Dag 31: På banan igen

Jomen visst. Så småningom lättar ju huvudvärken from hell och jag kan börja fungera någorlunda igen. Det brukar vanligtvis inträffa på måndagar. När helgen redan gått och alla är tillbaka på arbeten och i skolan och det egentligen skulle vara så mycket lättare att ha ont i skallen eftersom det då ÄR tyst och lugnt i huset liksom av sig självt. Men närrå. Så ska vi inte ha det.
Den här helgen har det för övrigt varit väldigt lugnt eftersom barnen varit i Skåne och firat sin Farmor. Dessutom hann de minsann med att se handboll. Live på plats i Malmö. Spanade förgäves efter dem på tv.n i går, både under bronsmatchen och finalen men nej. Jag missade dem. Övriga släkten såg dem ju såklart, men så hade de väl kissat innan matcherna och var inte lika orutinerade som mig som behövde gå ifrån för att göra det och hämta mer kaffe sen. Så klart ungarna skulle synas i bild då. Och de hade vinkat! Attans!
Lite tjo och tjim under väääääääääääääääldigt spännande matcher var det allt i radhuset också. Inte klokt egentligen vad vi kan heja på, Älsklingen och jag.........Katten gick ut till exempel.
Sen, att jag tycker att handbollskillarna gjorde en fantastisk insats som kom fyra, räknas inte alls förstod jag  när jag pratat med mina kids som har tävlingsskallar så det räcker till ganska många.......
"Morsan, du fattar ju ingenting"!!!!!!
Har jag hört det förut????????????????????

Dag 29: A girls best friend!

Man kan åka till månen, byta ut kroppsdelar på folk, faxa, skypa med människor över hela världen och mycket, mycket mer. Men bota migrän, det kan man inte. Det tycker jag är synd. Jag menar, världen missar mycket. Mig till exempel, eftersom jag så himla ofta blir liggande i denna helvetesplåga.
När jag ligger där/här och bara väntar på att timmarna ska gå, tänker jag mycket. Jag VET att jag tänker mycket, får många idéer och så, men efteråt kommer jag inte ihåg det. Då är det bara blankt. Det är ju himla synd. SÅ många alldeles utomordentliga idéer jag kläcker där under täcket. Vad annars att göra? Stå ut och tänka ut saker. Fundera på vad jag kan förändra för att inte hamna här igen. Precis när jag kommit på det och ändrat om mig, så ramlar jag dit på något annat.
Idag tänker jag till exempel på vad jag planerat att göra:
Hjälpa väninna att flytta, koka kaffe och peka till vilket rum kartongerna ska! Pussa på Älsklingen som kör flyttbilen! Gå på middag med Bästa Väninnan som är hos Nya Killen alldeles nära oss!
In my dreams.
Det här var min fredag, det här är min lördag:

Nu skulle man ju kunna tro att jag är uttagen till att flyga ut i rymden med en rymdfärja, att jag eventuellt har rensat apotekets hylla för sexleksaker, att jag uppfunnit något sorts unisexlego eller gjort en fri tolkning av Spöket Laban. Nä. För dagen är det den här tjejens best friend: Zomig nässpray. (visst får man väl göra lite reklam? På en egen blogg?)

Dag 28: Fredagsmys med förhinder!

Det sägs att den här perioden från Trettonhelgen fram till ........ få se.......... 23 april? kallas för oxveckor. Inga röda dagar i sikte så att säga. För egen del känns det som jag har en oxe på huvudet som stångas och bråkar. Migrän är den medicinska termen. Tre tuffa, svåra, tunga möten den här veckan med Försäkringskassan tar nu ut sin rätt. Zomig! Nu får den medicinen visa vad den går för. Migrän är skrutt!

Dag 26: Direktsändning

Om man skulle ta sig till badhuset?! Simma kanske. Slimma de icke längre så strama låren? Plåga gäddhänget lite. Sagt och simmat.
MEN så kallt. MEN så tråkigt, plask, plask, sim, sim. Inte min grej. Alls. Och var är alla snygga badvakter? SOM det sparas in på allt. De som nu badvaktade var Humle och Dumle. Ungefär. Kan de  simma på riktigt? Hör de direkt om jag ropar? De har väl hörapparaten på? Orkar de verkligen dra upp mig?
Åker hem. Kokar mig lite kaffe och hittar längst bak i kökskåpet, det höga, bakom underläggstallrikar, mellan tomatkonservburkar och tonfiskburkar lite bortglömd julchoklad. Va? VEM har gömt glömt den här? Och vem har sagt att frysta bullar inte är gott? Passar som en smäck efter simturen.
Med kaffe och skaffning sätter jag mig för en stunds njutning vid bordet, slår upp tidningen och möts av:
"Möt nya året smalare och piggare".
"Så undviker du sockerfällorna"!
Känner mig påkommen med munnen full av bulle och choklad. Är det det som kallas direktsändning?????

