Värmebölja i sikte?

I somras byttes fjärrvärmeväxlaren till vår radhuslänga. Jag undrar åt vilket håll de växlade själva apparaten för vi fryser så väldigt! Som lite bonus fick vi dock pausmusik. Va? Pausmusik? Ja. När man spolar varmvatten och väntar på att fylla diskhon, badkaret eller bara tvaga sig med varmt vatten, låter det som vi har en Petterson-båt i väggen. Det dunkar. Det dunkar fasligt mycket. Så där mycket så när Herr och Fru L, som går upp kl 04.15 varje morgon och bor tre dörrar bort, spolar i kranarna för att tvätta sömnen ur fejjan, ja, då vaknar vi andra av rördunk. Inte trevligt alls. Synnerligen störande.
Jag har luftat elementen, kylan kunde bero på att det var luft i rören. Men när jag tömt alla element utan ett enda "ptjorrrfrässprutt"-tecken på luft, konstaterade jag att DET inte är problemet. För säkerhets skull tömde jag ut hur mycket vatten som helst, det kunde ju dölja sig en luftbubbla längst bort. Eller nåt.
Klart vi har påtalat problemet. Jag och Älsklingen har blivit något av "språkrör" i frågan, då fler av våra grannar har svårt med svenska språket och upplever att de inte blir lyssnade på. Vi har gnällt vänt oss till bostadsrättsföreningsstyrelsen flera gånger för att få reda på vad/hur vi ska göra men de har inte tagit det på allvar. Förrän idag. Se, det blev som lite kallt i deras länga också till slut. Rören räckte inte dit heller. Då blev det liv i rören luckan. Nu ska det utredas och åtgärdas i flygande fläng.  Tjo flöjt vad det går undan när  problems drabbar även "finare" folk. Vi vanliga innehavare av radhus vi kan frysa men när styrelseledamöterna får det kallt om tassarna blir det fart. Vad jag ogillar sånt! Man ska bli trodd och lyssnad på från början!
Nu kryper jag i yllesockorna och tjocktröjan igen, tänkte mig en skön lässtund i bästa fåtöljen. Och nej, jag är inte röd om näsan för att jag spetsat kaffet med whiskey. Jag fryser! Håll nu tummarna för att det fixar sig innan vargavintern kommer!

Välkommen till världen!

Sovmorgnar, det gillar jag! En sån här dag, när barnen är hos sin pappa, Älsklingen jobbar i Stora Stan och katten gick ut i går kväll skulle vara ypperlig som sovmorgon. Hade jag tänkt också. Vaknade strax före 8 att mobilen ringde flera gånger. La kudden över örat och tänkte somna om. Då började det ringa även på vanliga telefonen. Klarvaken blev jag och rädd att det hade hänt något, "sprang" nedför trappan för telefonerna var ju så klart på bottenvåningen.
"Hallå"??? ropade jag i telefonen, hur vilt som helst och glömde bort allt jag lärt barnen: "Svara alltid med namn så man vet var man kommit"............
"M har fått sin bebis" skrek Största Systern ivrigt i örat.
Det var en helt oväntad (nåja) nyhet på morgonkvisten, så hon fick ta om det igen och jag blev klarvaken.
"Herregud" sa jag.
"Trodde ju att det hänt något"!!!!!
När jag tänkt efter har det ju gjort det också. En efterlängtad bebisflicka har sett dagens ljus och allt har gått bra! Grattis till nyblivna föräldrarna! Jag tar sovmorgon en annan gång!

Trolleri, trollera och så kom solen fram!

