Hammocken. Min sommar-ö.

Igår hängde jag i hammocken från ett till runt sju-blecket. Det var ett bra häng för det resulterade i två hängda maskiner tvätt, lunch, em-kaffe, en tvättad bil och middag utan att jag lyfte ett finger. Jag lyssnade på tre sommarprat, resten av tiden sov jag. Stundtals regnade det men det störde inte mig, jag var inlindad i filt och hammocken har ju tak. Och väldigt sköna kuddar. 

Efter middagen gick jag och la mig för natten, 20.00 släckte jag och somnade nästan bums och sov ända tills mannen gick och la sig och började … snarka. Då tassade jag över till gästrummet. Låg och tänkte på alla oss kvinnor som tassar runt på nätterna och letar efter ett tyst, lugnt ställe att sova på. Det kan vara snarkande män, sparkande kids eller dregliga hundatr, what so evver. Många är vi med störd nattsömn. Irriterar mig på det faktiskt så till den milda grad att ny säng ska inhandlas idag och placeras på lugnt, isolerat ställe. Till mannen. Jag vill ha min säng tillbaka.

Idag är ännu en oplanerad dag. Mulet, lite kyligare men sol är på väg ser det ut som. Näckrosen har slagit ut, den är så fin, och rosa.

En födelsedag

Idag fyller min mamma 78 år. Jag var där på förmiddagen, hippade, hurrade och drack kaffe. Inget större baluns väntas, Herr L har fortfarande svåra smärtor i ryggen och det går verkligen upp och ner i måendet. Han skickas fram och tillbaka mellan akuten, hemmet och vårdcentralen ungefär en gång i veckan, får starkare och starkare tabletter och that’s it.

Idag är det lite molnigare och svalare här. Rätt skönt faktiskt. Det blir en lat eftermiddag, mer kaffe och ljudbok i hammocken.

Snart blommar näckrosen …..

Hemma

Vi landade i Rosa Huset sent igår kväll. Att resa kvällstid verkar vara vår grej. 

Hela gårdagen tillbringade vi med kompisar som också var på vift i Nacka. Vi hämtade upp dem klockan 10 vid Hotel J och sen åkte vi ut till Stavsnäs igen. Gick en runda på klipporna, fikade på hembageriet och sen hängde vi på stranden. Badade. Så klart. Om nu ”Esther” och ”Sally” träffas i storstan så badar vi.

Av bad blev vi hungriga och åkte över Djuröbron till Motorverkstan, en restaurang precis vid vattnet. Mycket god mat, ja, ganska dyrt men sol, fin utsikt och semester. Lunchen satt som en smäck innan vi åkte tillbaka till Nacka. Vi hängde med till deras hotell, mycket fint med utsikt över vattnet innan vi gick vidare till Nacka strand för kaffe och glass. Där blev vi sittande länge innan Hjärtat och jag fick ta oss samman och säga till oss att börja åka hemåt. En mycket trevlig dag avslutade vår Nacka-vistelse.

Idag sov jag till tio. Det var ju himla länge och jag missade morgonbadet hemma i vår egen sjö. Strax därefter ringde Lilla N och frågade om ”mojmojn” ville följa med till ett annat bad. Ja, det vill jag och på eftermiddagen ska jag äntligen klippa mig. Tre veckor över tiden men har man en upptagen frisör så har man. Efter klippning ska jag boka ny tid direkt.

Annars då? Alla blommor lever, katten är sur och tvättmaskinen är laddad och på gång. Fint torkväder minsann. 

Grabbarna på klipporna.

Lunchsällskapet.

Lunchutsikten.

Djurö kyrka i bakgrunden.

Häng vid Nacka strand. 

En annan dag

Idag åker vi hem. Men först ska vi träffa kompisar och åka ut till Stavsnäs igen. Vill visa lite skärgård, fika på mysiga fiket, promenera lite och kanske ta ett dopp.

Jag började med att bada och simma fram och tillbaka till ... fyren.

Resten av ”somraren” är kvar. Delvis oplanerad, superskönt!

Morgondoppet.

En smula lugn

Idag sov jag till nio, gick en promenad och simmade till fyren och tillbaka. Åt frukost i soligt kök och har nu tagit min tillflykt till lägenhetens baksida, i skugga, i skön soffa. Kaffe inom räckhåll. Vi är lite sega idag, Hjärtat längtar hem medan jag bara vill vara kvar i den här bubblan av kravlöshet, roligheter och bara vara-känslan.

