Brastart

Fina Den Hemska Tvillingen gör min måndag! Sant! Precis när jag sitter här i soffan, muttrar och tjurar för att jag inte orkar något alls idag, energin är slut, jag har ont och påminner om Häxan Surtant, läser jag Tvillingens kommentar och ser att hon skickat en sån här till mig:

A men så blir jag glad i hela hjärtat för hennes motivering:

"......och till Cina för att hon målar de finaste tavlor man kan tänka sig och för att jag är så grymt avundsjuk på hennes målartalanger. Å som jag önskar att jag kunde måla så där tjusigt!"

Tackar så mycket! Och ja! Det är klart det värmer! Tack Fina "Hemska Tvilling"!

Klurar lite grann och bestämmer sen att skicka den vidare till Spader Madame för att hon bjuder på sin livsresa med glimten i ögat, med allvar i botten och kärleken som motor. När jag läser hennes blogg händer det att jag skrattar så jag trillar omkull, gråter och känner hur ont det gör och tja, livet självt liksom.
Den andra awarden skickar jag till Prins Bus och Lilla O, en mamma som skriver så ärligt och fint om att vara just mamma och ha barn i bokstavslandet. Nu är det ett tag sedan hon bloggade men hennes arbete med sonen och familjen är inte mindre för det. För att hon delar med sig och för att hon ska orka ännu mer!

Nu. Soffhäng igen. På betydligt bättre humör! Tack!

Lille Katt

Fredag. Kylan har släppt sig grepp, är det "mildchocken" som kommit? Hoppas det!
I morse klockan 05.03 lekte katten "kattegömma" och det var då inte det minsta roligt. Hon jamar och skriker när hon vill ut i arla stund. Nu har hon börjat gömma sig när man kommer upp och det är lagom kul klockan så dags. "Kattskrälle" heter hon idag. Nu minsann, är hon inne i go-värmen igen och SOVER sött. Pah!
Själv struntar jag i henne, ska ta tåget till Älsklingen och umgås med goda vänner i kväll. Bra avslutning på veckan. Håll tummarna att SJ gör sitt idag och att jag kommer fram i tid!
Trevlig helg!

Filbyte

Idag är sista dagen i Blomsteraffären. Dags att säga "hejdå" till praliner, goda ostar och härliga blommor. Om jag kommer att sakna det? Yes. Very much.
Nu ska jag ju inte flytta till månen eller Mars så visst kommer jag att hälsa på. Shoppa lite. Fortsätta njuta av Amedeichokladen, lakrits/citronpralinerna och en mugg varm Venchichoklad då och då. Men det blir inte detsamma. Inte alls.
Jag är glad att jag fick chansen att vara här, få bli starkare och modigare i en härlig miljö. När man varit sjukskriven länge som jag har varit är det svårt att hålla modet uppe ibland, att våga tro på att det en gång ska bli bra. Tack fina Anna för timmarna hos dig!
Så,
jag styr alltså kosan mot datavärlden igen. Tillbaka till kontoret. Arbetskamraterna. Fikastunderna. Just ja, arbetsuppgifterna. Har fått frågan vad jag tycker egentligen. Jag tycker det känns bra. Jag är ledsen för att det tog så lång tid att komma på vad det är för "fel" på mig, att det är svårt att diagnostisera Kroniskt Trötthetssyndrom. Och så klart är jag ledsen ibland för att jag har just det. Att tanken på att aldrig bli frisk gnager hål i huvudet på mig vissa stunder. Å andra sidan har jag ingen dödlig åkomma. Jag är "bara" begränsad och måste lära mig det. Livet går vidare.
Stegen tillbaka till arbetslivet kommer att gå i snigelfart. Med en bra läkare (äntligen),  en bra handläggare på försäkringskassan (äntligen), förstående chefer och informerade arbetskamrater vågar jag tro att det ska gå vägen. Jobba och måla. Låter väl som en bra kombination? Det satsar jag på!

"For my kids!"

Varmt och skönt

Stockholmsresan gick ju finemang! Av storstans samtliga HM-butiker tror jag att vi bommade 2???!!!! Nåväl. Nöjd och glad Lilla Syster har vilat ut idag. Om JAG shoppade? Ja men visst. Två påsar figurmakaroner från Hötorgshallen, räknas det?????
I övrigt har vi äntligen, äntligen fått värme i radhuset och det är lite skönt att kunna sitta still och blogga utan torgvantar. Det behövdes bara en Älskling som höjde rösten till bostadsrättsstyrelsen. För en mamma som höjt rösten till leda, det har ingen lyssnat på. Vad jag tror att det beror på??? Just nu är det inte skrivbart........

