Home sweet home

Lördag och hemma i radhuset igen efter en finfin vecka. Långa, sköna dagar på stranden, har läst ut tre böcker och stirrat upp i himlen i timmar från solstolen.

Så. I går morse ringde klockan 04:15. En timme senare avgick bussen mot flygplatsen och busschauffören valde kustvägen! Hurra! I kolmörker startade vi men solen gick upp och Adriatiska havet flödade av solsken när vi var framme i Split. Hotellet hade skickat med frukostpåsar och Hjärtat och jag parkerade oss utanför terminalen, i solen, och åt frukosten. Här skulle avnjutas sol och värme in i det sista! Flygresan gick bra, vi hann med anslutningsbussen till hotellet där vi hämtade upp bilen och mot hemma vi for.

Hjärtat körde och jag hann då avhandla diverse samtal med försäkringskassan, Unga vuxna och en handledare på arbetsförmedlingen för Store Brors räkning. Man kan väl säga att jag for rätt in i ”back in business” ??

Med det avklarat och hemma igen sprang jag direkt till Lilla N, pussades och kramades innan jag landade i soffan. Tänkte bara kolla in text-tv men somnade visst och vaknade vid halv elva-blecket för att hasa mig upp i säng.

Dagens plan såg ut så här:

Gå upp klockan åtta, packa upp och tvätta, åka till gymet och vara redo när Stora Systern kommer hem.

Hur det blev:

Vaknade 04:30 med ett migränanfall av värsta slaget. Medicinen hjälpte inte nämnvärt och ett par timmar i badrummet hängandes över toa-stolen blev kontentan. Lyckades sova en stund till slut. Så. Nyss hasat mig upp till soffan, dricka lite kaffe och försöker vakna till.

Migränhelvete. Kan inte annat säga. Och en tröstlös känsla infinner sig eftersom jag haft en fin semester, är relaxad och avslappnad men får anfall ändå. Just ja. Har börjat äta maxdos magnesium för det ska vara bra, har ätit ett par veckor. Inget hjälper.

Men jag är glad att jag slapp migränen igår när vi hade resdag. Alltid något.

Nu ska jag ta tag i den här dagen - lördag it is.

Där fick jag fikon!

Inget nytt under solen. Vinden har mojnat något men i byarna tar det i fortfarande i. Morgonpromenaden kändes ödslig, var tämligen ensam om att vara ute tidigt och gå. Det var havet och jag, ingen dum kombo alls! 

Hjärtat har besvär med sina höfter och kan inte gå så långt men jag baxade honom en bit bort till en udde där det var mer lä. Där stod en dam och sålde honung med olika smaker, olivolja och frukt. Vi fick smaka och Hjärtat åt färska fikon för första gången i sitt liv vilket innebar att vi sedan hade en hel påse med oss tillbaka. Jo, jag hade också kassar med mig, köpte både olivolja, honung, vindruvor, mandariner och vindruvor. Olivoljan här är vansinnigt god, i morgon ska jag på olivoljeprovning.

Så nu har vi badat i poolen, haft fruktstund på balkongen, pratat med några av våra kids och klockan är bara 17:00. Lata dagar, sköna dagar.

Mitt i ett äventyr

Igår gick jag till hotellets gym innan frukost. En vidunderlig utsikt över havet, bra musik i lurarna och ett jäkla anamma gjorde att jag körde igenom mitt ”lilla pass”. Jag har ”stora passet” med men det får vara till en annan gång.

Jag var själv på gymet ända tills jag var färdig för stretch sedan dundrade ”Familjen Käck” in och tjatade hål i huvudet på sina barn som de placerade på varsin motionscykel medan föräldrarna själva intog löpbandet. Jag stretchade klart på stranden istället. Mitt huvud vill ha lugn.

Resten av dagen var det platt fall på stranden med paus för lunchmacka. På kvällen hängde vi i strandbaren som spelar bra musik och tittade på solnedgången. Igen.

Idag hyrde vi bil. I strålande solsken drog vi iväg till Omis, en liten stad känd för pirater förr i tiden. Idag en turiststad med fin badstrand. Sand. Ovanligt i Kroatien. Vi åkte väg 8 som är kustvägen som slingrar sig längs med kusten och ibland väldigt nära havet. 

