Det kunde man ju ge ....

... sig banken på att det sista dygnet det här skitåret skulle bli kasst. Varför inte? Inställda planer p g a värk och tilltagande depp suger. Nä. Rappa på nu och sjung ut 2010 va, och så stämmer vi upp en räkmackesång efter tolvslaget. Tror banne mig jag ska ha en räka, en stor en, som dörrklapp för nu så!
Nämen. KLART det funnits ljuspunkter, glädjestunder, happy moments och så. Tänker på dem idag när jag ligger nedbäddad i soffan och är lite osams med min kropp som inte vill det jag vill. Men, så är livet och när jag tänker på att nya house roules är nära förestående, bästa året evver väntar, mina barn mår bra, Älsklingen har en ny övernattningslya, dessutom är han idag inom pusshåll, så kan det ju bara bli bättre. Eller hur?
Gott Nytt År till alla "mina" härliga bloggläsare! Ni gör mina dagar!

Den här har jag lånat från "nätet". På en sån här ska jag åka 2011. Nån som hänger med mot bästa året evver?

Biokväll

Igår kväll håvade vi in våra julklappar som Stora Systern förärade den kvinnliga delen av la familia: Biljetter till Änglagård! Som vi väntat och längtat! Så bra den var! Stundom har jag hört lite dålig kritik men med såna öron lyssnar inte vi, o nej då. Andäktigt satt vi där och väntade på den där vägen, de där gesterna, de där replikerna. Vi tillhör den skara som är Änglagårdsfrälsta. Totally och för alltid.

Kanske beror det på att byn där det hela utspelar sig inte är helt olik de små samhällen där mina föräldrar och jag kommer ifrån. Det lilla. Det kända. Rollerna. Manskaintetroattmanärnågot. Längtansdrömmar. Typ. Eller så är det helt enkelt naturbilderna. Vi är som sagt födda mitt i spenaten och det ser ut så där. Sen fick vi asfalt under fötterna men det är en helt annan historia.
Min pappa, Morfar, älskade de två första filmerna. Han spelade dem för barnen så ofta han kom åt. Han instruerade dem om sången "Där rosor aldrig dör" som Rut sjunger i en sekvens, den skulle minsann spelas på hans begravning. Och det gjorde vi. Kantorn som sjöng, hon sjöng så illa att det onda lättade en stund för vi alla var så säkra på att Morfar skrattade i sin himmel åt "Rut-kopian". Sån var han.
Jag gillar att gå på bio. Jag gillar att gilla filmer, att ryckas med. Jag älskar Änglagård!

2010!

Om man nu får för sig att handla lite impulsivt på rean sådär, som den trådlösa skrivare jag bar hem igår kväll, kunde man ju då önska sig att det skulle gå lite geschwindt så där att koppla in den? Hux flux lixom. Det SA han, försäljaren Måns.
Betänk att vi fortfarande skriver 2010!
Nä. Skulle inte tro det då va?. För vem bär hem apparaten som har en trasig adapter?
Moi.
Såklart.
Att spara är guld, att shoppa innebär vissa ansträngningar. Som att packa ner alles apparaten och ta sig tillbaka till affären. Vad jag inte har lust med det. Näe. Jag vill sitta på min kammare och scanna in kort från när barnen var små och göra fina fotoböcker i datorn. Det är vad jag vill.
Det blir säkert så. Så småningom.
Vilket år som helst!

Att allt kan botas med ......

...... shopping är väl nästan sant. Fast bara nästan. För att inte eventuella nytillkomna läsare ska sätta i halsen och tro att jag bara är en ytlig jävel kan sägas att: Nej. Det är jag inte. Bara. Ytlig alltså.
Däremot händer det sig att när jag väl slår till med shopping så slår jag på stort och blir således en lössläppt Spara emellanåt. Idag till exempel.
När jag grinat i tre timmar på förmiddagen hällde Älsklingen in mig i Stora Bilen och vi åkte till Stora Systers jobb där mamman fick tre muggar starkt kaffe innanför västen. (grinandet kom sig av en enorm trötthet och värk efter det idoga inredningsarbetet igår, "bara" ett symtom på mitt varande men nog så jäkla skittråkigt. Man vill ju vara frisk liksom).
Där på fiket lossnade det ordentligt kan man säga och när Älsklingen förkunnade att han minsann behövde en TV i nya lyan, var jag inte sen att hänga på till TV-rea-affären. Man vill ju vara med och tycka lite granna och så. Det slutade med en TV till honom och en ny skrivare/scanner till mig. En trådlös variant. Med touchkontroll. En svart. Tjoho vad jag inte hade planerat det inköpet. Men jag grinade inte på flera timmar, det gjorde jag inte. Så ibland hjälper faktiskt shopping och lättar på humöret.
Nu sitter jag i soffan och tittar på den nya skrivaren. Trådlös förvisso men installeras måste den ju likväl. Vilken dag som helst så!