Shoppaloss

Sportlov i Tuna. Ungarna har fått önska sig varsin dag. Store Bror vill spela handboll, handboll, handboll och dator. Fixar det själv. Lilla Syster vill shoppa. Så, en dag med tonårsdotter i Stockholm låter finfint. Nu hoppas jag bara att tåget går som det ska, att vi hittar mobilfri plats, att allt går som det är tänkt helt enkelt.
Sen,
att det snöar igen och jag är så infernaliskt trött på vintern och kyla går ju liksom inte att göra något åt. Det KAN ju bara inte vara långt borta nu, vårsol. takdropp och kaffe på altanen. Längtansvärk!

Mobilfri zon önskas

I Övernattningslyan i Bromma råder radioskugga. Det är stört omöjligt att ansluta till internet och att använda mobilen. Man kan tro att det är lite uträknat för en fyrabarnsmorsa och en trebarnspappa på vift. "Vara ifred" får en mening när man inte kan nås. Lite ovant men nyttigt. Rent av skönt.
Därför blir det så tydligt sen, på tåget hem, hur det rings, internettas, pratas och hojtas helt öppet. Så mycket information man får som man inte behöver.
Att Bettan är sur på Katta som har strulat med Jocke och då blev Hampe förbannad och då ba.....
Att affärsmannen bredvid mig har trasslat till det för sig på jobbet och pratar himla högt om det i mobilen i 35 minuter....
Att Vänliga Sara säkerligen har en trulig tonårsunge i luren och försöker få hjälp med att förbereda maten eftersom tåget är försenat....... att ungen slänger på luren hela tiden och hon bara fortsätter ringa upp och låter så övertrevlig hela tiden (ungjävel, ska du ha något att äta så skalar du potatisen mamma ber dig om har jag lust att hojta i bakgrunden men det gör jag ju naturligtvis inte....)
Att killen bakom spelar musik så det ekar. Jo, han har hörlurar men de räcker liksom inte till. Musiken läcker ut.
Där rök den timman. Att få sitta i lugn och ro, sippandes på knallhett Pressbyråkaffe och läsa en bok. Forget it! Man åker kana rakt in i folks liv och jag vill inte. Vill inte höra, vill inte veta.
Undrar om man kan boka mobilfri kupé?! För det skulle då sannerligen behövas.
Så,
nu har tant gnällt färdigt!
Måndag. Undrar vad det blir till middag?

Tvätteri, tvättera!

Hej Tvättis, nya fina tvättmaskinen! Så himla härligt att ha dig här! Hur har jag stått ut med att släpa tvättkorgar á la gigantus tvärs över gården till tvättstugan? Bokat tider som någon annan tagit. Tjatat på ungarna att hjälpa till? Bett grannen om hjälp att få in tvättkorgarna när armarna sviker och jag inte orkat att bära tillbaka allt och ungarna är väck? Jagat Älsklingen med tvättider på helgerna. Nä. Jag stod inte ut.
Nu står den här. Vill man ha rena kläder använder man den. Vill man ha torra kläder hänger man förslagsvis upp dem. På nya torkställningen. Vill man ha en glad mamma viker man ihop både sin egen tvätt och torkställning efter sig. (Jag är optimist, jag är optimist, jag är opti.....) Och ja. De små liven kommer märka att strumpkorvar inte torkar lika fort som utslätade strumpor, att T-shirts torkar snyggt om man hänger dem snyggt, att galgar fyller en viss funktion och så vidare.
Om de tvättar?!
Yes, they do.
De var lika trötta som jag på att bära, kånka, hänga och vika i tvättstugan för det blev ju ett sånt GIGANTISKT tvättberg. Eller är det nyhetens behag? Ånä! Jag kommer jaga på dem och "ATT TVÄTTA" är härmed inskrivet i veckoschemat för varje unge.
Om man sen bara kommer ihåg att hänga avloppsslangen lite snyggt över tvättstället så vattnet rinner ut DÄR DET SKA så blir det här finemang!
Trevlig fredag!

