Äntligen kom regnet!

Kan tänkas att inte alla semesterfirare tycker att det är skönt med svalare väder och regn, men jag tycker det är väldigt skönt. Har sovit bra inatt, i och för sig helt däckad men till ljudet av regn. Lovely!

Dagens mission, förutom att fortsätta i radhuset, är att äta lunch med Bästa Väninnan. Hon gör ett snabbt stopp på väg till Västkusten så vi hinner prata av oss lite. 

För övrigt tränar jag på att inte vara så orolig inför flytten på lördag. Hur flyttkillarna ska komma in med lastbilen, hur mycket de ska bära, hur jag packat, att en del ska till uthuset och resten in i huset, att de får dra sina kärror på grus m m. SOM jag längtar efter en avstängningsknapp för de här virrvarr-tankarna.

Och om jag nu inte stirrar runt för detta kan jag ju alltid oroa mig för Store Broren som dragit till USA med flickvän och kompisar på en treveckors tripp. Hyra bil och fara runt. (Så vansinnigt roligt och de ser ut att ha det bra). 

Eller så låter jag bli det och har en bra dag idag. Jag jobbar på det. 

Packtider

Idag åt jag frukost på altanen med Stora Systern. Det var lite svalare idag så det gick att sitta ute på baksidan och det fläktade lite. Skönt. Ja, sen packade och rensade jag. Gjorde pannkakor med Lilla N till lunch och Hjärtat kom och satte dit nya fönsterlister där det behövdes. Packade lite till med hjälp av Största Systern och tre-kaffet intogs på altanen. En kompis till Största Systern kom sen med släpkärra och det blev två vändor till soptipp och återvinning. Oerhört tacksam för den hjälpen! Rullade ihop alla mattor och märkte dem med ”vardagsrum”. Nya Vardagsrummet får bli uppsamlingsstället för mattor tänkte jag. Plockade ner tavlor ... sakta men säkert går det framåt. Lilla Systern har också varit här och hjälpt till, sen gick vi till Största Systern som lagade middag. Jag fixade lunchen och hon middagen. Skönt när man kan hjälpas åt! 

Och nu tar jag kväll. Orken är slut för idag, nya tag i morgon. 

Badtider

Igår hade jag paus i flyttfabriken och hängde på en strand med Största och Lilla Systern. Vi badade, fikade, pratade. Väldigt mysigt och trevligt. På kvällen åkte jag och Hjärtat till mamma för att säga hejdå till moster som idag lämna E-Tuna för vidare mot Stockholm för att sen åka hem på onsdag. Tillbaka till USA. En månad har hon varit här och det har minsann gått fort.

Vi satt i trädgården, fikade på hemgjord rabarberpaj, pratade och pratade. Det gäller att prata på så länge hon är kvar. Igår var det dessutom 51 år sedan hon gifte sig och jag och mun kusin var brudnäbbar. Alltså bröllopsdag. Morbror är dock borta sedan några år men vi firade ändå. 

Moster är yngst i den syskonskaran, nyss fyllda 73, och jag har alltid sett upp till henne. Hon har gått sin egen väg, utbildade sig till ingenjör, flyttade utomlands för 45 år sen men kommit hem då och då. Först till Brasilien och sedan till USA. Vi har varit och hälsat på henne och jag älskar att sitta och prata, fnissa och skratta med henne. Hon känns mer som en storasyster.

Nåväl. Fina dagar har vi haft och hon har sett det nya huset från gatan. Vi fick godkänt. Vilken tur!

Idag har jag rensat mina kläder, täcken och kuddar. Har gjort mig förtjänt av ett dopp. Det gäller att passa på!

Sommartider

Semester. Nu har jag semester. Tre veckor. Oceaner av tid. Så väldigt skönt. Började med att gå upp 05.20 för att åka och simma. Det var varmt redan då, så tidigt. Solen sken in i bassängen och det blir nästan onaturligt vackert i vattnet då. Turkost. Svävar fram, skön känsla efter ett par dagar med mindre bra känsla i kroppen.