Dag 25: Medlarjobb!

Knappt hann jag in i radhuset efter en weekend i Stockholm så var de lediga dagarnas känsla efter långfrukostar, långpromenader och pussar på Älsklingen som bortblåst. Jag hoppas ändå att de finns lagrade i ryggraden så jag står emot ett vardagsanfall eller två......
Två arga tonåringar, den här gången inte på varandra och en Stor Syster som försökte medla och ställa allt till rätta när en mamma kommer hem. Det kan låta rätt högt vill jag lova och Älsklingen var lite blek om nosen där ett tag när det plötsligt var någon som skrek "BRYT" som den värsta Ingemar Bergman och det visade sig vara jag. Blev lite överraskad själv faktiskt.
Men,
vrålandet hade effekt och under tiden alla drog efter andan och skulle ladda för akt två med kaosorkestern kunde jag styra upp det hela och lugnet lägrade sig så sakteliga när läxor, skridskoåkningar, hemsysslor och annat tjafs reddes ut. My good! Det VAR lättare när de var små!

Dag 24. Holiday on ice!

 Det har varit batteriladdning i helgen. I nya lyan. 25 kvm låter ju inte så stort och det är det inte heller, men det ska fixas, trixas, piffas och donas så det blir riktigt mysigt. Det är det nu!
Vi hann även med att gratta och hurra för Bästa Väninnan som fyllde år i fredags. Top of the day var att träffa hennes första barnbarn, en liten prinsessa som hunnit bli 9 månader. Söt som socker och alldeles, alldeles go!
Lite promenader på isen, mycket hejande på Sveriges handbollslag och så blev det måndag.

Dag 21: Drömmar av ...... tvättt!

Livet i Radhuset är lite busy för tillfället. Lite att fixa, dona och stå i. Det blir inte så mycket tid över för bloggen och inte att läsa andra bloggar. Ytterst tillfälligt hoppas jag.
Läser att Fru Venus utmanat bloggare att visa varifrån man bloggar. Det lät lite kul och när jag hittar kameran, har bäddat och skottat fram soffan igen så, kanske......
Eller så kanske det kommer en bild på en ny inneboende som flyttar in nästa helg: En egen tvättmaskin! Hej vad det ska tvättas, hängas och aldrig mer vara fullt i tvättkorgen. Dream on!

Dag 18: Buss......igt!

Visst trotsade jag halkan och gav mig av till frissan. Tog mig försiktigt framåt med trippande yttepyttesteg och pustade verkligen ut när jag kom fram till hållplatsen. Det var lite knepigt att ta sig dit för det var uppförsbacke och tja, snorhalt. Men trägen vinner. Trägen står så och väntar och trägen ser säkert tämligen snopen ut när bussen kommer och ....... åker förbi.
"Den kan inte stanna för den kommer inte igång efter stopp eftersom det är isgata och"..... allt detta förtäljer mig en dam som bor tvärs över gatan när bussen försvinner i fjärran.
Men hör nu här va?????
Kunde ingen från bussbolaget trätt en påse över hållplatsstolpen typ "ur funktion" eller nåt?!
Kunde ingen hällt ut 318 kg sand och salt vid hållplatsen?
Eller skulle jag verkligen ha räknat ut "no stop" alldeles själv när jag segade mig upp för backen för egen maskin?
Troligtvis.
Då ringer Älsklingen som är på väg från Lilla Staden till Stora Staden efter ett kundbesök. Bara för att kolla läget. När han hör om sin strandsatta älskling, nämligen mig, VÄNDER han stora bilen, åker tillbaka, plockar upp mig, pussar på mig lite extra och släpper sen av mig utanför dörren till bästa Frissan. Vem har sagt att Prinsen måste komma på en vit häst? Det går alldeles utmärkt med en grön Chrysler!