Ännu en darling!

Tekniknöjd

Comhem har sina tvillingar, Tele2 sin Frank, Boxer sin Robert. Och jag, jag har KENT!
Som en räddare i "nöden" klev han in i radhuset, fixade, trixade, trollade och kopplade med routern, skrivaren, bärbara datorer, stationära datorer and the phone. Sen. TADA! Fungerar det som det ska!
Men va!? Är alldeles förvånad och inte det minsta frustrerad, arg eller sur på en endaste teknisk liten pryl. Just idag alltså. Är emellertid säker på att när nya LAN-uttaget ska kopplas in vilket år som helst nästa vecka, långa kabeln (Maj, det blev CAT5, en grå!), ska borras igenom förrådsväggen, vidare upp genom trappan till sambandscentralen och telefonen ska få en ny dosa, då, KANSKE en och annan frustrationsmyra kommer krypa genom kroppen. Möjligtvis. MEN, tar naturligtvis inte ut något sådant i förskott utan njuter av att höra ljudet av en skrivare som skriver ut foton jag scannat in. Lite tekniknöjd faktiskt. Ovan känsla! Skönt! Hej Kent! Välkommen åter!

De här raringarna har härmed hittat varandra och innehaverskan.d v s moi, behöver inte skrika åt dem ett endaste dugg. Nu ska de bara placeras på lämpligt ställe, gömmas sladdar och tja. Gömmas kabelrulle. Japps. Det står en Gul Änka i bokhyllan. Att knäckas vid lämpligt tillfälle!?

Här är min hörna där jag oftast sitter och bloggar. Nu sitter jag här och skriver ut allt vad jag orkar!

Liten blir stor och sen ännu större!

För femton år sedan låg jag på BB med en alldeles ny, rosig, gosig bebispojke på magen. Den vackraste prins som världen skådat. Såklart! Han fick det finaste pojknamn jag vet: Carl Jonathan.
Att sen mammahormonerna gjorde min hjärna mosig och jag kallade honom Ludvig, Filip eller Teo hela BB-tiden gjorde ju inte honom något. Det var mest personalen som blev lite förvirrade.
Vid förlossningen fick pappan fick ta emot sin pojke nästan all alone och hojtade i panik bad om hjälp. Personalen var väldigt upptagna med att fixa den sugklocka som läkaren bedömde behövdes för att dra ut bebisen. Ingen (utom pappan) lyssnade på mamman som vrålade sa att bebisen tänkte komma av sig själv när jag flyttat lite på gumpen och ungen väl kom i bättre läge. Nä.
"Lugna sig nu så är VI strax klara här ska du se" sa en plastinklädd läkare med gigantiskt munskydd.
Alltså. "LUGNA SIG NU" och "VÄNTA" i dylik situation är lika svårt som det låter. Som en liten säl kom bebisen med faslig fart och förvåning och bestörtning rådde ett slag där i rummet. Allt redde dock ut sig till det bästa och när pappan kvicknat till klippt navelsträngen, fina undersköterskan Greta klätt på den lille, lagt honom hos mig och det obligatoriska kaffet och mackorna kom, ja, då var allt jox glömt. Det gick ju bra.
Visst tänkte jag på allt detta i morse när vi sjöng för "lilla pojken" och det ligger en lång, ung man med stora fötter i sängen. Hur fort det går! Vad stora de blir! Så stolt jag är!
Grattis till Store Bror idag!

En liten Store Bror som vi hurrar för idag.

Jobb i sikte!