Igår kväll kom Lilla Systern med pojkvän sent på kvällen och gjorde mat. Jag packade och hon känner sin ömma moder: jag glömmer bort att äta. Inte bra, jag vet. Mitt sopsäcksförråd behövdes även fyllas på ....

Ska fortsätta röja ett par timmar innan Hjärtat får besök. Han har AC i sitt hus så där är gott att vara. 

Sånt som lyfter

Jag dras ju med en inre oro, ångest. Ständigt och jämt i varierande grad och det har varit så så länge jag kan minnas. Då och då lyckas jag hålla det i schack och det är verkligen befriande. Då och då gör jag inte det och det är förlamande. Energikrävande och jag kan vara en pina för omgivningen, jag är inte med fast jag är på plats. Fysiskt.

Igår var en sån dag. Gick hem tidigare från jobbet och väl hemma somnade jag direkt. Sov i ett par timmar och vaknade av mess från Lilla Systern. Hon och pojkvän var hos min mamma, mormor, och klippte mamma och moster.

Ville jag komma?

Jag orkade inte men fem minuter senare hörde Bästa väninnan av sig som satt på en balkong i Torshälla, 20 minuters bilfärd från mig. Orkade inte med det heller men blev inbaxad i bilen och körd till nämnda balkong. Där blev det alkoholfritt bubbel och babbel i en timme eller två, kaffe och hemlagad hallonkaka innan jag blev hemkörd och det kändes rätt lugnt.

Idag börjar det om. Har mest lust att krypa ur skinnet men andas, vankar och andas igen. This will pass too. Tänker jag för att stå ut.

Jag vet. Jag ”borde” ju vara happy girl, köpt hus, ska bli sambo och allt. Har fina kids som det går bra för och bilen går bra. Och jag är happy. Också.

Ångest bryr sig inte om sånt. Det är liksom baksidan av det som är synligt för andra. I bloggen, i sociala medier. Det där som är med mig även fast bilderna ör blå himmel, höga alptoppar eller kaffe runt knuten. Den andra sidan. Som jag önskar mer balans. Och nä. Det hjälper inte att ”fånga dagen”, den fångar mig. Precis nu är det ju väldigt olämpligt att bli down så det brakar med allt som ska fixas. Ångest bryr sig inte om sånt.

Bästa Väninnan tog för övrigt bild på Hjärtat och mig på balkongen igår. Jag ser glad ut och det var jag. Vad jag tänker idag när jag ser bilden??? 

”Det börjar synas att jag gått upp i vikt”.

Inte:

”Vilken fin bild, det var ju så mysigt att sitta där igår”.

Ibland blir jag trött på mig själv.

Over and out.

Sånt som piggar upp

Idag har jag lunchat med en väninna. Vi åt i sjukhusets matsal, sällskapet var viktigare än maten och eftersom vi båda jobbar i huset så. Vi har jobbat tillsammans och bott grannar, för länge sen, men vi har hållit kontakten. Vi ses inte så ofta men då och då pratar vi ifatt oss och så kan det gå en tid innan vi hörs igen. Kravlöst. Så skönt.

På hemvägen handlade jag flyttkartonger till sånt som inte ska packas upp inom en vecka och en kökslampa. Lagade omelett, har tittat på ett avsnitt av The Good wife och ”borde” ta tag i något men men. Bedövande trött. Och det är bara tisdag. 

En fixardag

Har jobbat halvdag idag, bra start på veckan. Behövde fixa lite bankärenden, besiktiga bilen, hämta nya köksbordet, beställa tv-abonnemang m m. Särskilt det sistnämnda är viktiga grejer. För mig. Hjärtat kan gärna vara utan tv men det är jag inte så pigg på. 

Sonen har, med hjälp av Största Systern, rensat sitt rum och lagt i olika högar. Kasta, spara, skänk. Lilla Systern med sambo har semester så jag tänker mig lite hjälp till återvinning och soptipp. Det som ska sparas har jag lovat att härbärgera tills sonen med sambo flyttar in i en större lägenhet i höst. Är det det som kallas för ”datumparkering”???