Äntligen!

Tamdidam, trallelilall.... Älsklingens nya apartment ska inredas vilket gör att undertecknad gnuggar händerna. För jag får ju så klart hjälpa till. Och börjar med det roligaste: att hänga upp gardinerna. Sen ska det mätas, tänkas ut hur möblemanget ska stå, VILKET möblemang som ska användas, vad behöver inhandlas, vad kan vi gräva fram ur gömmorna hemma? Allt blir så mycket enklare bara för att gardinerna redan är på plats. Lugnt i hjärtat liksom. Eller är det rentav tanken på att han har en egen dörr att stänga om sig som gör att hjärtat hamnat på rätt plats igen?
Allt är tajmat och klart inför nedräkningen till Räkmackeåret 2011.

En Annan dag

Jahapp. Så är julen nästan över. "Fru Söderström och Lilla Mamsell Ros" har dansat ut till höger i sällskap med Prästens lilla kråka och lugnet sänker sig över radhuset. Själv tillbringar jag Annandagen med att pilla lite på julklapparna jag fick. En digital fotoram skall sättas igång, akrylfärger skall sorteras in och jag tummar på biobiljetten till filmen Änglagård som ska avnjutas på onsdag. Jag hoppas och önskar innerligt att det finns bio i himlen så att Morfar får se den tredje filmen om Zack och Fanny. Han måste ju få veta hur det går!

Dan före.....

.....dopparedagen stod det städning på schemat. Det blev inget av det då jag istället ringde min f d svärmor, barnens farmor för att önska God Jul. Hon går just under namnet "Farmor". Precis som i Bamse. Och precis som Bamses farmor är hon en god, klok och stark kvinna som dessutom gör världens godaste köttbullar! Nu bor hon i Andra Änden av landet, så vi ses inte så ofta och inte pratar vi så särskilt ofta i telefon heller. Men när vi gör det, som idag, tar det tid. Vi har mycket att avhandla, berätta, skvallra om, ojas, förfasas, skratta och önska varandra en sån där härligt God Jul som man önskar att människor man tycker om får ha. Mina barn kan skatta sig lyckliga över att ha världens bästa Farmor och det vet jag att de gör. Hon finns i deras hjärtan och de i hennes.
Så efter låååååååååååååååååångt samtal är det bara att konstatera att vi får fira jul ihop med lite dammråttor och oputsat silver? Som OM jag har något silver att putsa?????.....
Men julen handlar väl om det? Att umgås med nära och kära, bry sig om, inte att städa och feja.
Nu väntar en eftermiddag i pralin- och blomsterbutiken och det lär vara mycket att göra där idag!  Bara skojsaker!
Dammråttorna får vila i frid!

Bananskal vs Räkmacka

PLÖTSLIGT HÄNDER DET!
För det mesta, nu låter jag luttrad, vilket jag också är, tycker jag att mycket av det som plötsligt händer är det man INTE VILL ska hända. Detta kan man tolka att det går käpprätt åt..... då och då och att jag stundligen inte är nöjd med tillvarons utveckling. Japps. Rätt tolkat!

Därför går inte år 2010 till historien som "Räkmackans år". Om någon frågar mig. Näe. Lite mer bananskalsåkning, "vad-i-hela-friden-är-det-som-händer" och "var-är-stoppknappen"-varning har det varit. Fram tills nu.
Det är väl några stjärnor och planeter som stått kors och tvärs i någon bana rakt över radhuset och tja, styrt och ställt. Ställt till det för det mesta.
Men som den sega (arga????) kärring jag då blivit genom årens lopp så har jag trots allt hållit näsan ovanför vattenytan. Det hade inte blivit så om jag inte blivit det minstaste arg. Det är säkert! Bombsäkert! Så ilska kan vara något bra, kreativt och rent av energigivande.Det konstaterade vi ju igår flera stycken!
Just ja. Vad är det då som hänt? KAN det hända något bra nån endaste gång?  Återgå till ordningen, please.

