Ändrade planer

Idag hade jag ställt in mig på att träna efter jobbet men jag åkte direkt hem. Tänkte städa istället då helgen som kommer är full med aktiviteter så jag kommer inte hinna röja något. Nu blir det ju inte så tillställt på en person men dammigt, grusigt och katthår blir det.

Om jag inte sätter mig och syr lite. Frestelsen är stor. Min simmarkompis åker till Thailand i morgon så tre fredagar i rad ska jag ta mig i kragen och gå dit själv. Mentalt pepp på den då klockan ringer 05:15.

För övrigt snurrar fina huset vi var och tittade på i huvudet. Jag blev störtförtjust, förutom att jag då skulle flytta längre bort från Lilla N. Hjärtat är inte lika entusiastisk och det ska ju stämma för båda. Tänker jag. Å andra sidan sitter vi inte i sjön men .... tja. Så där snurrar det på. Ungefär som vanligt bara olika saker att tänka på. 

I morgon är det fredag. Äntlish.

Mitt i veckan

Onsdag. Halva veckan avklarad. Ja, jag tjatar om dagar som går då jag verkligen segar mig fram.

Träffade Lilla Systern med sambo igår efter jobbet och de bjöd på pizza på ett köpcenter, trevligt och alldeles utanför min comfort zone. Äta på ett köpcenter???? Men jag överlevde ju så det kan ju hända fler gånger. Sen satt jag lugnt och fint i min soffa och broderade på julduken ett par timmar, såg säkert rofyllt ut men jag kan ju inte stänga av huvudet. Tankarna far och irrar och jag blir helt trött. Får repa upp och göra om. Tänker att rätt som det är blir jag fokuserad. Nån gång.

Idag jobbar jag hemifrån, har belamrat köksbordet med mina pinaler. Sitter och tittar ut på ännu en solig februaridag och funderar på att äta lunchen ute, på verandan. Ännu en tanke utanför min comfortzon, vill helst dra ned persiennerna ....

Tidigt i morse ringde Lilla N med hjälp av sin mamma på väg till dagis och förhörde sig om att det är alldeles säkert att jag steker pannkakor till honom ikväll. Yes. I do. Onsdagsmys som heter duga!

Liten tuva

Tisdag. Ser ut att bli en solig dag. Fyra grader ”varmt”. Brottas med vårspöket och mår inte alls bra men hey, gör vad jag kan bland alla som pratar huvudet ur led om hur underbart ljuset är, hur fint fåglarna kvittrar och vårsol som värmer. Det blir så dålig stämning annars. Undviker kollektivfika och storluncher. Orkar inte. Var med och sjöng på kören igår kväll men skyndade mig ut ur lokalen efteråt. Ni vet det där när alla ska vara med och ställa stolar och bord tillrätta och det bara blir kaos. Orkar inte.

Vad jag vill göra? Ta en sista minuten till något soligt ställe helt själv och få det att stillna i huvudet. Få tyst. Lugn och ro. Bara vara. Jag.

Vad jag gör: släpar mig till jobbet, tack gode gud för årsarbetstid, och försöker bemästra vårdeppet och nya medicinen som drar ned ork och energi. Räknar timmarna tills jag får gå hem och lägga mig igen. Sista tisdagen i februari. 

Att ladda om

En söndag med titt på serier, husvisning, vila, laga mat för hela veckan och ett besök av barnbarnet. 

Serier: har sett dokumentären om Svartenbrant, tre avsnitt.

Husvisning: när ett drömhus dyker upp, bara att flytta in och bo och trivas. Minus: trång och opraktisk övervåning och lite över budget. Lite fel i tiden. Men alldeles underbart! 

Vila: ideligen. Tant är sliten.

Laga mat för hela veckan: ägnade två timmar åt det, trist men i veckan kommer jag tycka att det är bra.

