Semester, del fem

I morgon påbörjas min femte och sista semestervecka. När jag tänker på att sen börja jobba igen får jag ont i magen så det tänker jag inte på. 

Igår lånade jag och Hjärtat sju- och nio-åringen, killarna med spring i benen. Vi var på ett miniatyrmusee, ett vanligt fik, ett bad och ett glassfik.

Eller bad och bad. På en brygga vid fiket fanns en badstege och när killarna frågade om de fick bada, svarade jag ”ja”. Det hade de nog inte trott att jag skulle men jor’å. Så de hoppade ur sina kläder och plumsade i vattnet, sen fick de självtorka i solen. Det gick så bra så och när vi gick därifrån upptäckte vi badförbudsskylten ….. Jaha. Men då var det så dags. Försent kan man lugnt säga. Nåja. Ingen skada skedd och efter glassfiksbesöket var vi ganska möra och åkte hem. Jag sov en liten stund innan jag grejade lite i trädgården, det var en sån varm och härlig kväll.

Idag har jag varit vid Strömsholms slott och ”hästfiket” ned en kollega. Vi fann med ett loppis-besök också innan hemfärd. En trevlig utflykt och vips, hade även denna dag gått.

Från Miniatyrmuseet. Där fanns mycket att titta på.

Skylten …..

Glassarna …..

Slottet. 

Den där sorgen och ljusglimtar

Idag är en tung dag, jag kände det redan innan jag var riktigt vaken. Ledsenheten och saknaden efter mamma ligger som en sten över bröstet och det är svårt att komma igång med något. Jag vet att jag väl följer mönstret för sorg, alla de steg som är unika men ändå lika, man har bra dagar och mindre bra dagar. 

Har tappat gnistan lite grand och har svårt att känna att något är roligt fast jag gör. Ändå. Det jag vet jag tycker om och tar mig framåt.

Det går aldrig att förbereda sig på hur det blir när ens mamma dör. För mig känns det verkligen som ett ankare dragits upp och jag driver fritt för tillfället. Jag är ändå oerhört tacksam för att vi fick tid att prata. På riktigt. 

Igår var Herr L här. Han behövde lite hjälp med olika saker och var orolig. Efter några samtal där saker och ting rätades ut blev han lugn igen. Jag beställde även batterier till hans hörapparat, fixade tid hos KOL-sköterskan och lite annat pyssel. Efter runda i trädgården och en kopp kaffe åkte han nöjt hemåt med en matlåda i högsta hugg. 

För att lätta på det tunga idag har jag träffat Store Bror och hans sambo. Vi åkte och fikade på förmiddagen på en gård lite utanför stan och det hampade sig att vi även stötte på hennes moster, morbror och mormor. Det var en trevlig stund. Det är väl så man gör tänker jag. Gör.

I trädgården är det dahlia-bonanza. De växer så det knakar och jag förundras över hur fina de är.

Små utflykter

Dagarna går. Fjärde semesterveckan inleds med regn och jag tänker mig en dag i uterummet, te, melon och en bok. Är inne på min femte bok denna semester, slukar dem, gillar’t.

Min plan var att åka och plocka blåbär men som sagt, regn. Det hade jag vetat om jag kollat vädret men tog för givet att vädret från igår skulle fortsätta. Det gör det inte.

Igår var det omväxlande molnighet, supervarmt när solen var framme, lagom när molnen skymde solen. Vi tog en tur till Nynäshamn, strosade runt, åt gott och på hemvägen stannade vi vid Lövåsens vandrarhem och café för dagens kopp kaffe. På hemvägen svängde vi även inom min syster men de var på äventyr så vi beundrade trädgården ett tag innan vi åkte hem till det lilla Rosa Huset.

Jag har även varit barnvakt åt minsta barnbarnet ett dygn. Mycket gos och mys med den fina lilla människan, hon är väldigt nöjd och tillfreds med tillvaron så det är plättlätt att barnvakta henne.

Dagarna med supervärme badade jag, låg i skuggan under äppelträdet och … läste. Vi har meckat med dammen, installerat nya pumpar och uv-ljus och jag skulle plantera nya vattenväxter men det hann ätas upp av tvestjärtar. Otrevliga djur faktiskt. Äter på nästan alla växter och mina fina dahlior har håliga blad. Jag har gjort tvestjärtsfällor men de fungerar inte, funderar på att åka och köpa något spray. Miljövänligt. Såklart.

Annars då?

Bilen går bra. Den har varit i Skåne en sväng och idag ska det lagas två stenskott. Typisk sommargrej, som skrubbade knän på ungar. Stenskotten lagas under tiden jag väntar, något ”glasplåster” ….