Trumvirvel och:

TADAAAAA!!!!!
Älsklingen har hittat ett boende. Eller, hans mycket eminente bostadssökarassistent har hittat ett boende. Åt honom. Assistenten fick en hyresvärdinna på kroken och tja, sen var det ju bara att "håva in" ett kontrakt......... (alla nu som vet hur det ser ut på bostadsmarknaden i huvfudstaden anar min ironi....... man håvar så jävla lagom när man letar som en röd iller och det är BRÅTTOM. Det är ju kallt. Nä. Man letar, bönar, ber, letar, bönar, ber, letar, bönar, ber..........) Och så får man napp. Och håller på att svimma på kuppen. Kan det vara med sanningen överenstämmande? Finns huset på riktigt? Är det en vettig människa man ska ha att göra med? Kommer detta att funka?
KLART DET KOMMER ATT FUNKA!
Bananskalsåret 2010 är straxt till ända och Älsklingen och jag kliver in i Räkmackeåret 2011. Det bara MÅSTE vara så! Skriv upp det, Tomten! Omedelbums så inga missförstånd uppstår!!!

(Nä. Han ska inte flytta ifrån mig. Han behöver bara någonstans att bo i huvfudstaden eftersom hans jobb finns där och det blir alldeles, alldeles, alldeles för jobbigt att pendla varje dag).

Inte utan anledning

Det händer att det brinner i skallen på den här tanten också. Det beror INTE på att jag färgat håret rött eller så, nejdå, jag blir bara så förfärligt arg emellanåt. Nu påstås det, i vissa kretsar, att det kan vara en föraning om klimakteriet. Jaha. Så OM en nästan medelålders kärring blir på fasligt dåligt humör måste det bero på hormonerna och inte på att något/någon är/gör något så ilska framkallas? Och betänk att det rent av stundligen kan vara bra att medelålderskärringar blir lite bitska och arga emellanåt? Så att saker och ting blir synliggjorda?! För att inte tala om gjorda.
Så när man för femtifjortonde gången påpekar att att DET ÄR FÖR KALLT I RADHUSET och verkligen är apförbannad för det, beror DET på att jag är på väg rakt in i klimakteriet och inte på att vissa reparatörer INTE gjort sitt jobb rätt?
Eller när ungjävlar skär sönder sätena på bussen och man blir lite upprörd över det och säger till, så beror DET OCKSÅ på klimakteriet och inte på att nämnda ungslynglar gör fel och rackartyg???
Hur ska man ha det liksom? Har rätten att bli ilsk, förbannad, rent av skitarg att göra med kön och ålder??? Man kan ju bli ännu argare om man blir kallad  "klimakteriekossa". Känner jag. För det låter då rakt inte som en komplimang.
Men ynglingen som yttrade dessa ord i bussen backade och sa att han inte menade något illa. Nähä. Så när jag föreslog honom ett par varv i Svenska Akademins ordlista för att höja sin språknivå så höll han ju  med, lommade av bussen, vände sig om och skrek "JÄVLA KÄRRING". Jojo. Same, same but different. Där finns det mycket att jobba med. Pojkvasker. Sen åkte den arga kärringen hem och lugnade ner sig. Det lackar ju trots allt mot jul!

Härligt härligt!

SOM han sjöng, herr Skifs i fredags kväll! En makalös konsert med bra musik och mycket skratt. En toppenkväll! Mellan varven tänkte jag på att "han är på jobbet"! Kul jobb när alla i Globen ställer sig upp och vrålsjunger med i Michelangelo! Lite uppskattning på jobbet är ju aldrig fel........
Sen är det ju det där med minnet. Det är som sagt inte klokt vad mycket man har på lager. Nästan alla Skifs-låtar t ex som helt plötsligt bara dammar fram ur minnesbanken och låter sig sjungas, nynnas, klappas och vrålas fram. Tjoho vad jag kom ihåg mycket efter den minnestrippen. Om tonåren och så....... som Björn liksom delade med mig. Fast det har han ju ingen som helst aning om.

