Med buller och bång och sen lite sång!

I morse struntade jag i att ta hänsyn till sovmorgonsfolket. 07.10 startade jag tvättmaskinen och när jag kom hem 12.06 var tvätten snyggt och prydligt upphängd på torkställningen. Så hädanefter när jag vill ha något gjort i hushållet ska jag förpreparera med buller och brak. Det verkar ju fungera!
Nu: sjunga upp sig lite och få lite gladenergi! Kören nästa!

Hemkunskap?

I morse laddade jag tvättmaskinen med tvätt men startade den INTE av hänsyn till de som hade sovmorgon. Lämnade luckan öppen för att "någon" (hoppsanhejsansdetärjujag).... skulle kunna ösa i lite tvättmedel och köra den UTAN risk för sovmorgonstörning. Vad har man för det? Va?
När jag sitter på jobbet får jag ett mess:
"Är tvätten körd eller ska jag köra igång den"?
Jag säger bara detta som ett inlägg i "vadjagärtröttpåatttänkaåtallaandra"-debatten:
Torr, skitig tvätt i maskinen= TVÄTTA för sjutton gubbar!
Blöt tvätt, doftar gott i tvättmaskinen = troligtvis tvättad tvätt.
Om jag nu kommer hem och det hänger torr, skitig tvätt på torkställningen får jag ett psykbryt. Av sällan skådat slag! Ajjö!

Prisvärt

Allt har sitt pris. Så också trevliga helger. Två dagar i soffan/sängen/soffan/sängen till exempel. Trevliga helger har sällan prislappen på från början utan man får reda på det EFTERÅT. Man får rätta in sig. Och fullkomligt skita i "allt som behöver göras". Tänker att precis det som behöver göras är att ligga här, låta kroppen vila fast huvudet vill annat, kolla repriser på tv.n, till exempel Körslaget och konstatera att jag ser lite större ut i TV än i verkligheten så vilken tur att jag lever i verkligheten och inte i TV.n........... Sen kan man vara nöjd med att dagens promenad blir till brevlådan och tillbaka. Det går ju att sitta en stund på verandan och höra fåglarna, titta på soptraktorn som äntligen sopar gångvägar och gården fria från grus, oja sig över döda musen kattkräket har släpat upp på altanen, bli glad i hjärtat för det skymtar krokus i rabatten. Allt det hade jag minsann inte hunnit med att se och höra om jag farit runt som ett skållat troll!
Mellan sovpauserna tar jag tag i datorn och mailar bilder på brudbuketter till en blivande brud! Sånt blir man glad av!

Måndagshumör

Jojo. Livet med tonåringar svänger fort. Vid pass 48 och ett halvt år svänger man inte lika fort utan sätter då och då upp en förvånad nuna och undrar kanske:
"Va? Vad hände nu"??????
"DU ÄR JU BARA SUR HEEEEEEEEEEEEEEEEELA TIDEN"!
"Va? Jag är väl inte sur, jag bad dig ju bara att plock................"
"JA! Där ser du"!
"ALLTID är du sur och tjatar"!!!!!!!!!!!!!!!!
Nähädå. Till exempel var jag lite glad igår. Det finns det bildbevis på. Så det så!

Lilla Syster smygfotade sin mamma i bilen igår. Kom väl till pass som bevis idag!

Helgheja

Det finns olika sätt att tillbringa helger på. De där då man behöver städa, tvätta, fixa och dona undviker jag. Så länge det går. Finns viktigare saker att göra. Som till exempel att:
skjutsa, hämta Lilla Syster till och från en konsert med EMD och sen få se hela konserten inspelad i mobilen. Inte dumt. Inte alls.
Sen hejas det i dagarna två utav bara 17 på det här gänget:

Jomenvisst. Store Bror och laget som spelade UngdomsSM. Massor av lag har tampats, stångats och fajtats sedan i januari och den här helgen var det finaldags. Åtta lag, de best in Sweden, och ja, killarna slutade 5.a. Hur bra som helst ju!
Kvällsmatchen lördag kväll missade vi. För det här lilla äventyret:

Jomenvisst. Körslaget! I TV-studion. Spännande och kul. Det hejades här också! På barnens faster som sjunger för allt hon orkar i Ann-Louises kör. Man kan väl säga att det var en helg i hejandets tecken helt enkelt. Och det gick ju bra för samtliga. EMD fick bra recensioner av Lilla Syster, kören gick vidare och handbollslaget har pokal och t-shirts med sig hem minsann.
Ja. Så haver vi checkat in i radhuset och konstaterar att: Vardag. Come on! Vi är laddade!