Naturligtvis kan jag ha det hemmavid också. Men. Den här våren har inte varit lätt och det har inte varit helt självklart att vi två sitter här tillsammans idag. Kanske är jag därför lite rädd för hemma-plan? Att bara ramla in i det trista mönstret vi hamnade i?

Man kan skylla på pandemi, hemmajobb, pensionärsliv, vad som helst. Det har inte varit lätt oavsett men just nu känns det lättare. 

Att uppleva, att lyssna, att bli lyssnad till. Det här är ett bra ställe för det. 

Å ena sidan ....

... å andra sidan.

En smula skärgård

I morse morgonbadade jag i strålande sol och simmade fram och tillbaka till en fyr. Det var ljuvligt. Sol, varmt och lent i vattnet och fåglarna underhöll med konsert.

Där vi tillbringar vår helg går man till badet i morgonrock, det var också mysigt och jag mötte flera morgonbadare på vägen.

När jag kom tillbaka till lägenheten hade Hjärtat kokat kaffe, det doftade gott och vi klurade på vad vi skulle göra resten av dagen. Det hotades med regn framåt dagen så vid tio bestämde vi oss för att åka till Stavsnäs. Sagt och gjort. Där sken solen, det blåste skönt och vi fikade vid Stavsnäs hembageri. En idyll som jag kan rekommendera. Vi gick till sommarhamnen, tittade på båtarna innan vi gick en runda in i skogen och ut på klipporna mot stora farleden. Där satt vi länge på en varm klippa och bara njöt. Det var massor med båtar ute och mycket att titta på. Sen åkte vi ”hem” och åt midsommarlunch. Sill och potatis, det orkade vi inte med igår men det var ju lika gott idag.

Resten av eftermiddagen har jag legat i en solstol på uteplatsen, lyssnat på Benjamin Ingrossos sommarprat och sedan slumrat en stund. 

Kanske har axlarna börjat sjunka en aning, jag kan djupandas utan att börja gråta och hela jag känner hur nära jag varit den berömda förbannade väggen igen p g a olika anledningar. Säger det igen: att bara packa ihop och dra när ledigheten började kan vara ett av mina bättre drag någonsin. Och. Av det utlovade regnet blev intet, har njutit utomhus hela dagen och lär somna ovaggad i afton. 

Morgonbadet.

Plats för 11-kaffet.

Sämre utsikt kan man ha.

Man har inte roligare än man gör sig!

Midsommar i storstan

Vi åkte från Rosa Huset vid 22-tiden igår och landade i Nacka så småningom.  Det blev sent men så hann jag krama Stora Systern också som kom hem för semester. 

Jag jobbade till 18, var inne på riktiga kontoret och det kändes konstigt men trevligt. Det var ju inte så många som jobbade en eftermiddag innan midsommar så tämligen lugnt ...

Hemma packade jag det sista, vattnade och Hjärtat installerade en elektrisk myggfångare. Blir ju spännande att se om det fungerar ....

Inatt har jag sovit illa. Det brukar vara så första natten någon annanstans men vi har inga planer alls så vi tar det lugnt. Känns ganska skönt att bara åka iväg utan någon mer plan än att landa och förstå att jag är ledig. Till 9 augusti. 

Kanske äter vi sill idag, kanske blir det något annat. Det regnar här, nästan skönt tycker jag. Ännu mindre kravfyllt. Rentav tillåtet att titta på film, dricka te och sticka ett par varv?! Sticket är med. Och baddräkten såklart. Bada går alltid. Bor man tre minuter från sjön så gör man. 

Det bästa är att slippa press och stress. Båda är på neutral mark utan måsten. Att bara dra för att landa är en ny strategi och jag känner hur trött jag är. Ända in i märgen.

Midsommarstången som åkt Europa runt. Nu på ett bord i Nacka. 

Här är gott att vara!

Hemma står den här mojängen och gör, förhoppningsvis, sitt jobb. Fångar myggor. 

Nästan i mål

Idag är sista jobbdagen innan semestern och jag jobbar in i kaklet. Konstaterar att jag inte kommer hinna ”färdigt” p g a operativa grejer som stört planeringen och jag behöver fatta det och inte vända ut och in på mig själv.

