Dag 17: På hal is

Konstaterar att Knut var lite försenad i år. Han, "Knut" som tar med sig julen ut kom till radhuset först i går men gjorde soprent, eller julrent så det förslog. Skönt var det. Store Bror fick äran att klippa ned granen i småbitar, inomhus, och det var då ett uppdrag som gillades. Utrustad med sekatör, tofflor och sopsäck gick ju det som en dans och sen fick granresterna åka till återvinningen  i Älsklingens stora bil.
Själv kunde jag lämna sängen en stund och agera städledare. Fantastiskt uppdrag. Peka, domdera, dirigera. Jag menar, BESTÄMMA funkar ju även med kassa leder och man ska ju ta tillvara allt man kan. Har även för mig att jag någon gång på 80-talet lärde mig att en god ledare DELEGERAR, och eftersom den kunskapen fortfarande avbetalas på i form av studielån så känns det ju lite skönt att den läran omsätts lite då och nu. Valuta för pengarna så att säga.

Annars är det ju lite sjukstuga över radhuset ändå. Mammans stela, onda leder har toppats med en avbiten tand, aj och oj-vad-det-känns-dyrt, och en Store Bror som har hosta from hell ligger däckad i sängen.
Vad gör man då för att muntra upp sig? Jo. Bokar in en tid hos frissan. Allt känns säkert lite bättre om jag bara blir fin i håret igen. Kan man tänka sig en långpromenad i SAKTA mak dit kanske? Frisk luft är ju bra. Men jag konstaterar att ska jag ut idag är det långfärdsskridskor som gäller. "Någon" har nämligen gjort isbana av hela stan och det gör ont i lårbenshalsarna bara jag tänker på att trippa ut. Men, vad vore livet utan utmaningar? Nothing at all.