osamssoppan och visst glömde jag stänga altandörren och visst satt grannarna ute och fikade i "godan ro" och hörde hela tjottablängen men det är smällar man får ta.

Nu väntar en stunds karens innan nya Netflix-lösenordet och lösenordet till routern yppas för de små liven, ett effektiv "vapen" för en tonårsmorsa……. Måhända att de som jobbar på Netflix tror att jag är på vippen till dement som ändrar lösenord stup i kvarten men det är effektivt. I alla fall mina kids gillar att ha tillgång till "hela internettet" som Bästa Mamman kallar det och Netflix. Men då får man banne mig sköta sig också. 

Suck.

Sen lade sig lugnet över radhuset, alla kringkastade saker hittade tillbaka till sina platser, röstlägena blev normala och vips var det någon som skrattade och så var allt som vanligt.

Suck. 

Efter stunds överläggande med mig själv åkte jag tillbaka till Hjärtat. Från säker källa vet jag att lugnet består, de har lagat mat, myser med popcorn och i soffan och tittar på "vanliga" tv.n.

Ok´rå.

Har de bara diskat också så avslöjar jag lösenorden……..

Over and out.

Mysdagar

Den här veckan har jag parkerat hemma hos Hjärtat. Nära hemma fast borta. Semester! Känns som mer semester bara för att jag är någon annanstans.
"Om jag är hemma håller jag bara på att fixa med något hela tiden" sa jag till Hjärtat igår vid kvällsteet.
"Jag kan koppla av mer hos dig".
"Eeeeeeh" lät han undrande och tittade ut på sin framsidetomt där jag huserat i ett par dagar och grävt rabatter, planterat, klippt buskar, sågat ned träd och jobbat på rätt så bra.
Joråsåatte………… jag tycker det är roligt! Avkopplande.
Försökte förklara det, att trädgårdsarbete nog är för mig som för honom med meckeriet, åka-hojandet och lyssna-på-musikandet, avkoppling.
"Man gillar olika".
Ja. Det gör man!
Fast igår eftermiddag tog vi paus, både från trädgårdsmästeriet och jobberi. Vi styrde kosan mot Stockholm för att spana in Stora Systerns lägenhet.
Den var jättefin!
Liten men välplanerad, fint inredd och ljus. Första våningen. Fransk balkong med träd, buskar och lite gräsmatta utanför, 4 minuter till tunnelbanan. Där bor hon bra!
När vi kom var Största Systern där med sin man. Överraskning! De hade varit på Rolling Stones konsert och väntade kvar på oss. Lilla Syster med pojkvän var där likaså.
Så fikade vi och hade roligt, trevligt, mysigt åtta personer på 30 kvm. Allting går!
Sen bunkade vi in oss allihop utom Stora Syster och pojkvän, i röda bilen och åkte hem igen.
En mysig kväll!
Idag har jag lyckats få tag på handbollspelaren, Store Bror. Vid ett mycket kort samtal lyckades jag uppfatta att de nog kommer tvåa i gruppspelet. Att det går bra och att det är bra väder. Hejdå.
Hejdå!
Säger jag alltid till en tyst telefon. Då har han redan lagt på.

Sol - äntligen!

Rapport från Partille säger att killarna sköter sig bra, både på och utanför planen. Bra så! Två matcher, två vinster.
Lilla Systern förlängde sin Stockholmsvistelse tills idag, ska hämtas hem av mig och Hjärtat samtidigt som vi ska passa på att spana in Stora Systerns nya lägenhet. Spännande!
Idag skiner solen och jag ska strax kasta mig ut på altanen för att fånga lite energi. Mina muskler är trötta idag, eller mina "fixa-i-trädgårds-musklerna" är trötta idag. Igår handlade jag växter, fixade rabatter och gjorde fint på Hjärtats tomt. Ett semesterprojekt. Passar finfint när det inte är strålande sol och man hinner mycket mellan regnskurarna. Igår fixades framsidan. Baksidan, södersidan är kvar och en tur till handelsträdgården var planerad- fast det tar emot lite när solen skiner. Vill bara vara ……. så får det bli!