På studiebesök hos sig själv

Idag har vi varit i nya huset och blivit guidade i skötsel och diverse anordningar. Det kändes spännande och lite konstigt att vara liksom på besök hemma hos sig själv. Huset står tomt och vi mätte rummen och konstaterade att för att få upp vissa möbler på övervåningen måste vi ta in dem genom sovrumsfönstret som är 110 cm brett. Där rök planen att ha min 1.40-säng som gästsäng. Ja, det är så de förra ägarna fått in och ut möbler så det ska ju gå. Men det hade vi inte tänkt på .... bara att trappan var smal och brant. Men men. Det löser sig. 

Sen åkte vi och köpte nytt köksbord. Ett runt. Provsatt även  flera soffor, enades om en men kom också överens om att inte beställa den förrän vi tapetserat om i vardagsrummet. Min gamla soffa får hänga med till det nya så länge.

Tusen beslut, det snurrar i huvudet och jag försöker ta en sak i taget. Snart är vi på plats och kan släppa det andra.

Loftet på uthuset. Här finns verktyg kvar sedan det byggdes i slutet på 1800-talet, de får ligga kvar.


Från hallen kan man kika in i uterummet. Bakom skymtar vår gärdesgård.



Dammen med uthuset i bakgrunden. Det porlar skönt!

Lördagshäng

Idag vaknade vi till strålande sol. Största Systern och jag åt frukost på altanen, lyssnade på humlesurr från stora Lindén och njöt av sommar’n.

Sen packade jag böcker och staplade fyllda kartonger längs med ena väggen i vardagsrummet. Lyssnade på Queen och var väldigt effektiv ett par timmar. Älskar Queen!

Bästa väninnan kom förbi på kaffe, vi konstaterade att det nog var sista besöket i radhuset för hennes del och när hon gick ropade hon:

”Hejdå radhuset”! 

Sånt gillar jag.

Säljarna till vårt hus hörde av sig och vi ska träffas i huset i morgon för att gå igenom lite hur man sköter värme, dammen och lite annat smått och gott. De får gärna visa hur man hissar en flagga, har aldrig tidigare ägt en flaggstång så .... jag ser fram emot det besöket! Tumstock ska med!

Rapport från en bassäng

Fredag, och jag klev upp i arla morgonstund för att simma som så många fredagar. Det är SÅ skönt. Därefter frukost och en stunds prat med simkompisen innan vi gick till var sitt jobb.

Jobbar halvdag idag, tänker skynda mig hem och umgås med de av kidsen som är på hemmaplan.

Och packa några kartonger. Böckerna står på tur. Äta något gott. Min fredag.

Lätta på trycket

Den där när kollega frågar hur det är och det bara brister. Suck. Jobbgrejer. Jobbiga. Läser platsannonsonser, blir inte gladare av det. Det bara snurrar i huvudet. Gör ont i bröstet.

Åkte till mamma igår för att fira moster, hon från USA. Morbror var där också, vi ses oerhört sällan så det var roligt. Det blev en fin kväll, syrran med man var där och några till. Älskar att sitta länge, äta, fika, prata och vara. Många.

Har även vaccinerat och besiktigat katten. Hon har början till tandsten, visserligen yttepyttelite men kan motas med tandborstning. Veterinären visade hur. Det tackade katten för genom att bajsa i buren på väg hem. Stinkbomb är bara förnamnet och det blev till att städa bur. Tack och lov för trädgårdsslangen.

Min avbitna tand har åtgärdats för jättemånga pengar och av ny-exad tandläkare vilket innebar grundlighet och väldigt lång tid. En timme och tio minuter för att vara exakt, lång tid att gapa. Men skönt , för det hade börja göra ont.

Dagens bästa: semesterfirande kids är på väg hem och framme om en liten strax. Kaffet är klart!