När arbetsminnet sviktar i datorn är det ju plättlätt att uppgradera det. Ett starkare minneskort, tjoff i apparaten, och så orkar datorn mer.
När arbetsminnet sviktar på en människa blir det genast lite knivigare. Inga minneskort finns att köpa direkt. Men det finns olika former av uppgradering ändå. Man kan nämligen träna upp sitt arbetsminne. Är inte det häftigt?!
Det finns ett speciellt arbetsminnesträningsprogram (bara att komma ihåg det är träning......) som heter RoboMemo som visat goda resultat på barn med koncentrationssvårigheter, minnestörningar, dementa, hjärnskadade m fl. Jag tror på det.
Här är Store Bror lite betjänt av en "uppgradering" (och hans mamma stundtals) men vi har stött på kalla händer i sex år. Skolan har inte haft råd, jag har inte haft råd, hjälp har inte gått att få genom vare sig landstinget (fast det är de som rekommenderat det) eller kommunen. Nä. Hopplöst har det känts mellan varven. Så, vad gör man då? Jo, man köper Memory av olika slag och tvingar ungen att spela det i tid och otid. Det har resulterat i att både han och jag ÄGER på Memory men säg den tonåring som spelar sånt med sin mamma? Nä. Tänkte väl det. Och i garderoben ligger ca 27 olika memory-spel. En guldgruva att slänga ut på Blocket?
Det hampade sig så, att jag igår var på Store Brors skola och hade (som vanligt) laddad med argumentkanonen och åsiktsbazookan för att han ska få fortsätta inskolningen i vanlig skola med de resurser till förfogande som utlovades i våras. Laddad mamma med andra ord!
Nu behövde jag aldrig använda artelleriet, de har redan fattat galoppen och har en plan. Fantastiskt. När vi pratade om hur lätt det är att glömma bort saker och ting, läxor, uppgifter, datum, vart man är och vart man ska m m tittade specialläraren på mig, frågande och bläddrade i sina papper.
"Men vi har ett program på skolan som heter RoboMemo som tränar minnet, kanske ska han få prova det"?
Ibland är det tur öronen sitter i vägen, annars snodde munnen sig runt hela huvudet i ett leende! Han kanske ska det va!!!! Prova!!!! Ibland måste man bara nå PUNKTEN innan saker och ting funkar. This was meant to be! Han börjar i morgon! Och jag nyper mig i armen hela tiden, men det är alldeles, alldeles sant! De KAN trolla på Store Brors skola! Det FINNS solskenshistorier!

Ditten och datten

Som mamma överöses man då och då (jämt) med frågor. Jag gör väl som de flesta andra och svarar på rutin, ibland engagerat och ibland, ja, hm, lite mindre engagerat. Det senare alternativet kan visa sig vara förrädiskt då frågeställaren allt som oftast är en tonåring och de lägger jädrar anamma ALLT på minnet som kan vara till fördel för dem själva. Har man då, som jag gjorde i ett obevakat ögonblick i helgen svarat så där lagom luddigt och helt enkelt inte varit med på själva grejen, ja, då åker man dit. För jag har ju LOVAT! Och ibland kostar det. Många pengar.
"Va, har jag lovat det"? kan jag ju undra sen och se mig förvirrat omkring.
Och då håller de ihop, de små liven. De som annars inte tål att vara på samma våningsplan är plötsligt så sams så klockorna stannar.
Men,
så kan man också få en fråga av det här slaget:
"Var sätter man frimärket på ett brev"?
Swooooosch, så åker tant minnesraket till brevskrivarlektionerna i fyran. Ja, det var väl sisådär 1974-75 kallt nånting. Ni som gick i skolan då minns det säkert. Brevpapper, kuvert och FRIMÄRKE fick vi. Av fröken. Sen fick man lära sig från grunden. Att börja och avsluta ett brev. Skriva stycken. Inte börja med "Jag" (har jag aldrig fattat vitsen med iofs men det är väl ett annat inlägg), och sen skulle kuvertet skrivas. Ordning och reda med avsändare och allt. Jag gillade det där och hade många brevvänner. Ett tag samlade jag på frimärksstämplar och jag var en fena på postnummer. Eeeeeh. Ja. Det var lite bra att kunna. Nu har just den avdelningen i minnesbanken stängt för säsongen (for ever) och man kan enkelt googla det. Så där värst ofta skriver man ju inte riktiga brev heller. Allt det här fick Stora Syster veta bara för att hon skulle posta ett brev. Suckande fick hon fråga om:
"Var sätter man frimärket på ett brev"?
"Övre högra hörnet".
"Glömde jag säga det"? och knorrade till det med
"Gammal kunskap sitter där den sitter".
Tyckte då att jag hörde något i stil med:
"Gamla tanter snackar mycket"!
Kanske de gör. Kanske vet de vad de pratar om också. Då och då!

Bradag

Inte blev det så himla mycket shopping på tantträffen i Stockholm idag. Desto mer fika, prat och skratt. För oss var det long time, no see så vi hade mycket att gå igenom. Nog så viktigt och välgörande för själen! Jag hann med en träff med Bästa Väninnan och Nya killen också, över en pizza i Gamla Stan. Hur mysigt som helst. Nu har jag precis landat i soffan, blivit serverad ett glas rött av Älsklingen och sparkat av mig skorna. Njuter av en lyckad lördag för egen del, att Älsklingen mår lite bättre och att Lilla Syster umgåtts hela dagen med sin nya bästis och är glad och lycklig igen. Dagar som denna samlar jag på!

Växel hallå!