Uppsjungen

Jo men visst. Man BLIR glad och pigg av körsång. Apselut. Det vet jag bestämt eftersom jag började sjunga i kör igår. Och så fick jag ju inpräntat än en gång att det GÅR att lära gamla hundar att sitta. Denna gång i form av att jag alltid hävdat att jag INTE gillar Kent. Ja. Gruppen alltså. När andra fallit i trans över deras texter och melodislingor, trängts och stångats efter konsertbiljetter har jag av hävd och gammal vana hävdat att
"Näe, de bara gnäller och är deppiga".
Jojo. De kommer ju från stan och det vet man ju hur gnälligt och deppigt det är här så varför ska man sjunga om det också? Det räcker väl med att vara i det liksom?
Tämligen ensam? har jag varit om att tycka så men men. Kärring som simmar mot strömmen. Blir ibland gammal och trött. Och sjunger själv en Kent-sång (utan att veta om det) och tycker den är bra. Häpp.
"NÄMEN"?
"Var DETTA en Kent-sång"?
Hoppsanhejsanfallerallanlej vad jag ändrar mej. Kent är ju finemang!
Ja. Och sen trallar vi igenom en hel drös med melodier och det går ganska bra. Tycker jag. När sånggrannen så håller handen för örat är det BARA för att hon ska höra sig själv och inget annat. Om nån frågar mig!




Lisa, fast Kent.

Hej!

Man skulle kunna tro att den här bloggen är nedlagd. Det är visst ingen som sköter om den?! Men nu har innehaverskan vaknat till liv igen och ja, då vaknar ju bloggen också.
Fast jag har varit synnerligen aktiv IRL. Med the Real Life. Lite busy med skolan och så. Evighetsföljetongen som suger musten ur både barnet och mamman. Bästa Mamma påstår att vi är av segt virke, så smålänningar vi är och det är en himla tur kan jag säga annars låge vi väl som utsmetade lingon längs skolväggarna.
Men så är icke fallet. Närå. Mellan skolsvängarna jobbas det också, på nygamla jobbet ju vilket är trevligt och roligt. Sen målas det och idag börjar KÖREN! Att familjen gjorde stora ögon när jag meddelade den lilla nyheten lät jag helt enkelt passera. Vad vet dom? Vad har dom hört? Nothing at all. Tralalala, tralleritrallera............

Konstaterar bara.......

..... att semla och en kaffe sitter som en smäck en helt vanligt sketen torsdagseftermiddag. Tar helt enkelt en andningspaus mellan jobb och tjejkväll för att orka. Njuter av semlan medan jag ser ut över köket och vardagsrummet, konstaterar att ingen RUT kom den här veckan heller. Attans. Men, det sista som överger en är väl hoppet? I morgon när jag kommer hem från jobbet är det säkert undanplockat, dammat och dammsugit. Minsann kanske det puttrar någon god gryta på spisen också? INTE Taccos. Jag tyar inte mer taccos. Önska kostar ingenting............

Mycket hit och dit

Tvättmaskinen här hemma gjorde succé. Hej vad vi inte har mycket tvätt längre. Vilket fenomen! Hur det kommer sig har jag inte en aning om. Kanske har de rara kidsen kommit på att om man har en tröja på sig längre än fem minuter så bliiiiiiiiir det inte så mycket att tvätta. Eftersom de nu får tvätta, hänga och sköta sin egen tvätt. Sen har de även fattat att tvättmaskinen inte ska köras om den inte fylls vilket har föranlett att de måste fråga varandra om de kan "få" lite tvätt av någon annan så att de fyller upp liksom. Det kom de på när mamman fick ett litet dånanfall när en av dem tvättat två par strumpor, ett par shorts och en t-shirt. Tada! Vad man lär sig the hard way. Jag tycker det är himla bra och så får de träna på lite förhandlingsteknik också. Tvättade tröjor mot en dukning till exempel. Den enda som inte är helt glad är katten. Hon brukar sova i tvättstället och har också fått lära sig the hard way att det är där avloppsvattnet rinner ut från maskinen. Attans så smal hon är när hon är blöt! För övrigt är det vårlikt ute idag! Lovely!