En dag som denna, Alla hjärtans dag, passar bra för att tänka på att andra tider stundar. Typ jobb-tider! För nu är det officiellt. Den här tanten ska börja jobba igen. På gamla jobbet. På gamla jobbet som är så gammalt att det nu är ett nytt jobb. Hejdå Blomaffären! Hej Datavärlden! Hej alla skor jag behöver damma av eller köpa nya!
2 mars är det magiska datumet. Efter fyra år och fem månaders sjukskrivning och en diagnos senare är det dags att inträda i arbetslivet igen. För man KAN jobba med Kroniskt Trötthetssyndrom, ME/CFS som det yttrar sig för mig, man behöver "bara" anpassning och insikt. Jaja. Det går sådär kan jag säga, vissa dagar. Medan andra dagar går som tåget, himla bra. (DET var ju korkat sagt en vinter som denna när nästan inga tåg gått. Alls).
"Du måste lära dig att känna din begränsning" säger min läkare.
"Darling", tänker jag då, "om du kände mig skulle du veta att begränsning är ett nytt ord för mig och jag behöver öva mig". Och det är ju det jag gör.
Jag övar på att vila en timme eller två varje dag de där dagarna när livet känns great och allt är som vanligt och jag har lust att köra på för fullt.
Jag övar på att vara uppe en timme eller två de dagar när tröttheten golvar, ledvärken slår till och livet INTE känns som vanligt utan mest som en pina.
Jag övar på att tycka att det är ok att inte känna mig utvilad fast jag sovit, att veta att det troligtvis alltid kommer att vara så. Att ständigt känna som jag håller på att bli sjuk i influensa, att ledvärk och huvudvärk är ständiga följeslagare. Att vara ljudkänslig. Stresskänslig.
Ja. Allt det övar jag på. Att vara jag helt enkelt. Och att hålla humöret uppe.
Att sen Haverikommissionen kommer att hålla sin hand över mig ännu ett slag känns ju skönt.
Mest övar jag nu på att vänja mig vid tanken på att komma tillbaka till jobbet. Vara tillbaka. Same, same but different!

Hej och hå!

Det är ju en himla tur att man kan förgylla livet för sina tonåringar genom att bara finnas till, stå i vägen, laga nyttig mat, skratta (för) högt eller helt enkelt genom att bara gilla fel låt i melodifestivalen. För det måste väl vara ett ohejdat gillande det betyder, de där höjda ögonbrynen, suckarna, blickarna och småleendena?
Jag menar, det är ju så enkelt. Man behöver ju inte anstränga sig det minsta........
Sen,
att de håller på att gå ner i spagat när de inser att tokiga tanten som kröp genom bakluckan på parkeringen för att få upp de igenfrysta bildörrarna inifrån, ja, det var deras mamma. Ja, kanske får de himlande ögonbrynen en annan mening då men vaddå?! Var och en skäms för sig och jag skäms inte ett endaste dugg. Nä. Rådig och fyndig i nödsituationer är jag. Fast nästa gång jag kryper in genom bakluckan ska jag nog ha jeans på mig. Det drar så väldigt när kjolen åker upp och strumpbyxebaken kände sig lite onödigt stor tycker jag. Men fick jag upp dörrarna och kunde släppa in de små liven för att sedan skjutsa dem dit de skulle?! Självklart!

Hej mitt Vinterland!

Fredag! Äntligen! En Älskling kommer hem, en Store Bror ska på party, en Stor Syster ska träna och en Liten Syster ligger blek och ämlig i soffan. Halsont och förkyld. Själv ska jag förgylla min eftermiddag som vanligt bland blommor, ost och praliner. Och hjärtan. Hjärtan överallt. OM jag tar mig dit. För det snöar. Och har snöat hela natten. På bredden, tvärsan och nerifrån med tror jag bestämt. Mycket snö var det i morse. Kanske tittade de nya grannarna på "galna tanten" som skottade snö klockan 07.00 iförd blommig morgonrock, stövlar och håret på ända. Jamenvadårå? Vill ju ha tidningen till morgonkaffet ju! Det BRUKAR vara mörkt klockan 7 på morgnarna men något har visst ändrats. Det är ljusare. Lovely! Fast mer avslöjande........ Äsch. De vänjer sig snart!
Trevlig helg!