Nä. Doktorn ringde ju aldrig upp igår och att forcera en stängd telefontidsväxel är till synes lika omöjligt som att det finns isglass i helvetet. Man kan väl säga att den sjuksköterska som vidtalades igår morse och talade om att provsvaren fanns, men att hon inte fick/kunde säga resultatet utan hänvisade till den doktor som sedan inte ringde upp, ja hon orsakade en stor portion oro i radhuset. Så dagens mission är att jaga rätt på en läkare för att få ett besked innan helgen så jag vet vad jag ska göra med Älsklingen som blir allt blekare om nosen. 10 ggr har det ringts till växeln och samma telefonissa kopplar till den telefon som är inställd på "Vi har telefontid må-to 8.00 - 10.00". Tio ggr!
"Är du dum i hela huvudet" har jag ju lust att vråla.
Nu är jag ju synnerligen väluppfostrad så det gör jag ju inte. Jag åker helt enkelt dit! Vänta nu, det är visst något jag ska ha med mig...... Visst ja! Älsklingen! Baxa, baxa, stötta, stötta...... Fråga mig just nu och jag är FÖR privat sjukvård. Helt klart! Fly mig en doktor och jag släpper aldrig taget mer...............

Annars finns det ju TREVLIGHETER inom räckhåll. Det är ju fredag. Bara det är ju en trevlighet i sig. Men i morgon, om allt faller väl ut ska jag och två andra tanter göra storstan osäker. Eller säker. Beror på hur man ser det. Och nu ser vi till att tågen går i tid tycker jag! Och att kortläsarna är i slag för hej, vad här ska shoppas!

(det var ju ytligt tänkt när nu sjukvården inte fungerar och min kära man är sjuk..... Men det sista som överger mig är hoppet om att allt blir bra till slut).

I väntans tider

Lilla Syster tittade på mig med arg blick i morse.
"Jag har inga strumpor och du har inga heller"! visste det lilla livet.
(Jojo, jag hade nog hört att det inventerades i min strumplåda i arla morgonstund. Nu går jag helst barfota ända till frosttider så där gick hon bet).
"Nähä" sa jag och sneglade på tvätthögen á la fem meter hög och tänkte att där, där i ligger det strumpor till ett helt kompani. När jag föreslog att hon skulle rycka ett par ur den där högen höll hon på att svimma av förskräckelse.
"När ska du tvätta egentligen"?
Tja. När ska jag tvätta egentligen?
Hon kommer bli jättelycklig när hon kommer hem om en liten stund. För jag HAR nämligen tvättat idag. Och det, liksom städningen är jag så urbota trött på för tillfället. En formsvacka helt enkelt. Sen är jag lite trött på sjukvården. Ja, nu drar jag alltihop över en kam.
Idag skulle Älsklingens läkare ringa upp och meddela provsvaren. ATT de är klara, fick vi klart för oss i morse då en sjuksköterska ringde och meddelade just det. Att svaren är klara och att en läkare skulle ringa upp mellan 14.30 - 16.30. I och för sig sa hon inte i vilken tidszon de befann sig i och det kan ju vara en förmildrande omständighet för nu är klockan 17.30 och ingen doktor har ringt upp. Trist, tycker vi. Särskilt den sjuke som mår allt annat än bra och mest bara ligger där han ligger. Säger som Sverker från Plus. Igen.
"Ska det va på det här viset"?

Bästa dagen

Äntligen skiner solen och det är så där himla fint som kan vara på höstkanten! Tror att jag ser det vackra också bara för att det börjar gå åt rätt håll för Älsklingen. Vi väntar fortfarande på en del provsvar men allt pekar trots allt på neuro-borrelia. I väntan på har han fått en antibiotikainjektion och det verkar, peppar, peppar, som huvudvärken börjar släppa sitt grepp. Hur skönt är inte det? Och alla ni som hickade till när jag skrev att han fått ett spindelbett, ni hickade av rätt anledning. Det var ju inget spindelbett. Det var borrelia.


Andra insikter jag gjort idag är att det är himla skönt med sovmorgon. Låg där och tänkte att ungarna, ja, de klarar sig ju själva nuförtiden på morgnarna. (händer väl att jag behövs i form av medlare iofs men det brukar höras) Varför ska jag gå upp när jag börjar klockan 13?! Tänkte lite på hur det var när de var små, två skolbarn och två blöjbarn och av den tanken blev jag så trött så jag somnade om på riktigt. Allt har sin tid! På eftermiddagen väntar blomsteraffären och sen är det målardag! Bästa dagen i veckan.

Den här raringen har flyttat in hos mig!

Tack!

