Höga berg och djupa dalar

Så har vi landat i San Francisco, sista anhalten på vår långa resa. Många timmar i bil men vilken väg vi åkt! Kustvägen hela vägen från Los Angeles till San Francisco, vansinnigt vackert och mycket att se. När vi styrde ut från vårt stopp i Morro Bay tog det inte lång stund tills vi kom till en strand där det fanns elephant seals, sjöelefanter. Uttrycket som en "strandad säl" fick vi uppleva i verkliga verkligheten och det var en upplevelse att se och höra dem bröla och bråka. Ja, de som inte sov dårrå, hur de nu kunde göra det med horder av folk som stod och tittade och lät. Men de är väl vana, det är som sagt en trafikerad väg, Pacific Coast Way 1.
Sen for vi upp i bergen med vidunderlig utsikt över Stilla Havet och kringelikrokvägar där man stundtals nästan mötte sig själv och över alltihop sken solen.
En annan liten pärla vi stannat vid var vid Carmel-by-the-Sea. Här har Clint Eastwood varit borgmästare och det hade ju varit häftigt att se honom men man får väl nöja sig med "film-Clintan" helt enkelt. Och att ha doppat fötterna vid Carmel Beach där han säkert också har badat?!
När vi närmade oss San Francisco såg vi dimman välla in och när vi kom till hotellet kändes det som det regnade. Långt ifrån det soliga och varma Los Angeles men härligt ändå.
Idag har vi varit på vandring i staden och på eftermiddagen bröt solen igenom, lovely! San Francisco är byggt på 40 kullar och det är verkligen backe upp och backe ner, lårmusklerna har fått jobba idag och sköna skor är ett måste. De högklackade får helt enkelt vila ett slag..........

Sjöelefanter. Mäktigt att se vilda.

Mamman njuter av utsikt, sol och vind i baksätet högt uppe i bergen.

Piloten och andrepiloten för dagen fixade biffen och styrde säkert in mot San Francisco.

Utsikt över Bay Area.

I dimman skymtar Golden Gate-bron.

Det är backe upp och ner......

On a roadtrip

Så har lägenhetslivet bytts ut mot en road-trip. Efter packa-liten-bil-med-värsta-packningen-uppdraget kom vi så iväg. Fråga mig inte hur vi fick plats med allt men in alles räknade jag in fem väskor, en gitarr, fem handbagage och en matsäcksväska. Och tre kids. Så vinkade vi "hejdå" till Los Angeles och ställde in gps.en på San Fransisco. Finväg åktes. Alldeles nära havet. Alldeles nära höga bergen. Så vackert, så häftigt.
Någonstans mellan Los Angeles och Morro Bay bestämde sig min ischiasnerv att nu fick det väl ändå vara lite nog med lugn och stilla semester och knorrade till sig så att min vänstra skinka kändes som ett russin i en hast och det drog för jävligt lite i vänster häl. Lite besvärligt tyckte jag då inklämd mellan Lilla Syster och en gitarr. Men utsikten var bedårande, musiken i högtalarna fantastisk så jag gav tillbaka ischiasnerven det jag mäktade med. Lite sträck och böj där i baksätet. Man gör helt enkelt så gott man kan. Och efter att ha åkt vilse bara EN gång, ja, efter en kisspaus höll vi på att fara rätt upp i bergen men håller man sig bara lugn och cool så reder även sådana utsvävningar upp sig (thank god).
På den här resan har jag bara varit rädd en gång och det var när en flippad narkoman fick för sig att hoppa och banka på vår bil när vi stod i en korsning och väntade på grönt ljus. Då fick uttrycket "hjärtat i halsgropen" och "rädd som satan" verklighetsanknytning och att se den galna människan trycka ansiktet mot rutan där Store Bror och jag satt var inte en helt angenäm upplevelse. Om jag säger så. Det fanns yngre kids i bilen och jag sa helt lugnt och klappade lite på dem:

"Ta det lugnt, bilen är låst, det är ingen fara".