Besök av barnbarnet: när Lilla N ringer och frågar om jag är hemma, det är egentligen läggdags för honom men om man nu bor nära sin mormor så får kan man bortse från det en stund. Love of my life.

En skön helg är till ända och jag försöker låta bli att känna den där oron för ännu en rörig jobbvecka. Blunda för det och koncentrera mig på roligheter: kören, träning, middag med Lilla N och hans mamma på onsdag, träff med Lilla Systern och i fjärran, på lördag, en champagneprovning. Roligheter. Som grästuvor att ta sig till i jobb- vårträsket. En strategi. 

Snigelfart

En lördag i snigelfart. Efter en sovmorgon, chockade mig själv genom att sova till halv tio, åt vi långfrukost. Till tolv. Sen var det kanske dags att klä på mig och strax ska jag åka och tvätta bilen. Sen hem och vila, läsa bok och brodera lite. Jag orkar inget annat. Mello ikväll. En dag för återhämtning.

Hjärtat står för matlagningen. Ett plus med att vara särbo, han skämmer bort mig när jag är här och vice versa. 

Längtan

Sällan eller aldrig har jag längtat så innerligt efter att få ta helg som denna vecka. Tror att denna vecka kommer, i backspegeln vid årskiftet sen, te sig som den rörigaste veckan evver. En helt oplanerad helg vilket känns himla skönt. 

Simmade som vanligt i morse och åt frukost på caféet. Sen längtade jag efter att åka hem men masade mig till jobbet. Mötte sonen och handledaren i deras lastbil och kunde då dra en lättnandes suck, ungen är i alla fall på jobbet. Så kan jag släppa tankarna på det för nu i alla fall.

-10 och strålande solsken. Våren kom av sig. Det gör inget om nån frågar mig. Har gärna vinter jättelänge och så pang, varmt och försommar. Drömmer mig bort till de bokade semesterlägenheterna i Kroatien, om fyra månader är vi där. Ja, jag längtar och dagdrömmer! 

Omprioritering. Det nya svarta.

Nä. Det blir ju sällan som man tänkt sig så innan jag hann säga ”vackert väder” igår morse fick jag göra en brandkårsutryckning till Store Bror vars mående svajade till. In med honom i bilen, tillbaka till radhuset, baxa ur ungen, fixa kaffe, ringa Unga Vuxna, rigga för sällskap under dagen och swosch iväg till jobbet. Med tre minuter till godo ”gled” jag in på mötet med nya chefen. Fokuserad???? Ja. Faktiskt. Jag levererade det jag skulle, sen satt jag på toa en kvart och grät en skvätt innan jag kunde samla ihop mig för resten av dagen. Det blev heller ingen träning efter jobbet, orkade inte det. Dylika känsloyttringar tar energi, jag åkte hem och broderade istället. Min nya livlina.

Idag åker Cina-bilen till skroten. En era tar slut. Det känns faktiskt så, den där bilen har betytt mycket för mig och kidsen de senaste sexton åren. Den har tjänat oss väl och tagit oss på äventyr lite här och där. Det var ”bara” att ringa skroten och ha reda på rätt papper så kommer de och hämtar bilen, fantastiskt. Andra bilen inom ett år jag kör till skroten, börjar bli haj på det där. Så idag blir det ”Hejdå bilen”!

Godmoooooorning världen

Det här med sömn är ett kapitel för sig. Inatt blev det inte så mycket av den varan och till slut gav jag mig och gick upp. Drack en kopp te, lät bli att tända lampan men det var tråkigt att sitta där i mörkret så jag tände lampan och broderade en stund. Håller på med ett julbroderi, klart vilken jul som helst, och ja, Hjärtat blev något förvånad när han vaknade och undrade vad jag höll på med. Han sover inte heller så bra just nu p g a anledning så nu på morgonkvisten är det två trötta själar som ska skalla ännu en dag. 

