Dagen efter ett kalas

I går hade vi kalas i radhuset. Stora och Lilla Systern firades i förskott och det blev en trevlig och mysig eftermiddag och kväll med nära och kära. 20 personer klämde vi in, drack glögg, fikade, prat och skratt i flera timmar och hip hurra för en snart 18- och 24-åring. (Onsdag och torsdag är det dags "på riktigt" att fylla år).
Idag har jag inte gjort många knop. Jag bytte min jobbarmåndag mot en jobbaronsdag och jag känner att det var ett smart drag. Rast, vila behövdes.
I kväll väntar körövning inför nästa veckas konsert. Lagom aktivitet sista måndagen i november.

När man känt sig som ett plockepinn

Igår halkade jag i trappan med famnen full av målarpytsar och spackelhinkar och for på öronen så det dånade. Det blev i alla fall fart på Store Bror som förskrämt undrade om mamman slagit ihjäl sig och det kändes ett litet slag som snudd på det. Jag dånglade i ena höften, ryggen och vänster axel å det grövsta och tappade andan. Låg en stund och tänkte på att andas, kollade så att min vänsterfot inte blivit utåtroterad (vilket skulle kunna tyda på lårbensbrott) men den pekade åt rätt håll så jag låg kvar ett slag för att samla ihop mig. Store Bror lyfte sedan upp sin mörbultade mamma och placerade mig på en stol.
Idag gör jag inte många knop och inga hoppsasteg heller. Rumpan, låren och axeln börjar anta en vacker blålila färg och det enda goda med den där vurpan var att svanskotan fick sig en tjolablängare åt rätt håll så den gör INTE ont idag.
För övrigt är jag glad över min kraftiga benstomme idag, att jag höll.
Vi vet också hur mycket torkat spackel i en hink sprider ut sig i ett kök när locket far av efter en kraschlandning......

Så blev det en annan dag

Så blev det en annan dag till slut. Tack o lov. Det gick så där med roomservicen igår men jag blev bjuden på te och lussebulle framför tv.n framåt kvällskvisten. Vansinnigt gott.
Idag kommer en elektriker och ska titta till proppskåpet. Det sprakar i det då och då och lampor smäller av titt som tätt. Lamphaverierna ökar när det blir kallt påstår jag men "så kan det inte vara"…… Nähä. Men det är så det är.
För övrigt ska det här bli en lugn dag. Värkande leder ska mjukas upp i badkaret, huvudvärken motas med starkt kaffe och en promenad och ett besök hos sjukgymnasten väntar i eftermiddag. En ny kurator har aviserat sitt inträde i haverikommissionen och ok'rå men jag är skeptisk. "Upp till bevis" tänker jag som skulle vilja slippa tänka alls ett tag. Var är avstängningsknappen??????

En liten lista

Dagens känsla: Väldigt trött
Dagens pucko: Sonens coach via AF. Funderar på att göra en medalj i guldpapper och dekorera karln med. Eller en dumstrut. 
Dagens "hoppsan": Bli försenad från jobbet och superstressad åka till planerad fikaträff med väninna bara för att komma fram 25 minuter sent, upptäcka att huset är mörkt och bommat, ta upp mobilen och läsa meddelandet och inse att jag är en vecka för tidig.....
Dagens "borde-klippa-navelsträngen-omedelbums": Me. Som googlar resetips inför sonens stundande Thailandsresa och bombarderar honom med frågor hur, var, när och "har ni tänkt på...…". Maj gadd. Blir trött på mig själv.
Dagens stalker: Me. Igen. Som bombarderar Stora Systern med frågor via sms och telefon eftersom hon varit i Thailand.
Dagens skulle vilja: Orka städa ur gästrummet så jag kan börja möblera det.
Dagens insikt: Misstänkt ADHD utan H inom räckhåll. Alltså ADD. Synd. Skulle behöva det där "H.t........." obs: ironi! Genomgår en utredning och det är ...... arbetsamt.
Dagens tänker göra-precis-nu: Skaffat ännu fler fluffiga kuddar till sängen, har bäddat rent och tänker låtsas att jag bor på hotell, bäddar därför ner mig och tänker tillkalla roomservice. D v s sms.a hemmavarande kids att servera te och macka vid sängkanten.
Dagens försök: Se ovan.
Dagens ihärdiga tanke: I morgon är en annan dag.
Over and out.