Dag 17: På hal is

Konstaterar att Knut var lite försenad i år. Han, "Knut" som tar med sig julen ut kom till radhuset först i går men gjorde soprent, eller julrent så det förslog. Skönt var det. Store Bror fick äran att klippa ned granen i småbitar, inomhus, och det var då ett uppdrag som gillades. Utrustad med sekatör, tofflor och sopsäck gick ju det som en dans och sen fick granresterna åka till återvinningen  i Älsklingens stora bil.
Själv kunde jag lämna sängen en stund och agera städledare. Fantastiskt uppdrag. Peka, domdera, dirigera. Jag menar, BESTÄMMA funkar ju även med kassa leder och man ska ju ta tillvara allt man kan. Har även för mig att jag någon gång på 80-talet lärde mig att en god ledare DELEGERAR, och eftersom den kunskapen fortfarande avbetalas på i form av studielån så känns det ju lite skönt att den läran omsätts lite då och nu. Valuta för pengarna så att säga.

Annars är det ju lite sjukstuga över radhuset ändå. Mammans stela, onda leder har toppats med en avbiten tand, aj och oj-vad-det-känns-dyrt, och en Store Bror som har hosta from hell ligger däckad i sängen.
Vad gör man då för att muntra upp sig? Jo. Bokar in en tid hos frissan. Allt känns säkert lite bättre om jag bara blir fin i håret igen. Kan man tänka sig en långpromenad i SAKTA mak dit kanske? Frisk luft är ju bra. Men jag konstaterar att ska jag ut idag är det långfärdsskridskor som gäller. "Någon" har nämligen gjort isbana av hela stan och det gör ont i lårbenshalsarna bara jag tänker på att trippa ut. Men, vad vore livet utan utmaningar? Nothing at all.

Dag 15: Ombokat

Nä. Det blev ju ingen målarkurs. Lederna ville inte det. Himla taskigt av dem tycker jag men de har nu sin egen kanal då och då och gör lite som de vill. Just nu inte alls som jag vill. Jobbigt att hålla i saker, jobbigt att klä på sig och ta mig tusan jobbigt att vara. Bara. Och så den evinnerliga tröttheten. Ja, det heter ju Trötthetssyndrom så det är klart att jag är trött. Men så trött så jag bara bums bas måste lägga mig raklång i sängen fast jag redan ligger ner? Ska det va så länge tro???? Doktorn kan inget lova. Tiden får visa hur bra jag kan bli. Just idag är tiden ..... långsam.
Men,
å andra sidan kunde jag ligga i soffan tätt intill Lilla Syster och se reprisen av Lets Dance, hade tid att prata i telefon med Största Systern och ligga i ett varmt bad hur länge som helst tills tant blev alldeles alldeles skrynklig. Sen har jag druckit kaffe och legat i sängen och tittat när skymningen lagt sig som en blå dimma runt radhuset och stora trädet till slut bara är en svart silhuett. Det är minsann vackert när man har tid att titta.
Idag hade jag tid.

Dag 14: Fatta beslut

Det är fredag. Thank God! Målarkurs i sikte! Om nu mina leder byter kanal in på "inte-göra-ont-längre-kanalen" så kan helgen bli riktig trevlig till och med. Ett litet bekymmersmoln har dock seglat upp på räkmackehimlen, i form av FÖRSÄKRINGSKASSAN. Allt har sin ände, så och arbetsrehabilitering. Jag är nära nu. Tidsgränsen. Sen, att FK.s gräns inte överenstämmer med min gräns, DET är en helt annan historia. Det hör liksom inte hit. Rules are rules. Det vet ju jag som har egna rules i radhuset. Skillnaden är att jag kan jämka mina, kompromissa lite, anpassa men det går ju inte i verkliga verkligheten när FK ska styra. Så jag behöver lite hållna tummar faktiskt, att jag får fortsätta min arbetsträning där i butiken. I alla fall ett tag till.
Trevlig helg!

Dag 13: Svinalängorna

Igår tog jag mod till mig och såg Svinalängorna på bio. Tillsammans med Stora Syster och fina tjejen E var jag i tryggt sällskap.
Filmen träffade som ett slag i magen och jag tappade andan. Fullständigt. Vilken film! Så välgjord, så stark, så sorglig. Skådespelarna är helt makalösa. Jag är golvad helt enkelt. Golvad och tagen en filmupplevelse utöver det vanliga. Har ni inte sett den så se den! Den är viktig!