PAH! Varifrån jag uppbringade den lugna stämman vete fan tusan.  

Men det gick ju bra. Och vi tackade särskilt för uppfinningen att dörrlåsen låser sig själva efter två minuters körning. 

Nu har vi landat i Morro Bay. När vi körde in här tänkte vi: 

"vad är det här för en håla"?

Nu har vi bestämt om oss och Morro Bay är ett riktigt trevligt lite samhälle. Mer om det ska vi utreda i morgon. Kvällen bjöd oss till en fiskerestaurang där vi åt, tror vi, resan hitills godaste middag! Bara en sån sak. Såg inte mycket ut för världen på utsidan men jisses, vilken mat. Och vilken utsikt.

Nu återstår bara att stretcha ishiasnerven ännu en gång och sen natta tant. Jag lär somna ovaggad!

Jodå. Vi fick till det till slut. Med lite pyssel och lite pling så löser sig det mesta.

Mäktigt. Och på riktigt!

Pacific Coast Highway 1. Alldeles nära havet. Länge. 

Framme vid målet för dagen, Morro Bay. 

En pelikan sitter och spanar efter ett byte i hamnen.

Housewife-praktik

Dagarna går hejsan-svejsanfort och över alltihop skiner solen ständigt. Hur härligt är inte det när man läser om regn, rusk och gråväder hemmavid? Sol vill vi ha och det har vi fått. Check. Fast jag hoppas det blir det hemma också. Faktiskt.
Den här veckan har jag tränat på att vara lite av en amerikansk housewife. Lite praktik kan ju aldrig skada tänkte jag och rockade loss bland kastruller, stekpannor och tvättunnor i lägenheten. Det gick ganska bra eftersom jag ändå tränat ganska länge men vissa saker har jag ändå lärt mig "the hard way". Som till exempel att om man har en gasspis är det ytterst olämpligt att luta teflonstekspaden mot stekpannekanten i väntan på att vända fiskbitar. Den brinner nämligen upp då. Och smält plast luktar inte gott.
"Va"?
"Det brinner"?!
"Ja mamma".
"Du har just stoppat en stekspade i eld".
"Jaha".
The hard way.
Just det här amerikanska köket är väldigt välplanerat, man kan liksom sköta hela housewife-jobbet utan att behöva flytta sig så långt. Gasspisen framåt, tvättmaskin o tumlare i ryggen, diskmaskinen snett till vänster. Kylskåp till höger. Vad mer behöver man?????
Jo. En handyman när det blir stopp i avloppet. Visserligen är den här housewifen en händig en men sista stoppet i toan rådde jag inte på. Alls. Stora Syster visste på råd och ringde ett telefonnummer och vips, tjillevips, stod det en man i badrummet med lämplig utrustning och så var det lilla problemet löst.
Han hade andra grejer än en stålgalge om jag säger så..........
Ja.
Och som det sig bör för en "housewife" så haver jag shoppat lite. I måndags begav sig jag och Lilla Syster in till Santa Monica på shoppingtur. Detta är ett Mecka för skoinköp! Hur mycket skor behöver man? Och vet ni att 10 par skor väger ungefär 8,6 kg????? Viktigt vetande!
Mitt emellan skoprovningar tog vi oss litet att äta och då slog det mig plötsligt att i samma stund vi satt på restaurangen guppade Stora Syster och Store Bror runt på Stilla Havets vågor på en fisketur. Då gungade det till i mamma-hjärtat, tänk om de går på grund?
Så klart de inte gjorde. De hade en finfin fisketur och vi hade en finfin shoppingtur. Jag bara blir lite sådär ibland. Mammaängslig.
Äventyret fortsätter nästan en vecka till. Vi har nu packat ihop lägenheten, agerat flyttgummor och flyttgubbe och ska om en liten strax ge oss ut på en biltur.