Vardagsrull

Livet med tonåringar kräver sin planering, fasta hand, konsekvenstänkande  och tja........ oceaner av tålamod. Nu har det införts en nymodighet i radhuset. Igen. Den förra rann ut i sanden vilket resulterade i att mamman, d v s jag, mer och mer känt mig som hotellpersonal. Vilket jag alltså inte är och härmed har sagt upp mig från den tjänsten. Tvätten är avklarad. Städning likaså. Vi fortsätter så med maten. En sak i taget.
Veckoschemat har fungerat bra. So far. Uppdelningen av middagsansvar veckans tre första dagar har flutit smärtfritt. Ok. Jag hjälpte Store Bror i måndags att steka fläskkotletterna. Bara. Resten grejade han. Lilla Syster behövde bara yttepyttelite hjälp med Tomatsoppan och pannkakorna i tisdags. Stora Syster röjde bland kastruller och pannor all by her self  i går så maten stod på bordet vid hemgång från jobbet och sen rusade jag vidare till Målarkursen och köket fixades. Va? Man tror ju inte att det är sant. Och vi har ju ätit oss mätta allihop i tre dagar så, visst kan dom! Att jag sen överraskades med hembakta semlor när jag stapplade in efter målarkursen var ju verkligen pricken över i.et.
Allt går ju himla bra ända tills Store Bror upptäcker att schemat har överskrift "FEBRUARI". Och "MARS" fortsätter i samma stil. (sen slutade han att bläddra........)
"VA"?
"Ska jag göra mat och hjälpa till på måndag IGEN"?
"Jag gjorde ju mat i måndags"?
Så där ja! Det lilla livet har upptäckt ett av livets vedermödor. Hushållsarbete. Same, same. EVERY DAY!

Mitt i teknikveckan

Hej vad det går! Onsdag redan. Mitt i "teknikveckan". Tänkte att jag betar av allt tekniskt strul den här veckan så får jag lugn och ro sen. I wish. Därför blev jag inte det minsta sur när det inte gick att ringa till Världens Bästa Farmor för att gratulera bara för att vårt internet plötsligt slutade fungera. Bara lite röd om örsnibbarna. Man har väl mobil för sjutton???!!!!! Fast, lite irriterad blev jag allt lite senare när parkeringsautomaten vägrade lämna ifrån sig mitt bankkort och avgiften drogs dubbelt. Men, med mobilen ånyo i högsta hugg och 38 knapptryckningar senare var ju det löst med ett "enkelt" mobilsamtal. Ja. Och så var det ju då kö till Tele 2.
"För att undvika telefonkö, var god gå in på vår hemsida och gör din felanmälan för enkel hantering".
Ja men det är väl ett käckt litet meddelande när internet ligger nere?!
Till slut så fungerar det ju igen och jag blir ju nöjd. Allt ordnar sig...... så småningom.
Sen läser jag kommentarer från er, mina fina bloggläsare och då blir jag glad igen och förstår ju att det här med teknik, kablar, trådlöst och sånt, det är ingen lek.
Fina Maj Korner till exempel, hon vill hjälpa till och undrar:
"Hur många meter kabel vill du ha? Duger det med Cat 5? Ska den vara skärmad? Ska det vara RJ45"?
Jaha. Cat? Skärmad? Eeeeeeehhhhh. Finns den i rött????????

Tjolahopp, tjolahej, något biter på mig!

Jojo. Trådlöst är grejen. Inga sladdar alls. Inget att snubbla på, trassla in sig i eller koppla fel. Nä. Trådlöst ska det vara. Idiotiskt om nån frågar mig. Jag BEHÖVER saker med sladd. Thats it. Jag behöver hitta telefonen till exempel. En lur med en sladd som sitter fast är bästa grejen. Inget hysteriskt letande när det ringer, nä, man bara går till den plats där man la luren sist och häpp: Där är den kvar! Utomordentlig uppfinning.
Skrivaren också. Fly mig en med sladd så man fattar vad det är för fel. Lite glapp och kontaktfel kan jag fixa. Men en trådlös skrivare? Hur fixar man den? Det finns ju liksom inget att TA på. Rycka i. När skrivaren är ansluten till nätverket, nätverksnyckel programmerad och skrivaren så snällt visar sitt IP-nummer så tänker jag:
"Perfekt, bara att installera skrivaren".
"BARA" existerar inte när det gäller teknik. Datorn "säger" att den inte känner igen IP-numret. Att det är fel. Hur överbevisar jag den???? Det hjälper inte att skrika åt den...
En bärbar dator står bredvid en skrivare. Anslutna till samma nätverk. Men datorn hittar inte skrivaren. Hur svårt kan det vara? Jag har provat att ställa datorn PÅ skrivaren men den hittar inte skrivaren i alla fall. FAST jag talar om att de står bredvid/nära varandra. Puckodator! Och puckomig som går på försäljarsnacket. Jag vill ha en skrivare med sladd. NU!
"Paniken" sprider sig i radhuset. Om några dagar är det meningen att en router, fyra datorer, en skrivare/scanner/kopiator och en telefon ska sitta sammankopplade på något mysko vis via nya LAN-uttaget. I hallen. På bottenvåningen. Datorerna och skrivaren finns på övervåningen. Trådlöst är grejen då. Vem vill ha datakablar runt om hela lägenheten. Jojo. Man småler. Och småler så jävla lagom när kundtjänst inte är lika entusiastiska som försäljaren som fick mig att köpa skiten. Nä. Nån som vet meterpriset på datakabel? Det lär gå åt en del.....