En flygande matta har landat...........

Idag var jag med Hjärtats son och tittade på soffor - han har ju flyttat hemifrån. Kontentan av detta blev 0 soffor inhandlade till honom, en matta och två fina temuggar till mig. Efter det hade jag ångan upp och fixade en födelsedagspresent, i god tid dessutom, en vecka kvar. 

Jag kan med det konstatera att mitt köpstopp hävdes tillfälligt. Å andra sidan inhandlades mattan på rea och passar fantastiskt bra i mitt nya gästrum. Sen. När det är klart. Nu ligger mattan som en godisbit och bara väntar på att få rullas ut. Nöjd är jag! 

När det vänder

Fredag. Har kört sonen till nya coachen, handlat fler tapetrullar till gästrummet (eftersom några våder gick till spillo när de lossnade.....), lassat in vinterdäcken i bilen och hoppas att Hjärtat förbarmar sig och byter till dem åt mig. Jag orkar inte det. Jag vill bara ligga på soffan, dricka te och titta på serier. Med andra ord, den där energin jag haft ett tag håller på att ge sig. Systemet drar ned på farten vare sig jag vill eller inte. Känner mig seg, nere och trött och lederna värker. Humörhöjande. Not. Men det är fredag. Det känns bra!

När man får rätt i en helt annan sak.

Vi har den oerhörda lyxen att ha var sitt hus, Hjärtat och jag. Som vi just nu renoverar i en salig röra i vem-hjälper-vem-precis-just-nu? fast egentligen är det allra bästa att vi gör det på var sitt håll på vårt helt egna sätt. För det är så vi är. Vana att sköta oss själva, vara den som bestämmer var fogsvansarna ska såga skåpet ska stå och tja, vara byggledare helt enkelt. Men liiiite är vi ju där och fingrar ändå......

Igår kväll t ex, när det skulle köpas nya innerdörrar till Hjärtats hus, tyckte jag att de såg smala ut och var han helt säker på att det var rätt mått????

Jajamännsan. Tvärsäker. 

Ja men då så.

Det inhandlades även andra inredningspryttlar så med full släpkärra åkte vi hemåt i kolsvarta kvällen, lassade in alltihop i nämnda hus och konstaterade directly att dörrarna var ...... i fel mått.

Se där ja! Oj.

Vilken himla tur att de passar i radhuset då! Så snipp snapp jättesnabbt, har radhuset strax nya innerdörrar..................

"Ja. Det var ju så jag tänkte...." sa Hjärtat.

Precis. 

När man får rätt. Till slut.

Den här hösten har Försäkringskassan stökat kring ersättning som sonen sökt från 1 juli. I god tid. Ungefär i maj skickades alla handlingar in. Ja. Vi pratar försommar. Och tre månaders handläggningstid på det från just 1 juli eftersom eventuell ersättning var från och med då. (i förtid fungerar ingenting....hur skulle det se ut???? obs..ironi.....) Så vi hamnade i september/oktober innan kvarnarna malt klart och ett avslag damp ned i brevlådan.
Jaja. En överklagan skickades in och så en komplettering till den för något fattades i alla fall och så har vi väntat i en sisådär fyra veckor. Tills idag. Ett nytt brev damp ned i brevlådan med besked att Försäkringskassan har beslutat om sig och sonen får den sökta ersättningen tills vidare. Retroaktivt från 1 juli.
Jamen man blir väl glad och tacksam för det?
Jo men visst.
Men lite arg och uppgiven också. Det var ju rätt från början!?!
Ok.
Det här får läggas till handlingarna och vi går vidare. Men inom mig gnager en känsla av att det inte ska vara så här svårt, kämpigt och omständligt. Det kan inte vara så det var menat!