Dagarna går. 

Badat i vår sjö 

Badat i annan sjö.

Badat i havet.

Hängt med denna fina unge som klättrar på ALLT. 

Dessa sandaler kunde jag inte motstå till det lilla livet. 

Hemma

Vi kom hem i måndags kväll. Det är alltid skönt att komma hem även om jag tyckte det var fantastiskt skönt att vara iväg en runda.

Sen vi kom hem har jag varit en sväng till Herr L, Lilla Systern var med och hade bakat jordgubbskaka. Den var verkligen god. Jag hade fått en minnesbok från begravningsbyrån med bilder från kyrkan och alla blommor. Den är jättefin men så jobbigt att titta i den. Jag tog med den och la på bordet där ett mamma-foto, blommor och ljus står, den som kommer och vill se, kan göra det.

Jag har inga andra planer för semestern, har två och en halv vecka kvar, det får vara så. Har köpt och fått en del böcker, det är skönt att läsa, helst utomhus tycker jag.

Att inte ha några planer eller aktiviteter gör mig lite rastlös. Som att tiden ”bara” går. Jag vet ju också att det är precis det jag behöver, lugnet, stillheten. Svårt att få ihop det där i huvudet.

Idag är det varmt här, jag har varit en sväng till minsta barnbarnet och efter det fixat lite med papper för dödsboets räkning. Så mycket papper och post det kommer, men det lugnar ju ned sig allteftersom. Det är rätt skönt att sitta inomhus, vi har AC så jag har faktiskt kofta på inne. Den åker av när jag går ut, på eftermiddagen blir det ett dopp i sjön. Tar cykeln, en termos med kaffe och en flaska vatten och en bok. Sen är stunden räddad!

Dahliorna blommar!

En annan utsikt

Vi skulle egentligen åkt hem idag men så råkade jag googla lite och hittade ett ledigt hotellrum i Strömstad. Nu är vi här!

Checkade ut och sa ”Hejdå” till Göteborg och så for vi iväg. Rummet har utsikt över vattnet och till lunch blev det rödspätta. Vi hoppas att det spricker upp lite, men annars är vädret perfekt för att strosa omkring och bara göra ingenting. 

Vi bor nära ett kallbadhus, perfekt för morgondopp ju! 

Det är väldigt mycket folk här men en behöver ju inte kasta sig mitt in i smeten, det går att hitta klippor och promenadstråk som är lite lugnare. Det passar mig utmärkt. Nära men på avstånd. 

Utsikt från rummet.

Andra platser

Igår vinkade vi ”Hejdå” till Draget och drog till Göteborg. Vi gjorde en avstickare till Hästeviksbadet, en pärla vi hittade förra sommaren. Kiosk, klippor, bad. Vad mer kan man önska sig? Möjligtvis mindre vind och ikväll har vi hörsammats på den fronten. Oerhört skönt.

Fredagskvällen avslutades med att avnjuta, nåja, en trubadurs uppträdande på en båt, lite mat på Pinchos och en god bok med fin utsikt från hotellrummet.

Idag har vi strosat runt i Göteborg, fikat, suttit i solen och ätit på vår favoritrestaurang, en grekisk sådan med MYCKET god mat. Sen satt jag på en pir och avnjöt kvällssol, lugnt och fint. Sköna dagar.

Västkusten

Kanske börjar jag känna lite semesterfeeling, att inte vara på helspänn hela tiden. Efter förra veckans sova-äta-sovalitetill-period har jag nu förflyttat mig till västkusten. Här är skönt att vara, med bästisen i deras sommarstuga. Badrocksavstånd till bryggan, havsutsikt från tomten och vindens sus. Väldigt skönt.

På nervägen svängde vi inom den camping Största Systern med familj tillbringar några dagar på, Lilla N fyllde sju år. Med ballonger, paket och hurra-rop dök vi upp som gubben i lådan på en gångväg när pojkarna var på väg att borsta tänderna. En överraskning minsann. Efter kramkalas och paketöppning fortsatte vi vår färd och ett antal timmar senare var vi äntligen framme vid stugan. Det firades med ett dopp i havet. Tyvärr är det manet-invasion, brännisar så det gäller att se upp. Vi håller vakt åt varandra från bryggan och det har gått bra. 

Dagen idag har varit en liten utflyktsdag, vi åkte till ett litet ölbryggeri och köpte fin-öl, åt lunch på Jungman Jansson och åt glass i en annan hamn. Sen sov jag gott en timme eller två i solstolen fast det blåser rejält. Det är varma vindar fast ibland drar det i. Vi har förankrat allt vi kan komma på och hoppas att det stillar sig snart. Så blev det kväll och som sagt, kanske har jag fattat att jag är ledig. Landat lite.