Jag blir alltid glad av musik. Fast nu ljuger jag. Det händer ju att jag börjar gråta också så jag ändrar mig till att jag blir berörd av musik. All sorts. KAN hända att jag får spunk-känning när ungarna drar på sina älsklingslåtar på full volym men även den lilla känningen går väl under epitetet berörd?
Berörd blir jag också när jag nu konstaterar att efter helgen är granen klädd, lussebullar och pepparkakor bakade, julpysslet framställt och jag har nästan bara tittat på.

Nu ska jag titta på Björn Skifs igen och kan ju inte låta bli att bjuda er på en goding:

Brafredag

Mitt i julpysslandet tar jag en paus. Struntar högaktningsfullt i att vika girlanger, ljusstöperiet, mandelmusselbakandet, ostgördelbroderiet och att julmusten tagit slut. I´m leaving the radhus för ett dygn för att roa mig i Stora Staden. Med Bästa Väninnan. På Globen. När Björn Skifs sjunger. Oj, vad vi ska njuta! Första parkett. Bokade tidigt liksom. 2 juni. Så det är en karamell vi sugit länge på! "Härligt, härligt"! JA! Det ska det bli! Först en sväng i bästa blomaffären. Dekorera amaryllis och packa chokladpraliner är en bra uppladdning!

Fattat!

Efter fadäsen med Lilla Systers julklapp kom jag av mig lite. Behöver de något överhuvudtaget? Egentligen? Förutom en glad och pigg mamma? Vilket just idag verkar VÄLDIGT långt borta.
Det är åtminstone inte skitkallt ute vilket gör att det idag är hela 18.7 grader inomhus. Jippi. Den nya fjärrvärmemojängen verkar som köpt Lurendrejerilandet för inte gör den så att det blir varmt i våra hus i alla fall. 15 samtal, ett par brev senare till styrelsen som har hand om hela klabbet är det fortfarande lika lite åtgärdat. Funderar på att börja elda med ved i stället. Kan bli intressant eftersom jag inte har någon öppen spis men det skulle säkert hända något i alla fall. Ibland blir jag bara trött på allt, att det ska vara krångligt och besvärligt.
Men man lär sig av allt sägs det ju.
Ok.
Att man fryser när det är skitkallt vet jag redan!

Julpysslandet går som en dans.....

....när man har ett barn som går i musikklass och som övar, övar och övar på stämsång, enkelsång och jag-sjunger-mest-för-att-låta-sång. Så rätt som det är rasslar det till i tants minnesbank och minsann, en stämma som passar till "Gläns över sjö och strand" kommer över mina läppar och passar till Lilla Systers sång. Hur är det möjligt? Var har den lilla stämman legat och gömt sig i nära 15 år? Och tro det eller ej, en andrastämma till Staffan och alla hans drängar/fålar kom av bara farten. Det är inte klokt så mycket man har på lager egentligen. Nu önskar jag bara att minnesbanken rasslar fram information om den där telefonladdaren jag vet att jag la på ett bra ställe, likaså gömslet för julfrimärkena samt den där fina julklappen jag ska slå in. Men det hör väl till närminnet och är ledigt. Typiskt!

Över hela världen!

Ibland är det kul att kolla besöksstatistiken. Var finns läsarna? Och varför i alla tider jag har en läsare från Egypten? Fast sen kommer jag ju på att det är där Stora Syster befinner sig med Pojkvännen och hon vill väl kolla att jag sköter mig här på bloggen. Att jag skulle sköta mig i allra levandes livet har hon gett upp. Allt jag säger och gör i offentliga sammanhang är pinsamt. Men, som den luttrade mamma jag är, vet jag att det bara är ett spel. Hon är HELT tillfreds med att jag gör stora vågen på fotbollsmatcher, säger till om kaffet är kallt, välter saker i trånga affärer, har baskern på inomhus, glömmer vart jag ska, när och hur, frågar om saker och ting med hög och tydlig röst, frågar överhuvudtaget väldigt mycket och så vidare.
Värst pinsamt är det väl att jag undrat på Facebook om internet räcker ända till Egypten? Nu vet jag att det gör det! Simma lugnt, unge! I poolen!

