Bad, städ och regn. I ordning.

I morse cyklade jag till badet vid nio. Lite sent för att vara mig men jag sov länge och gott för en gångs skull.

Badstranden var öde förutom kanadagässen men de höll sig på ena sidan och jag på den andra. Det var lite algblomning så jag doppade mig bara. Två gånger. Satt inlindad i handduken på bryggan ett tag och bara var. Vind, sol som försökte tränga igenom moln, vattnet, bryggan och jag. Himla skön stund.

Sen hem och åt långfrukost i uterummet. Melodikrysset på radion och SEN städade jag eftersom jag igår kom fram till att jag inte orkade ägna en varm fredagskväll med att städa. Så vi grillade och tog det lugnt istället.

Men nu är det gjort! Hela det lilla Rosa huset är nu skinande rent. Det ska jag fira med ett skumbad (inomhus) och ett glas vitt vin. Tänk vad det är skönt efteråt, båda städ och bad. Så kan man få en hel lördag att gå.

Friday

Fredag.  Jo jag tackar jag. Hade tänkt sluta tidigare men det blir inte alltid som man tänkt sig. Men sen cyklade jag hem fort för att hinna städa, fixa mat och sen slappa i soffan resten av kvällen.

Hjärtat målar fönster allt han orkar. Snart klart. Hurra! 

Min femåring och jag

Igår blev jag jättebesviken och ledsen över en grej. Och vips, blev jag fem år , ville sparka och skrika och sen tretton år, dramaqueen, martyr och stöddig.

Sen samlade jag ihop mig och blev 57+ men är fortfarande ledsen och besviken. 

Tänk dukat bord, levande ljus, fin musik. Någon dyker inte upp, annat kom emellan. 

Hoppla hej. Mitt liv liknar en film. Igår en dramadokumentär  om manligt och kvinnligt, förväntningar, tankeläsning och dåligt minne. 

Idag: raka puckar och intag av middag på flådig restaurang. Det är INTE jag som betalar. 

Förresten var det kyligt även denna soliga morgon. 7 grader lockade inte till bad. Vafalls ? Jag har kommit av mig. Men jag cyklade i alla fall till jobbet. 

 

Att prova något nytt

Igår spelade jag frisbeegolf  med Hjärtat och fyra ungdomar. En ny aktivitet för mig men det var superkul. Man har en frisbee (det heter säkert något annat flådigt ...) och så kastar man den mot ett mål på en snitslad bana. ”18 hålsbana” i skogen. Man räknar sina kast och minst kast vinner. Av poängställningen att döma trodde jag visst att man skulle ha flest poäng.

Men i alla fall.

Vissa banor var lätta. Andra svårare. Man skulle kasta uppför, nedför, mellan träd och över stup. Det tilltalade mig. Bortsett från att det var svårt att kasta, i alla fall rakt och att sikta. Vill väl inte säga att jag var dålig utan nöjer mig med att det finns utvecklingspotential. 

Mycket skratt, lite gliringar, goda råd och tips, en kul kväll. Fick ihop 8000 steg på den rundan över stock och sten. Ska jag absolut göra om! Och ett tips. Passar alla. 

I morse avstod jag från morgonplasket. 6 grader i luften kändes inte som min grej och för första gången på länge hade jag tröja på när jag cyklade till jobbet. Det går mot höst. 

Från yster till dyster. Att mota det i grind.

I lördags var jag som sagt på promenad, eller, ”strosing around” med väninnan, sambon och Hjärtat. I det sällskapet är jag den ystra kalven som skuttar hit och dit, känner på saker, klättrar upp och klättrar ner, upptäcker och förundras, fotar massor och hamnar ständigt efter. Inte lika graciöst, enkelt och lätt som för ett par år sedan, det är då ett som är säkert. 

”Var är hon nu”? har jag hört Bästa Väninnan säga en miljon gånger genom åren, eller mig själv hojtandes:

”Jag är på väg, jag ser er” .....