Vad tyckte vi då om Omis? Stranden var fantastiskt fin, långgrunt, fint vatten. Floden Cetina delar staden och vi promenerade i Gamla Stan som var som ”Gamla Stan” är mest, vindlande trånga gränder med små torg. Resten av bebyggelsen i staden av vad vi såg, såg ut att ha sett sina bästa dagar. Smutsbruna fasader, lite sjavigt. Bergen i bakgrunden är fantastiskt vackra och mäktiga men jag fick inget bra intryck av själva stan. Vi hann inte utforska särskilt mycket heller för det började blåsa och regna, vi köpte var sin pizzabit vid ett stånd och sprang till bilen. Det tog i i byarna och det kändes lite obehagligt. Regn och lite blåst hade vi räknat med men inte storm!

Vi styrde ned mot Makarska, åkte nära ett kokande hav, nyss så vackert och fridfullt, nu upprört och piskande. Då och då bröt solen igenom det tjocka molntäcket vilket gjorde det hela än mer dramatiskt då bara delar av havet lystes upp.

I Makarska hade vi tänkt strosa omkring resten av eftermiddagen, shoppa lite, fika och njuta av staden. Av detta blev nada och inget, vi sprang i ösregn in till en restaurang, satt på takad uteterass tills ägaren kom och föste in oss alla gäster in i restaurangen. Vinden hade ökat och de var rädda att taket skulle blåsa av. De hade inte bord till alla, några av oss satt i ett lagerrum och det blev rätt roligt när alla gäster hjälpte till att ordna sittplatser, flyttade lådor och kartonger, gamla tavlor och skräp. Men vi fick till det och maten kom. Ägaren meddelade 19m/sek i byarna och tja, det tog i.

Efter någon timme tog vi sats och sprang tillbaka till bilen för fortsatt färd till vårt hotell. Lika skummande hav och det började synas på vägen att det var storm, nedfallna grenar, stenblock och skräp. Vi kryssade hem och den planerade långa sköna bilutflykten blev en kortare äventyrsresa! Nu är vi förankrade på hotellrummet och väntar ut blåsten. Det sägs att det ska mojna framåt kvällen, hoppas de har rätt.

Av Makarska hann vi nu inte se så mycket men vi anade en mycket vacker och mysig stad. Fina hus, trevlig strandpromenad och är säkert livlig en blåsfri dag.

Vi pustar helt enkelt ut efter en äventyrsdag.

På väg. Finväder och solsken i blick.

Omis. Floden Cetina och bergen.

När havet börjar koka och vinden tar i.

Makarska. Minnet blir: regnigt!

Tankar på en strand

Att bo på ett stort hotell där frukost ingår innebär att äta frukost med jättemycket folk. När vi hade klarat av det gick vi till receptionen och bokade en bil till måndag. Vi vill utforska lite på egen hand och har prickat in några ställen på kartan. Annars är det ett lugnare läge på stranden som gäller. Sola, bada, läsa bok.

Jag läser en bok om Marie Göranzon, ”Vrålstark & skiträdd”. Har alltid varit lite nyfiken på henne och det är en bra bok där hon berättar om sitt liv och Stina Jofs har skrivit ned det. 

Fastnade för titeln och om än Marie Göranzon och jag har noll och nada gemensamt för övrigt så känner jag igen mig i rubriken. Har varit både vrålstark och skiträdd många gånger genom livet och tänker att det är bra egenskaper som hjälpt mig genom svåra saker och att ta för mig trots allt.

I övrigt har jag konstaterat att ekorren som huserar utanför vår balkong är en liten individ som inte ger sig. Otaliga ggr har jag sett att det lilla livet kastar sig från ett pinjeträd över till ett ungt olivträd med mjuka, böjliga grenar och far i backen varje gång. Trägen vinner? eller nåt.

Favorit i repris

I morse klev vi upp 03:30 på övernattningshotellet för att ta transferbuss till Arlanda och så smånigom flyget till Split, Kroatien. Jag är helt såld på Kroatien, stortrivs och längtar dit mest hela tiden.

Den här gången lät vi dock motorcykeln vara kvar hemma. För två veckor sedan hittade jag en sista minuten-charter till Podgora och så fick det bli.

Ingen av oss har varit i Kroatien så här sent i september förut, vi tänker oss färre turister, lugnare tempo och någorlunda varmt.