Planen var att att åka till Stockholm ikväll. Håller den? Vi får se. Gräset behöver klippas, lite fix och trix i trädgården, packa inför fyra dagar borta, vattna inne. Ja ni vet lite sånt man kan behöva göra. OM jag hinner det från att jag slutat jobba tills Hjärtat kommer hem från sin pingis och undrar när vi ska åka så .....

Jag ni anar rätt. Stress. 

Dagarna fram till nu har jag roat mig. I tisdags hade vi syjunta utomhus, SÅ roligt att träffa dem igen. I onsdags morse simmade jag. Fredagsrutinen blev en onsdagsrutin och igår kväll åkte vi till Strängnäs för att träffa Hjärtats dotter med sambo. Vi åt glass i hamnen, tittade på båtar och semesterkänslan började spira lite. Det är något med vatten, båtar, sol och glass. 

Jag går in i semestern och är lite ledsen inombords. Skavigt. Jag hoppas min känsla är lite gladare efter mina sex veckors ledighet. Jag jobbar på det. 

Strängnäs hamn i går kväll. Mysigt va’re.

Ett oväder drog förbi

Inatt vaknade vi när ett åskoväder drog förbi. Eller, Hjärtat väckte mig och frågade om jag såg blixtarna. Eeeh, nej, det gjorde jag inte eftersom jag sov. Men eftersom jag vaknade och trodde att han blinkade med lyset förstod jag: jag såg blixtarna.

Som det blixtrade sen, oupphörligt, det var ljust som på dagen emellanåt och åskan dundrade så det skallrade i rutorna och det kändes i stengrunden.

Vi höll oss på bottenvåningen tills det värsta dragit förbi, sen gick jag och la mig igen. I morse vaknade jag till soligt och varmt väder så cykelturen till badet gick lätt. Satt på bryggan och torkade en stund efter badet och tog in solen, vattnets kluckande och fågelkvitter. 

Fyra dagar kvar att jobba, ser  målsnöret nu!

En söndag

Cyklade till badet i morse med. Lite mulet, varmt i luften och 23 grader i vattnet.. Simmade en stund och cyklade hem till frukosten, drack kaffe vid dammen och stålsatte mig för att inte börja rensa ogräs, flytta runt krukor eller fixa med någonting annat. Att bara vara.

Efter en stund bestämde de vi oss för att åka en tur i finbilen, perfekt väder för det. På vägen stannade vi till hos Största Systern för att säga hej till Lilla N innan han åkte till sin pappa. Hjärtat skjutsade pojkarna var sin runda i bilen sen for vi iväg. 

Vi hamnade till slut i Läppe där vi åt lunch och badade ett par timmar. På vägen dit stannade vi vid en loppis och jag hittade tre gallertallrikar, assietter med rosmotiv. Har verkligen en hang up för just gallertallrikar och blir lika glad varje gång jag hittar några. 

Nu är vi hemma igen och jag tror jag mår lite bättre. Iallafall är jag inte lika frustrerad eller jag vet inte. Tror att en mental strejk överhuvudtaget skulle göra mig gott, fyra dagar till semestern, sen ledigt. 

Morgonbadet. Gör gott för själen.

Den nya rabatten tar sig, här riddarsporre, rosenskära och snart blommar stockrosorna. 

Lite stolt över dessa, ranunkel jag dragit upp från lökar.

Lilla N fick åka en sväng i finbilen

Lunch på Hjälmaregården, fin utsikt innan bad.

En lördag

Gårdagskvällens födelsedagsfest avlöpte väl för min del. Jag höll mig i bakgrunden. Dristade mig innan till att klippa gräset vilket jag gillar att göra. På begäran gjorde jag sen min melonsallad som tillbehör till det grillade men annars så. Hands off.

En viss oro i lägret spred jag tydligen eftersom det verkligen var ombytta roller och jag fick frågan om något var fel, mådde jag bra o s v.

Nej. Jag mår inte bra. Hur skulle jag kunna göra det? Stress och press på jobbet, stress och press på hemmaplan p g a orsaker, till slut tar jag slut. 

Så glömde jag hala flaggan. Det är tydligen min uppgift att hålla reda på det men eftersom jag strejkade igår så hängde flaggan uppe hela natten. Idag har jag bett kungen om ursäkt och ställt mobillarmet.