Argtant

Folk som känner mig brukar säga att jag är en lugn och sansad person. Jag håller med. För det mesta. Absolut för det mesta. Det brukar mest vara oreda och olugnt inuti och det syns ju inte utåt på samma sätt om man är bra på att hålla masken. Vilket jag också är. För det mesta. På både gott och ont. Kanske skulle jag blivit skådis ändå och haft det som jobb att förställa mig och hålla masker både högt och lågt?!
Så blev det inte. Näe. Istället har jag gått i "tuffskola" på äldre dar. Lärt mig att säga ifrån och säga nej och säga ja också. När det känns rätt. Bra va? OCH att hantera min ilska. Främst att det inte är farligt att bli arg. Man får det. Men om jag nu inte är så himla van att pysa argt i små portioner utan mest bara hållt "arget" inom mig Ja. Då blir det fel ibland. Att "arget" blir så himla argt utan att jag liksom är med och så är jag bara blixtinidödenskitförbannad på två röda sekunder. Lite "nybörjarkörning" kan man säga. Men. Jag är inte den som är den. Jag ber om ursäkt också. För mitt korta, hetsiga humör när jag ställer till det om jag nu gör det. Man behöver helt enkelt öva sig även på att kunna vara arg.
FÖRUTOM
till den utomordentligt puckade och oförskämde kundtjänstkillen på ett betalningsföretag som jag var tvungen att ha att göra med idag. Fast sen ringde han tillbaka och bad om ursäkt för sitt uppträdande och då kan man väl säga att det "lönade" sig att bli arg? Att det rent av var skönt att bli blixtförbannad och att killen nog fick för en hel del andra saker också, det sa jag inte. Nån måtta får det väl ändå vara?!

Vårpromenad

Gick en långpromenad med Kollegan idag. Gick och gick. Hasade, trippade och stapplade fram. Längtar man efter barmark kanske? Att få sträcka ut skånkerna i en snabbpromenad. Ja. Det kanske man gör. Just idag kändes det väldigt avlägset, men, vem har sett meterhöga snödrivor till midsommar? Det finns ju hopp!
Vi gör sådana där promenader ibland. Hon behövde dryfta lite problems och ville ha hjälp med att lägga upp strategier för att kunna gå vidare i livet och jag? Ja. Jag behövde som vanligt ösa galla över det till synes oändliga jobbet/stöket med att få till en vettig skolgång för Store Bror. Idag grät jag en skvätt över hopplöskänslan men si, då snurrade hunden Felix in mig i kopplet och tjoff! Så låg Felix och jag i en enda stor tanthundblötsnöhög och då skrattar man ju istället. Och hasar sig upp och vidare. Precis som in real life!

Bröllopsyra!

Nya trevligheter stundar! Ett bröllop. Nopes. Inte mitt eget den är gången heller, men väl min systerdotter, tillika guddotter ska gå "sta" och gifta sig. Himla trevligt!
En lördag i maj ska det hela äga rum och i radhuset har redan förberedelserna börjat. Vad har man på sig?
"Kläder" tycker Store Bror och ja. Håller med liksom men VILKA?
Sen säger han att han kanske skulle vilja ha kostym och skjorta och då stelnar hela familjen till med ett häpet uttryck i fejjan.
"KOSTYM"?!
Ja, man reagerar så när man har med en person att göra som bara och endast går i noga utvalda mjuka kläder, mest Adidasbyxor och t-shirt. Året om.
Sen återgår vi till det vanliga surret om vad man ska ha på sig, vart ska vi handla skorna och presenten och ........... Bröllop är trevliga saker att tänka på!

Tröttlördag

Lördag. Soffhäng. Många "måsten" hänger i luften men där får de minsann hänga. Jag har ett mission idag. Nä. Två när jag tänker efter. Klara av att ha fikaförsäljningen vid Store Brors handbollsmatch i eftermiddag. Vilket jag kommer fixa eftersom Lilla och Stora Syster bakade allt vad de orkade igår när jag var på jobb. Och sen att fixa middag, lammkotletter med rosmarinpotatis minsann. Det har jag längtat efter.
Där emellan ska jag bara ligga i soffan, känna att det är ok och bara vara människa. Duger hur bra som helst ju!