En dag på Sea World

Vi tog hyrbilen och ställde kosan mot San Diego och Sea World. När vi närmade oss stod det på vägskyltarna "34 minutes to the board". Då avses gränsen till Mexico och det slog mig plötsligt att vi är vääääääldigt långt hemifrån. Ja. Det har vi ju varit i två veckor nu men att vara så nära Mexico gjorde det hela mer påtagligt av någon anledning. Men vi blinkade höger och hittade rätt, Sea World. En upplevelse med shower, åkmojänger, tittmojänger och massor att göra. Sen somnar man ganska ovaggad om jag säger så!

Vi har hunnit med att fira midsommar också. ICA har sin Stig och här finns Ralph´s. Thank God! Där hittade vi godsaker att göra midsommarmat på och efter dopp i poolen, besök i skoaffärer så dukades upp ett midsommarbord i Stora Systers lägenhet. Toppen! Är det midsommar så är det!

När man är många är det skönt med stor bil. Stora Syster och Store Bror förbereder för avfärd mot...........

.... San Diego och Seaworld. Nära Mexicanska gränsen, nära havet, massor med filer, massor med bilar....

Späckhuggarshow. Stora är de!

Delfinshow. Fina är de!

Lugnt och skönt i akvarieavdelningen. Fina är de också!

Som av hjärtat är fullt

Nåja. Kanske förvånade jag kidsen en smula när jag plötsligt brast ut i gråt där på fina stranden i Malibu. Sån där gråt som man gråter när hjärtat har fått en reva och alla känslor helt plötsligt bara väller över en. Som vågorna i Stilla Havet. Har man inte tassarna ordentligt i botten far man omkull. Starka krafter och man blir helt enkelt överväldigad.
Överväldigad av allt var helt enkelt orsaken till attacken. Men. Kidsen har varit med förr. Kramar sin mamma, någon hivar fram en vattenflaska och en annan hämtar servetter att torka tårarna med. Sen beställs det mackor och sallad som intas på fina stranden och mamman hämtar sig. Tur att man är många!
Ja. Sen satt jag där med solbrillor, solhatt och bara njöt av att finnas till, njöt av det skådespel ett delfinstim bjöd på bland vågorna, att dimman lättat, att bilen går bra och tja. Av allt helt enkelt.
På hemvägen tittade vi på fina hus, fina bilar, fina hus, fina bilar och det är verkligen extra allt av allt. För de som har det bra.
Vi har också sett de som inte har det lika bra. Som står utanför hela systemet och man undrar ju i sitt stilla sinne hur det är möjligt i världens rikaste land. Då har vi ändå bara sett bråkdelar av baksidan. Vi har sett hemlösa, drogpåverkade, drogförsäljning och nog mynnar allt vi ser ut i bra diskussioner med kidsen. Både de stora och små.
Helt klart är vi påverkade av allt vi sett. Hittills.
Halvtid idag. Jag avslutar en ännu fantastisk dag med ett dopp i poolen och hoppas att stortjejerna fixar kvällsmaten idag. Så klart de gör! Nyss hemkomna med matkassar från Ralps så lutar jag mig helt enkelt tillbaka och inväntar signalen på att middagen är klar.

Pacific Highway One på väg till Malibu. Havet. Nära havet hela tiden!

Framme vid fina stranden. Dimman lättade och solen kom fram. En finfin dag.

Havet. Det älskade havet. Vi såg delfiner här, ett helt stim hoppade och busade i vattnet. 

Ja. Där satt jag. Under solhatten och bara tog in allt. 

