Kålpudding och junis önskelista

Klart som korvspad att migränen bröt ut. Däckad hela eftermiddagen med neddragna persienner. Några timmar senare hade jag hämtat mig såpass att jag blev hämtat av en väninna för middag i hennes nybyggda hus. Det var planerat sedan länge och hemgjord kålpudding serverades. Sen låg vi i var sin soffhörna en stund, babblade och tittade på sjöutsikten innan hon körde hem mig igen.

Idag är jag däven. Tom i bollen. Matt. Snigelfart till jobbet. Lämnar två ungdomar i radhuset varav den ena är på G och den andra totaldäckad av smärta från bältrosen. Försent att få bromsmedicin och de smärtstillande hon fått hjälper nada. Hörru Juni! Nu tar vi och vänder den här steken??!! Pigga, friska och glada står överst på önskelistan. Är vi överens? 

Onsdagssummering

Ett behandlingsteam som är guld värt och trollar med knäna när den aviserade läkartiden ställdes in med kort varsel.

En Lilla Syster som fått bältros.

En Lilla Syster som låser in nycklarna i bilen tre mil bort.

En liten N som är solsken, ljus och kärlek och tar sin mormor i handen när jag lämnar på dagis.

En cykel med punktering.

En tant med begynnande migrän.

Hej onsdag! 

Huvudsaken

Idag är det lite svalare och den här tanten är trött. Har ni hört det förut?? Svar ja. 

Ska vara medlyssnare på en telefontid med en läkare och därefter en träff med ett behandlingsteam. Jobba där i mellan men kan väl villigt erkänna att den här våren börjar ta ut sin rätt. Har svårt att fokusera och svävar iväg i tankar och annan planering. 

En planering som blev lite akut igår var inköp av en ny mc-hjälm till mig. Swosh iväg till hjälmaffären för att prova. Den ska sitta tajt för att forma sig efter mitt huvud. Tajt som i "mina-kinder-sitter-i-näsan-tajt". Jag kommer inte kunna prata med den på så Hjärtat lär få det lugnt och skönt när vi åker. Sen ska den bli bekväm. När den format sig efter min skalle och kinderna återgått till sina ordinarie platser. (Då kan jag babbla igen ....). Helst tills vi ska åka om tre veckor så det blir till att ha den på då och då. Lite som att gå in nya skor. Spännande, sitta i soffan och kolla in tv med hjälm på! Hur som haver, jag hittade en modell men min storlek fanns inte så nätet har scannats, Hjärtat kopplats in eftersom han har rabatter här och där och i morse trycktes det på beställ-knappen! Efter en färg-diskussion. Svart eller silver? Men jag vill ha en vit?! Näe. Det passar inte ihop med kläder och mannens hjälm fick jag mig till livs. Så. Färg på en hjälm. Allt går att diskutera. Det blev silver ..... Kompromissa är mitt mellannamn! 

Home sweet home

Hemma igen. Allt har gått bra, både på resan och hemma. Bra träning, både på att resa långt och våga släppa tag. Att lita på att det bär fast jag inte är nära hela tiden. Att ge depp-troll på flabben, visa att livet levs på. Trollet krymper varje dag och ett uns av vanlighet har trängt sig på, så efterlängtat. Ett skratt, en öppen blick, en nyfikenhet och en undran över "sen". Den bästa känslan i världen! 

Göteborg levererade - solsken, värme, pic-nic i en park, en tur med Paddan, bra hotel, god mat och tja, trevligt helt enkelt. Hjärtats knä höll sig i schack till slut, hurra för det!

Good Morning Gothenburg!

Ibland är det skönt att hitte på något annat så det var precis vad Hjärtat och jag gjorde igår. Så idag haver vi vaknat i Göteborg, soligt och fint. Efter gårdagens resa hit med motorcykeln tog vi en stilla kvällspromenad i solen, åt gott på en uteservering, gick tillbaka till hotellet och somnade innan 22. Har checkat läget med kidsen hemmavid och känner mig lugn. 

Ett litet aber bara: Hjärtats knä. Det har bestämt sig för att göra himla ont precis nu. Sånt är ju trist när än det händer och bli sittande på ett hotellrum?? Hur mysigt det än är så nej. 

Därför ska vi strax åka hop-on-hopp-off-buss runt staden, åka Paddan efter det och vips, har vi sett massor och knät får vara med bäst det vill.

Nu är han preppad med värktablett, antiinflammatorisk tablett, nyss inhandlat knäskydd (runt hörnet låg en ortopedteknisk affär ... ) och en himla massa pepp och pussar av mig. Vad kan gå fel????

Sen, hur vi ska ta oss hem får vi se då .... det här med räkmackeliv .... finns det? Egentligen???

Ett eget dreamteam!

Heltid är en hel massa tid. På jobbet. Sen orkar jag inte med mer. Depp-spöket härjar fortfarande alldeles nära och ibland vill jag bara skrika åt det:

"Schas"!!!!!

