När det stora vemodet rullar in

I vanliga fall brukar jag älska hösten. Ja, jag gör nog det i år också men i år har älsket ett stänk av vemod i sig. Jag känner mig ganska skör och ja, jag vet, det ärr inte så konstigt. Sorgerna detta år har grävt fåror i hjärtat. Precis så känns det. Så där som det kan se ut i naturen efter ett skyfall, djupa fåror, trädrötter har blivit synliga och det är svårt att ta sig fram.

Nu har det ju gått en tid och förväntningarna på en är som vanligt.

Va, är du ledsen?

Jaha. Varför då? 

Va? Orkar du inte? 

Varför inte då?

Du får inte gräva ned dig, livet går vidare.

Nej, jag gräver inte ned mig. Ja, jag vet att livet går vidare. Nej, jag är inte deprimerad, jag är ledsen ibland. Ja, jag är trött, min energi är inte på topp för jag är i ett sorgearbete. 

Tycker själv att jag fixar det rätt så bra. Svackor kommer, toppar kommer, jag gör.

Hösten påminner om förgängligheten. Att de löv som prasslade i vinden, det ljudet som mamma älskade, de faller och av hörs inte mer. Liksom hon. Efter urnsättningen har sorgen tagit större plats. Det förstår jag också. Fram till dess har det varit en massa praktiska saker som skulle ordnas och nu. Nu är det bara tomt. Nu är det på riktigt.

Ibland tänker jag att jag skulle behöva en röd klisterlapp i pannan: ”Hanteras varsamt” ett tag. 

Nåväl. Hösten. Så älskligt vacker med ett stänk av vemod. 

Det bästa. Sen brakade det loss.

Helgens bästa var att jag hade förmånen att träffa alla mina fyra barn. Inte samtidigt men ändå. Nästan samtidigt. 

Näst bäst var att jag tog tag i söndagsmorgonen, jagade upp sambon och med ett presentkort, en julklapp, i handen åkte vi till stadshotellet och åt en lyxig frukost. Mycket gott. Mycket trevligt. Efter frukosten gick vi en långpromenad runt ån. Också mycket trevligt, skönt och soligt. Resten av dagen hängde jag hos barnbarnen, besökte mammas grav med Stora Systern, virkade och vilade. 

Idag vaknade jag och kände mig alldeles ur gängorna, tom och ledsen från start. Lite överraskande. Jag åkte till jobbet och det blev inte särskilt mycket bättre av det. Det skaver där med och jag hoppas få ett besked snart när jag kan få gå över i mitt nya uppdrag. Jag kommer få behålla min kontorsplats men göra helt andra saker. Känns som att det är på tiden.

Men. En ridlektion hägrar inom kort och det brukar alltid lätta upp stämningen inombords. Här och nu och inget annat.

Over and out.

En stillsam lördag

Igår grävde jag upp alla dahliaknölar, in alles 8 stycken och så alla gladiouloslökarna och la dem på tork.

Det var som ett smärre styrkepass och jag avslutade trädgårdsdagen med att klippa gräsmattan för sista gången denna säsong. Jag hade ju simmat i arla morgonstund så halv nio sov jag sött i soffan.

I morse vaknade jag tidigt och … hade ont i huvudet. På vippen till migrän och jag blev deppig. Jag VET  att botox och piller inte botar, bara lindrar, och min tröskel för huvudvärk är mycket låg. Jag stod en stund på verandan och andades lugnt, kylig och krispig luft för att vara lugn och sakta, sakta släppte värken. Efter tre timmar så pass att jag kunde fungera. En tröst är att det inte blev värre än värst så lindring. Javisst. Men trist ändå.

Kollade lite på Nyhetsmorgon och virkade lite innan jag åkte och hämtade Lilla Systern med sambo och vi for till barnbarnen. Föräldrarna är på bröllop och ungdomarna barnvaktar. Efter fika med årets första lussebulle gick jag hem och fortsätter virka. Stjärnor. Har en idé om att ha stjärnor i fönstren till jul, mitt livs första stjärna kom till igår. Lite sneda och vinda men det är väl bara charmigt???? I alla fall hemgjort.

Från detta till ….

…. detta. 

Snart är det helg igen

Barnbarnshänget gick bra och hon blev SÅ glad när föräldrarna klev in genom dörren. Själv däckade jag i soffan, det tar på mormorskrafterna om än att det är supermysigt att vara med henne. Så klart.