Ännu en dag

Det här ÄR ett stort land. Allt tar tid och även om jag har semester så tränar jag. Mest tålamodsmuskeln.   Fast det var lite ljug. Vi går och går, cirka en mil om dagen så banne mig är det fysisk träning också. Lägg till det att springa ifatt bussar, gå upp och ned för trapporna till Stora Systers lägenhet fyra trappor upp flera gånger om dagen, gå till affären och så ja. Ni fattar va? Detta är icke en latmasksemester.
Men.
Tålamodsmuskeln.
Tränas lämpligen var som helst. Till exempel när bussen inte kommer i utsatt tid. Ingen höjer på ögonbrynen för det inte. Näe. Här kommer bussen när den kommer. För kommer gör den ju. Förr eller senare. Mest senare. Fast hela tiden.
Eller hos biluthyraren. Där "just a moment" drogs ut till en oändlighet och mamman ringde till ensamma-hemma-tonåringar sjutton gånger. Man vill ju inte hamna på nationell TV som oansvarig semesterförälder och lämnat kidsen själva. För här kan man hamna på TV på grund av vad som helst.
Men just ja. Tålamodsmuskeln. Nästan träningsvärk ju.
När så biluthyraren blir klar med alla papper efter en timme uppstod ett litet dilemma.
"VA"???
"Ska vi backa ut bilen härifrån"?
Klart vi skulle. Jag var kartläsare och Stora Syster rattade en Dodge Minivan som hon inte gjort annat. Alla växlar funkade finfint och så hämtade vi upp tonåringarna och drog till Universal Studios där tålamodsmuskeln fick vad den tålde. Mellan 20 och 60 minuter i kö var väl en baggis????? (eller inte). Men amerikanarna är smarta och gör jäääääättelånga "köfållor" så man liksom rör sig hela tiden fast man står i kö. Man märker det knappt. Vips är man framme. Kö och "gratis" motion. Och får åka de mest hisnande åkdon som snurrar hit och som snurrar dit. 3D minsann. Glasögon på. Maj gadd vad vissa mojänger var läskiga men har man gett sig in i leken........
Vi hann med en Studio Tour också. Ett tåg med vagnar som for runt bland olika inspelningsstudios, kulisser och landskap. Hur häftig som helst! Turen tog en timme och den timmen gick så fort, så fort...... Ville se mera ju!
Sen rattade Stora Syster hem i den Kaliforniska sommarnatten och visserligen körde vi "lite" vilse och hamnade i Los Angeles downtown (hoppsan hejsan, vad hände med kartläsaren.....???) men vad tusan?  Vi SÅG ju freewayen hela tiden och till slut så.....tålamodsmuskelträningen har gett lite resultat ...och...... lite spänning förgyller vilken dag som helst!

Här kommer kidsen farandes i en gigantisk flumrider á la Jurassic Park. Utan hjälm och flytväst. Ack ja.........

En familjefavvis....... 

En kall ångfläkt var perfekt i värmen. Lite som att tanka bilen. Sen orkade man en stund till....

A room with a view

Idag flyttade vi från hotellet till Stora Systers lägenhet. Rumskompisarna, tre andra tjejor, tog sitt pick och pack och flyttade hem till Sverige efter avslutade studier.
Finfint, tänkte vi och kom med vårt pick och pack istället. Fyllde ut rätt bra det med!
Store Bror hade synpunkter på mammans engelska när vi skulle checka ut från hotellet men det tar jag bara med ett "pah"! Här snackas med både språk, armar och ben och huvudsaken är ju att det blir rätt. Om man säger så!
Damen i receptionen hjälpte mig att ringa efter en taxi och nästa gång ska jag be om en glad taxichaufför. Man blir som lite tryggare och gladare själv då tänker jag. Med Stora Systers adress på en lapp, dollars i fickan och solsken i blick stuvade vi så in oss i sura taxichaufförens bil och åkte iväg. Tog cirka fem minuter men nej. I det här landet går man inte omkring med packning om man inte bor på gatan. Vilket väldigt många gör så det blev taxi. Den här gången lyckades jag pricka in hussiffrorna rätt, lite trixigt det där när gatorna är flera mil långa och det är en jäkla skillnad på 3221 eller 2132. Ca nio kilometer närmare bestämt.....
Men man lär sig!
Vi har lärt oss åka buss också! Kors och tvärs åker vi lokalbuss, det går som hejsan. På de här bussarna pratar folk med varandra, man säger "tack för resan" till chauffören och jisses vad mycket olika sorters människor man möter!