När vi landade i Split 09:30 var det molnigt och 26 grader varmt. En buss skulle ta oss till resmålet 70 km söderut och jag satt och hoppades attt busschauffören skulle välja kustvägen men icke. Vi passerade Split, tog av mot motorvägen och bergen. Det är en märklig känsla att åka buss när hela kroppen minns mc-åkandet på dessa vägar och visst längtade jag lite efter hojen!

Sista milen, Makarska rivieran, åkte vi så kustvägen. Så otroligt vackert. Hotellet är stort, lite för stort för min smak men vi bor i en paviljongbyggnad en liten bit ifrån och rummet är ok. Tröttmössorna är på efter tidig start och vi har tillbringat eftermiddagen på stranden. Varmt i luften, varmt i vattnet, sköna solsängar, finfin utsikt.

I morgon ska vi uppsöka lite mindre befolkad strand, jag behöver ett tyst ställe att vila huvudet på och har redan tittat ut ett ställe på kartan. Ikväll, om vi orkar, ska vi masa oss ner till hotellets utomhusscen för en jazzkväll. Hjärtat älskar jazz och vad gör man inte för sin älskling??

På väg i bussen i bergen.

Hisnande utsikt där vi når kusten igen! Makarska rivieran.

Utsikt från en solstol. Helt ok. 

Sköna grejer

Så skönt det är att säga till någon som valde att inte rösta att sluta klaga på ”samhället”. För jag orkar inte höra meningslöst klag. Hur kan man välja att inte rösta??? När man får? När man kan?!

Så skönt det är att säga till någon som klagar på beställda platser i flygplanet att ”så boka själv då”?!

Så skönt det är att komma hem, koka en kopp kaffe och sitta en stund i solen!

Så skönt det är att minnas Cina-pappan med värme i hjärtat precis idag när det är 11 år sedan han dog.

Så skönt det är att ha varit på massage! Under tiden var det inte skönt alls, bindvävsmassage gör vansinnigt ont men sen!

Det var väl det hele för idag. Over and out.

Hip hurra!

Haft en seg dag på jobbet, några surdegar ligger och surrar i bakgrunden och det stör mig. Har inte riktigt kommit på hur jag ska tackla dem men tids nog så löser det sig säkert.

Var med på lunchgympa och efter jobbet var det sallad på Waynes och kören efter det. En späckad dag och nu är jag trött.

Har ringt till Herr H och grattat,  mammas man som idag fyller 80 år! I helgen firades hans födelsedag med en Ålands-kryssning och när jag frågade hur det varit var svaret: ”Alla tiders”!!! Ett underbart uttryck! Han är ”alla tiders” själv så hip hurra till jubilaren! 

Balsam

I morse vaknade vi till strålande solsken jag och satt en stund på altanen och lät morgonsolen väcka mig. Klar o lite kylig luft, vad jag gillar det! 

Hjärtat gjorde frukost och sen for vi till en lekpark och mötte upp delar av mitt dreamteam. Lilla N var i högform och det hoppades, studsades och gungades innan vi gick i samlad trupp till favoritfiket. På eftermiddagen blev jag klippt av Lilla Systern och sen orkade jag inget mer. Rast, vila för resten.

Tycker om att hänga med mina kids. Tycker om hösten. Tycker om när solen värmer. Bra dag! 

Berg och dalbana

Gårdagen har jag lagt till handlingarna som en skrutt-dag, framåt kvällningen gick jag i baklås och blev fem år. Jobbigt faktiskt. Kanske värst för Hjärtat som försökte förstå och hänga med i svängarna. Vilket var helt meningslöst med en orationell och förvirrad 56-åring. Vafalls??? Jag känner verkligen inte igen mig själv! 

Simmade på morgonen vilket som vanligt var väldigt skönt och den efterföljande frukosten likaså. Flera skypemöten senare på jobbet var jag rätt mör men vid gott mod, när jag kom hem gick en säkring eller nåt för jag kunde inte bestämma mig för nåt endaste något och så blev jag varm, ledsen, arg och ännu varmare. Tårarna sprutade och svetten lackade. Fy säger jag bara. Åkte hem till Hjärtat till slut, tog med hämt-mat, åt och gick och la mig. Bäst för alla inblandade.

Sov som en krycka då jag vaknar femtielva gånger av på gränsen till värmeslag och det är en befrielse när klockan ringer. Ska det va’ så här??????