Körslaget!

Dagarna går fort. Tröttheten smyger sig på och jag sover ett par timmar när jag kommer hem från jobbet lagom till lunch. Glömmer ju nästan bort att äta för att jag är så trött. Ibland ligger jag mest och filosoferar, man hinner tänka en hel del. Till exempel har jag tänkt ganska länge på att börja sjunga i kör igen men tycker att tiden inte räcker till. Eller är det orken? Jag vill ju orka. Mycket.
På fikarasten idag pratade tjejerna om en kör och sa:
"Kom med vetja".
"Man blir så himla pigg och glad".
Och. Ja. Där satt den.
Pigg och glad.
Det vill jag bli. Så jag "gör en Nilla" helt enkelt och börjar sjunga i kör igen! Så får det bli!

Det liknar kärlek, banne mig!

Ett tecken på att vi varit ihop länge är väl kanske när Älsklingen ringer och frågar:
"Hej, vad har du för storlek på öronproppar"?????
Kanske det som kallas "pang på rödbetan"??
Nu är gullesnuffsesnacket avklarat och vi går direkt på väsentligheterna. Ack ja!

(nu frågade han inte iofs inte sådär i allmänhet utan för att han var på Apoteket och kom ihåg att mina tagit slut.........)

Anledning att fira!

Idag är det 30 år sedan jag flyttade hemifrån och tänker fira det med en semla. Kände mig faktiskt lite viktig då, just för att jag flyttade på Internationella Kvinnodagen, uppfostrad som jag är av en kvinnosakskämpe. Min mamma. Hon i sin tur har fått sin kämpaglöd från sin mamma, min mormor, som var född 1911 i mitten av en barnaskara av 18 barn och som i hela sitt liv (97 år) hade synpunkter och åsikter om jämställdhet.
Klart man blir präglad av det. Det blir en del av ens liv liksom. Något som ständigt pågår för så är det ju. Ett jämställt samhälle kräver sitt jobb. Forever.
Såg nyheterna på tv igår kväll. Om föräldrastressen/tävlan att hämta tidigt på dagis. Snacka om kvinnofälla! Jomen. Har varit där och nosat på de förväntningarna men jag fick lägga ner. Jobbet krävde heltid och jag älskade mitt jobb. Så. Mina ungar kom först och hämtades sist. De såg inslaget med mig igår och de sa samstämmigt:
"Det var ju mysigt att vara kvar själv".
Jo. Jag minns allt hur de hade personalens ohejdade uppmärksamhet, sagoläsning, kojbygge, glassätande (innan sockervarningarna tog död på det) och ingen visar tecken på någon större skada av sena hämtningar. Eller är det kompensationshämtningarna då och då av mormor som räddade dem?! Hur som helst har de klarat sig bra och verkar inte lida av några "senahämtningartrauman". Man gör så gott man kan helt enkelt med de förutsättningar man har. Och nu: En semla till kaffet. Kan väl lindra förkylningen lite om inte annat?!

Prosit!

Måndagar är dagar som helst bara ska passera. Snabbt. Inte ens efter en sån trevlig helg som jag haft tycker jag annorlunda. För idag vaknade jag med en förkylning from hell. Lilla Syster sitter bredvid och låter ännu värre. Hej vad den här veckan började bra. Eller inte. Å andra sidan har vi tid att umgås. Kolla på film genom feberdimmorna. Matlagning och disk får andra hållas med. Jag ligger där jag ligger. Ajjö!