De andra skrider fram, njutbart, raka vägen. Så hade de också alla skor i behåll och noll skrubbsår när vi kom tillbaka till bilen medan jag fick leta under stora fallna eken där min sandal ramlat ned i ett skrymsle. Att vara rastlös även under en promenad .... 

Men men. Dylika perioder följs ju så av en inte lika yster period har jag lärt mig. I går kväll somnade jag nästan stående strax efter 20.00, i morse kände jag att ”den”är på väg, men låtsades inte om det utan hoppade på cykeln och for till jobbet som vanligt.

Raka vägen. 

På hemvägen tog jag svängen förbi biblioteket för att byta lästa mot nya. De har självservice men jag lyckades inte så bra för det pep och tjöt när jag skulle gå ut genom dörren. Så jag fick lomma tillbaka till barsk bibliotekarie som rättade till mitt misstag. Jag förstod att hon var sur på förhand för jag hade hört hur hon hutade åt ett par tonårstjejer som gjort  livet surt för de flesta på bibblan en lång stund genom att gapa, skrika och kasta papper omkring sig. De blev avhysta in på småbarnsavdelningen för ”det verkar som ni hör hemma där”. Det var droppen för tjejerna och de tystnade faktiskt. Men de hade rubbat cirklarna för bibliotekarien så hon orkade inte med en stolle som inte kunnat larma av böckerna själv. Hon är förlåten. Jag vet ALLT om dåligt humör, kort stubin och röda fläckar på halsen av uppdämd, plötslig ilska.

Sen cyklade jag raka vägen hem. Fast det gjorde jag inte utan körde fel, det blev längre än jag tänkt och motvind. 

När jag kom hem kände jag i alla fall att ”den där deppigheten” håller på att nästla sig in. Motad en dag, gott så. 

Solen skiner, jag har cyklat, jobbat, lånat böcker och cyklat hem. Duger rätt bra faktiskt, en måndag i augusti. 

På upptäcktsfärd nära vattnet, över stock och sten .......

Men jag kan stå fint också. Bästisen och jag. 

Somliga dagar

Somliga dagar befinner man sig på fina platser. Idag var en sån dag. Att jag sen hade skönt sällskap gör ju bara upplevelsen ännu bättre. När vi kom hem drog Hjärtat iväg på sin nyinköpta mc och jag kunde hänga en stund hos Största Systern med Stora Systern. Guldstund.

Avslutade med att grilla, tända ljus, skön musik och mys i uterummet med regnet smattrande mot taket. En skön dag helt enkelt. 

Ljus i tunneln

Har äntligen fått kontakt med en läkare via vårdcentral för en tid för att prata om klimakteriet. Detta helvete, rent ut sagt. Men jag funkar ju så, får jag bara vetskap om att någon tänker ta sig an mig en stund så känns det genast bättre. Inte i kroppen men för psyket. Tror väl inte på några mirakler men något som gör att det känns bättre än just nu.

Annars har veckan bestått av jobb, försöka hålla mig vaken på kvällarna och mest vimsat omkring. Igår kväll fick jag spunk och spader över vår farstu där allt hopat sig över sommaren. Den fina grå skänken var överhopad med verktyg, dammtillbehör, kvitton, bilpryttlar, penslar m m. Och skåpet under var överfyllt, det gick inte att pressa in ett frimärke ens. Bra jobbat under det år vi bott här.

Ut med alltihop och brutalrensa. Fixade korgar och sorterade, en hel hög ska ut i garaget o.sv. 

så skönt det är att rensa. Antar att man rensar inombords samtidigt, saker och ting ska skramla på plats av allt som far runt i huvudet.

Nu är det gjort.

Om jag nu bara får Hjärtat att ställa undan sina pingisgrejer också, åtminstone över helgen, så kommer jag vara helnöjd. Över farstun. Alltid något.

Nu mot jobbet och sedan: helg! Nästa vecka tar vi upp simningen på fredagsmorgnarna, längtar!!!! 

Har inget ”före-foto” men prylarna ovanpå skänken syntes knappt. Hittade min lilla rosa ljuslykta, den hade kommit under högarna. 