Föränderliga tider

Luciamorgon i radhuset och inte en unge i sikte. Kunde ligga kvar i sängen och njuta av luciasången på tv. Tiderna förändras, sannerligen. Det har funnits tider då jag befunnit mig på dagis kl sex med alla fyra barnen påklädda fina lussekläder, att de alla var glada var väl att ta i. Själv har jag inget minne att jag nånsin hann klä på mig men det gjorde jag väl eftersom jag aldrig blev inburad.....
Nu är de stora och lussefirandet har antagit lite mer mänskliga proportioner. Som att kunna ligga kvar i sängen och njuta av skönsång med en kopp kaffe serverad av Älsklingen.
Ikväll kommer barnen och kanske, kanske lussar de för sin mamma? Hallå barnen? Hall.........å?

Reklamera mera

När jag för en gångs skull är i tid med att returnera skolfoton, motstått "jag-vill-ha-alla-kort"-tjatet och klistrat igen kuverten enligt konstens alla regler, kan man ju ge sig tusan på att försändelsen kommer bort på posten. Det uppdagades häromdagen när en påminnelse och faktura ramlade ner i lådan, ett litet käckt krav på 650:-. På kort som jag alltså inte har kvar. Så istället för att julpyssla ska det reklameras idag. Hos Posten. Via nätet. Nu gäller det att komma ihåg vilken brevlåda som jag använde, vilken dag och helst klockslag. Jo tjena.
"Någongång i oktober, innan snön kom, solen hade gått ner och jag tror att det var en brevlåda nära oss".
"Jag var dessutom himla glad för att jag gjorde detta i tid och kände mig urduktig, som en ansvarsfull förälder".
Undrar om det räcker? Det gör det väl? Det är ju snart jul.

Yes, I can!

Precis när jag kommit på världens bästa julklapp till Lilla Syster och skrivit ut dokument därom, går arbetsminnet, vett och sans ner på sparlåga hastigt och lustigt. Igen.
För att säkert komma ihåg detaljerna tejpar jag nämligen upp lappen på kylskåpsdörren.
Jamen det var väl himla smart. Eller inte. För vem hinner hem först? Innan mamman kommer på misstaget? Inte var det jag i alla fall!

Börja om från början......

Är för tillfället......

..... lite "dålig" på att läsa andra bloggar. Har inte glömt er, är bara så upptagen med att få till det i det egna.

Älsklingen kom hem igår kväll, helt oförhappandes, en torsdag! Det var väldigt skönt att kramas just igår, det behövdes. Stora Syster som befinner sig i Egypten hörde också av sig och så var vi liksom lite samlade ändå.

Det här ommöblerandet som pågår, för jag har ju äntligen fattat att det kommer pågå en längre tid, går nu in i en ny fas och det letas övernattningslägenhet i Stockholm. Den gamla har tagit slut. Hur lätt det är på en skala, att hitta en ny, ja, det vet väl alla? OM man nu inte badar i pengar och kan betala 12000kr/mån för ett yttepytterum. Kanske finns det fönster. Kanske inte. Många människor träffar man på också. Olika. "Bäst" hittills var hyresvärdinnan med ett rum i bottenvåningen på en villa som spände ögonen i Älsklingen och frågade om han skulle ha "damer på rummet". Eftersom han i alla fall tänkt ha en dam på rummet då och då, mig förhoppningsvis, svarade han ju ja, ärliga människa. Då fnös tanten, tände en cigg för att lugna nerverna och Älsklingen sa "nej tack" till inneboende á la 50-talet pilsnerfilm.
Så OM! OM någon som hänger här vet om ett ställe där man kan sova en natt eller två i veckan, där man törs sova med båda ögonen stängda samtidigt kan ni väl ge en liten vink?
Kanske finns det någon med en gammal moster som skramlar runt i jättestora villan och rent av skulle tycka att det var lite trevligt med ngn inneboende? Eller nån har en liten tom lägenhet? Desperat? Jag? Vi? Ja.

Hejdå!

 

Idag är det lugnt och stilla här på bloggen och i radhuset. För två veckor sedan miste en familj sin älskade 19-årige son, T. Idag går våra tankar till dem på nytt då det är dags att ta farväl. Så svårt att förstå, så svårt att se någon mening. Det skär i mitt hjärta vid tanken på vad familjen går igenom, hur livet ska fortsätta och det skär i mitt mammahjärta när jag ser många ungdomars sorg över en klasskamrat som bara rycks bort.  Idag tänder vi ett ljus för T! 