Mitt i ett äventyr

Idag är dagen efter en rolig fest. Som vi skrattade, pratade, sjöng, åt, drack, dansade och tja, allt som hör ett lyckat party till. Lite nervös innan var jag allt, av 62 personer kände jag "bara" Älsklingen, födelsedagsbarnet och hans fru men vad gjorde det? Nu känner jag många fler.
Som vi dansade! Det är ju himla roligt och att fötterna idag känns som två julgransfötter beror helt och hållet på att jag dansade väldigt mycket, hade dammat av de högklackade stövlarna och inte är så van vid dylika skodon. Men det var det värt.
Sen kan det ju alltid vara ett äventyr att ta sig hem från en fest fast ofta är man ju inte så upplagd för just äventyr då utan vill bara hem.
01.27 ringde Älsklingen efter en taxi. (NÄR var jag ute så sent sist?)
01.33 ringer taxichauffören och undrar var vi är???? (Expresstaxi?).
01.34 halkar jag på en isfläck utanför restaurangen och går ned i spagat. (Väry länge sedan det var möjligt överhuvudtaget så idag är det ontont lite här och där).
01.36 håller vi på att bli utkastade från taxin för att vi inte hittar hem. Jo. Vi vet ju adressen men inte hur man kommer dit! Kan man hjälpa att man är lite nyinflyttad?
Vilken affärsidé!
Man kör taxi, hämtar folk och hittar dom inte dit dom ska får de gå bäst de vill men de får betala framkörningsavgift. Praktiskt.
Efter en stunds dividerande och med hjälp av Älsklingen får så chauffören in rätt adress i gps.n och vi kommer hem. Himla skönt tycker jag.
Idag har varit slappardag bara. Man behöver liksom komma ifatt sig själv efter en utomordentligt trevlig lördagkväll. Åh, vad jag har haft roligt! Behöver sånt!

En lördag att njuta av

Lördag morgon, nåja, förmiddag och inte en unge i sikte. Lite ovant faktiskt. Lite tyst. Lite skönt rentav efter en busy vecka och en bergodalbana rent känslomässigt. Man behöver ju ta nya tag för att orka vidare.
Sen njuter jag av mitt nya staffli. Italienarna vet vad dom gör. Så snyggt. Så stabilt. Älsklingen ser lite frågande ut när jag suttit och tittat på det en kvart eller så, men måste njuta ju. Få lite inspiration att göra nya tavlor.
Tavlor av ett helt annat slag gör jag mest hela tiden men om man inte säger vilka så är det ju inte säkert att någon annan märker det
Ikväll står det "party" i almanackan. En 50-åring ska firas med stor fest.
Klänning struken = check
Skorna putsade = check
Väskan packad = check
Och vi ska inte åka förrän i eftermiddag. Oceaner av tid att göra just ingenting. Så himla härligt! Vad gör ni idag?

En egen italienare!

Handväskor är inget för mig. Jo. Jag har ju en. Samma. Nåja. En till vardags och en till fint. Däremot har jag många skor. Väldigt många skor. Dojjor för varje tillfälle i livet kan man säga.
Sen har jag ju mycket målargrejor. När jag är "på shopping" dras jag till färghandlare, konstnärsbutiker och kan falla i trans över nedsatt pris på linneduk på rulle, svinborstpenslar av bästa kvalité, kolpennor och Rembrandts färgtuber.
Polargrevinnan undrade om jag gjorde några fynd under tokshoppingen igår och det gjorde jag. Ett sån här:

En egen italienare i form av ett nytt staffli. Äntligen! Det gamla har tagit slut. Lite jobbigt att måla med ena handen och hålla tavlan med andra för att hela rasket inte ska rasa ihop. Nä. Nu är det slut med det. En lång, stadig och stabil italienare fick det bli. Vad vi ska mycket kul ihop! Kan knappt bärga mig. Fast. Först möte med skolan, sedan jobb. Åh, alla dessa måsten.........
Trevlig helg!

 

"heart in silence"

