Vardagsrull

Livet med tonåringar kräver sin planering, fasta hand, konsekvenstänkande  och tja........ oceaner av tålamod. Nu har det införts en nymodighet i radhuset. Igen. Den förra rann ut i sanden vilket resulterade i att mamman, d v s jag, mer och mer känt mig som hotellpersonal. Vilket jag alltså inte är och härmed har sagt upp mig från den tjänsten. Tvätten är avklarad. Städning likaså. Vi fortsätter så med maten. En sak i taget.
Veckoschemat har fungerat bra. So far. Uppdelningen av middagsansvar veckans tre första dagar har flutit smärtfritt. Ok. Jag hjälpte Store Bror i måndags att steka fläskkotletterna. Bara. Resten grejade han. Lilla Syster behövde bara yttepyttelite hjälp med Tomatsoppan och pannkakorna i tisdags. Stora Syster röjde bland kastruller och pannor all by her self  i går så maten stod på bordet vid hemgång från jobbet och sen rusade jag vidare till Målarkursen och köket fixades. Va? Man tror ju inte att det är sant. Och vi har ju ätit oss mätta allihop i tre dagar så, visst kan dom! Att jag sen överraskades med hembakta semlor när jag stapplade in efter målarkursen var ju verkligen pricken över i.et.
Allt går ju himla bra ända tills Store Bror upptäcker att schemat har överskrift "FEBRUARI". Och "MARS" fortsätter i samma stil. (sen slutade han att bläddra........)
"VA"?
"Ska jag göra mat och hjälpa till på måndag IGEN"?
"Jag gjorde ju mat i måndags"?
Så där ja! Det lilla livet har upptäckt ett av livets vedermödor. Hushållsarbete. Same, same. EVERY DAY!