Att öppna ett skåp och se vad man har. Det är för övrigt mormors gamla linneskåp. Hade inte hjärta att måla över den turkosa färgen på insidan av dörrarna när jag gjorde skåpet grått. Lite mormor kvar i farstun känns fint.

Det roligaste idag

Igår hade jag en bra dag. På kvällen plockade jag blåbär och tog ett kvällsbad, var inte hemma förrän halv tio. Gick och la mig skapligt, nöjd och glad över tillvaron och .... kunde inte sova. Varm, svettades, frös, det gjorde ont i höften och skinkan och det gick inte att hitta något bra läge. Så. Efter att ha suckat igenom en natt så klev jag upp och cyklade till jobbet. Låste in nya cykeln i cykelburen och kom först inte på hur jag skulle komma ut därifrån. 

”Blippmojen” satt på sidan av gallerdörren så att blippa in sig var ju lätt. Jag trodde man gjorde på annat sätt ut. Not. Så jag låtsades låsa cykeln en gång till innan jag fnulade ut hur jag skulle ta mig, just, ut.

Halva arbetsstyrkan har fönster ut mot cykelburarna men det var ingen som observerat inlåsningen av mig själv. Skönt!

Efter jobbet cyklade jag hem och konstaterar just nu att det roligaste idag var att mina luktärtor slagit ut. Supersent, jag vet. Men så blir det om man inte sår frön innan sista maj.

Inget kvällsbad ikväll p g a är för trött och lealös. Det blir sängen och hoppas på bättre sömn. 

Ny vecka, nya bad

Även denna vecka verkar det som solen ska skina och det kommer att vara varmt. Det blir till att krama ur det gottaste ur kommande dagar, utan att för det bli stressad över vad man ”måste göra” och ”måste hinna” med. 

Jag vill bada mera, det vet jag i alla fall. 

Helgen som gick var lugn och skön. Vi pysslade med vår damm och fiskarna. Fiskfarmen är utökad till tre guldfiskar och två guldid. Jag har fått span på ett ställe som säljer små näckrosor så dit ska jag cykla efter jobbet idag och se vad de har. Ett nytt intresse har väckts. Tack Store Bror för det! Han cyklade förbi i lördags eftermiddag och hjälpte oss förankra de växter vi redan har. Jag som trodde det var flytväxter. Not. Skönt att ha någon som fixar när man inte begriper själv.

Igår kom Lilla Systern framåt kvällskvisten. Vi satt ute till sent och sen somnade jag som en sten. Söndagens strandutflykt tog på krafterna. 

Så, ny vecka och jag tänker mig, nya bad att upptäcka. 

Ett dopp i Hjälmaren satt som en smäck.

Sen åkte vi hem och jag tycker att det är så fint överallt.

Med solsken i blick

Morgonbadat. Jag ÄLSKAR att hoppa från bryggan. Jag blir glad av det. Simmade en stund, sen låg jag och flöt med solens värmande strålar i ansiktet. Frihet paketerat i en sjö. 

På vägen hem stannade jag och plockade en mugg blåbär till frukosten. Det finns verkligen hur mycket blåbär som helst och så gott det är.

Långfrukost, lite pill med dammen igen, mata fiskarna och katten. Skön och lugn start på dagen, en helt oplanerad dag. 

Impulsköp de luxe

I morse vaknade jag och kände mig nästan inte trött alls. Det var ”lätt” att gå upp. Vafalls? Fredag? Att det var Soligt och varmt på pyjamasrundan till vinbärsbuskarna i trädgården?

Har sen haft en skön känsla hela dagen, skulle kunna säga att jag fattar ingenting men jag drar inga växlar på det utan njuter av den här dagen.

Slutade klockan ett, åkte hem och åt lunch med Hjärtat när han meddelade  att det inte går att laga min cykelväxel längre. Reservdelar har utgått ur sortimentet. What? Efter 28 år?!? Hå hå jaja. 

Då bestämde jag mig. Här och nu skulle jag köpa en cykel.

