On a roadtrip

Så har lägenhetslivet bytts ut mot en road-trip. Efter packa-liten-bil-med-värsta-packningen-uppdraget kom vi så iväg. Fråga mig inte hur vi fick plats med allt men in alles räknade jag in fem väskor, en gitarr, fem handbagage och en matsäcksväska. Och tre kids. Så vinkade vi "hejdå" till Los Angeles och ställde in gps.en på San Fransisco. Finväg åktes. Alldeles nära havet. Alldeles nära höga bergen. Så vackert, så häftigt.
Någonstans mellan Los Angeles och Morro Bay bestämde sig min ischiasnerv att nu fick det väl ändå vara lite nog med lugn och stilla semester och knorrade till sig så att min vänstra skinka kändes som ett russin i en hast och det drog för jävligt lite i vänster häl. Lite besvärligt tyckte jag då inklämd mellan Lilla Syster och en gitarr. Men utsikten var bedårande, musiken i högtalarna fantastisk så jag gav tillbaka ischiasnerven det jag mäktade med. Lite sträck och böj där i baksätet. Man gör helt enkelt så gott man kan. Och efter att ha åkt vilse bara EN gång, ja, efter en kisspaus höll vi på att fara rätt upp i bergen men håller man sig bara lugn och cool så reder även sådana utsvävningar upp sig (thank god).
På den här resan har jag bara varit rädd en gång och det var när en flippad narkoman fick för sig att hoppa och banka på vår bil när vi stod i en korsning och väntade på grönt ljus. Då fick uttrycket "hjärtat i halsgropen" och "rädd som satan" verklighetsanknytning och att se den galna människan trycka ansiktet mot rutan där Store Bror och jag satt var inte en helt angenäm upplevelse. Om jag säger så. Det fanns yngre kids i bilen och jag sa helt lugnt och klappade lite på dem:

"Ta det lugnt, bilen är låst, det är ingen fara".

PAH! Varifrån jag uppbringade den lugna stämman vete fan tusan.  

Men det gick ju bra. Och vi tackade särskilt för uppfinningen att dörrlåsen låser sig själva efter två minuters körning. 

Nu har vi landat i Morro Bay. När vi körde in här tänkte vi: 

"vad är det här för en håla"?

Nu har vi bestämt om oss och Morro Bay är ett riktigt trevligt lite samhälle. Mer om det ska vi utreda i morgon. Kvällen bjöd oss till en fiskerestaurang där vi åt, tror vi, resan hitills godaste middag! Bara en sån sak. Såg inte mycket ut för världen på utsidan men jisses, vilken mat. Och vilken utsikt.

Nu återstår bara att stretcha ishiasnerven ännu en gång och sen natta tant. Jag lär somna ovaggad!

Jodå. Vi fick till det till slut. Med lite pyssel och lite pling så löser sig det mesta.

Mäktigt. Och på riktigt!

Pacific Coast Highway 1. Alldeles nära havet. Länge. 

Framme vid målet för dagen, Morro Bay. 

En pelikan sitter och spanar efter ett byte i hamnen.