Mitt i veckan-blues

När man läser att en hoppborg kollapsat på Kiviks marknad och vet att kidsen och barnbarnet är där. Nu var det ingen fara av vad jag förstår men just det där när det händer något där ens nära och kära är. Inte kul.

Ringde för att ändå kolla läget och de var på säker mark och hade disco med Lilla M. 

Jobbpeppen idag. Not. Katten ska vaccineras och ikväll ska det hippas och hurras för moster som är på besök från USA. Mulet idag med och jag undrar om det är därför jag känner mig nere??? Att allt blir större och mer oro för att det är grått ute?

Ibland önskar jag att jag kunde stänga av ”oros-knappen”, jobbar på det. 

Denna dag, ett liv

Idag levererade flyttfirman 100 kartonger och packpapper därtill. Jaha. Så många kartonger? 

”Det kommer att gå åt” sa flyttkillen som var här.

”Alright” tänkte jag och har nu staplat dem i vardagsrummet, satte mig i soffan och tänkte:

”Kartonger, packa er”. 

Men, så kul ska vi inte ha det. Det får jag göra själv.

Är ändå sjukt nöjd över att ha gått igenom samtliga pärmar och lådor med papper och sorterat, märkt upp och kastat det som inte ska med. Att just det är klart.

Annatrs funderar jag över den invasion av mördarsniglar som just nu pågår på yttepyttetomten. Behöver inte bry mig om det nämnvärt egentligen men vill ju inte lämna tomten helt skövlad. 

Jag behöver egentligen tänka på en annan sak som seglat upp som ett mörkt moln i tillvaron men det är så jobbigt och ogripbart just nu att jag inte låtsas om det. Än. Det skramlar liksom löst för sig själv och jag bara har det i systemet. Tills vidare helt enkelt vilket är en helt ny strategi för mig.  

Over and out!

Fakirfasoner

Gårdagskvällen ägnade jag åt att fixa lite på yttepyttetomtens framsida. Bland annat band jag upp den stora klätterrosen ordentligt och såg efter det ut på armarna som om jag varit i slagsmål med en katt. Det är stora och vassa taggar på den där rosen. Men bra blev det på spaljén i alla fall. Avslutade sedan med att skura verandagolvet. Med en svamp skulle jag ”bara” dra av en fläck men vips, bums och bas lossnade en sticka och gick rätt in och rakt igenom min ena pekfingertopp. En sticka på sisådär fem centimeter. Oj och aj. Man har ju en liten stund på sig innan det börjat göra ont ... en liten en. Och åt vilket håll skulle jag dra? Med träfibrerna helst och åt vilket håll var det?? Nu vet jag faktiskt inte riktigt hur jag gjorde men till slut var jag stickfri. Det blödde rejält, lät det blöda och spolade med kallt vatten. Band om och ringde till Stora Systern som satt i en bil på väg till Skåne, inte för att hon kunde göra något men det kändes som jag skulle svimma. Tänkte att jag inte skulle svimma om jag pratade .... det gjorde jag inte heller men mådde dåligt ett tag efteråt. När det började göra ont, för det gjorde det ju.

Det blir ingen pekfingervals idag och jag kommer A L D R I G nånsin evver skura verandagolv med en svamp. 

För övrigt jobbar jag idag och det spöregnar. En måndag i juli.

Häckig söndag

Så havfer vi vinkat ”hejdå” till Största Systern och Lilla N som far på semester till södra halvan av landet. De plockade upp Stora Systern med sambo vid tåget och drog iväg. Kvar hemma är jag, vattnerskan, som börjar jobba i morgon. Kan inte påstå att jag är så särskilt pepp på det, att jobba, men fjorton dagar ska en väl fixa??? Sen tre veckor ledigt igen.

Hjärtat hjälpte mig klippa häcken då ett ryggskott ligger och lurpassar på mig. Samt att jag bitit bort en halv kindtand och tappat en plomb i en annan tand. Formen är ur form vill jag påstå. 