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Igår var dagen då gästrummet skulle få nya tapeter. Sagt och tillskuret. Våder i lagom längd och lagom antal, tapetlim inhandlat liksom diverse verktyg. Väggarna spacklade och slipade efter konstens alla regler. En regel som jag dock inte hade räknat med var "de-tapeter-som-sitter-här-tänker-inte-bli-övertapetserade-hur-som-helst-regeln".
Tjoff, blaff, smet, rolla jämt med lim och så på med det nya och de gamla tapeterna bestämde sig för att lämna väggen. Med de nya ovanpå. Himla dumt tyckte jag och försökte febrilt få hela klabbet att stanna kvar. Nopes.
Experthjälp tillkallades och det var något med sorten som satt på väggen sedan gammalt och det var bara att börja om. Tjoho. Träning av tålamodsmuskel är vad det är.......
Idag har jag spacklat där tapeterna ramlade ner och förlimmat resten. Sen ska det spacklade slipas igen och förlimmas.
För övrigt har jag vidtalat Lilla Systern att boka in sin ömma moder för nya slingor i håret på torsdag. Det behövs efter den här renoveringspärsen men skam den som ger sig (vilket jag tyvärr aldrig gör förrän jag står med näsan i väggen....), jag ska fixa det. Vilket år som helst.

Dagen idag är ingen vanlig dag

Dagen idag har jag tillbringat tillsammans med mina kids och barnbarnet. Jag har sprungit mellan tv.n, nyhetssändningarna och det blivande gästrummet. Det går sakta men säkert framåt med rummet, med betoning på sakta. Å andra sidan har jag väl inte så bråttom heller......

Veckan som gått är en av få veckor det här året som jag inte haft ont i huvudet en enda dag och det är egentligen värt att fira men dagen har inte inbjudit till något vidare firande, mer ett konstaterande. Vi har vänner och bekanta i Paris och fått besked att de är oskadade, skönt men känslan består. Olust. 

Alla pappors dag

Gå en långpromenad, titta på handbollsmatch, öva på sånger till körövningen i morgon kväll, dricka kaffe och läsa bok. Åka till kyrkogården och tända ett ljus till minne av min pappa så här på Fars dag. En söndag i min smak. Det är i alla fall planen........

Träning på hög nivå

Jag har skurit bort tapetskarvar, slipat och spacklat ett gästrum. Nu ska det torka och slipas igen. Det sakta går framåt och är som terapi för mig. Eller träning. Jag är ganska kort och för att nå ända upp till taket måste jag kliva upp och ner på en pall. Många gånger. Finfin rumpträning........ Att slipa för hand är arm- och axelträning och magmusklerna får sig en duvning. Som coreträning.
Blandas med ett och annat avsnitt av Scandal för balansen skull.

Livsviktigt

I går fick jag en fin komplimang av min väninna. En som inte handlade om utseende eller mitt radhus utan om mig. Bara om mig. Mitt sätt att vara. Att jag inspirerar henne med mitt sätt att handskas med världen även när det stormar som mest. Att hon därför ofta tänker på mig när det inte går som hon tänkt, vad jag skulle sagt och gjort. Att mina ord "vad spelar det för roll egentligen"? ringer i hennes öron då och då när hon behöver ta olika beslut.
Det gjorde mig glad. Väldigt glad. Och förvånad.
Ja. Vad spelar egentligen saker och ting för roll?
När saker och ting ställs på sin spets så är ju så mycket av det vi tror är viktigt, helt oviktigt och "viktiga listan" skrivs om. Materiella ting hamnar långt ned i prioriteringsordningen och gemenskap med dem man tycker om och hör till blir det viktigaste. Att "jag gör det sen" försvinner som begrepp för man vet inte om "sen" kommer.
Vi diskuterade det en lång stund. Mycket med anledning av hennes cancer som härjar i hennes kropp, att hon inte vet hur länge hon får stanna här med sin familj och oss andra. Att tiden är utmätt på ett helt annat sätt än när man trampar runt utan sjukdom. Vad som faktiskt är viktigt när man tvingas se verkligheten avskalad och naken och kanske inte har oceaner med tid. Att spela julmusik två månader innan jul för att man älskar julen, att hoppa i lövhögar och ligga på gräsmattan och se höstmolnen dra förbi i en faslig fart, att cocoona i soffan med osnutna tonåringar, att känna den lena glasyren på favoritkaffemuggen i händerna inlindad i en filt på altanen en kulen höstkväll med en brasa sprakande i eldkorgen. Det är helt plötsligt livsviktigt.
När hon sen satt en lång stund med mitt fina barnbarn i knät, ja då kunde ingen av oss hålla tårarna tillbaka men vi lät det vara så. Och när mina fina kids frågade henne om hon var rädd, knöt det sig i magen men jag blev glad över den ärliga frågan och svaret. "Ja".
Idag känner jag gårdagen i hela mig och det blir en lugn dag. En torsdag i november.