Morgonbad.

Sjöbodar på rad.

Återbruk: telefonkiosk har blivit tankstation.

Andra semesterveckan

Min andra semestervecka inledde jag med en ridtur i det fria. En timmes ritt över vallar i solsken är som plåster på ett skavsår. Det hjälper. Mot det mesta. När jag sen fick hästen i vänster galopp i vänstervarv blev jag alldeles lycklig, har tragglat länge med den fattningen. Våren galoppskräck har gått över, jag kände tydligt att det bara satt i mitt huvud men så tjorvigt när det låser sig.

Upplåst och glad tillbringade jag sedan ett par timmar i stallet, sopade, mockade och fixade lite med hästarna innan jag åkte hem och klippte gräsmattan. Sedan blev det rast, vila i hammocken.

Igår var jag wild and crazy och fick med mig Hjärtat till Lidingö för att spana in Stora Systerns nya lägenhet. Hon och jag talades vid på förmiddagen och kom på att vi bara går om varandra i sommar. 

”Så kan vi inte ha det” tänkte jag och så åkte vi dit och överraskade henne.. Så fint!

Lidingö är en ny bekantskap och jag ser fram emot att utforska det mera. Nära vatten, fin natur. Det blir bra det där.

 

Utsikt från hammocken. Här trivs jag!

Semester, vila och längtan

Idag är det en vecka sedan mammas begravning ägde rum, dagen efter hennes födelsedag Det blev en väldigt fin, ljus och kärleksfull dag men också så ofantligt sorglig. Hon var inte klar med livet, hon var så levande, nyfiken och pigg. Tills cancern kom.

Vi fick ganska exakt sex månader efter diagnosen och dagen när vi satt hos läkaren, mamma, jag och min syster, spelas upp i min hjärna då och då. Så overkligt det var. Jag minns att jag studerade hennes vänstra öra, liksom såg det på riktigt för första gången, antagligen för att budskapet var så ogreppbart och jag behövde något att fokusera på. Hennes öra. Jag hörde mammas frågor, läkarens svar och att mamma sa att 

”Det här var ju en sorglig historia, så synd att ni ska behöva vara med om det”, vänd mot mig och min syster.  Så typiskt vår mamma. Att även i detta utsatta läge först tänka på andra, oss.

Så här i efterhand, när det här halvåret håller på att skramla på plats och processas, är det fortfarande omtanken om andra ända in i slutet som är hennes signum.

Jag tänker ibland på uttryck man slänger sig med, t ex att ta vara på tiden. Vad det är. Egentligen. Jag tror jag har en aning om det nu. Att vara mentalt närvarande. Här och nu. 

Om jag tycker att vi tog vara på tiden?

Ja. Jag kan faktiskt ärligt säga ”ja” och känna det ända in i hjärteroten. Vi har haft så fina stunder, samtal, knasigheter, oroligheter och kärleksförklaringar, vi hann med det. Vi kunde och vågade det. Vi har pratat om sjukdomen, döden, begravningen, livet efter och livet före. 

Allt annat har på något sätt pågått parallellt såklart, men fokus har varit på mamma. För vi visste hur det skulle sluta, att tiden var begränsad. Och så går man ifrån att tro att man har all tid i världen, för det är lite så en lever ändå, till att förstå, på riktigt förstå, att den är utmätt.

Men man anpassar sig. Det hemska blev vardag, nya rutiner och vanor. På slutet turades vi om att sova där, min syster och jag. I soffan bredvid mammas säng i vardagsrummet, det var ju rätt mysigt ändå. Ibland låg vi och pratade i mörkret, ibland låg jag och lyssnade efter hennes andetag. Ibland behövde hon hjälp med något. Ibland sov vi som stockar. Jag var där. 

Så ja. Vi tog vara på den tid vi fick.

Jag hade så oändligt gärna haft mycket, mycket mer tid med henne så klart. Men. Det var det här vi fick och jag är, trots allt, glad över den. 

Detta är även min första semestervecka. Jag bävade lite för tiden efter begravningen och jag fick rätt. Ledsenheten kom ikapp. Jag har gråtit, sovit, gråtit ännu mer och sovit lite till och just nu känns idén om fem veckors semester på raken som ett mycket bra beslut. Att ha tid att bara vara. Länge.

Jag klev ändå upp kvart över fem i morse för att åka till badhuset, tänker att rutiner är bra mitt i allt. 

Ballonger, från mammas minnesstund. Klart hon skulle ha ballonger. Det kändes fint.