Jag har badat, simmade jättelång och jättefort rakt ut i sjön tills jag kom på att jag inte hade min flytboj på mig, en rosa boj som guppar där jag är. Så jag simmade in till land, satt en stund i solen innan jag cyklade hem igen och fixade frukost.

Funderar på resten av dagen. Mata fiskarna känns lagom. Fast det känns som jag ska gå ut i skogen och göra ett .... skrik. Frustrerad tant på vift eller nåt.

Over and out. 

Bra ställe att andas på. Och bada. 

En fredag.

En fredag. En sommardag. En födelsedag. Hjärtats dag. Har lyft mig i håret och simmade i morse. Det är i o f s inte svårt att gå upp och åka iväg då jag mår så bra av det. Efteråt.

Något annat som jag kommer att må bra av, på sikt, är att jag avgått som födelsedagsfixargeneral inför dagen idag. P g a orsaker tänker jag inte lyfta ett finger, har inte städat ett städ och har inte gjort en inköpslista eller tänkt till om kvällens eventuella grillning med Hjärtats ungdomar. 

Jag har hissat flaggan och köpte en tårta eftersom jag åt frukost på konditoriet. Så. Klart, slut. 

Ovant. Ja det är det. Lite manligt t o m. Man kan väl säga att jag utforskar manliga sidor av lajvet helt enkelt. 

Simmarkompis, bästa peppen. SÅ mycket vi avhandlat vid frukostbordet och det gör gott. 

Sommar. Visst är det?

Jag har tappat det lite. Det här med somraren. Jobbar för mycket, oroar mig för mycket, grubblar halvt ihjäl mig över visst och sant och slarvar med maten. Och sömnen. Vips. Oform får ett face. Mitt.

Lite bra ändå för jag märker ju skillnad direkt när jag slarvar och äter mjölmat t ex. Humöret är uselt. Eller jämnt. Ständigt förbannad. 

Nu ska jag ta mig upp ur den här grytan utan att slå ner på mig själv ännu mer. Det är ok att tappa sugen. Det är ok att bara vara. Min hjärna behöver förstå det. Igen. 

Så. 

Jag satt en stund vid dammen och drack kaffe i solen. Lyssnade på porlet, såg fiskarna nyfiket stryka nära kanten där jag satt och njöt av att de nyplanterade näckrosorna tycks trivas. Vattnade lite, pratade med ännu en nyplanterad klätterros och skällde lite på bladlössen som invaderat våra fem schersmin-buskar. En lugn kväll. Behöver sannerligen öva på det.

Jättetrött och en tappad sug

Jag följde ett konto på Instagram, ”Mansbebisar” men jag var tvungen att pausa en stund och hämta andan för jag höll på att gå upp i atomer över vad folk skriver där. Inte över ATT de skriver utan för att det de skriver ju är sant. Det händer. Och Det bara fortgår. Jag får andnöd av bara tanken och det värsta är nog att det är rätt så hög igenkänningsfaktor ... måtte vi orka stå emot och bli än starkare. Mitt hopp står till di unga. Jag stöttar, peppar, gör vad som helst men ge inte upp!

Fy bubblan vad jag är trött för tillfället, på jobbet, på utebliven skatteåterbäring, på att de höjt åldern för förlängning på förkortad arbetstid för äldre, på kränkta karlar och lite till. 

Men.

Bilen går bra. 

Det är alldeles sant.

Det segar sig

Har åtta arbetsdagar kvar sedan är jag ledig i sex veckor. Kan hända att jag längtar lite. Eller jättemycket. Känner mig rätt ”schleten”.

Igår kväll åkte jag alldeles för mig själv en liten tur. Lämnade tillbaka lånerullatorn då den behövande fått en egen. De sex veckornas handläggningstid för att få en rullator löste sig helt sonika då min ömma moder helt enkelt åkte ned till Hjälpmedelscentralen och hyrde två stycken. Eftersom de inte väntar på arbetsterapeutens utredning så får Herr L betala kalaset själv.

”Det har han råd med” tyckte mamma och fixade biffen. Igen.

Hon har också skrivit ett brev till regionen där hon framför sina åsikter om bemötande, handläggningstider och en undran vad de gör som inte har råd att betala själva. Hon har undertecknat med datum då hon vill ha svar och har fått bekräftelse att ”handlingen är diarieförd” och ett nummer. 