Var beställer man räkmackorna?????

Har varit med sonen på Arbetsförmdlingen idag eftersom praktiken nu är slut och nya äventyr väntar. Äventyr som får vänta ännu ett slag eftersom den utlovade coachen inte dök upp som planerat. Sonen, arbetsförmedlarhandläggaren och jag, som hans kontaktperson, var right on time och väntade. Och väntade. Handläggaren ringde upp till slut och det visade sig att coachen satt i Katrineholm och väntade. 1 timmes bilresa från oss. Coachen hade helt enkelt åkt till fel stad. Det var ju himla dumt. Nåväl. Katrineholm och Eskilstuna. Det hör ju vem som helst att det är lätt att ta fel........ (Nope. Jag har ingen tolerans vad gäller sonen och skötandet från myndigheter vad gäller hans göranden och havanden. Det är nolltolerans efter år av krångligheter).
Besvikelse är bara förnamnet och handläggaren aviserade att "det är ju väntetider" så den planerade aktiviteten är nu uppskjuten. På obestämd tid. (här passar en lång harang av Kapten Haddocks svador in men jag kommer inte riktigt ihåg allt han sa så jag säger helt enkelt: Kapten Haddock speaking.....).
Nåja. Saker och ting kan gå fel........
Saker och ting höll på att gå riktigt fel när sonen fick besked att hans ersättning kanske blir avbruten eftersom han p g a detta inte är i aktivitet.
"Kommer inte på tal" och så la jag mig i samtalet och fick handläggaren att söka upp chefen och få besked direkt. Att hans ersättning löper på. Att bli utan pengar för att coacher inte hittar i landskapet finns inte på kartan!
Så åkte sonen och gymmade, tog rekord i benlyft av bara farten och jag åkte hem och dunkade huvudet lite försiktigt i hallvägen. Som några gånger förut. Tror att vi har någon form av strategi där när det tjorvar sig och räkmackeliv lyser med sin frånvaro.
Sen kokade jag kaffe, bjöd över en väninna, tog emot ett samtal från Största Systern som behövde bärhjälp till bebisen och om en liten stund äntrar även hon radhuset.
I kväll väntar ett välbehövligt yoga-pass. Livet rullar på!

Hej vad det går!

Veckan har rivstartat. Jobb, kör, styrelsejobb, långpromenader och barnbarnshäng. Och det är bara tisdag.........

Skandaler och kokta ägg

Finally. November är här. Jag gillar november. Helt ok att stanna inne, mysa i soffan med bok och en kopp te. Inget att göra i trädgården och gästrumsprojektet är under kontroll. Sonen och jag åkte skytteltrafik till soptippen igår så allt skräp är borta både ute och inne. Lite highfive på det faktiskt. Så himla skönt att få det gjort.
Idag har säsong 4 av Scandal släppts på Viaplay. Har längtat efter det och ska se ett par avsnitt uppkrupen i soffan med kaffe, kokt ägg och favorityoghurt i tallrik. En mys-söndag. November.