Vågor vid Venice Beach

Cykeltur vid Venice

Hade det bara berott på oss hade Sverige vunnit! Oj, vad vi hejade!

Och så en tur till Hollywood! Mamman och alla barnen.

A room with a view! Hit har vi flyttat idag!

Snurra min värld........

Igår tog vi bussen in till Santa Monica och mötte upp Största Systern och Svärsonen. Piren, stranden och Hubba Gump stod på agendan. Ibland får jag nypa mig i armen. Och det är sant! Det är på riktigt! Så mycket folk, så mycket att se, så mycket att ta in. Idag står en tur till Venice Beach på agendan och tant laddar för att hyra bil och köra i storstan. Plenty med bilar är det här om man säger så. Men alla har blinkers och tuta så det kommer säkert gå finfint!

Piren

Mitt i ett äventyr!

Så har tant tagit sig "över stock och sten" och landat i LA med kidsen hos de andra kidsen. In alles fyra och en svärson. Ett helt gäng med andra ord. 

Men man njuter va!

Kramkalas! Ett stort ett utbröt på Los Angeles flygplats och så himla skönt att vara framme.

Ett tag, på Zurich flygplats, var det nära att mamman tyckte att spänningen blev lite FÖR stor när Store Bror blev föremål för en större säkerhetscheck och fördes bort av en vakt. 

"My son, my son...." var det enda jag fick fram 111 gånger och lugnades av en annan vakt. Gick väl så där. Med lugnandet. Man vill ju ha sina kids nära och inte på andra sidan ett svart skynke med vakter. Men de blev på bra humör av min förvirrade nuna och det är ju bra att man glädjer sina medmänniskor. Sonen kom ju tillbaka och resan fortsatte.

Man kan väl säga att vi är mitt i ett äventyr, !lite trötta av tidsomställningen men jag njuter. Njuter av varje sekund. Mitt äventyr som delar med mina barn. Man kan helt enkelt inte ha det bättre!

Himmelskt kaffe

Idag är det kaffekalas i himlen. Alldeles bestämt i den blommande syrénbersån. Där skiner solen som alltid och världens bästa Morfar firas. 75 år minsann. Katten Baileys är med och får sig lite grädde hon också. Kan riktigt känna doften av kaffe, sol, hembakta bullar och visst slinker det ner en och annan chokladpinne?! Nåja. Gamlamormor får visst vara med på ett hörn, hon har då aldrig tackat nej till kalas.
Vi här nere vi vinkar lite grand och ropar "grattis" rakt upp i luften. Så klart de hör! De vinkar tillbaka ju!
Grattis på födelsedagen morfar!



Himlakalas!



Fjärilskänning............

Lördag. I vår stad sjungs det om studentens lyckliga dagar idag. Alla, inklusive studenterna, håller tummar och tår att regnet håller sig borta.
Själv sjunger jag semesterns lov och vaknade med migränkänning. As usual vid ledighet. Medikamenter har intagits och jag hänger i soffan i väntan på att de ska verka. Man kunde väl få bli överraskad va? Och bli ledig utan migrän. DET vore en överraskning som hette duga!
Men.
Det är som det är och här ligger jag. I soffan.
Har altandörren öppen, hör fåglarna, att det blåser i stora trädet, att grannarna äter frukost i sitt uterum. Att gårdens ungar har vidgat sina vyer och kör racecyklar på vändplanen utanför. Bussen in till stan går prick 10.31. Precis som det ska vara.
Allt är precis som det ska. Ändå är precis allting annorlunda. Upp och ner. Men det tar sig. Dag för dag.
På golvet ligger tre resväskor och bara väntar: "Packa oss".
Ska bli!
Med fjärilar i magen tänker jag på att vi snart, snart, snart ska krama Stora Syster igen! Har fått order:
"Ta med ost och Sverigetröjor! Det ska tittas på fotboll!"
En order är en order och Pink Floyd är ett himla bra band.