Nåväl. Att kratta upp lite ris, dricka kaffe på altanen och vattna klätterrosen fixar jag.

Vi åkte en runda och tittade på nya möbler till uterummet. Finns mycket att välja, mycket fint och vi var överens om ett möblemang. Bord som går att göra långt, stolar som går att fälla ihop och ställa undan. Teak och svart. Meeeeeen, vi väntar. Tänk om det inte passar??  Tänk om det tar slut?? Det far i huvudet allt möjligt hela tiden. 

En skavig lördag

Direkt jagvaknade i morse kändes det som en avig dag och inte ens 11-kaffe har rått bot på känslan. Får inte riktigt fatt i ”varför” och gör mig bäst i ett tyst, ensamt rum.

Satt en stund på Hjärtats altan men gick in då grannen är musiker och tränar skalor på sin saxofon timme ut och timme in. Grannen spelar i sitt inglasade uterum med öppna dörrar och tja, det är tomt på andra grannar också runtomkring. Idag orkar jag inte med saxofontut thats for sure.

Mormorshjärtat

Idag fyller Lilla N fyra år. The love of my life. Vi har varit på kalas och min present var en ”biljett” att riva loss från ett kort. Biljetten gäller för fika på kondis och att välja ett lego med siffran ”4” på i leksaksaffären. En utflykt med Hjärtat och mig en dag när det passar helt enkelt.

Lilla N, han har mig runt sitt lillfinger! 

Ännu en dag i rensningsfabriken

Sov länge idag. Är trött. Veckan i Kroatien sitter som balsam i kroppen men den jobbiga, stressiga våren gör sig påminnd ändå. Fortfarande.

Idag ska vi till banken och göra klart med lån för nya huset. Känns lite som att gå till tandläkaren, vill inte men man måste ju. Det ska förhandlas om räntor, amorteringar, avgifter och annat. Sånt som känns svårt och som bara vuxna hålls med ... å andra sidan blir detta det tredje huset jag köper så jag vet ju hur det går till. Men. Det känns nervöst i alla fall. 

För övrigt fortsätter rensningen. I helgen blir det skytteltrafik till återvinningen och soptippen. Yeah! 

Nu blir det morgonkaffe på altanen, inget regn idag!

Rensa, spara, släng!

Rensar lådor och konstaterar att jag är en kvittosamlare. Och samlare av allt möjligt förresten, vad ska man allt till? Deklaration efter en husförsäljning 2002? Kan vara bra att ha?? Not. 

Men pärmen (pärmarna) med brev, vykort och barnteckningar tar jag allt med mig. Känns som hela min historia ryms i de där pärmarna.  Bästa väninnan och jag brevväxlade, med riktiga brev, i många, många år. Allt finns sparat och otaliga samtalsämnen har vi avhandlat. 

En dov huvudvärk lägger lite sordin på orken - men jag tar det lugnt. Största Systern kom med wienerbröd till tre-kaffet och det satt som en smäck. Så fick vi lite tid att prata också. 

Det är allt lite jobbigt att rensa, man kommer ihåg så mycket, en del rör upp, en del är roligt och en del har man glömt. 

En hemmadag

Jo men visst somnade jag i soffan igår kväll. Med katten lindad runt mig. Så sov vi i tio timmar, nån var trött och den andra glad för att jag var hemma.

Idag är en långsam dag. DET har jag i alla fall lärt mig av allt resande. Hela jag behöver vara hemma innan jag sätter fart med något annat. Så, idag kommer jag ifatt mig själv.

Dricker kaffe, gosar med katten, läser, tvättar. Har gått en runda på yttepyttetomten. Går ju tämligen fort och blev lite fundersam över varför ett av salix-träden ser ut att dö?? 

Pratat länge med Största Systern. Har fått tack-hälsningar för fina vykort .... not. Men smilisar och glada tillrop. Nåja. Ingen lär ju glömma att de fått vykort i alla fall!

Vem snodde motivet???