Det finns ljusglimtar, absolut!!! Det är det som håller oss uppe. Ett steg i taget, även små steg blir en stig. Till slut. Otrampad mark ska bli känd mark. Jag maler på, pratar om ditten och datten. Brer smörgåsar och kokar kaffe. Lagar mat. Drar upp persienner och "stör". Lever på. Som vanligt. Jag ser att jag är iakttagen - någon har börjat följa med blicken. Det är ett bra tecken! Vanliga livet känns nåbart och hjälpen, jo, det fanns ju sån till slut, är en bra hjälp. Det plussar på och så är man ett team. Ett team är bästa grejen! Jag och kidsen är ett dreamteam! Mitt dreamteam!

Balanserad obalans

När man är så förbannat pliktskyldig och ska sitta sekreterare på två årsstämmor. När den ena revs av igår kväll och den andra går av stapeln ikväll. På en fredag. Med efterföljande middag. En gång i världen var det dans också men jag är nästan yngst med mina 54 år så det är mer rollator-rally över hela tillställningen.

Nåja. Jag slutade lite tidigare och hinner sitta en stund på altanen i gassande sol. Hur skönt är inte det??? 

Hej våren!

Nähä. Om man skulle skriva ett inlägg om  psykvården? Försäkringskassan? Primärvård när det fungerar som sämst? Psykisk ohälsa? Brutna ben eller stukade fingrar? Det sistnämnda är alla gånger enklast. Något somatiskt. Något synligt. Något som går att lappa och laga så att det syns. Något att prata om. Hur mår lilla benet där i gipset? Hur länge ska du gå med det? Kliar det? För brutna själar pratar vi inte så gärna om. Inte går de att gipsa heller även om vi önskar att man kunde det. Kliar gör det likväl, kliar, gnager och tär i stukad själ. Och om man behöver prata med något proffs?? Då utspelar sig VM i väntan och man lotsas omkring, som en het kolbit ingen vill ta i .... nä. 

Jag skriver inget om det. Man blir bara nedslagen. Eller arg. Förtvivlad. 

Men jag ringer runt. Ligger på. Ifrågasätter Och så, vips! Bitar faller på plats - någon får en kontakt som visar sig vara ett litet ljus i tunneln och så tänds ett hopp direkt! Från mörkaste mörkt till ljus. På ett dygn. (Men om man inte orkar fajtas???)

Jag skriver om våren då. Att den verkar ha bestämt sig för att vara på riktigt. Hurra! Jag har förresten en önskan till våren: att du smittar av dig! Att ditt spirande, grönskade och växande smittar av sig. Så där så att någon i min närhet kan känna livskraft, ljus och värme igen. Så där på riktigt. Så på riktigt att en isig själ kan tina och våga tro. På framtiden. På här och nu. På sig själv. Så på riktigt hälsar vi våren: Hallo! Kom och värm oss! 

Mamma är lik sin .... pappa

Man kan ju överraska sig själv. T ex genom att gå på cirkelträning på lunchen. Bestämde mig igår kväll, packade väskan och bara gjorde det. Hade ett jobbmöte som lätt hade kunnat dra ut på tiden men jag "schasade" ut besöket och sa att "nu bryter vi, det står friskvård i min kalender om en kvart". Jamen det var ju ingen som sa emot! Och jag fortsätter att göra "Cina-saker" för mig. Kan ha att göra med min psykolog - hon är hård. Jag har ständig hemläxa att tänka mer på mig själv. Speciellt viktigt då det fortfarande är lite skakigt runt oss och det stundtals känns lättast att bara stänga av sig själv och finnas för andra. Till slut tar man ju slut själv av sånt och det vore inte så bra. Så jag gör min läxa, tänker mer på mig själv. Som att gå till frissan en sen söndagskväll, dricka kaffe och läsa skvallertidningar medan de grå tinningarna blir lite mindre grå på konstgjord väg. Ja. Frisören var Lilla Systern som pysslade om sin mamma. Gillar't! 

Före. Gråhårig böna direkt från mc.n.

Efter. Lite klippt, lite slingor. Lite mer lik fars-gubben. Nu var ju just det inte planerat, det bara blev så! Vi är ju förvisso släkt så det var väl ingen större skräll ......

Lördagsmys

Veckorna rasar iväg! Tempo, tempo, tempo. Skönt med helg!

Åt frukost, fixade lite i köket, cyklade till kyrkan för att höra när Stora Systern sjöng på ett dop. Stolt mamma! Prästen var en av Kyrktanterna så efter dopet fikade vi en stund. Cyklade hem, hämtade Store Bror och strålade samman med Stora Systern för att äta lunch på ett café. Skjutsade Store Bror till gymet och flickebarnet till tåget, åkte hem, vilade 30 minuter på soffan, hämtade Store Broren och hem igen. Nu tänker jag inte röra mig ur fläcken! 

Slut på meddelandet.

Det här med att vara särbo .....

.... innebär stundtals att jag känner det som jag är på fel ställe vid fel tidpunkt, har kläder jag vill ha pronto nu på det stället där jag inte är och då och då mest befinner mig mitt emellan farandes på min cykel. Nåja. Jag får i alla fall motion, frisk luft och blir bra på att "pendla" .....

