Söndagsglass

Sonen med sällskap är hemma igen. 28 timmar försenade och bagaget är kvar i New York, det kom inte med på planet. Skönt att ha dem hemma igen men väder rår man ju inte över.

Det har åskat här också idag men enligt sonen som en västanfläkt mot ovädret de hamnade i.

Jag och Hjärtat gjorde en utflykt, drack kaffe och åt glass. En lugn söndag.

Glasstime.

Trevligt fik/restaurang vid vattnet.

Regnet drar in.

Första jobbveckan avklarad

Det är segt att komma igång efter semestern, började jobba i tisdags. Hela måndagen låg jag uthälld i en solstol vid Hjälmarens kant, vid vårt favoritbad, Läppe, och ja, jag brände mig lite i solen. Orutinerat. Vi åt middag på Hjälmaregården innan hemfärd och jag sov som en kratta som alltid när en ska igång igen. 

I tisdags kväll var Minstabarnbarnet här en lång stund, när hon fick se mig kom hon springande mot mig och vi kramades länge. Fina unge! Envis som en get men orädd, glad och nyfiken. Hon kommer att gå långt. 

Många av mina vänner och så Hjärtat, är pensionärer så jag antar att det bidrar till denna seghet att komma igång igen. De bara fortsätter vara lediga och gör roliga saker. Suck. Jag vet. Min tid kommer men målsnöret har ju flyttats fram med ökad riktålder så jag får gneta på lite längre än jag tänkt mig. 

Till exempel leka semester på kvällarna, är ganska bra på det faktiskt. Det är mycket sommar kvar.

Emellanåt virkar jag, min kvaddade arm håller för några varv i taget igen och det är både roligt och rogivande.

Denna lördag är jag solokvist i Rosa Huset, Hjärtat är på vift över dagen och jag njuter av att vara för mig själv ett par timmar och det är soligt och fint.

När jag vaknade var telefonen full med meddelande från sonen, han med sällskap sitter fast på en flygplats i USA efter att ha semestrat i Miami. De skulle landat  07.30 i morse men har inte kommit till New York än på grund av åskoväder. Det kan komma att ta tid innan de är hemma, trist avslutning på en fin resa. 

Middagsutsikt från Hjälmaregården.