Sjung om..........

Igår blev jag bjuden på middag av en god vän.
Det är allt något speciellt med att få sätta sig vid dukat bord, äta mat som någon annan har lagat och inte ens behöva bry sig om disken. Så himla skönt. Så himla gott!
Sen.
Susa hemåt i försommarnatten, spela musik högt i bilen, ja, tjuta en skvätt men också sjunga med. Viktiga steg tas. Som att sjunga högt som fan tusan till bra musik, musik är helande.
Sen.
Vaknas det till sista arbetsdagen på länge idag.
Skönt.
Någon är om åtta timmar lös, ledig, fri, befriad från arbetssysslor och på väg mot resten av sommaren.
Någon ska till kvällen äta tårta och krama sommarlovslediga ungar, pussa på dem för att de varit så duktiga, flitiga, kämpat på och understundom gett sin mamma ännu mera grått hår fina stunder den här terminen. De tar visserligen inte studenten men terminen har inte varit någon barnlek för någon av dem så jag hojtar helt enkelt:
"Fan vad ni är bra"!

En åttondeklassare som snart säger "Hej sommarlov"!

En kock to bee............ Snart sommarlovsledig!

Tårta på G

Avslutning på G. En ung man går ur grundskolan och ska vidare mot nya äventyr. En ung man har visat att även omöjligt är möjligt om man bara får chansen med rätt stöd och pepp.
En ung man och en Lilla Syster önskar sig jordgubbstårta i morgon. En mamma bakar. Årets "måste"-tårta!

Bakelsedag????

När man har allt på tok för mycket idéer i förhållandet till den tid man har gäller det ju att prioritera. Vilket jag tycker är vansinnigt svårt. Flänger hit och dit och försöker göra allt istället. Dumt.
Idag tar jag dock det lilla lugna.
Ledig dag ju.
Har symtom på den senaste tidens stress och press som tunga armar, "sockerdrickskänsla" i kroppen och huvudvärk.
Inte bra.
Inte bra alls.
Men.
Bra att jag lärt mig tolka signalerna och tar dem på allvar.
Blir helt enkelt en lugn promenad, lite kaffe och kanske en bakelse som dagens mission.
Visst får man äta bakelser idag?
Kanske rent av är lag på det?????

Lugna gatan

Kan hända jag såg lite snopen ut på jobbet idag när folk började droppa av strax efter kaffet vid tre-rycket?!
"Vart ska ni"???????????????
"Nu"?
"Alla"!?
"Vi stänger ju tre idag, dag före helgdag"!
"Tar komp".
Jahaja.
Så pass.
Så det var därför det blev så tyst på "talafonerna"?!
Allt har sin förklaring.

It´s monday morning...........

Man kan ha det lilla radhuset till mycket.
Till exempel som en omexpedieringslokal med flyttkartonger på väg ut, andra kartonger på väg in då Största Systern behöver låna några hyllor ett tag, resväskor på väg att bli packade inför RESAN, kläder sålda på Tradera som ska skickas iväg, sopsäckar på väg till tippen och tja. Det gäller att ha is i magen och skicka rätt grejor till rätt plats. Om man säger så.
När så Lilla Systern undrande trippar ned för trappan och efterfrågar kartongen med sommarskor (igen) ilar det till av oro.
"inte har jag väl slängt den......"????
Nog är jag lite ordningsam (med betoning på lite) men så ordningsam att jag skrivit på kartongerna vad de innehåller, näe, där tyckte jag väl att "lite spänning förgyller dagen" eller nåt.
Så det är bara att leta. Igen.
Klart jag hittade den.
Skokartongen är en kartong som VILL bli  hittad och tjillevipp så syntes den under fyra sopsäckar och ett gammalt tält. (JA! Det rensas el mucho).
Om en vecka ger jag blanka tusan i allt vad kartonger och grejor heter. Då får grejorna vara där de är eller inte är.
Då stundar mitt livs resa och tant kommer att bli som ny igen!
Nedräkningen har börjat! Bra start på en ny vecka och nu tänker jag "keep up the good work"!
Trevlig måndag till er!