Drömhuset såldes till någon annan lycklig själ så grattis till dem! Grattis till pardörrarna ut till altanen, sockerdricksträdet och knarriga trappan! 

Hjärtat tar det med ro så jag tycker han ska börja "pendla" .... så får vi se hur lång tid det tar innan husletandet steppar upp en nivå! 

(Nu är det ju inte så vansinnigt långt mellan oss, sisådär en kilometer eller två så vi sitter inte i sjön ).

Sköna maj????

Fryser, jobbar, drömmer om varmare dagar och jobbar lite till. Dagarna går fort. 

Gick och la mig en stund när jag kom hem från jobbet idag och jisses vad det var skönt! Lite svårt att komma igång efter den vilan men att hasa ned till soffan ska jag väl orka med? Ska bara passera köket och värma lite soppa först. Om jag hade en öppen spis skulle jag elda i den .... ska det vara så här kallt i maj????

En lördag i maj

Sovit länge, ätit långfrukost och städat ett sovrum. Åkt motorcykel genom ett kyligt Sörmland och ätit lunch på kolgrillsbaren i Gnesta. Fikat hos Hjärtats mamma och gått långpromenad. Grillat gott kött och njutit av ett gott vin jag inhandlat i Spanien. Messat med mina kids och brottats med mamma-har-nu-stora-kids-syndromet. Planerat en utflykt för morgondagen och Store Brors hemkomst från en time-out. En lördag i maj. Med ögon känsliga för grönt. 

Fredagsmys. Så småningom

Fredag. En solig en. Jag är trött. Har mycket att tänka på, det är turbulent på jobbet och snurrigt hemma. Jag behöver hitta en plats med stillhet ett slag. En stund för mig själv med Queen i lurarna. Betar av deras livekonserter, en efter en och njuter i fulla drag. Queen. Det är musik det! En stund i solstolen på verandan hägrar sisådär framåt fem-blecket men först jobba och sjukgymnastbesök.
En annan sorts musik levererar ju från Tommy Körberg! Ständigt denna Tommy! Jag blev tillfrågad av en kollega om jag kunde tänka mig att följa med på konsert fram emot jul och avnjuta skönsång från denna man. Om jag kunde tänka mig??? Jag kunde absolut inte tänka mig att låta bli så nu är det bokat och klart! Julkonsert. Check!

Pysseltorsdag

Idag har jag jobbat och när jag kom hem pärlade jag ihop ett armband. Nu har jag och kidsen var sitt. Det sitter bra!

Med simring och flytväst .....

Från och med nu ska jag jobba heltid igen. Efter fyra års heltids-, deltids- och trekvartstid sjukskrivning för utmattningsdepression och kroniskt trötthetssyndrom är det dags. Om jag är frisk?? Därom tvista de lärda …. Förutom f-kassan. "De" vet. Och jag orkar inte fajtas mer. 
Jag ska försöka. Jag har inte mer batteritid än vad jag haft tidigare, förmågan att hushålla med krafterna har jag jobbat på och jag har förstående kollegor och en bra chef. Två utomordentliga sjukgymnaster, en bra psykolog och fantastiska kids. Just ja. Och så Hjärtat. Jisses. Inte att förglömma …. Särbon!
Så.
Tant släpper bassängkanten och simmar ut på djupt vatten! Wish me luck!

Cykeltajm

Så haver cykeln fixats och fejats fram. Hej ont i baken och träningsvärk!? Om jag har bättre kondis återstår att se, jag har gått fram och tillbaka till jobbet ett bra tag, ca en mil om dagen t o r. Idag är det alltså cykelpremiär. Det ska sedan inhandlas en barnsadel så jag kan hämta Lilla N på dagis. Han begick för övrigt cykelpremiär med sin mamma igår och det var en överlycklig liten kille som vinkade till alla från sin plats i barnsadeln. En sann glädjespridare! 

Maj maj måne

Maj månad började så här:

Vaknade och insåg att jag nog inte tål den nya makeup-rengöringen för vattenfasta mascaran. Hej svullenögon. Lite svårt att se idag. Efter behandling med kalla tepåsar, gurkskivor, frysta ärtor i en påse kunde jag i alla fall öppna ögonen. 

Jag behövde sen fatta ett beslut: köpa fina skorna som jag hittat eller beställa ett mc-underställ i fiffigt coolmax material. Har inte råd med båda.

Suck, stön och vånda. Det blev understället.

Surade för det ett slag. Lyx-surade. Åka mc bestämmer jag ju själv. Och skor har jag så jag riskerar inte att behöva gå barfota.

Men i alla fall. Min inombordsfemåring vill ha båda. 

Någon i min närhet mår inte bra och jag försöker trösta, hjälpa, finnas men når inte fram. Backar. Hur svårt som helst.

Klädde på mig och åkte på utflykt med Hjärtat. Överalltihop sken solen. Sköna maj. Välkommen.