Tokshopping gör susen = sant

Två dagar på gamla nya jobbet har gått finfint! Trevligt och roligt att vara tillbaka. Lite nybörjarpirr men det hör till. Kafferast minsann. Och arbetsuppgifter. Sitter som en smäck.
SAMTIDIGT pågår en kamp för Store Brors skolgång. Hela tiden minsann men just nu väldigt intensivt. Man önskar sig nästan en Stavros att hala fram ur bakfickan.....
Och så livet med tonåringarna som ju är ett liv jag älskar så klart men det tar kraft ur en. När jag så känner mig lite ensam med ansvaret, så där så att det stockar sig i bröstet, känslan "hurskadetgåmedallting" blir jättestor och det börjar luta åt "dethärklararjagaldrig"-hållet.
DÅ!
Ringer Bästa Väninnan från Stockholm och är alldeles nära. Så nära att hon sen sitter i mitt kök, vi äter fruktsallad, värmer bullar och dricker kaffe. Så busar och gullar vi med barnbarnet som ju med sin pappa skjutsat farmorn till mig. Att hon sen åker vidare till Nya Pojkvännen gör ingenting för vi kunde träffas idag också. Massor med tid fick vi plötsligt. Och när man har någon att bolla sina trassligheter för, delge roliga saker, fnissa och "NÄE" och "VA"????? samtidigt som man äter lunch, fikar och shoppar tills vi droppar, ja. Det är då det löser upp sig där i bröstet och jag ser att det går att ta en sak i taget. Att jag måste vara en egen Stavros, att jag aldrig i livet tänker ge mig utan ungen ska ha det bra i skolan. Att ungarna reder sig bra och att jag gör så gott jag kan. Och det duger. Duger himla bra faktiskt.
Sånt kan jag komma fram till med Bästa Väninnan. När vi sedan skiljs och ska reda ut miljoners kassar, påsar och allt vi samlat på oss under dagen känns det bra. Tänk va? Vad lite shopping ändå kan göra? Och en vän. Fantastiskt!

WAKE UP CALL!

Livet med tonåringarna rullar på som för de flesta med ups and downs.
Precis då.
Händer det sig att en av tonåringarna i familjen blir lurade av kompisar.
Hur många gånger har man sagt till dem att inte lämna ut koder till kort, facebook, mobiler och annat?
Tja. Ganska många gånger.
Hur många gånger har jag sagt att man ALDRIG ska lita på en kompis som frivilligt erbjuder sig att ladda ner extrapengar på mobilen om man lämnar ut en pinkod som kommer via sms?
Inga alls.
Det visar sig att en "kompis" spelar nätpoker. Fråga mig inte hur en 13-åring kan öppna ett konto, jag vet inte. Kompisen spelar bort flera tusen på sitt abonnemang och föräldrarna tar bort det och h*n får kontantkort. Det går inte att använda för att spela och föräldrarna känner sig säkra.
Kompisen kommer då på den geniala idéen att via Facebook fråga efter kompisars mobilnr i utbyte mot extra ringpotter. De ska "bara" leverera en pinkod som kommer till deras inkorg på mobilen. Lättlurade tonåringar uppger pinkoden men istället för utlovade ringpotter, ramlar det in meddelanden om köpta spelmarker á många pengar. Från Texas Holdem. Nätpoker.
Lilla Syster kunde plötsligt inte ringa eller messa och jag ringde operatören för att undra varför. Tack och lov har mina tonåringar saldotak. Det hade gått i taket kan jag säga. Med en skräll.
Det besked som jag då fick var starten på en härva som nu håller på att nystas upp.
Det är fler ungar inblandade och jag undrar i mitt stilla sinne hur i hela friden detta kan hända? Har vi så dålig koll på våra ungar? Uppenbarligen.
Jag kunde i mitt stilla sinne aldrig drömma om att någon av dem skulle gå på en sån här grej, men, det visade sig att jag hade fel. Lärpengar.
Tror att det blir svårt att ens få ur Lilla Syster personnumret hos tandläkaren hädanefter........
Vi kom undan med blotta förskräckelsen och har haft många, långa samtal med tonåringarna.
Även kompisens föräldrar är så klart informerade och vi har pratats vid. Det har blivit stort då det är fler ungar inblandade, säkerligen uppdagas fler då mobilräkningarna börjar komma i mitten på månaden. I mitt stilla sinne känner jag ändå för både kompisen och föräldrarna, de har ett tufft jobb framför sig. I värsta fall är h*n inte ensam, utan har äldre kompisar bakom sig. Jag hoppas också att kompisen, som ju visat sig driftig, använder sina talanger på ett mer rumsrent sätt och får hjälp med det.
Nätpoker. Via Facebook. Man tror att de sitter där så gulligt och skriver fina saker till varandra......... Nä. Det tror jag verkligen inte. Jag är inte tappad bakom en vagn. Men verkligheten kryper då och då lite närmare och uttrycket "små barn, små bekymmer, stora barn, stora bekymmer" ringer lite i skallen idag.
Så har vi lärt oss lite till!