Jag brukar använda appen ”Riktiga vykort” när vi reser. Så även denna gång och det brukar funka finfint. Använder egna bilder och sätter ihop olika till mottagarna. Just den här omgången kan man väl säga gick spårlöst förbi då alla vykorten kom fram ... blanka. Häpp. 

I appen ser jag dem med bilder. I lådan var de utan. Lite snopet.

Vi gick upp tidigt i morse och för en gångs skull gick allt som smort. Nånting brukar alltid haka upp sig. Jo. Planet var en timma försenat när jag tänker efter. Men annars så. Och det är skönt att vara hemma. 

Man kan inte tänka på allt

Igår lämnade vi ön Brac. Det var nära att vi inte gjorde det alls eftersom väldigt många andra också skulle lämna ön och vi inte hade beställt färjebiljetter tillbaka till Split. Hejochhå. Blev lite stressad när jag fick besked att det var fullbokat till måndag eftermiddag ..... eeeh. Då ska vi vara tillbaka in Sweden. Helst. Nåväl. Rådig kvinna kastade sig över appen ”beställa färjebiljetter” och hittade ledig plats på fraktfärja från Sumartin till Makarska. 09.30. Rasslade ihop packning, intog frukost på stående fot och drog iväg. 08.10.

”Hejdå Bol”!

Sumartin. Där var vi förrgår så lille bilen hittade och ja, uppför berget och nedför berget på andra sidan. Det gick undan. 09.10 sladdade vi in i färjekön och kunde ju le lite sådär åt ”sidolinjen”, de som bara kört dit utan biljett och fick vänta om och ifall någon förbeställd inte kom ....

Vi kom på färjan och först då vågade jag andas ut. Lite oväntad spänning. På färden över till fastlandet såg vi delfiner och stressen glömdes bort.

Vi la till i Makarska och alla bilar backade av färjan rakt ut på strandpromenaden, ett myller av folk men jag höll reda på Hjärtat och bilen, när de var ”om-land” kastade jag mig in på passagerarsätet och off we go.

Mot Trogir. Vi körde väg 8, som är kustvägen. I stort sett badstrand/badklippor hela vägen. Vi gjorde ett stopp i Omis, åt god lunch och strosade runt lite i gamla stan. Nåja. 35 grader, stekande sol och vindstilla gjorde ju faktiskt det bekvämare att åka i bilen. Vi fortsatte, njöt av alla fina  vyer och hittade lätt vårt boende i Okrug Gornji, Trogir om hörnet. Vi har ett rum på ett strandhotell med restaurang på nedervåningen. Himla praktiskt. Stranden på andra sidan vägen. Och på stranden har vi varit i stort sett sen vi kom hit.  Ikväll tänkte vi oss en tur till Statine, en liten by på andra sidan denna ö (det finns två broar till fastlandet så vi är säkra!). Från Statine ser man över till Split och alla båtar som går.

I morgon åker vi hem, jag har en veckas ytterligare semester och det börjar dra ihop sig mot flytt. Den här pausen satt finfint, har inte gjort ett dugg nytta på över en vecka utan att bara vara. Skönt. Kroatien har dessutom varit lika trevligt, mysigt och fint som alltid. Gillar’t!

En annan del av Brac

Idag, sista dagen i Bol, åkte vi på utflykt till en by ca 3 mil härifrån, Sumartin. Därifrån kan man åka färja till Makarska men vi gjorde inte det. Vi bara tittade på när den kom, lossade, lastade både folk och bilar och så åkte den igen. Vi hade pratat om att åka över men i Makarska är det om möjligt ännu mer turister och trångt. ISumartin  bor det vanligtvis 482 personer står det på nätet. Något fler sommartid men inte alls sån turistrush som här i Bol. Nä. I Sumartin råder lugnet. Vi badade i hamnen, hade en strandremsa alldeles för oss själva, åt lunch på en pir, i skuggan. Jag åt risotto igen. Nu med olika musslor, bläckfisk och räkor. Vansinnigt gott. Sen for vi vidare, trasslade oss upp genom byn över till andra sidan och hittade en fin liten badvik med Biokovo, bergsmassivet på fastlandet, i bakgrunden. Väldigt maffigt och imponerande. Vattnet var som vanligt kristallklart och på sina ställen turkost. Vi badade flera gånger, det behövs när det är 35 grader varmt. Här trivdes vi båda två!  