I måndags urnsatte vi mamma. Solen sken och vi syskon turades om att bära mammas aska till graven. Vi kramade om henne, grät och skrattade åt goda minnen innan urnan sänktes ned. 

Det var en surrealistisk känsla att gå in på kyrkogårdsexpeditionen för att hämta henne, urnan stod på ett bord bredvid tänt ljus. De gör så fint.

Efteråt åkte vi hem till mig och fikade. Det är skönt att samlas, det har ju blivit ett par gånger nu. Jag hoppas vi håller i det. 

På kvällen var det ridlektion. Det var skönt att göra något helt annat. När jag tänker på den där dagen tänker jag att det var en fin dag. 

Ja. Sen går ju dagarna. Fort.

Det jobbas. Jag hälsar på barnbarnen efter jobbet. Äter en tallrik gröt när jag kommer hem och ser på tv och sen är det dags att sova. Repeat.

I övrigt går bilen bra. Annars är det det här himla skavet på hemmaplan. Det tröttar ut mig och det är väl dags att inse att något måste göras. Inte den lättaste plätten faktisk. Har intagit något slags neutral-läge men det är ju inte riktigt jag. I längden.

Men.

Även idag skiner solen. I morgon är jag ledig. Dahliorna ska skäras ned och plockas upp i helgen, sen är trädgårdssäsongen över. Rosor och rabatter har jag bäddat in i löv, det var bara att ösa på efter att den stora lönnen släppt sina miljarders med löv över tomten. Jag har krattat och plockat upp, de sista kör jag över med gräsklipparen.

Återstår projekt ”täcka dammen”. Jag har reglar som jag ska snickra ihop till en ram och täcka med presenning att lägga som ett lock över dammen. En liten bit lämnas utan lock, en pump för syre behöver hållas koll på och så ”golvvärmen” till fiskarna så det inte blir bottenfruset. Lite pyssel är det men också spännande. Ska de klara sig över vintern???

Lilla fina mammris. Så oerhört saknad men nu har vi en plats.

Höstigt är det.

Det är knappt så jag vill klippa ned de här raringarna men nu har vi haft frost ett par nätter och de ger snart upp. Det blir fina buketter att njuta av inne en stund. Sommarens sista suck. 

Barnbarnshäng

Den här helgen är jag barnvakt på heltid. Jag hämtade det lilla livet från förskolan igår och vi gick hem och krattade löv på vår tomt. Jag skjutsade henne i skottkärran, hon busade med katten och efter middag, bad och goa somnade hon sött.

Idag har vi varit och tittat när Store Bror spelade handboll. Tittat och tittat. Hon var omkring med mycket spring i benen men vi var där. Liksom Lilla Systern med sambo så efteråt gick vi hela gänget och åt lunch på kvarterskrogen innan vi åkte hem.

Nu sover hon middag och jag ska göra detsamma. Over and out!

Bus med katten är kul!

Sen sist

Dagarna går och innan en vet ordet av har det gått en vecka till. Det är soligt och fint, krispigt och klart, hittills en skön oktober.

Helgen som gick tillbringade jag på Lidingö med Stora Systern. Vi hade tre fina dagar tillsammans, åkte båt till stan, drack bubbel på en skybar, var på teater och fikade med en som var med i föreställningen, åt god mat, åkte ännu mera båt, gick en långpromenad runt en sjö. Helgen avslutades med pizza tillsammans med Lilla Systern som anslöt på söndagen. Nöjd åkte jag hem, laddad för en späckad vecka. 

Ridning i måndags kväll och det gick bra. Vissa lektioner känner jag mig sämst i världen och undrar varför jag inte är hemma och knypplar istället men i måndags flöt det på och jag åkte hem nöjd även därifrån.

Sen tjorvade det ihop sig och Hjärtat och jag är inte överens om ett litet bygge i uthuset. Skavsår de luxe och grava kommunikationsproblem. Intressant. Också väldigt tröttsamt. To be continued.

I morse satt jag fastande på min vårdcentral klockan 07.15 när de öppnade. Alla 60-åringar i regionen erbjuds en hälsokontroll och det har jag nappat på. Provtagning idag och hälsosamtal nästa vecka. 