Jobb, träffa en ny chef, träna lite lugnt och besöka sjukskriven väninna står på denna onsdagsagenda. Nu blir det ju sällan som jag tänkt men ett försök att strukturera en dag i en rörig tillvaro. 

Dagens ledmotiv är ”A bitter lullabay”, Martin Almgren. Den tränade vi på i kören i måndags och har snurrat runt i huvudet sedan dess. Na na na nananana na na na ......

https://youtu.be/MeMSzSet7Gg

Vad i hela friden???

När rörigt på jobbet är årets underdrift och det spöregnar när jag ska gå hem. När jag försökte träna och mådde pytonskrutt av biverkningar av nya medicinen så jag fick avbryta. När det är punka på Cina-bilen som skulle till skroten och Hjärtat tycker det är en bra idé att laga mat TILLSAMMANS halv sju på kvällen. Kanske inte den soligaste pinglan i världen just idag.  I morgon är en annan dag.

Veckoplanering. Inte den starkaste grenen

Måndag. Gråväder. Kördag. Hoppas att det tinar upp den här vårförstenade själen. Vaknade lika trött som när jag gick och la mig 22 och kunde jag somna? Nope. Tittade på ”The New Amsterdam”, ny sjukhusserie, slumrade, stängde av och blev ... klarvaken. Typiskt. 

Jag somnade så småningom eftersom jag vaknade till mobillarmet. 

Idag börjar jag äta förebyggande medicin mot migrän. Har fått betablockerare som kan ha den inverkan då man ”slowar” ned systemet. Långsammare puls, lägre blodtryck, tja, allt går saktare. Jag är skeptisk eftersom jag är en långsam människa överhuvudtaget men har bestämt mig för att ge det en chans. Det finns en behandlingstrappa för migrän och andra alternativ är inte att tänka på förrän jag provat allt i rätt ordning. Ny doktor = nya orders. Sen, att jag redan HAR provat allt utom betablockerare innan remiss till neurolog gör att mitt val för att komma vidare blev att tacka ja. 

Det var måndagens planering. Räcker så. En dag i taget.

När man hippat och hurrat

Igår fyllde sonen 23 år vilket firades i radhuset med semmelfrossa. Jag klev upp klockan 08:00 för baka och 13:00 låg 28 semlor på serveringsfat färdiga att ätas upp.

Efter kalaset behövde jag vila och sen såg vi på mellon som inte levererade något vidare och jag somnade i soffan. Vad är det med mellon? Tycker det är tråkigt, gapigt och intetsägande. Eller så är jag äldre och trött. 

Idag vill jag se filmen ”Unga Astrid” nedkrupen i soffan under en filt. Låtsas inte om vårkänningar utomhus. Jag gillar inte våren och den där skavkänslan inför den har infunnit sig. Takdropp, fågelsång och obarmhärtigt solljus. Heaven för de flesta, jag mår bara dåligt ett par tre veckor innan det blir ”folk” av mig igen.

Mitt lördagshänggäng! Bästa ❤️

En nybakad projektledare

Idag har jag fått diplom. Kan härmed titulera mig Projektledare. Eller ja. Inte än. Har ännu inget projekt att leda. (Förutom lajvet självt).

Har också haft ett långt samtal med Unga Vuxna, enheten där sonen är inskriven. Skönt att ha dem när det svirrar till i mamma-hjärtat och allt känns kaosartat, oroligt och allt i en enda röra. Blev lite lugnare och sen pratade jag med sonens flickvän och därefter mister himself. Sonen. Han som stundtals ger mig gråa hår. 

”Allt är lugnt, morsan”.

Kan han säga.

Blev lite glad ändå när flickvännen berättade att han köpt blommor och choklad till henne. Han gör det ibland, inte nödvändigtvis för att det är Alla Hjärtans dag utan bara för att. Fint ändå. Jag vet någon som i sin himmel ler stort åt det i alla fall. Sånt värmer en duggregnig, grå torsdag i februari. 