Man tackar för alla hållna tummar för Älsklingen! TBE är uteslutet nu men fortfarande inga andra säkra besked. Fortfarande är han oroväckande blek om nosen och värken, den förfärliga huvudvärken ger inte med sig. Provtagningarna fortsätter och görs noggrant vilket faktiskt känns himla skönt!
När jag hämtade posten idag fick jag en trevlig överraskning från Anna, en påse med väldoftande lavendel och doftvärmeljus! Jag blev följare nr 30 på hennes blogg och belönades så här. TACK Anna! Gåvan värmde verkligen idag och det är trevligt att vara "tänkt på".
För övrigt har ljus- och servettförrådet fyllts på, det lackar mot höst minsann! Jag kunde inte hålla mig igår utan tvättade altanmöblerna, altanen och packade ihop hela klabbet. Nu står möblemanget under en presenning och bara väntar på ljusare tider igen. Nåja, det dröjer ett slag men nöjd och glad var jag över att få det gjort!

Orosmoln

För övrigt är det är lite grått och höstlikt här  idag, känner inte för trädgårdsarbetet. Känner bara för att hålla tummarna för Älsklingen som i detta nu är på väg till Karolinskas infektionsklinik för en akut provtagning. Man misstänker neuro-borrelia eller TBE. Kan nån enda människa tala om varför fästingar finns?

Äppel, päppel............

Trädgårdsskötslandet har fortsatt idag. Med samma hejarklack i vardagsrumsfönstret som igår, himla bra de är på att heja på mamman, familjen! Idag sken åtminstone solen. Älsklingen är lite knallig så honom har vi haft på sofflocket hela dagen. Misstänker att det är efterdyningar av borreliainfektionen som spökar, doktorsbesök väntar i morgon. Man håller tummarna att han har större lycka och träffar en trevligare doktor än vad jag gjorde förra veckan. Och att doktoren faktiskt kan ta reda på vad som fattas Älsklingen. Huvudvärk, yrslig, muskelvärk och knäsvag, inte likt honom alls. Just knäsvag kan han ju i och för sig bli när han ser mig, men inte på detta vis. "Nåtärintesomdetska-radarn" har gått på.........
Nu hade han redan förtidsröstat så soffliggandet hela dagen var helt ok.
Några som inte tänkte vara soffliggare på något minsta vis, var förstagångsväljaren Stora Syster och så jag då som fick rösta för första gången 1982. Jamen, det känns ju som jättelänge sen! Största Systern ringde för att kontrollera att vi fullföljt vår medborgliga plikt, rättighet och skyldighet och hon fick grönt ljus! Allt är under kontroll. Så långt vi kan påverka. Nu återstår att hålla tummarna för att det går vägen som man vill och att äta upp vår obligatoriska valdagsäppelpaj. Först rösta och sen belöning i form av äppelpaj. En god tradition!

Blott en dag

Idag har det bara regnat. Jättemycket regn har det kommit. Är det inte typiskt att det ska regna preciiiiiiiis när jag känner för att idka trädgårdsarbete? Min familj påstår att jag är en impulsiv människa och fattade ingenting när jag drog på mig regnstället och gummistövlarna och krattade löv i ösregnet. Så gör man väl inte? Men så gjorde jag och det gick hur bra som helst. Skönt var det också. Att jag sedan hade en hejarklack där i vardagsrumsfönstret gjorde inte saken sämre. Hej vad det var lätt att kratta när någon hejade på! (blev inte det minsta irriterad en endaste gång för att jag fick göra alltihopa själv för när jag kom in var diskmaskinen redan urplockad Bara en sån sak. Tror jag ska kratta lite mer..........)
Sen åkte vi och tittade på Stora Systers fotbollsmatch. Ja. I ösregn. Men under paraplyet var det rätt trevligt, kom ju nära Älsklingen och nya Darling blev inte alls våt. Ömt vårdar jag båda kan jag säga! Sen dalade matchintresset en smula för våra tjejer var överlägsna och jag spanade in omgivningarna. Det är inte klokt vad man kan komma fram till när man ser sig omkring:

Att det här var roligaste paraplyet idag!

Att det kan se ut som två paraplyer flirtar.

z

Att skodon, typ Converse, är väldigt modernt!

Att det är snyggt med röda gummistövlar!

Ja, det var väl ungefär det jag kom fram till. Och att jag blir väldigt, väldigt glad och stolt när Stora Systers lag vinner med 4-2 och hon har gjort 2 av målen. Bra lördag! Inget städ. Överhuvudtaget!

Ta ingen skit!