Tjolahopp, tjolahej, idag biter inget på mig!

Bästa helgen på länge är tvärslut. Ingen migränkänning så långt huvudet räckte, ledvärk och trötthet är lättare att stå ut med och det funkar att vara lite social. Att skrika sig hes på handbollsmatcher till exempel. Store Brors lag jagar vidare i ungdomsSM och gick vidare till steg 5 i mars. Absolut har jag ett finger med i det spelet, det känns så i alla fall i halsen och i händerna..... "heja, heja" och klappetiklapp fyra matcher rakt igenom sätter sina spår. Ungdomen himself, Store Bror, ligger idag som en urlakad sill på sängen och orkar inte röra sig ur fläcken. Nåja, kanske lite på datafläcken.......
Sen kunde man gå sig lite på Bröllop- och Festmässa med Lilla Syster. Frottera sig bland tårtor, bakelser, praliner, blommor, klänningar, ringar. Tja. Hela baletten för en lyckad fest eller ett bröllop. Och så klart skulle vi titta på mammans gjorda reklamskylt som minsann gjorde sig bland läckerheterna.
Vad kan man då avsluta en bra helg med? Som pricken över i? Jomenmankanjublibjudenpåmiddag. På restaurang. Av Älsklingen. Lite otippat sådär. Extra kul när man tror att man ska stå och steka fläskkotletter och så får man Tournedous Nobis istället. Lagad av någon annan. Hur gott som helst!
Ja. Sen blir det ju då måndag. Tack och lov för en bra helg! Annars hade jag rent av blivit sur för att nya skrivaren inte går att installera, kameran fått spel och vägrar lämna ifrån sig de 453 tagna korten från helgens begivenheter, badrumslampan exploderade med glas i hela badrummet, katten tog sig en tugga av fläskkotletterna som jag fick steka idag istället. Men si! Det biter inte på mig! Jag tänker inte bli sur! Jag tänker inte blir sur. Jag tänker INTE bli sur. Jag har en del att jobba med! Men helgen var bra!

Äckel päckel

VÅRkänning. Härligt! Hundbajs under skon. Ohärligt. Om jag bara visste vilken hund med tillhörande korkad ägare det rör sig om skulle jag inte tveka det minsta att lägga de kläggiga, äckliga skorna i husses/mattes brevlåda. Så det så!

Kuljobb

För närvarande har jag ett roligt jobb. Ja, där i blom/ost/chokladaffären. I helgen ska det dessutom vara Brud- o festmässa här i stan. Så klart min arbetsgivare ska vara med. I butiken träs det pärlor, klistras glitter och paljetter, formas brudbuketter, tärnbuketter, brudgumsblommor och lite till för hela slanten. Sånt är jag inte så flink på. Men jag är jäkligt bra på att göra cappuccino, kaffe latte eller espresso till tjejerna för att hålla dem alerta bara nya kaffeautomaten är på bra humör. Och så klart, hålla ställningarna i butiken. Pynta inför alla hjärtans dag till exemel. Hjärtan hit och hjärtan dit. Hjärtchoklad. Himla gott!
Sen fick jag ett uppdrag. Göra reklamskylten för butiken till mässan. Fria händer. Sagt och målat. Mitt kök ser ut som ett bombnedslag efter ett dygns skapande. "Kreativt kaos" låter definitivt bättre än total oreda. Ja. Jag gillar verkligen mitt jobb just nu.

Direkt från verkstan...........

Fundersam

De senaste dagarnas debatt om barn som felaktigt placeras i särskola berör mig. Jag fnular lite till på det. Jag går helt enkelt en promenad i vår???regnet.

Mitt i veckan!

 

Målardag! Hurra! Men vem ska laga maten? Skjutsa Store Bror? Plocka ur diskmaskinen? Boka tvättstugan? I don´t care! Mamman målar på, på målarkluddsnivå! Hej onsdag!