Efter en heldag på tur är man ganska mör. Väl tillbaka i lägenheten fixade vi kaffe, trollade fram några torra kex och satt som två urvridna trasor vid köksbordet. Och här sitter vi än. Ska bara samla mig lite innan packning av väska och lägenhetsfix drar igång. I morgon åker vi mot nya äventyr! 

Där borta på fastlandet, vid kanten av Biokovo, ligger Makarska rivieran. Jag älskar det där bergmassivet sedan vi var i Makarska, Omis och Podgora, hösten 2018.

Virriga tankar från en balkong

Nähä. Om man skulle ta och tycka om sig lite som omväxling? Inte bara se fluffiga lår, degig klimakterimage och gäddhäng? Nä. Tänk om man skulle ta och se en stark kropp som burit fyra barn både inuti och utanpå, dragit hem matkassar, packat ett ton matsäckar, cyklat ned barn både på pakethållaren och barnsadel på styret för att mannen skulle på ”viktigt möte” och behövde bilen till jobbet. Som dragit vagnar i stekande sol och en halv meter snö. Som älskat, som drömt, som svikits men kommit igen.  Som kan snickra, baka bullar och skruva ihop Ikeas förbenade hyllor i ett nafs??? En kropp som tröstat, vyssjat, gått säkert ett varv kring jorden, lämnat på dagis, hämtat på dagis, bygger kojor med barnbarnet, gymmar, simmar, cyklar, pressats ibland att fortsätta fast vila vore lämpligast, en kropp som orkar, som gör. Men vad ser jag??? 10 kilo mer av mig och känner mig inte tillfreds. För vem? För varför? Vad hände med ”jag duger”??? 

Undrar om det också hör till klimakteriet??? En ny osäkerhet?! Tvivel. Man hinner tänka så mycket här. Antar att det är bra. 

Nåja.

Idag är ännu en dag i solen. Har bokat nytt boende lördag - måndag. Alldeles nära Trogir. Så nu kan jag släppa det åtminstone, ”vi-har-ingenstans-att-bo”-ångesten. Yes. We have! Men först: här och nu! 

Zlatni rat

En av de mest fotade stränderna o Kroatien är Zlatni rat. En landtunga av sand som sticker ut och ändrar form av väder och vind. Där var vi idag, tillsammans med många, många andra. Vi åkte bil dit, 33grader varmt klockan nio på morgonen lockade inte till långpromenad. För 80 kuna kunde vi parkera under solskydd. En stig genom pinjeskog ledde sedan ner till stranden och man kan bada på båda sidor. Vi valde delen utan solstolar på rad, platt fall i sanden. Delen närmast vägen är nakenbad. I mitten av landtungan är det pinjeskog en bit och där finns olika matstånd och toaletter och duschar. Mycket välordnat och inte hutlöst dyrt, vi har varit med om värre! Vi gick aldrig längst ut på ”tungan”, det var varmt och SÅ mycket folk. Jag gillar egentligen inte stora, så befolkade stränder men men. Zlatni rat. Nu har vi varit där! Vattnet var varmt, vackert och stora vågor. 

En stranddag. Vi kan glömma poolen vid lägenheten. Klockan nio till sju är den ockuperad av två stora sällskap, de viker inte en tum. Nåväl. Vi roar oss på annat håll.

När man tar sig uppför ett berg

..... och ned igen. Denna dag började makalöst bra, knatade nerför backen till bageriet och pratade med Stora Systern. Älskar våra små samtal och att jag kan säga att jag är inne i en period när jag oroar mig för ALLTING. Jag menar: allting.