Visst är det härligt med fredag och helg! För att inte hamna i samma tråkstädarlördagsstämning som förra helgen, för jag har fortfarande inte städat, så ska jag göra det idag. Tror jag. Har som lite annat att göra. Egentligen. Har repat mig från knuffen i onsdags, den som sånär knuffade mig ur sadeln men, som den sega kärring jag ändå är, sitter jag kvar. Lite tilltufsad kanske men det kan man ju bli när man stöter emot nåt hårt. Nä. Jag går till moteld istället. Lite ovanligt för att vara mig these days, men nånstans i bakhuvudet hör jag Grynet: "TA INGEN SKIT"! Så det tänker jag inte göra. Med stöd och support av Älsklingen ska det författas ett brev till Patientnämnden. Dit kan man vända sig när man tycker man blivit illa bemött i vården nämligen. De är himla trevliga där. Ställer frågor så att man törs svara och fattar vad man varit med om. Att man inte alls behöver stå ut med vad som helst, att det inte är OK för en doktor att bete sig hur som helst bara för att man är just: Doktor. När det är gjort, alldeles strax, ska jag fortsätta med planen som varit från början. Arbetsträna, vila, och bara vara jag, som duger så bra! Visst ja. Städa först!

Lite målade känslor och så kan jag lägga det bakom mig!

Varvad

Minns ni LP-skivorna? Vinylen. Hur viktigt det var att låta grammofonen stå alldeles ifred när skivan snurrade för annars for nålen över skivspåret med ett hiskeligt ljud och i värsta fall blev det en repa? Och det kunde man ju ge sig attan på att nån av småsyskonen, de alldeles obegripligt outhärdliga små liven skulle komma skuttandes och stöta emot preciiiiiiiiiiis när Fred Mercury tog i allt vad han orkade och försvann med det jobbiga ljudet. Eller när Lasse Berghagen sjöng "jennyjenny" för hundrade gången. Då gjorde det inte lika mycket. I och för sig.
Så,
känns det ibland att bli av med depression. "Grammofonen" behöver stå lite för sig själv, skivan snurrar, man kan till och med byta till en 45varvare, men passar sig noga för 78 varv. För då låter det ju obegripligt. Bäst är LP-varvet. Lugnt och stilla. Och så kommer det en knuff. För nu är ju systemet sånt att många ska tycka och lägga sig i hur man ska bära sig åt för att bli frisk. Det finns många olika vägar, det är då ett som är sant, men man måste ju ändå känna själv att man tror på det man gör. Tycker jag. MEN, det tar för lång tid. Det fick jag papper på igår. Jag måste skynda mig på lite. Skumt.
Därför var det en himla tur och skönt att målarkursen började igår. Där kan jag  nämligen spela min skiva. Och bli lite säkrare på att jag faktiskt valt rätt spår i alla fall. Även om det tar tid. För det gör det!

Tryckhöjning

Lågt blodtryck sägs vara vanligare bland unga, långa och smala personer. Jaha. Det hade jag ingen aning om och det är väl därför jag har det då. För att jag inte hade en aning. För personbeskrivningen stämmer då inte på mig. Förutom "ung" då. Men det finns väl en gräns för "ung"? När når man den?
I alla fall, blodtrycket ÄR lågt. Så där så det snurrar när jag reser mig hastigt, det har hänt att jag svimmat och rätt som det är blir jag kallsvettig och yr i skallen om jag står stilla länge t ex i en kö. Men man lär sig leva med det. No big deal.
Var på lite återkommande läkarbesök idag och ja, fortfarande lågt säger nye doktorn. (forever tänker jag, som hört siffrorna i 48 år och inte ser trycket som mitt största bekymmer).
Vad kan man då göra åt det? Tja. Regelbunden motion. (Och jag TROR att det menas mer regelbundet än att gå runt sjön varje juldag).
Eller så kan man gå på studiebesök i en skola. Träffa ledningen, höra om resursneddragningar och inse att osynliga funktionshinder inte tas på allvar av desamma. Ingen skulle väl nånsin få för sig att säga åt en rullstolsbunden elev att "skärp ihop dig nu, res dig upp och spring som de andra"????? Men det är vad man säger åt de barn med osynliga funktionshinder eller andra svårigheter när man drar in på resurser, specialpedagoger och tid för dem! Precis det säger man! Och det, mina vänner, är bland annat blodtryckshöjande!

Den som spar, hon har........