Sj, sj, gamle vän

Så haver ÄNTLIGEN Sj släppt tågbiljetterna till påsk. Spänningen har varit olidlig men nu så! De osläppta biljetterna var t.o.m på nyheterna förra veckan men den som väntar på något ..... väntade på att kunna boka biljetter till Köpenhamn över påsk. Hotell har vi bokat sedan länge och nu är hela resan i hamn. Skönt. 

Denna onsdag har förresten lite fredagsfeeling över sig. Fredagssimmet blev onsdagsim och SÅ mycket folk det var i bassängen. Jag tog det fortsatt lugnt och simmade i sakta mak en halvtimme innan frukost som vanlig på café innan jobbet. Kvar på agendan: besök hos sjukgymnast och sen sy-junta. En dag utan huvudvärk vilket noteras i min migrändagbok med tillägget: ”som vanligt snortrött”. Ska kanske skriva om den meningen innan träff med läkaren på fredag. 

Baka dig semla

Kören blev inställd igår med kort varsel så jag behövde snabbt få ihop något annat då alla goda ting är tre. Jobbet och läkartid på fredag fick jag ju ihop. Så. Det blev lite kvällshäng med barnbarnet. Bonustid kan man säga. Han följde med mig hem och vi byggde lego, hoppade i sängen (mest han) och matade katten. Sen gick jag hem med honom igen och vi lyste hela vägen med en ficklampa. Ett litet äventyr.

Idag har jag varit väldigt trött och det skaver både här och där. Känner mig irriterad utan att förstå riktigt varför. Jobbig känsla. Jag var i alla fall med på ett lunchgympapass om än mycket försiktigt, lugnt och stilla. Skönt att röra på mig lite, urtrist att inte kunna ge järnet. Men det kommer väl.

Åkte hem från jobbet och sov middag, pratade med sonens flickvän och tänkte  att jag kan gå och sova igen tills jag blev uppringd på nytt. Nu av sonen som meddelade att han fått ännu en ny medicin, suck, och att han vill fira sin födelsedag i radhuset. På söndag. Med semlor. 

”Så där som när vi var små och fick äta hur många man ville”.

Jor’å. Kommer ihåg det. Vi bakade egna semnelbullar och de fyllde dem med vaniljkräm, äppelmos eller mandelmassa. De fick välja vad de tyckte om. Att baka  egna semlor med fyra hemmavarande barn gjordes i flygande fläng. Just idag, när det är jag och katten känns en sån aktivitet som att bestiga ett berg. Men det är ju långt till söndag så ”någon” hinner nog! 

Dagens mission

Dagens mission är att ta mig till jobbet, få en läkartid (behöver verkligen hjälp med min huvudvärk) och att sjunga i kören ikväll. Alla goda ting är tre. 

I en himmel

I morse vaknade jag med huvudvärk. Igen. Det är besvärligt nu. Andningsövningar, avslappning, värktabletter, en dos nässpray och två timmars vaggande av och an senare kunde jag åtminstone äta frukost med Hjärtat. Jag vill bara skrika åt eländet - jag.orkar.inte.ha.ont.i.huvudet.

Så småningom hasade jag mig ut och vi gick en långpromenad till ett fik för att äta semlor. Så makalöst goda semlor de hade. Som att vara i semmelhimlen! Vi halkade hemåt igen, åt lunchmiddag, vilade och kollade in Antikrundan och Hjärtat for till sitt. Laddar mentalt för jobb i morgon och tänker lägga mig tidigt och hoppas att jag slipper huvudvärk nu på ett tag. Man kan ju alltid önska sig! 