I natt hade jag som mensvärk x 100  (varför då???) och tänkte tusen döden-tankar, för att skingra dem lyssnade jag på Stina Wollters sommarprat. Ska inte avslöja något om det om någon ska lyssna i efterhand men kan säga att det inte lindrade natt-ångesten något vidare. Fast det var ju bra, starkt och alldeles levande så där som Stina W gör. Gör allt levandes levande och på riktigt, även svåra saker. Beundrar henne för det. 

När solen gick upp blev det lättare att vara. Alltså, mörker. Egentligen bara saknad av ljus men SÅ jobbigt ibland.

Sen hittade jag gott, varmt bröd på bageriet, sa ”hejdå” till Stora Systern och tog mig uppför backen  tillbaka till lägenheten.

Vi for på utflykt. Besteg adriatiska öarnas högsta punkt. Lämpligt i 34 graders värme .... visserligen med bil och gick bara de sista 500 metrarna till fots men sen .... utsikten!!!

Så makalöst vackert. En sån där känsla av att allt är förlåtet och finns det här på riktigt???

Och det gör det ju. Precis här där vi är. Vi hittade en annan snirklig, nybyggd väg ner för berget, tyckte det var  underligt att det inte var någon trafik men 600 meter ner i dalen blev vägen en kostig så det fanns en förklaring. Vi vågade inte fortsätta, hyrbil känns lite sisådär som terrängbil, så vi vände och snirklade oss upp igen, njöt av fin utsikt, tystnad och havet som låg nedanför oss. Tillbaka till verkligheten och ett stort supermarket. Vi gör så gott vi kan men det är inte nog för kassörskorna, de hittar fel och ”skäller” och vi fattar inget. Försöker rätta till men de fnyser, muttrar och gör det själva. Och vi står där. Turister. Fast vi varit här så mycket, försöker kolla in hur man gör med brödet, med frukten och diverse så knasar det sig ibland. Varför gör man olika i olika affärer?? Efteråt kan vi skratta gott. Men när man står där??? Not so funny.

En lärdom: man hjälper dem som ser vilsna ut i affären hemmavid. Hur ska man veta om ingen berättar? 

Har också badat i havet. Gillar’t! 

Dagens ”hoppsan”

Huset vi bor i har många lägenheter. Alla med terass eller balkong åt samma håll, mot havet. Sju lägenheter på varje plan, vi bor överst och där har balkongerna inget insynsskydd emellan utan man är, tja, nära. Hela helgen har vi huserat själva på övre plan, andra balkongen från hörnet på huset och inte tänkt så mycket på det. Lugnt, skönt, space.

Idag är det 1/7. Semestermånaden. Vi måste ha sovit som klubbade sälar eller nåt för när jag sömndrucket, i o f s iklädd solklänning (thank god) men med håret på ända och knappt vaken rasslade upp balkongdörren med en smäll, tänkte hälsa havet godmorgon i godan ro, stirrade åtta morgontidiga nya gäster förvånat på mig från andra balkonger. Dörren hade, eeeh, tjorvat och jag tog i. Därav smällen. Tog ett steg ut och tvärvände. Hade inte väntat mig morgonpublik. Suck. Slut på friden.

Klädde mig, kokade en kopp kaffe och gick ut igen. Började om. Det gick ju bra. Swedish people. Hela släkten. På båda sidor om oss. Jag gick in när de började hojta till varandra tvärs över mig där jag satt.

Man kan väl säga att poolområdet is taken. Nåväl. Vi har hyrbil och kan ta oss vart vi vill.

Igår åt jag en gudomlig risotto. Liksom kvällen före. Risotto. Kan vara det bästa jag vet. Med räkor. Med sparris, kyckling och tryffel. Att det dessutom intogs vid ett middagsbord fem meter från havet gjorde saken ännu bättre. Sen promenerade vi hem, tog oss uppför backen och somnade sött. 

Dagen idag är helt oskriven. Har inte planerat något vilket är en träningssak för mig. ”Ta dagen som den kommer”. Haha. Inte min grej men jag övar!