Men en rullator hjälper ju inte mot smärtorna och det är nu tredje veckan de bollas mellan vårdcentral, akuten, skrivna röntgenremisser som kommer bort och när väl hittas är de inte akuta som utlovats utan Herr L ska bli kallad. Oklart när. I augusti möjligtvis.

Nu har vi börjat undersöka möjligheten att komma fram via någon privatklinik, Stockholm eller Västerås. För att möjlighet finns men ska det vara så här? En 83-åring med helvetessmärtor i tre veckor, ingen tar ansvar. Det här tär hårt på både honom och mamma och känns helt ovärdigt. Tveksamt om han ens klarar en bilresa längre än de tjugo minutrar de har in till vårt sjukhus. Vi har ändå mål i mun, orkar inte tänka på de som är ensamma och ska rodda i liknande. Trist är det.

Ikväll ska jag till badhuset igen. Min kropp behöver det. Hade varit geschwindt att basta också men bastun är stängt p g a covid så simma får det bli. 

Fångat på bild igår, en hästpromenad.

En betraktelse

Vi kunde äntligen fira Stora Systern igår, kandidaten. Dagen bjöd på sol, blå himmel och hissad flagga. Vi ställde ut stolar och bord, la filtar och kuddar på marken och hade en mysig eftermiddag. Store Brors sambo hade bakat rulltårta, jag sockerkaka och rabarberpaj. Supergott fika.

Framåt kvällningen skjutsade jag hem Stora Systern, det var mysigt att ha egentid med henne men hon fick stå ut med en ledsen mamma. Det är lite tjorvigt på hemmaplan och efter en tid även med mycket annan turbulens, Största Systern som mådde dåligt efter förlossning, mammas sjuka man och lite annat mer eller mindre dramatiska incidenter orkade jag helt plötsligt inte hålla ihop när vi skulle åka. Det som utlöste det hela var ”flagghelvetet”, när jag skulle hala flaggan hade ena flaggsnodden ramlat av och den återstående fastnat i toppen och flaggan var lindad som en boaorm runt stången. Det räckte för mig, tack och godnatt. Allt kom farande som ett expresståg och däckade mig. Jag gav blanka den i flaggan och flaggpolisen, meddelade Hjärtat att ”flagg-f-n” satt fast och bara stirrade på honom när följdfrågan blev:

”Jaha, vad ska jag göra åt det”.

”Lös det, fäll stången om du måste, jag bryr mig inte” och så åkte jag mot Stockholm. 

Stora Systern är en rådig kvinna och vet att mamman behöver mat på bestämda tider så det blev ett stopp på Max vid Strängnäs. Jag lugnade mig och det var en skön bilresa, finväder och Stora Systern. Family. Det bästa. Släppte av henne i Nacka och vände hemåt ganska direkt men tog svängen om Bästa Väninnan som ju också bor där.

Hon tittade på tv när jag ringde så vi pratade lite i telefon. Under tiden smög jag in i porten och ringde på dörren. Genom telefonen hörde jag dörrsignalen och hon bad mig vänta ett slag för det ringde på dörren. Hon blev överraskad och glad, tack o lov, så satt vi där i hennes kök och drack hemgjord flädersaft i skymning. Livet. Hon och jag genom allt. Så småningom styrde jag hemåt, boostad av både Stora Systern och Bästa Väninnan. Landade i Rosa Huset halv ett så idag är jag lite mör. Lär somna ovaggad ikväll. Gårdagens familjefikastund i trädgården ligger som bomull kring hjärtat. Det hade jag längtat efter.

Trädgårdshäng.


Mamma och kidsen.

Flaggan. När den fortfarande skötte sig.

Bästisen och jag i ljum sommarkväll. I år firar vi 35-årsjubileum.

Mammornas lov

Idag tänkte jag sjunga alla mammornas lov.

Det är ett jämt flöde på sociala medier om studenter, examen, stipendier, sommarjobb, sommarlov och så vidare. 

Tro mig. Jag glädjs åt barnen, tonåringarna och ungdomarna och hyllar deras bedrift, glöd, kämparanda och att de över huvud taget stått pall med att pressas genom ett ibland skevt skolsystem. Men vi har ett skolsystem, tackom lovom.

Och. 