Två viktiga timmar och kärlek

På förmiddagen idag tog jag mig till badhuset. Jag plaskade mest omkring en timme, inga krav på tid eller sträckor, ville bara känna vattnet, tyngdlösheten och vara där. Komma tillbaka. Mötte sen upp Största och Lilla Systern för att gå på Folk- och Kulturmässa i sporthallen. Det som drog var Stina Wollter som föreläste en timma. En viktig timma. Så hängivet hon lotsar oss för att bryta upp mönster, strukturer och göra oss stolta. För att vi ska ta tillbaka kontrollen över oss, min kropp, att vi är värdefulla. 

Det var fullsatt utom bredvid Största Systern, där var en ledig plats och för mig blev det symboliskt. Där ”borde” min mamma suttit. Min fina mamma som hela livet har kämpat med vikt, mat, att duga och ett skevt kroppsideal. Men hon är inte redo. Än. Inte redo för att slita av sig bojorna och stämma in i ”Leave the shame”. Vi brottas med det ibland, mamma och jag, och när det kommer på tal är det minerad mark. Vi tassar. Jag är så förfärligt trött på att tassa omkring. Där kommer Stina in i bilden. Så hängiven, modig, ibland skör men stark, så fast övertygad att göra skillnad. Sätta stopp. Visa på andra vägar och bryta mönster, strukturer. Timmen med Stina var värdefull. Gav kraft. Jag har också skeva tankar. Hur skulle det kunna bli annat? Från hemma, från omgivningen, från allt och alla. Men jag är på väg. En klok bloggare, ”I will not ....” skrev: ”Jag tog tillbaka mina tankar”. Det vill jag också göra. Det SKA jag göra! 

Återuppstånden

Dagens mission: äta något, duscha och klä på mig. Behöver handla och därför kommer Hjärtat och hämtar mig för en liten runda på lokala Ica. Sen vila igen. Är alltid så ofantligt trött efter ett stort anfall så det tar en stund att komma igen. Nä. Jag simmade inte i morse. En fredag utan simning.

Ikväll kommer Lilla Systern och vi ska titta på Mamma Mia 2. Fredagsmys. Räcker så bra.

Världen utanför

En dag i sängen. Med öppet fönster. Därute pågår livet som vanligt, snöknarr under skorna på barn som går till skolan, folk åker till jobbet och kommer hem. Sandbilen och postbilen. Härinne är det mörkt och tyst. Hämtar mig efter ett kraftigt migränanfall där 1177 var min tröst när det var som värst och medicinen inte hjälper. Samtal med akuten och ny medicin utskrivet som Största Systern hämtar.

Migrän önskar jag inte ens min värsta fiende. Mitt hopp står till att få prova botox eller en ny medicin i sprutform som nyss släpptes på marknaden. ”Den är dyr” har jag fått höra. Hm. Och alla mina dagar jag ligger så här? Femte stora anfallet sedan nyår, på sex veckor. Det känns dyrt för mig. Tyst och mörkt. Balsam i dag.

Hit men inte längre

Idag gick det inte att kliva upp. Kolsyrearmar, tung kropp och ledvärk from hell. Migrän. Sjukskrev mig och somnade om. Brottades med dåligt samvete men kom fram till att jag gör så gott jag kan, alltid, och ibland blir det så här. Systemet blir överbelastat och jag behöver göra en omstart. Tänker inte forcera signalerna och en dag med sömn, mjuka kläder, tyst hus och fin vintervit trädgård att sitta och titta ut på känns som ett dagsverke bara det.

Har sällskap av katten, hon gillar inte när det är kallt utan ligger helst nära. -15 grader var det i natt. Bistert och det var länge sen vi hade så här mycket snö. Februari it is.

Tisdagstänk

På mina KBT-samtal pratar vi om triggers och vilka som ska undvikas, hur jag ska hantera dem och lära mig att känna efter före. What? Menar hen att det finns ett liv där triggers utvärderas innan handling? Att man inte tar emot alla bollar direkt och inom två millisekunder tänkt ut en lösning? 