Dag 12: Bra-saker

I början av december fick jag ett krav på skolfoton på 650:-. Foton som jag för en gångs skull skickat tillbaka i tid. Efter att ha gjort en reklamation hos Posten, efterlyst försändelsen hos Post- och Telestyrelsen, PTS, fick jag nu besked att ärendet är avslutad hos fotofirman. Jag behöver inte betala! Himla skönt att bli trodd på faktiskt.
Det lägger jag till kontot "bra-saker". Samlar nämligen på sådan.

En annan bra-sak är jobbet idag. Ska börja i "blommorna", lära mig göra buketter och arrangemang. BÖRJA lära mig. Märk väl! Nu kan man ju tro att en tulpanbukett är en tulpanbukett som är en tulpanbukett. Men si, blommorna ska läggas på särskilt sätt för att falla snyggt i vasen och så lite vackert silkespapper om. Det kräver ungefär 10 fingrar på en hand och det har inte jag. Än.

Egen tulpanbukett.

Dag 11: House Roules repeat

Att vem som helst i hushållet FÅR laga mat är en av årets House roules. Den tål att upprepas. Jag är "inte vem som helst" utan "NÅGON" och någon har tröttnat något på matlagning. Tänka till, tänka ut, handla och sen laga. Nope. Fast .... det är visst bara att kavla upp ärmarna och längta till lördag då Lilla Syster ska laga lasagne. Lovely! Lördagslängtan redan!

Dag 10: IVAR är killen hela dagen

Den som spar hon har ...... en IVAR i bakfickan. Trogna, fina, pålitliga IVAR som hängt med mig sedan 1986 fick komma fram ur magasinslådan i helgen och tjäna på nytt, nu i Älsklingens nya övernattningslya. Aldrig överger jag min IVAR. Man kan väl säga att jag lånat ut honom nu. Tillfälligtvis.
När så bärandet och skruvandet var klart var det ju dags för det verkligt roliga: Piffet! Kuddar hit, värmelyktor dit, krukor och lite fix till väggarna. Känns nästan som jag vi flyttat hemifrån!
Jorå, vi vilade oss också. Då passade vi på att åka äääääääääääääääända ut till Tyresö. Där hejade vi på Store Bror och handbollslaget som spelade som skållade troll och med det eminenta spelet gick vidare till steg fyra i Ungdoms-SM. Gissa om mamma-hjärtat slog stolt och tja, en aningens fort då´rå, då sista matchen var en rysare av sällan skådat slag.
Med dylika övningar försvinner en helg fort som bara den men nöjd och glad är jag!

Dag sju: Fredagsmys

"Låt hjärtat va´ me´, glöm för all del inte dé....." går jag och nynnar på idag. En klämdag då många är lediga men inte jag. Det har lättat lite, både vad gäller snöfallet och måendet vad gäller den där Depressionen som parkerat sig hos mig. Seg historia.
Innan jag går hemifrån konstaterade jag att någon AUTOMATISK "sätt-ny-toarulle-på-hållaren-när-den-gamla-är-slut"-funktion  samt "släng-den-tomma-i-soporna-och-inte-på-golvet"-funktion inte är installerad hos oss. Ännu. Eller beror det på att NÅGON inte har haft kurs för hushållets övriga medlemmar om just den lilla detaljen?  Just idag, när hjärtat är me´, tänker jag att vilken annan dag som helst hade jag blivit galen över det men idag känner jag att det faktiskt inte gör något. Alla är där de ska, alla mår bra. Det räcker så.

Dag sex: Balans

Efter att igår eftermiddag har skådat ödet i vitögat och undkommit en lastbil på glid med blotta förskräckelsen, framstår tanken på balans i livet som fullkomligt självklart.
Svart behöver vitt.
Sorg behöver glädje.
Skratt behöver gråt.
Liten behöver stor.
Ung behöver gammal.
Skräck behöver förtjusning.
Därför framstod gårdagskvällen övning, spelet GalenPanna som en ren befrielse. Som jag skrattade. Som jag njöt. 11.43 var jag inte så säker på att uppleva 11.44 vilket jag ändå gjorde. 21.45 var jag så tacksam att jag satt där! Det är jag idag också! Rädslan har gett vika och jag är bara glad över att fortfarande finnas här. Det är stort!

Dag fem: House Roules 2011

Hör på nyheterna att störst risk att få magsjuka som turist löper man i Indien. Ha! Man går inte säker i Radhuset heller fast det sa de inget om. Å andra sidan är jag ju ingen turist här. Idag är det bättre! Thank God! Jag har saker att göra! Bland annat ska House Roules of the year spikas ju!