Paxad!

Vi har varit på cykeljakt, Lilla Syster och jag. Ett presentkort skulle håvas in och på presentkortet stod det just "en cykel" så cykeljakt var jättelämpligt.
Sett annons minsann. Bra pris.
Bra pris är jättebra för ensamma mammor, man dammsuger efter "bra pris" även med presentkort. Allt är väl en tävling????
Väl i affären konstaterades att det fanns 18 rosa cyklar och en svart kvar. Runt den svarta surrade det mycket folk men ingen kom till skott.
Så. Jag trängde mig fram, tog tag i den svarta cykeln, drog till mig Lilla Syster och väste:
"Hoppa upp på cykeln".
Ja. Som den tonåring hon är, gjorde hon omedelbums som mamman sa........  Upp på cykeln bara.
"Passar den bra"?
"Ja, men............"
"PASSAR den bra"?!
"Ja, men mam..........."
"Vi tar den"!
"Halloj, försäljaren, vi tar den här"!
För att markera att cykeln skulle bli vår dängde jag handväskan i cykelkorgen = paxad.
"Nämen hör nu här......" var det någon som harklade sig i bakgrunden.
"Den där cykeln tänkte vi..........." yttrade sig en kvinna i min ålder med en tonårstjej i hasorna.
"Du kan väl inte bar...............".
Jo. Gick hur bra som helst.
"Fast. Vi var nog först" sa jag lite lagom kaxigt. (en nyss uppfunnen egenskap hos mig......)
"SOM vi har letat............"
Och hon gav sig. Direkt. Vafalls?! (JAG hade inte direkt stått på mig om hon envisats men det kunde ju inte hon veta)
Sen.
När allt var färdigskrivet och klart frågade jag vad det var Lilla Syster hade försökt säga.
Hon stirrade på mig och sa med torr röst:
"Jag försökte säga att den där mamman och hennes dotter nog VAR först på cykeln".
"Du är så himla pinsam".
"Pinsam"?!
Jag?!
Aldrig i livet.

Sommartider hej hej!

Fredagen försvann fort som bara den. Swoooooooosch och så var det lördag morgon. Någonstan där i swooooschet jobbades det som satan, sen, sen var det trevligheter med arbetskollegor på kvällen.Börjar visst bli en vana, trevligheter på fredagskvällarna. I så fall tycker jag att det är en trevlig vana och värt att sträva efter. Trevligheter det gillar jag!
Därför tänker jag ha trevligt idag också även om det jag ska göra inte låter så himla trevligt. Egentligen. Städa och röja. Just precis nu ter sig idéen om att skjuta upp det tills idag inte som den goda idé det kändes i onsdags.
Men.
Bara att göra. Det blir ju trevligt efteråt.
Med två tonåringar hemma går det väl dessutom som en dans......???!!
Utomhusaktiviteter glömmer vi idag. Regnet står som spön i backen och det är halv storm.
Utan att riktigt ha fattat det har det dessutom blivit juni. Jag är alltid känslig för juni även om det går bättre och bättre och så har jag ju anammat Spader Madames uppmaning att ha bästa sommaren ever.
För så måste jag ju tro. Bästa sommaren ever.
Konstaterar dessutom att det bara är en vecka kvar till semester. Jag, den okrönte drottningen av sen semester, ska njuta försommar, midsommar i ledigt format. Ska man förändra kan man ju lika gärna kasta om alltihop och anamma en annan ordning. Det kan ju bli hur bra som helst!