Idag har jag, Hjärtat, hans dotter med sambo varit på utflykt. Äppeldagar på Julita gård. Fint och mysigt. Jag kunde vara ”snäll” hela tiden men jag känner mig irriterad och illa till mods mest hela tiden. Det beror absolut inte på dem, alla är så rara och gulliga, det är i mig.

Nu är Hjärtat ute och övningskör mc med sin son och jag har tränat i trädgården. Utfallssteg runt tomten, skivstång och hantlar på altanen och jag är helt slut. Den bästa medicinen tror jag! Träna mig fysiskt trött. Det där som för några veckor sen var heeeeelt omöjligt när jag inte orkade lyfta armarna. Lever verkligen ett berg-och dalbaneliv.

Nu ska jag bada och se en serie i soffan. Njuta av ett tyst hus en stund. Because I’m worth it! 

Torsdagsfundering

I natt vaknade jag 02:15. Lite tidigt faktiskt. Det var lögn att somna om, var vrålvarm och ändå var fönstret öppet och jag tittade på sista avsnittet av ”the affair”. Så var det klart. Somnade väl till slut vid pass halv fem-blecket och det var en MYCKET trött donna som segade sig upp vid halv sju.

Hade många skypemöten idag så har suttit som i en bubbla mesta tiden. Åt en sen lunch och gick på cirkelgympa efter jobbet. Utan mellis. Hur tänkte jag där??? Blev hur trött som helst men orkade igenom det till slut.

Sen tog jag en sväng om apoteket, köpte vitaminer och magnesium, hudrengöring och ansiktskräm. Har läst att magnesium kan vara bra att äta om man är trött och utmattad. 3 tabletter om dagen kan man ta och eftersom det är tuggttabletter tog jag tre på väg ut från apoteket .....

Nu har jag landat hemma och ska bestämma vad jag ska äta, om jag ska städa lite eller bara slappa. Alla dessa val.

Har även hunnit med att ringa till Unga vuxna och prata med sonens kontaktperson. Behöver det ibland! Idag fick jag rådet att kontakta Anhörigcentrum, något som kommunen har. De ska starta upp en föräldrargrupp för föräldrar till unga vuxna med neuropsykiatriska funktionshinder. Antagligen behöver jag det, den här oron och inte ha någon att bolla den med, suger. Nån som vet hur det kan vara i mamma-skorna. Men jag vet inte. Vips blir jag helt introvert och tänker att det är väl inte så farligt??? I nästa sekund tar orosmolnet tag i mig och det känns bara så svårt. 

Eller så är  bara en vanlig villervalla med kids som flyttar, vallningar och ett allmänt undrande över livet.  Vem vet??? 

När man får till det

Var hos sjukgymnasten idag. Tränar fortfarande på att sitta, komma i kontakt med mig själv och släppa taget. Var inte lika krampaktig i andningen idag och av bara farten fick jag till ett träningspass på gymet efter jobbet. En bra dag till. Gillar’t!

Nedräkning pågår

Har jobbat i Nyköping idag och åkte buss dit. Tänkte jobba lite på bussen men jag har ny jobbdator och fick inte till det där med wi-fi så de planerna gick om intet. Nu är jag på väg hem igen genom ett regnigt Sörmland och har beställt middag hos Hjärtat. Ett Hjärta som för övrigt har en ”man cold” men är man inte medvetslös kan man laga mat. Tycker jag. 

Så har jag råkat hitta en sista minuten-resa. Till Kroatien! Tada. Får inte nog av det landet och längtar ständigt dit. Den här gången flyger vi till Split och ska bo i en mindre by ca 7 mil söderut, i Podgora. 21 september far vi så nedräkning pågår och planering inför veckan. Reser med stor väska så systemkamera och böcker får plats, viktiga saker! Blir rent av upplivad av tanken och så har sonen äntligen svarat på sms så den här dagen känns som en bra dag! Skön känsla! 

Måndagsblues

Jobbat. Gick hem tidigare p g a huvudvärk och låg  i soffan i fem timmar. Åt melon till middag och kom på att jag bokat ett hotell till fel datum, bokade om och då blev det 500 kronor dyrare. Katten kräktes på hallmattan och sen blev jag orolig för att sonen inte svarar på mina sms. (Han gör sällan det ändå men ibland känns det bara extra olustigt). En ”sådär” start på veckan! I morgon är en annan dag! 