Idag är första gången sedan botoxinjektionerna jag känner av huvudvärk. Ett svagt molande bakom vänster öga, migränvarning. Men jag håller ut … än så länge.

Ikväll ska jag prova en IR-madrass. En madrass med uppvärmda stenar, sägs vara bra för onda leder och motverka oro och ångest. Bland annat. Det blir spännande att prova, sen är planen att åka hem och göra ingenting. 

Imorgon jobb i Nyköping och i helgen barnvakt. Den bästa meditation som finns, här och nu med det minsta barnbarnet. Tiden går. Fort.

Båttur i lördags.

Teater. 

Middag med bästa sällskapet.

Långpromenad runt en sjö. Efteråt fick vi kaffe och bulle.

Tamtiditam och så en cykeltur på det

Igår på ridlektionen hade vi ”Sitsclinic” d v s vi fokuserade på hur vi sitter, ska sitta på hästen. Puh. Det är en hel vetenskap och något man, jag, alltid behöver jobba på. Mina stela, onda höfter sätter en del käppar i hjulet men det är bara att jobba på. Förlängda skänklar till exempel. Apsvårt när man har superkorta ben men det går att förlänga dem. ”Bara” att slappna av fast man behöver en del muskeltonus. Ja. Av detta kan en dra slutsatsen att ridning är träning och man behöver träna för att rida. Jag har i alla fall träningsvärk idag.

Den botar jag genom att cykla till jobbet idag. Solen sken, isvindar ven men jag tyckte det var skönt. Vantar på är fr o m nu en nödvändighet. Läste förresten i tidningen att det fortfarande är meteorologisk sommar här i Sörmland så jag har inget att skylla på, cykla, cykla, cykla. 

Annars har jag ätit ofantligt mycket glutenfri äppelkaka i många olika sorts former ett par dagar och skäms inte ett dugg. Väldigt skönt faktiskt och väldigt gott. Man behöver ju balans i tillvaron och äppelkaka är bra för själen. 

Häromdagen läste jag en artikel om en känd person som jag gillar, hen är pigg och glad, gör roliga saker och gillar att träna och äta. Träningen är absolut inte för viktens skull, oh no, utan bara för att orka vara just pigg, stark och frisk. Men så kom det. Som nästan alltid. ” … man vill ju inte se dum ut i bikini”. Jag antar att hen inte menade att se dum ut genom att trä bikinbyxorna över huvudet för DET hade ju sett dumt ut på riktigt men nej. Det hänger ju ihop med träningen. Att träna för att inte se dum ut i bikini. Det är den meningen som fastnar hos mig. 

Ser jag dum ut i bikini? Antagligen. Beroende på vilka glasögon betraktare har på sig. Själv har jag bestämt att jag är fabulous i allt. 

Vem ser dum ut i bikini? Vem bestämmer det? Hur ser man ut då? 

Att det så ofta landar i utseende ändå. Pigg och stark. Kan inte det få räcka? 

En söndagstur

Idag känns det som höst på riktigt. Grått, regnigt, blött. Stor skillnad mot igår då solen sken. Det är  ganska varmt fortfarande så skönt ändå att vara ute.

På förmiddagen hade vi teori i ridskolan. Det är alltid skönt att komma ut till gården och där sjunker axlarna ned och mysigt att gosa med hästarna.

Eftermiddagen har ägnats åt långpromenad igen, ungefär samma runda som igår, mycket skönt. Nu tänker jag njuta av äppelkaka, kaffe och lite serietittning. Laddar för ny jobbvecka, ridlektion, simhallsbesök och en träff med sonens f d resurslärare. Sen är veckan slut och skojsigheter väntar i helgen.

Höst

Oktober kom med sol, vind och långpromenad. Fast först bakade jag en äppelkaka och bjöd Bästa Väninnan med sambo på. Vi fick en skön stund i uterummet, vi fick till och med ha dörrarna öppna en stund när solen var framme. 

Lite trädgårdsfix, lunch på det och sen tog jag en långpromenad i skogen. Det var välbehövligt, vi har nåtts av besked om ännu ett dödsfall i släkten och det här knasiga året tar sina skutt igen. 

Ikväll kommer Lilla Systern på hastig visit, henne ska jag krama hårt. 

Lite höstfix i trädgården.

Promenad. Det är allt bra vackert så här års.