Ok. Så klart jag vet. Vet också hur jag kommer undan: skygglappar, hörselkåpor och en påse över huvudet. Men det ser så konstigt ut i vardagen så jag får helt enkelt kämpa på. 

Har också fått en förfrågan från min sjukgymnast att skriva om hjärntrötthet ur patientperspektiv i nån slags avhandling. 

”JA” svarade jag innan hon talat till punkt och så pratade vi om det. Det snabba svaret. Har jag tid? Tänkte jag inte på. Vad ska jag prioritera om för att få tid att skriva? Tänkte jag inte heller på. Men efter en stunds fnulande kom jag i alla fall fram till svar ”ja” så instinkten var rätt. Denna gång.

För övrigt tar allt strul, känslosvallningar, jobbsituationen och den ständiga oron ut sin rätt: jag är sliten. Så där så det är jobbigt att ta mig en endaste meter. Fast jag gör det med mycket möda och stort besvär. Igen. Mina ups and downs. Den här såg jag inte komma, från urstark till ursvag på en dag. Hjärntrött och kroppstrött. Jag som trodde att jag hade koll. Not. 

Stå ut, håll i, sjung ut

Måndag. Vad kan man säga om min måndag? Fortfarande motigt på jobbet men står ut. Pepptalk med sonen som slirar på sin bana: ”ta en dag i taget”, ”se så långt du kommit”, ”håll i, håll ut”. Pepptalk med Lilla Systern som fick gå hem från jobbet med feber och ont i halsen. Snabbt prat med Stora Systern som till slut kom hem fast utan incheckad väska. Nu håller vi tummarna för att den dyker upp i rödaste rappet. 

Och till slut var det dags att sjunga ut för ikväll startade kören igen. Det gick bra tills vi skulle sjunga ”Fields of gold”. Där sprack det för den låten är förknippad med sorg och saknad som plötsligt blev så väldigt stark så där satt jag och sjöng ut så lagom. Svårt att sjunga med strupen fylld med gråt och tårar trillande. Hur ska det bli??? Hur ska jag fixa den låten? Har inte en aning idag men till nästa gång ska näsdukar packas ned och jag behöver stålsätta mig. Övning ger färdighet och hacket i hjärtat behöver vaggas. 

Så var den måndagen slut. 

När man borde sova men inte kan

Egentligen borde jag sova nu men hetsåt kvarglömt godis (Hjärtats) och får sån hjärtklappning av socker så det går inte att sova än. Sockerrusningen måste gå över. Kan ta 20 minuter eller flera timmar. Att jag aldrig lär mig. Kunde ju stå på huvudet, göra 100 situps eller nåt när jag blir orolig men jag tröstäter.  Himla dumt. Jag oroar mig för mycket över för mycket och tränar på att låta bli men det är inte den lättaste plätten.

Helgen försvann fort. Fem timmar i en pingishall, ett besök hos mamma, en mellokväll, en handbollsmatch, snöskottning, planera sommarsemestern, boka boende efter planerna och ett kalas. Swosh. Helg över.

Vi fattade ett beslut om semestern: vi lämnar hojen hemma och bilar till Kroatien istället. Det svider. Fast det blir bra. Kidsen blev glada, de oroar sig när vi svischar runt i Europa på motorcykel. Var sak har sin tid. Och så kom jag på att jag kommer kunna ta med ..... flera par skor! Så messade jag med vår värdinna från huset i Trogir vi hyrde i somras, fick ett bra pris så vi slog till på en gång. Det känns skönt att vi vet vart vi ska, vart affären ligger, bästa badklippan, utsikten.   

För övrigt tänker jag på Stora Systern med pojkvän som varit i Tel Aviv över helgen och som hamnade i Köpenhamn istället för Arlanda på väg hem. Detta p g a all snö och de ska nu ta sig med buss hela vägen till Stockholm i natt. Det blir nog en lång natt och jag håller tummar och tår att det går smidigt och bra trots allt!