En viktig dag

Diskat. Röstat. Klippt gräsmattan. Ungefär så! 

Vattenbrist och lördagsplaner

Efter ännu en natt med orolig sömn, NÄR ska jag sova gott igen??? vaknade jag med huvudvärk. Det är nu så vanligt så om jag inte gjorde det skulle jag inte tro att jag var vaken på riktigt. Gjorde frukost och fann till min fasa att kaffet var slut. Sprang därför över till Största systern som inte är hemma och lånade kaffe. Puh! Frukosten, enligt mig dagens viktigaste mål, räddades.
Sen bestämde Hjärtat och jag oss för att bjuda goda vänner på middag ikväll och googlade recept. Tapas kom vi fram till och en handlingslapp kom till. Jag duschade och tyckte att det var dåligt tryck i kranen och det tyckte grannarna med och kom till mig för att fråga vad det var för fel. Alltså, jag är visst någon utnämnd logistikchef på den här gården??? Nåväl, en googling gav vid hand att en stor vattenläcka hittats vid nybyggeområdet 100 meter härifrån så och så var vattnet helt slut. ...... Grannarna kunde informeras och nu hämtar vi dunkar och hinkar med vatten. Så beroende man är!
Vi åkte och tittade på en handbollsmatch, sonen spelade i sexton minuter innan han fick rött kort och hade spelat klart. Han får en ny chans ikväll eftersom det är cup men då kan inte den ömma modern vara publik. Passade på att gå på toa i sporthallen, man är ju rädd om vattendropparna hemma, ifall gästerna behöver gå på toa!

Gott nytt år!

Igår fyllde jag år och är nu närmare 60 än femtio. En insikt. Så är det och så blir det.  Dagen firades stillsamt, purjolökssoppa och nybakat bröd, dajmtårta till efterrätt med sällskap av mamma, Hjärtat, Största systern och några till. Val-diskussioner kring bordet och så tyst det blev när alla gått till sitt. Jag och katten somnade bums bas och i morse gick jag upp tidigt för att simma. Så skönt! Inte att gå upp tidigt men att simma. 

Så haver det jobbats och sen åkte jag hem. Har vattnat på framsidan och nu sitter jag i solen och bara är.

Har fått besked att askan efter ex-sambon och kidsens bonuspappa ska strös i havet i helgen. Vid ön där Lilla huset på Ön finns. Det där huset och platsen vi älskade att vara vid i en annan tid. Det här med sorg är en märklig känsla, det rör upp och rör om i salig blandning och ja, man kan ha två spår i hjärtat. Samtidigt. Man måste få låta det rassla genom ens system i egen takt och vi är ledsna över saker och ting och glada över andra. I helgen sätts det punkt för en tid. Life goes on!

Och som min mamma säger till mig varje födelsedag: Gott nytt år! Jag gör mitt bästa.

Att sitta på händerna

Att hålla en laid back position som mamma när man kämpat som en dåre genom åren är inte den lättaste plätten. Vips, vuxenlivet är här och det man lärt dem ska förhoppningsvis bära. Och när det inte bär så finns det andra kanaler och det vill jag ju men känslan. Känslan av att inte vara den som står längst fram i frontlinjen och peka ut riktningar utan att släppa tag, kliva åt sidan och lita på. Svårt. Jag är mitt i den karusellen och jag tycker det är fruktansvärt svårt. 

Har funderat mycket på den där känslan och jag tror att det är något bakvänt dåligt samvete som harvar inombords. Att inte kunna fixa allt. Inte ha lösningar på allt. Inte vara den som SKA fixa allt. Vilket naturligtvis är helt normalt och förnuftsmässigt vet jag det. Men känslorna lever eget liv. Min hjärna är lösningsprogrammerad in absurdum och nu kämpar jag med att inte BEHÖVA ha lösningar på allt. Skönt. Och när jag erkänner att det är skönt så slår det över och jag blir ledsen. Och varför ska jag vara ledsen? Det bär ju. Inte den rakaste banan men framåt. Ju. 

”Islossning” säger sjukgymnasten. Jag har hållit tag om mycket och nu slappnar jag av, då kommer känslorna.

Så ringer sonen och behöver hjälp med att ”tolka” brev från försäkringskassan och jag går igång och allt blir som vanligt en stund. 