Bakom varje unges bedrift står en mamma. Jaja. Jag vet. Papporna då? Jag tänker helt fräck förbigå dem. Helt enkelt därför att de är just män och för det mesta, typ till 99,8% alltid äger alla värdsliga arenor som finns. Bara för att. Och bara för att man en gång om året bär bord, fixar skjuts, handlar dricka och lite till så är inte den här hyllningen till dem. Den där övriga procenten som också gör att hästjobb resten av tiden, oker’å. Ni kan ta åt er. 

Men. Nu ska jag ägna en liten stund åt mammorna. Biologiska mammor, styvmammor, extramammor, fostermammor och alla mammor som finns. Överallt.

Fy fan vad ni (vi) är bra! 

Jag har lämnat skolarenan, thank god, men är mamma likväl. Nåväl.

Examen, stipendier, betyg eller icke betyg. Det ramlar inte över ungarna hur som helst alldeles av sig självt. Det tjatas, stöttas, peppas, görs upp strategier, det är läxförhör, utvecklingssamtal, hämtas glömda grejer, klappas på kind, tröstas, det gör matsäckar, lunchlådor, insamlingar till lärare, avslutningsfikor, presentfix, luncher, mottagningar  o s v i all oändlighet.

Bakom står mammorna. Så, till er som nu har ungar som får sommarlov: klappa dig själv på axeln. Är rätt så säker på att du är stolt över ungen. Var stolt över dig själv också. Mammor kan. Mammor gör. Mammor ska också hyllas! 

Fredagsmys

Fredagsmyset startade redan igår kväll när jag och Stora Systern gick till Största Systern för bebisgos. Bebis sov i min famn, en liten stund på soffan och sen i Stora Systerns famn. Vid tio-rycket var jag tvungen att sluta mig från gos och mys eftersom jag skulle simma idag. Tidigt.

Klockan 06.00 var vi ganska många som stod i kö för att komma in i badhuset och det var så skönt att glida ned i bassängen igen. Äntligen. Sex månader sedan sist. Det kändes lite ringrostigt men alldeles härligt och efter tusen simmade metrar blev det frukost på favvis-kondiset. Blev glad av denna fredagsstart. 

Har hängt i trädgården, pratat med Försäkringskassan angående ett beslut rörande sonen och blev för en gångs skull inte ens upprörd. Insatt och saklig handläggare som lyssnade, noterade och läste upp underlag till beslut. Blev nästan paff så bra det gick. Kunde sedan ringa och lugna sonen som satt på sitt håll och var så nervös och stressad. Jag förstod att det var något för efter min runda i trädgården hade jag sju missade samtal från sonen, tre sms och ungefär lika mycket hade Stora Systern. Panik i lägret som sedan kunde stävjas. Sen blev jag trött!

Handla mat och en runda till apoteket står på agendan sedan räcker det för idag. Rast, vila. Beacause I’m worth it!

Handbroms i

Så haver moi tagit i lite för hårt någonstans på vägen. Att städa badrummet 22.00? Fixa uterummet 21.15 en annan kväll? Att jag aldrig lär mig. Det var ju så kul ....  så.

Vi har i alla fall ett rent hus, ett städat uterum, en ansad trädgård OCH ett gäng strukna dukar. Jag veeeeet. Helt puckat. Jag borde gått och lagt mig vid 22-rycket. Det finns inget kring det som jag inte vet men har man nu en inre motor som då och då går i spinn så är det inte så lätt. Faktiskt. Jag måste vara på tå jämt, nu släppte jag taget och vips for jag iväg. Nu rast, vila. 

I kväll kommer Stora Systern hem, vi ska fira kandidatexamen i Global utveckling. Det var planerat till lördag men p g a väderutsikterna har vi ändrat om oss till söndag. I morgon är jag ledig, ska simma i arla morgon och resten av helgen skrota runt. Till söndag då. Men vi tar det fint och nätt, fika i trädgården och plenty med rabarberpaj och jordgubbar. Easy peasy.

Lite bebisgos tänker jag unna mig. Det är lugnande.

Att skrota runt här är skönt.

Mormorsmys

Idag har jag varit barnvakt åt minsta barnbarnet en stund. En ära minsann. En högtidsstund, att bara vara här och nu, snusa bebisdoft och rätt som det var fick vi ögonkontakt. Så där så det syns att hon studerar en intensivt och man sorteras in i vindlingarna. Ett möte. Det gjorde mig varm i hjärtat. Om jag någon gång funderat på om man kan tycka om flera barnbarn lika mycket så är svaret ja. Det bara öppnas upp ännu ett rum i hjärtat där det nya lilla livet flyttar in som den mest naturliga sak i världen. 