• Magsjuka är härmed förbjudet! 
• Tandkrämssprutt ska spottas på lämpligt ställe vilket i år, liksom förra året INTE är på badrumsspegeln!
• Fru Depp är endast välkommen på torsdagar udda veckor då tisdag är den dag som följer fredagen då det är stjärnförmörkelse. Det vill säga: Not at all!
• Sommaren ska tillbringas på lämpligt ställe på VÄSTKUSTEN. Det är nyttigt att byta kust ibland.
• Fästingbett är inte tillåtna! Eeeeeh, inga bett alls när jag tänker efter.
• Strutsmetoden, att köra huvudet i sanden och inte låtsas om någonting alls är inte en verksam metod, så den kör vi inte med i år. Heller.
• Man FÅR vara glad och nöjd så mycket man vill! Inga begränsningar här inte!
• Vem som helst i hushållet FÅR laga mat! Bra va! 
• Mamman ska äntligen jobba. Frågan är bara var?????
• Det ska pussas på Älsklingen! Hur många gånger som helst!
• Det ska drickas kaffe med Bästa Väninnan. Hur mycket som helst!
• Resor välkomnas. Mycket och gärna! 

Japps. Det blir bra!

Dag fyra: Skitskatt!

Läser i tidningen att nån politiker av nåt slag tycker att man ska införa en skatt för överviktiga. Jamen, nya idéer och infallsvinklar är väl alltid välkomna?!?! De kanske inte just i dagsljus framstår som så särskilt genomtänkta men ..... om man .... nä. Idag ORKAR jag inte med sånt.
Från min lilla infallsvinkel i världen, precis just idag, mitt i steget mellan sängen och badrummet med magen så att säga i olag, rasar jag ändå tämligen snabbt genom skattetabellerna om förslaget skulle vara verklighet och kan konstatera att min skatt inte skulle bli lika hög i dag som igår om det hängde på vikten...... För tusan, jag skulle tjäna på den här lilla sjukan. Det enda positiva jag kan komma på idag.

Dag tre: Otippat

Igår åt jag en bit, hehe, räkpaj! Idag har jag magpaj. Om händelserna har med varandra att göra har jag inte en aning om. Ingen annan som åt är sjuk. Men det är jag. Och just idag tackar jag min lyckliga stjärna (den där som styrts om från krokig bana till en rak) att jag har några ensamma dagar i radhuset, att sovrummet ligger vägg i vägg med badrummet, att jag för ett tag sedan släpat in och kopplat ihop en tv i nämnda sovrum. För just idag är min värld inte större än så. Wish me luck!

WTBF

Nämen. A men. Va??? Andra dagen på nya året. Smällde då "champanage"-korkarna? Yes, they did. Sen hade 2010 ett litet ess, eller en sista liten skitfälla i rockärmen och hällde ut den dag 1 på räkmackeåret. Det tyckte jag var taskigt. Eller, det tyckte jag var skit. Man kan säga att jag halkade av räkan och for framlänges i majonäsen. Litet snopet men WTBF??? Man kan ju inte lära sig att segla räka på en endaste gång. Man måste ju öva sig. Så klart!!!
Lite tilltufsad och lite mosad konstaterar jag då med Bästa Väninnans hjälp att räkmackor är ju ingenting utan majonäs, det där kletiga klägget som liksom håller ihop det. Till slut. Men som är halkigt..... Som man ändå kräks av om det blir för mycket. LAGOM passar ju här. LAGOM är beställt!
Sen, att det här på bloggen inte pratas i klarspråk utan i gåtor och jag väljer mattermer, det är helt av hänsyn till min omgivning. Tror att det är många som känner igen sig ändå i själva känslan, den där att man vill förändra, behöver förändra, måste förändra saker och ting för att överhuvudet taget bli en hel människa igen. Och den enda man faktiskt KAN förändra är sig själv. Sen följer resten med automatiskt. Anpassning kallas det visst. Anledningen, som är jävla sorglig kan jag ju faktiskt lämna därvid här. Det är ju HUR man gör det. Typ.
Så! Fejset är på igen, det är flera som faktiskt känt igen mig idag och det är bra.
Jag är. Jag kan. Jag gör!

(WhatTheBloodyFuck...... ungefär.........)