En smula lugn

Idag sov jag till nio, gick en promenad och simmade till fyren och tillbaka. Åt frukost i soligt kök och har nu tagit min tillflykt till lägenhetens baksida, i skugga, i skön soffa. Kaffe inom räckhåll. Vi är lite sega idag, Hjärtat längtar hem medan jag bara vill vara kvar i den här bubblan av kravlöshet, roligheter och bara vara-känslan.

Naturligtvis kan jag ha det hemmavid också. Men. Den här våren har inte varit lätt och det har inte varit helt självklart att vi två sitter här tillsammans idag. Kanske är jag därför lite rädd för hemma-plan? Att bara ramla in i det trista mönstret vi hamnade i?

Man kan skylla på pandemi, hemmajobb, pensionärsliv, vad som helst. Det har inte varit lätt oavsett men just nu känns det lättare. 

Att uppleva, att lyssna, att bli lyssnad till. Det här är ett bra ställe för det. 

Å ena sidan ....

... å andra sidan.