Gardingeneralen har kommandot

Vis av förra decembers ytliga lilla undran var i all världen julgardinerna tagit vägen har jag haft koll på dem hela året. Vaktat dem noga i handdukslådan och nu är de på plats där de ska vara. I köksfönstret! Har man nu en gång blivit utsedd till gardingeneral får man väl leva upp till det. Är det då någon som märker att gardiner är bytta? Att det hänger röda, juliga gardiner med änglar på i fönstret istället för de grönvita?
Mjna. En trettonåring och en nittonåring, båda tjejer, ser det direkt. De andra två, de manliga inslagen i the familia märker inget. Ingenting alls. Tror att det har något med "blinda fläcken" att göra. Eller nåt.

Blev lite klappad ......

.... på idag när jag åkte buss. Hade varit på ett jobbigt men nödvändigt samtal och ja, det syntes alldeles bestämt att jag gråtit. Rejält. Minsann, kom det inte en tår där på bussen också?
Då kände jag en klapp på handen. En gammal kvinna, alldeles främmande bara drog så lätt med sin hand över min och tryckte till lite grand. Sen drog hon sjalen framför ansiktet igen men jag såg att hon log med ögonen. Då log jag också! Skönt!

När man kör.....

... så det ryker, ja, överallt utom på bloggen då, kan man uträtta ett och annat. Byta lite felhandlade ting, hänga upp en upphittad adventstjärna, planera inför den här JULEN som ju kommer oavsett, eller varför inte oroa sig för hajattackerna där i Röda Havet eftersom Stora Systern ska ut och åka igen. Aldrig är väl ett mamma-hjärta lugnt?! Förmaningar, förmaningar och åter förmaningar och ett och annat "ha nu så himla roligt"-prat kryddar middagspratet i radhuset.
Klart ungen ska åka! Ändå! Det finns pool på området så där tycker mamman att hon ska vara.
Sen konstaterar vi att det INTE har snöat idag, att termometern på altanen visar +1 grad och att det är alldeles fel. Eller fel och fel. På altangolvet, under 50 cm snö, DÄR är det +1 grad. Om nu någon behöver veta det. Vilken dag som helst ska jag gräva fram den och vi ska ha samma köldchock som alla andra!

Nu tror jag....

.... att allt är på sina rätta platser igen. I alla fall för ett tag. Har stökat klart och rättat till anletsdragen i fejset. Jag ler igen! Tack för alla fina, omtänksamma kommentarer!
Har fått många frågor om vad i all världen som står på och tja, det är väl bara så att ibland rasar det här som kallas life som ett korthus och man får helt enkelt börja om. Bygga sig ett nytt. Ett och annat kort är utbytt för att undvika nya ras medan de säkra korten sitter där de sitter.
Den gamla klyschan "man lär sig något nytt varje dag" har varit högaktuell och jag konstaterar bl a att de man tror står en nära kan välja att vända sig åt ett annat håll och beundra sin egen spegelbild istället för att hjälpa när man kan. Jag väljer att använda den insikten till tänka att "sån vill jag aldrig i livet bli" stället för att bli besviken, bitter och arg. Tror att det är vuxenpoäng på det faktiskt. Ganska många. Sånt gillar Tomten också, väl? För det går åt lite poäng till den där väskan jag såg i en affär i Gamla Sta.......
Och så är det ju december! Vips, så var november borta och det passar bra tycker jag. Bort med det gamla och in med det nya. Nytt i radhuset är även insikten om att jag nu BARA har tonåringar! Stora och Lilla Syster har fyllt år och eftersom det var tretton ljus i Lilla Systers tårta så är småbarnsåren apselut passerade. Lite skillnad på önskelistorna också faktiskt. Inte en Barbiedocka- eller ByggareBobskopaönskning så lång ögat når. Närå. Lite datorer, Ajfåns, Strassklockor och annat tekniskt ska det visst vara.
Älsklingen fyller ju också år i december och önskar sig som vanligt sköna strumpor och fred på jorden.
Vi firar alltså födelsedagar och att vi är på banan igen. Mest av allt firar vi ändå att den där röntgen av min hjärna inte visade några förändringar som befarat och det är en lättnad utan dess like. Min bästa julklapp evver!
Nu kör vi igen!