....en diskmaskin i förrådet! Har man dessutom en händig man vid sin sida då och då, så är ju det en bra kombination. För nu står den där på plats! En "nygammal" trotjänare och nu säger jag bara:
"Gör vad du ska" och så har jag klappat på den lite extra. Ifall den nu blivit sur och känt sig övergiven efter sex år i förrådet.
Vid installationen, d v s när slangar, kablar och grejs skulle kopplas ihop med nån ledning eller nåt, gjordes en upptäckt. Vi har möss under diskbänken. Jamen! Katten blev jätteglad när hon fick springa runt bakom skåpen en stund men vi kan ju inte ha henne där för jämnan. Nä, musfällor fick det bli. Och vem ska vittja dom? Jag bara undrar!
Jättemycket undrade jag det när Älsklingen for till jobbet i morse. För det dröjer liksom innan han är tillbaka.
Hur hög måste veckopengen bli när jag frågar Store Bror om det? Eller så delar jag helt enkelt ut lite uppdrag i veckan. Kanske ska jag ta hans diskdag om han vittjar musfällan. Så får det bli! Varför jag inte frågar tjejerna???? Jomendetblevsåatt när de fick reda på att vi har nya husdjur blev de vita om nosen och har inte satt sin fot i köket. Rätt lugnt blev det faktiskt.

Slippa, slapp, sluppit?

När jag gnällde och våndades som värst igår över tvätt och städning, var det något som blandade sig i och dagen tog en tvärvändning.
Det hampade sig så att båda locken till våra toaletter gick sönder. Och det måste ju åtgärdas omedelbums. Vem vill sätta sig på toa och riskera att ramla av? Eller bli som liten "nypen" i häcken av trasig ring? Ingen. Så Älsklingen, "hej och välkommen hem efter din jobbvecka, kan du by the way fixa två toalock"? fick ett viktigt uppdrag.
Sen, fick han ett till.
För när tonåringarna efter mycket om och men äntligen ätit klart skulle ju diskmaskinen köras. Eller inte. För vattenpumpen gav upp med en suck och deklarerade väldigt tydligt: "My job is over done"!
Så där ja! Sa jag inte att det var en SÅN DÄR lördag?
Lite annat än städpyssel blev det kan jag säga. Vid tre-tiden brann det i huvudet på mig av trasslet det blev så vi struntade i alltihop och åkte och tittade på damfotboll istället, Stora Systers lag. När hon så gjorde ett mål, mamman fick en kopp kaffe och en kram av Älsklingen, solen bröt igenom och tjejerna till slut vann matchen, ja då var hjärnan i form igen och vi kunde åka hem. Jag slapp i alla fall städa!

Städlördag

Sitter i soffan och ja, bloggar dår´å. Dammsugaren höll på att bli överhettad så det var dags att pausa. Det är en sån DÄR lördag. En sån där då det ska tvättas, rensas, städas och fixas. Som en trotsig unge hittar jag hela tiden andra projekt, mycket roligare men inser ju att saken bara skjuts upp. Ibland måste man bara. Om nu bara Älsklingen behagar komma hem så man kan pussas mellan dammsugarvarven så blir det ju lite roligare. Lite som belöning faktiskt. Oj, vad jag ogillar att städa. En RUT vore önskvärd. Faktiskt!

Mammapresent

Älsklingar byter man ju inte ut hur som helst. Men visst kan man ha flera? Jag har i alla fall skaffat en till. En som jag länge trånat och drömt om. Vi har tittat på varandra flera gånger under årets lopp men tiden har inte varit den rätta för att göra slag i saken. Men nog tusan har jag varit där och känt, kollat, tryckt och pillat lite. Viskat:
"Du skulle allt bo hos mig du"!
Till slut så. Blev det rätta tiden. Ny Darling har flyttat in hos mig. Min alldeles egna födelsedagspresent till mig själv. Himla bra idé faktiskt, att ge sig själv en present. För att jag är värd det. Helt enkelt.
Ungarna har klagat lite, de tyckte jag blev så upptagen av det nya men tystnade snabbt när jag fyllde kylskåpet med mutor blåbärsoppa och lite kvällsfikamums. Själv kommer jag alldeles glömma bort att äta, det gör inget iofs, men jag behöver kraft och energi för att orka med allt nytt jag ska lära mig.
Nu dags för morgonpromenad. Nya Darling behöver visst lite frisk luft!

Min nya Darling! Som jag har längtat.

Alldeles lånad bild från Nikons hemsida.

Ser du mig?!