Fanns ett barnprogram som hette ”Vilse i pannkakan”. Jag ÄR vilse i pannkakan! 

Priset och vad som är värt något

Igår vilade jag hela dagen. Ja, förutom när jag lekte tåg, byggde koja, blåste såpbubblor och busade med Lilla N. Men sen. Platt fall. Idag ledvärk from hell, stel kropp och kolsyrearmar. Prislapp för den ansträngning det är att gå på kalas. Men värt det! Alternativet, att aldrig kunna vara med på tillställningar är inte så tilltalande. Men jag väljer mina kalas noggrant just därför. 

Sånt där är svårt att förklara för det syns ju inte utanpå. Det sitter inuti och bara där. Inte riktigt sant men det fejset, orkar-inte-på-riktigtfejset har nog bara kidsen sett.

Annars då??? Det är SEPTEMBER! Älskar’t! Bästa månaden på året som ju då rivstartade med ett bröllop! Tar det som ett tecken på en bra månad med mycket kärlek, värme och omtanke. Det är mitt mål! Kan hända att en och annan gladiol hamnar i en vas nära mig. Septemberblomman! 

Dagen efter ett bröllop

Bröllopet var fantastiskt fint. Vi åkte ett par kilometer på slingrig grusväg i strålande sol till festplatsen. Själva vigseln hölls utomhus och bruden leddes fram av sin 11-årige son till tonerna av spelemansmusik. En riktigt på-landet-känsla! De unga tu svarade ju ”ja” så klart och som tur var hade jag packat ned pappersnäsdukar för det fälldes ju en och annan tår. Som när bruden sjöng en sång till sin make eller när sonen ivrigt drog upp ring-asken ur sin ficka och stolt tog fram ringarna! 

I väntan på middagen var det fem-kamp och mingel. Den där känslan när två släkter möts för första gången ... ja, närmsta familjen känner ju igen varandra men vi övriga möttes ju för första gången. Vi hade roligt och for runt mellan  stationerna tills det äntligen blev middag. Lite tal, mycket mat och prat. Jag satt nära honnörsbordet bland brudgummens syster och bröder från Dalarna och vi hade väldigt trevligt och roligt. 

Så där trevligt som jag tycker att det kan bli ibland när man bävat inför något och så blir det inte alls så svårt och jobbigt som man tror.

Så lite överraskad var jag kanske över mig själv när jag på kvällskvisten shakade loss med syster och svåger till Ebba Gröns ”800 grader” och ”Staten och kapitalet” .... lite flashbacks från förr och jor’å, texterna satt som en smäck! Eller när jag och syrran dansade loss till ”Spice girls” med våra sex döttrar och DE mindes varje rad, varje moves. 

Sen åkte vi hem i mörka september-natten med en skön känsla i magen och nya herrn och frun var SÅ nöjda! Ett skönt lördagshäng i bästa månaden september! 

Lördag. Finally.

Med nöd och näppe klarade jag av veckan som gått. Känner mig som en knasboll när jag harvar mig fram, skärper mig allt jag kan med gråt i halsen och FÖRSÖKER vara trevlig, pigg och alert på jobbet. Orkar inte med folk.. Jag vill och behöver ordning och reda, struktur och ordning igen. Är jag på fel plats???? Vad gör en snart 55-åring i en mindre stad när känner så? Tar tjänstledigt och drar till Karibien känns väldigt frestande men för långt bort från kidsen. Just nu känner jag mig fångad i en kropp som inte orkar det jag vill eller förväntas göra. Två gånger har jag varit på gymet och den träningen var välbehövlig och skön. Mår bra av det. Men hur stänger man av huvudet??? Alla tankarna????

Idag. Idag är det lördag och vi ska på bröllop. Min systerdotter gifter sig ute på landet och vi hoppas att det spricker upp så solen kan titta fram. Jag och mitt dreamteam är så klart på plats! Stora Systern har pysslat med bröllopspresenten här i radhuset, lilla N målat med vattenfärger och lekt med lera, Stora Systern målat naglarna och det är skönt häng. Sånt blir jag lugn av. Hemmaplan, kidsen, lugnt tempo. Bra ingredienser. Nu ska jag ta mig samman och klä på mig, ta på mig fejset och festhumöret. Övervinna tröttheten som säger ”gå och lägg dig”. Sen. Ikväll. Klart moster ska på bröllop! Det blir fint!