Tisdagssol

Det var tur solen sken idag. Det är lättare att bli på bra humör då. Vaknade 03.08 i natt p g a migrän och efter medicinintag var det svårt att somna om inom rimlig tid. Tog därför sovmorgon och började inte förrän kvart i nio, segare än segast. Efter första mötet tog jag en runda på tomten, efter andra mötet likaså och började faktiskt känna mig tillbaka till världen. Fler möten och sen Eftermiddagsfika som intogs i strålande sol med Stora Systern. Sen stängde jag in mig i matrummet igen och jobbade till 18 spik då jag kastade mig ut på tomten på nytt. . Hej sol, hej gräset, hej dammen, solstol och bästa boken. 

Hjärtat med söner meckar bil, jag läser och njuter. Njuter av att huvudvärken försvann och kvällens sista solstrålar som letar sig upp över uthuset. Försommarkväll. Ljuvligt!

Där gick jag och dög hela helgen

Helgen gick fort, alltför fort. Men så trevligt det var. För första gången sedan julafton var alla kidsen hemma samtidigt. Grillkväll inledde ledigheten. vi dukade långbord på gräsmattan och jag bara njöt av att vara mitt i allt.

Lite trädgårdsfix i sällskap med Lilla N, fika hemma hos Storebror med sambo, soffhäng och pannkakslunch utomhus på det och helgen var i hamn. Som sagt. Det går fort när man har roligt.

Ny vecka, intensiv med många möten och förberedelser för utbildning nästa vecka. Tre dagar på hotell på Arlanda är utbytt mot digital utbildning i förändringsledning. Och vips känns ledighet som bortblåst. 

Långledigt

Tog ledigt på fredag så nu hägrar fyra dagars ledighet. Så efterlängtat. Jobbat mycket, kastat mig ut i trädgården så fort jag kunnat. Och jobbat på självacceptans. För viktens skull, vad annars?? Mina antidepressiva piller, betablockerare mot migränen och hormonspray sätter sina spår. Jag blir arg på mig själv för att jag tycker det är jobbigt för jag mår ju bra. Depressionen håller sig i schack, likaså migränen och de hemska vallningarna. Så då borde allt vara frid och fröjd!?! Men då ..... vaknar det lilla viktspöket till liv för här ska vi inte glädjas i onödan. Och så ska den kampen tas istället för det jag just blivit fri ifrån. Jag blir så trött. Trött på mig själv, trött på att jag fastnar i de tankarna och trött på att inte vara snäll mot mig själv.

Får anstränga mig, verkligen, för att tänka snälla tankar som:

”Tack kroppen för att du är så stark så att jag orkar gräva bort gräsmattan som trasslat in sig i häcken. Det var ju supertungt men det fixade jag”. 

Allt jag orkar och allt jag kan. Att jag kan sitta på farstutrappan i solen med en kopp kaffe till exempel. Men jag kommer på mig med att sitta och hålla in magen. Hur skruvat är inte det??

När jag borde tänka: ”här sitter jag och duger”!

Mot ledigheten. Over and out!

Snigeljakt

Mördarsniglarna har vaknat. In masse invaderar de tomten och jor’å, de går i våra fällor men tills de inte kommer tillbaka .... fy och usch.

En helg går fort. För fort. Det är bara att konstatera. 

När man jobbar i sömnen

Igår eftermiddag, sent, fick jag ett jobbärende som jag inte kunde lista ut någon lösning på. Mycket frustrerande. Sen stämplade jag ut och ägnade resten av dagen till trädgårdsarbete och tänkte inte mer på jobbet. Alls.

I morse när jag stod i duschen kom jag plötsligt på hur jag skulle göra och så var det klart.

Konstigt så det kan bli. Fast bra. Måndagen är räddad!

Även denna dag härjar jag runt på tomten, gräver, planterar och sår. Ringblommor och krasse. 

Men först facetimade vi med Stora Systern med sambo i Stockholm. Sjätte lördagen i rad nu, en kär vana i karantäntider. Glad för att det går att göra!

I detta nu står årets första rabarberpaj i ugnen. Om solen orkar hänga i ett tag till blir det sen kaffe med nygräddad paj i trädgården. Lyxliv. På riktigt. 

Tomtfika

Hjärtats son med kompisar har varit här. Sambon var också med så när killarna fikat färdigt och började mecka med motorcyklarna, satt hon och jag kvar i solen. Det var kyligt trots sol så vi var inlindade i filtar, drack tre-tår och pratade. Länge. Vips hade två timmar gått, de drog hem till sig och jag gjorde mat, längtade efter mina kids och pratade med kära mor. 

Vi träffar ungdomarna men utomhus. En del av vår vänner tycker att vi är försiktiga i överkant men jag vill verkligen inte bli sjuk. Eller att någon när och kär blir sjuk. Eller någon. Alls. 

Resten av kvällen ska jag roa mig med Plantagens reklamblad och drömma om fina, prunkande rabatter. För att jag kan. Lyx!

Ut i skogen ska vi gå

Åtminstone ut på tomten. Stämplade ut tidigare idag p g a stress-känningar. Stängde av allt, satt bredvid dammen i solen och drack kaffe. Fågelkvitter och vattenporl. Behövs inte så mycket mer. Hjärtat har storhandlat och ojade sig över att det tar sån tid att handla rotfrukter, frukt och grönsaker??!!??! 

Jaha.

Att snappa åt sig en burk Bullens pilsnerkorv, korvbröd och 18 burkar gulaschsoppa går ju säkert fortare men ....

Sen sa vi inget mer om det. 

Store Bror med sambo renoverar lägenhet och skickar bilder på nedrivna väggar och spacklade tapeter. Det blir finfint det där! En egen lya. Som de äger. Hurra! 

Funderar på att rensa bort lite maskrosor men de är ju rätt så fina där de står som små solar. Jag sitter väl kvar vid dammen tror jag.

Over and out.

Den där när ...

... man ”ska bara ...” på jobbet, råkar göra fel för man fått lite hybris och blir kvar mycket längre för att man behöver rätta till saker och ting. Jag stämplade därmed ut sent och något stukad.

.... man behöver erkänna misstag och dra in andra som också blir sena från jobbet p g a ovan.

....Anders Tegnell lugnt och metodiskt förklarar att ”distansmetoden” kan komma att dra ut på tiden. Jag förstår det SÅ väl men förnuft och känsla lirar inte alltid samma låt. Men jag, vi, håller i. Och håller avstånd.

.... trädgårdsmöblerna står kvar på gräsmattan i regnet och minner om gårdagens trädgårdsfika med Lilla Systern och sambon. Då när solen sken, fåglarna kvittrade, bullarna var goda och det kändes alldeles naturligt att ses utomhus.

..... man är vråltrött redan på måndagen och egentligen bara vill idka trädgårdsskötsel, brodera och göra hemma-jympa och är lite avundsjuk på ”pensionärs”-Hjärtat som snickrar, målar och pysslar hela dagarna.

.... man njuter av en ensamkväll!