Bästa Väninnan, hon som alltid finns i vått och torrt. Ja, hon är verkligen Bästa Väninnan evver! Visserligen boendes i Stora Staden men bara ett telefonsamtal bort.
Man slår lite siffror på telefonen bara, och vips! Så är hon där! Fantastiskt. Nu är hon dessutom kär! Tänk va! Att ha en Bästa Väninna som är alldeles, alldeles nykär! Det är grejer det! Jag blir så väldigt glad när sorg och ilska, som det ju blev när hennes man fick andra planer och försvann förra hösten, när det vänder och blir ljust och glatt igen. Det finns hopp!
Är man kär/tillsammans/villsesfastmanintebornära så skypar man. Tycker hon och Nya killen. För de bor inte i samma stad.
Nämen! Jag känner två andra som inte heller bor i samma stad. De ses inte heller särskilt ofta. Mest helger när man tänker efter. Nämligen Älsklingen och jag. Har vi kommit på att skypa? Nä. Inte ett endast dugg. Vi är ganska oskypade kan man säga. Ett och annat emmemms kanske vi grejar till och så pratar vi ju i mobilerna. Så har vi haft det i åtta år.
Nu har vi bestämt, min lyckliga Bästis och jag, att även Älsklingen och jag ska börja skypa. Om man nu KAN se varandra så ska man ju passa på. Å så gratis va? Ska bara lista ut hur man gör............. Och tala om det för Älsklingen. Vill ju inte att han ska falla död ner när han startar datorn och får se min vackra nuna livs levande. Då faller ju hela grejen.

Blommor och choklad gör människan glad!

Projektet "bli frisk" fortsätter. Det har ju hållit på hela tiden, som ett bakgrundsljud kan man säga. Alldeles strax är det fyra år sedan mitt system brakade ihop, propparna gick i skallen och ja, luften gick ur eller vad det är man säger. Alltså. Jag tänkte att det skulle räcka att sova en vecka. I EN VECKA! Inte 208! Nu har jag inte sovit alla veckor, stundtals ingenting alls, men ändå. Just nu är jag framme vid punkten arbetsträning. Nu klarar jag det. Nu vill jag!
Så,
med lite trix, fix och en utmärkt projekthandledare tagen ur min alldeles egna haverikommission har jag nu en ny plats. Växthuset är stängt och bommat för säsongen. Men fortfarande finns det blommor i mitt liv, nu i form av en alldeles härlig blomsteraffär. Där arbetstränar jag! Där säljs även choklad och ost.
"Å maj gådd", vad jag behöver cykla till och från jobbet. För det avsmakas ju. När det kommer nya varor. Idag har vi provat varm choklad, tre olika sorter. Och vilken pralin passar bäst till vilken choklad? Inte vet jag egentligen, men jag får hänga med. Oj, vad jag hänger med!
Sen pytsade jag klädda praliner (med papper på) i cellofanpåsar och knöt fin rosett. Gjorde små stapelpaket av fyrkantiga chokladbitar och slog om guldsnöre och sen gjordes fint på bästa chokladhyllan. Att dagen avslutades med diskning av femtifjorton vinglas efter choklad/vinprovningen igår, det gjorde inte ett dugg. Det var kul det också!

Ett helgrecept från Djupvik

Man tar en Älskling som fått ett upplevelsepresentkort i födelsedagspresent. Sen säger man att man vill åka till Sandhamn (för man får ju följa med liksom) och fattar att det kommer ju inte att hända eftersom vi är där på somrarna. Man känner ju "sina löss" och vet att då kommer man hamna lite tvärtemot. På Gotland till exempel.
Sen fixar och trixar man med ungarna så att bagaget verkligen bara består av röda och blå resväskan och ja. Sen följer man med. Till hotellet på Gotland som Älsklingen har valt.
Man oroar sig lite för färjeturen för det blåste ju så väldigt men det visade sig vara helt i onödan, det gick hur bra som helst. Filmvisning minsann. Med norsk text.
GPS.n ställs in på Djupvik. När man är på ön alltså. Man lär sig också att följa med på kartan, för damen som pratar på GPS.n har då helt säkert inte varit på Gotland. Men med säker kartläsare vid sin sida rattade Älsklingen rätt. Vilken himla tur! För vilket ställe vi kom till!
Ernst kommer falla gråtande ned om han får se detta! Jag såg det först!!!??

Djupvik hotell ligger mot havet. Känns som man är i havet faktiskt. Stora fönsterrutor släpper in ljus, ljus, ljus. Det är stramt inrett med mörka träslag, stål och svarta stenplattor, det finns inget att störa sig på, man kan bara vara och njuta. Och det gjorde vi! Rummen ligger lite vid sidan av, lika vackra och sköna, på vägen dit fladdrar vackert tyg i vinden, poolen speglar de höga tallarna och vågornas brus hörs hela tiden. Magiskt!
På kvällarna tändes facklor och ljuslyktor på området, det kändes som vi var utomlands. Och maten! Vilken mat! Vi har ätit lamm i dagarna tre. Hotellkocken är känd för sina lammkunskaper och ja, det ska han vara! Det var längesedan vi åt något så gott. Att middagen intogs vid fönsterbord i solnedgång med Lilla Karlsö som dramatisk silhuett mot sprakande himmel och så Älsklingen mitt i mot, ja, det gjorde ju inte saken sämre. Om jag säger så.