Resten av dagen har bara passerat i en faslig fart.

Ikväll ska jag städa ur uterummet och göra sommarfint. Funderar på att ta ned julgardinerna .... 

Kyligt sa Bill. Skönt sa Bull.

Vi har AC i det lilla Rosa huset. Det är inte på min begäran utan på Hjärtats som alltid haft AC i sina hus

”Det är så skönt”.

Det är det inte.

Det är kallt.

19-20 grader. Det blir kallt när man sitter och jobbar.

Kofta, mysbyxor och varma sockar på.

”Det är SÅ skönt”.

Det är det inte alls.

”Jor’å” säger Hjärtat som är ledig och tillbringar större delen av dagen utomhus. 

”För det är ju så fint väder”!!!!

Vi är inte kontanta om detta just nu. Jag hatar att frysa, vill ha öppen dörr och gardinfladder, se rakt ut i ”somraren” och ha det, somrigt.

Jag vill inte bo i ett kylskåp, igenbommade dörrar och fönster, det är inte trevligt. Förutom när man ska sova. Då kan jag ju sjunga ACns lov, i smyg. 

Rullatorexpressen

Herr L, mammas man, har vansinnigt ont i ryggen och ena benet. Så där ont så han ojar sig, askgrå i ansiktet och inte kunde ta sig framåt. Hela veckan har det varit ont om tider på vårdcentralen och till slut gick det inte. Mamma skjutsade in honom till akuten. Hon 78, han 83. Ber aldrig om något, kämpar på och klarar sig själva, tills nu. 

Mamma hade lyckats få tag på en sjukgymnasttid, som i morgon men från i tisdags var det långt borta. På akuten fick han starka smärtstillande tabletter och så hem igen.  Han kunde inte gå utan fick köras i rullstol av sköterska till entrén där mamma mötte upp och på något vis lyckades hon få in en karl , skrikandes av smärta, i bilen och så åkte hon till deras vårdcentral för att försöka få fatt i en rullator, en gåstol eller kryckor. Haha! Bra försök lilla mamman men si, så funkar det inte. Man måste ha remiss, träffa arbetsterapeut som ska göra hembesök för att se vad han behöver och arbetsterapeuttider snyter man inte ur näsan hur som haver. Man bokar tid. På utsatta tider. Akut eller inte.

Så hon åkte hem med sin man, körde bilen så nära dörren hon kunde och så kröp han in i huset. Det bäddades upp en bäddsoffa och där är han liggandes. Med svåra smärtor. I fredags ringde en arbetsterapeut upp, men mamma hann inte till telefonen på fyra signaler och det gick inte att ringa tillbaka.

Hur som. 

Det har varit en helvetesvecka för dem. Igår skrev jag en efterlysning på Facebook efter en rullator och idag fick vi napp. En kollega till mig, hennes pappa, en rar 92-åring, lånade ut sin ena rullator till herr L tills han fått en egen eller det inte behövs längre.

Sagt och lånat, änglar finns! Jag åkte ut till dem igen idag och med gemensamma krafter fick vi upp Herr L ur sängen och jodå. Han kunde ta sig fram med rullator n. Hittills hade han använt två käppar från 1800 kallt och spretat vilt omkring vid toabesök och försök till att vara uppe en stund. Nu är det lugnare, en rullator är ju stadig och han kan sätta sig på den när det blir för jobbigt. Det var för väl att vi fick tag på en. Det är ta mig tusan inte helt enkelt när man behöver grejer akut och det ska utredas i parti och minut. Jag fattar ju att man inte kan strössla hjälpmedel hej vilt omkring sig men när någon är i akut hjälp ??? 

Nåja. Helgen gick fort. Fint har det varit. Och mammas wi-fi fick jag igång. Nu laddar jag för kortvecka! Hurra!

Den som gräver en grop, kanske får blåbär

Tidigt i morse cyklade jag till badet i strålande sol och fågelkonsert. Väldigt trevligt. Jag simmade en stund och låg sen på bryggan och värmde mig i solen, lyssnade på vinden som rasslade i vassen och ännu mer fågelsång. Hade nog kunnat slumra där en stund men var ju hungrig så jag cyklade hem och Hjärtat hade frukosten klar.