Om man sen vill mixa upplevelsen så tar man en biltur mot södra Gotland. Åker fina kustvägen mot Hoburgsudden, stannar och pussas på vägen, man behöver hålla i varandra för det blåser väldigt! Sen klättrar man runt Hoburgsgubben lite, lyssnar på Älsklingen som står och skriker en bit bort, höjdrädda människa, innan man tar sitt förnuft tillfånga och kravlar tillbaka i hans trygga famn.
Tillbaka till hotellet åker man en annan väg och förundras över hur lugnt och tyst det är på ön så här på hösten. Man lånar sen cyklar på hotellet och cyklar iväg en bit bortåt kusten. Sen orkar man inte mer utan sitter bara på altanen inlindad i filtar och lyssnar på havet. Ja, man somnar gott sen!
Sista dagen åker man mot Visby. Fotar lite. Går omkring lite. Sen åker man hem och känner: Vilken helg vi har haft! Dit vill vi igen. Ett helt ohemligt recept!

Hotell Djupvik. Solnedgången speglas i hotellrummens glas.
En underbar plats att finna vila och ro.


Hoburgsgubben. Högt, blåsigt och vackert att titta på.
Om man törs se sig omkring!

Septemberskyming i Visby.

Gladhelg

Gotland är ju ett trevligt ställe alldeles fast det är höst. Det beror ju också på sällskapet, en helg på tu-man-hand med Älsklingen är inte helt fel. Vi somnade till vågornas brus och vaknade till dem också. Det utlovade lågtrycket tog en annan bana så här sitter jag röd om nosen efter cykelturen längs Ekstakusten. Smällar man får ta. Så gärna!

Microvetande

Om man micrar två formfranskaskivor på full effekt i micron i två minuter. Så där så att det börjar ryka ur nämnda apparat, brandvarnaren går igång och man vandrar i köket som i Dimhöljda bergen ett par timmar. Då. Tar det tre månader och fyra dagar innan röklukten går ur micron och havregrynsgröten smakar som kokt igen istället för rökt. Den dagen inträffade idag.
Lärdom: Brödrosten ÄR en bra plats för formfranskaskivor.
Min udda microugnserfarenhet startade annars när Store Bror, som då var en Liten Bror, micrade en bunke med grodyngel på full effekt i xx antal minuter. Resultatet gjorde honom väldigt ledsen och upprörd, han skulle ju bara "varma dom" eftersom vårvattnet var så kallt. Jojo. Det GÅR att få micron ren från grodyngelslem. Efter ett tag.
Jodå. Jag har funderat på att byta ugn. Men det är ju så att mycket är möjligt och somligt tar tid!
Tid att fundera på helt andra saker blir det nog i helgen, Älsklingen och jag drar till Gotland nu!
Trevlig helg!

Hejdå bilen!

Men jag har ju alldeles glömt! Jag har ingen bil längre. Eller det har jag ju egentligen, men Stora Systern klarade körkortet i måndags så ..... ja, ni fattar! Grattis till henne och grattis till mamman som i ett huj fick flera timmar över i veckan när stafettpinnen "skjutsatillträningarochaktiviteter" överlämnades till henne.
*ser mig omkring och undrar vad i all världen jag ska hitta på med all tid?*

Krydda hit och krydda dit!

Det kommer inte att gå någon nöd på den avhoppade politikern om nu någon var lite bekymrad över den saken. Han får behålla sitt arvode i sex månader och det undersöks om hans år som landstingsråd ger honom rätt till politikerpension. Att arvodet får behållas under tiden kallas "omställelsetid" eller nåt. Karln måste ha sin försörjning under tiden han letar annat jobb. 300 000 bagis på ett halvår. Det är inte så illa va? Undrar om han biter på naglarna när räkningarna ska betalas?

Nu till något HELT annat. Till verkligheten. Utan 300 000 bagis på fickan.
Det inventerades igår kväll. På Willys. Store Brors lag/förening kände för att tjäna lite extra pengar till klubben så vi föräldrar räknade blöjor, schampo, taccoskal, fryspåsar och allt annat i butiken. Själv blev jag stationerad vid kryddhyllan räknandes 147 påsar pomeransskal, 318 påsar gurkmeja, 51 påsar basilika, 412 påsar malen kanel o s v........ Men vad GÖR man inte för sina barn? Fast där gick gränsen kände jag. Ungefär vid de malda muskotnötterna fick jag lite nog och längtade hem. Å andra sidan kommer jag hitta bland kryddhyllorna på Willys för tid och evighet. Skulle kunna jobba som kryddguide ju!