Idag ska jag till mamma och försöka få igång deras nyinköpta router. Store Bror hälsar att det ”bara är att trycka på on-knappen” så med det tipset i bagaget är jag viss om att det nog ska gå bra.

Först tänkte jag cykla dit men det blir 4 mil t o r och jag är inte säker på att min höft klarar så långt. Vore trist om den lägger av halvvägs. Jag nöjer mig med morgonens cykel- och simtur. Acceptans.

Men först. Gräva ned den andra blåbärsbusken. Rätt jord inköpt, grop grävd och så håller vi tummarna att de två blåbärsbuskarna trivs här hos oss i Rosa huset och ger skörd. Känner att gamla farmor skakar på huvudet där i himlen, ”odla blåbär när det finns i skogen” och ”blåbär från amerikat, skulle det va nåt de”?? 

”Yes lilla farmor. Amerikanska blåbär ser du, det är grejer det”.

”Hmpf” med ett fnys. Jag hör henne allt. Tror också hon tyckt om det här stället, bestämt tror jag det. 

Hjärtat har gett sig iväg på en mc-tur, jag sitter med en kopp kaffe i hammocken och njuter. Lördagsfrid. 

”Min” badplats är fin.

Dagen E. Som i examen.

Idag har jag hissat flaggan för Stora Systern som tar examen från kandidatprogrammet Global utveckling vid Stockholms universitet. Tre års studier är klara och hip, hurra för det! 

Vi får den äran att fira henne nästa helg då hon kommer hem, det längtar vi efter. 

Vinden rår jag inte på men flaggan är i topp.

Själv ägnade jag mig åt morgonpromenad runt ån med simkompisen ”Esther” med efterföljande frukost på favoritkondiset. En mysig stund och vi hade en del att prata ikapp. Till lunch gjorde jag korv stroganoff och ris som jag cyklade över med till Största Systern. Idag sov bebis så vi kunde äta tillsammans. Lilla N var ledig och så hann jag gosa med honom innan nya jobbmöte tog vid.

Nu haver jag stämplat ut och tar helg. Och nu SKA jag lägga mig i hammocken och vila in helgen.

Dagen K. Som i kramas.

Idag har jag kramat min mamma för första gången sedan 5 mars 2020. Jag hade cyklat till Största Systern och bebis med lunch när mamma ringde och var lite nere. Hon hade skjutsat maken till akuten och var lite skärrad. Nu satt hon i min trädgård, hon och katten. Jag lotsade henne till Största Systern och när hon kom där och gick, lite gammal, jättesöt och lite nedslagen kunde vi inte hålla oss, vi kramades. Länge. Det var en väldigt skön kram och mamma sa att det var skönt att känna ett annat hjärta så nära. Mamma! Fina.

Hon fick hålla bebisen och efter en stund behövde jag gå hem och fortsätta jobba. Mamma följde med, jag värmde lite mat till henne och sen satt hon ute tills jag var klar med ett möte. Vi drack kaffe i hammocken, fåglarna kvittrade och hon var så nöjd. Vid fem fick hon positiva besked från maken, han kunde åka hem och iväg hon for.

Jag återgick till jobbet och har precis gjort klart för dagen. Eller klart. Jag blir inte klar, har bara skyfflat känns det som just nu. Ska i alla fall lugna ner mig mig att klippa gräsmattan. Det är avkoppling för mig

.

Mamma med bebis. Magiska ögonblick, hennes 15.onde barnbarnsbarn. 

Juni. Grönt överallt.

Så blev det juni och då är sommaren här. Ett säkert sommartecken brukar ju vara plåster på skrubbade knän, dock inte mina utan Lilla N. Som minsann inte är så liten längre, 6 år om en strax och storebror. Idag ramlade han med cykeln och skrapade upp magen. Sommarplåga, dessa skrapsår. 

På lunchen cyklade jag över till Största Systern med fiskgryta som hon åt när jag bar bebis. Det lilla livet. En mysig lunchrutin, bära bebis. 

Sedan jobbade jag till halv sju, vi lanserar ett system i morgon bitti och det var fix in i det sista. Nu är jag trött och funderar på promenad eller vila i hammocken. Alla dessa beslut!