”Skicka efter en, det blir billigare” tyckte Hjärtat.

”Du kan provköra i affär ....”

Nope.

”Jag vill ha en cykel nu och cykla till badet ikväll”.

Så vi åkte till en cykelaffär, jag tog med mig cykelhjälmen ifall att och jag hittade genast två jag kunde tänka mig. Den ena, den jag föll som en sten för, var rosa. ”Tantmodell”. Breda däck. Bred sadel. För en tantrumpa.

”Den skulle matcha huset” sa jag och försäljerskan såg lite förvirrad ut. Antagligen är det ett ovanligt kriterium för cykelköp, att matcha cykelfärg med husfärg.

Den andra var en smäcker, silvrig, lite sportigare. 7-växlad. Det blev den. Den var skönare och kändes bättre. Så jag fick en cykelkorg till halva priset, betalade många pengar ändå och cyklade hemåt, nöjd och glad.

Kände mig lyxig och är väldigt glad över att ha kunnat köpt en egen, ny cykel! 

På hemvägen cyklade jag inom kyrkogården och hälsade på min fina vän Lena för att säga hej och visa nya cykeln. Så där jag skulle gjort om hon var kvar här på jorden. Jag satt där en stund vid hennes sten innan jag fortsatte hemåt. Jag gör så ibland, svänger in och säger ”hej” eller far förbi och vinkar. Kyrkogården ligger i på vår väg så det blir lite då och då. 

Sen har det gjorts ingenting. Lite dammpyssel, kaffe i trädgården, strax ska jag lägga kött i marinad inför grillning ikväll och sen ska vi cykla och bada. 

So far, so good. Gillar’t!

Idel solsken

Gräset är klippt. Sjukhusserien sedd. Cykel fixad? Nope. Någon pidutt i växleriet har gått av så just nu fungerar 0 växlar. Svårt att cykla då så motsträvigt åkte jag bil i morse. 

Med en dovt dunkande huvudvärk hängandes och stör. 

Har trappat ut min förebyggande medicin mot migrän för att se om den kanske p g a åldern försvunnit. Det har den inte. På’t igen. 

Men ....

det är torsdag idag, solen skiner, jag har god matlåda och bilen gick bra. Ikväll ska jag bada igen. Gott att göra.

När man säger åt sig själv

Nyss kom jag hemcyklandes från jobbet. Trött. Lite ... på dåligt humör. Den här gången kan jag skylla på cykeln. Av fem växlar fungerade bara två och det var med ens himla jobbigt att cykla långt. Om nu ca 6-7 kilometer är långt i cykelmått. Jämför jag med min 77-åriga mammas cykelrundor står jag mig slätt. Hon drar 3-4 mil. Per dag. Nåja. Det kanske jag också gör i den åldern, vem vet?

Så jag klagade väl lite där vid middagsbordet och i detta nu är Hjärtat ute för att se om han kan fixa till det.

Den här ”arga tanten” samlar därför kraft att gå ut och klippa gräset. Mecka cykel är jag usel på men att gå efter gräsklipparen, det grejar jag. Man gör helt enkelt det man är bra på.

OM sen allt har gått som ska med Tivobox-inspelningen så har jag en sjukhusserie att titta på ikväll. Hjärtat håller säkert tummarna för det och jag säger åt mig själv att det inte är hela världen om det inte funkat. I förbyggande syfte men först: 

”Klipp gräset”!

Hormonstorm de luxe

Klimakteriet. Det är ju också ett tillstånd att befinna sig.

Jag känner inte igen mig själv, det är då ett som är säkert. Har provat hormonspray men inte vet jag, tycker inte att det hjälper nämnvärt. Har varit i kontakt med gynekolog som känns tämligen ointresserad. Man ”ska” tydligen må som en irriterad iller, skruttsova, vara ledsen av och till och vara jobbig både för sig själv och omgivningen och lite annat. Men jag vill inte det.

När jag läser artiklar så står det att all behandling ska utvärderas i samråd med gynekolog, att behandling inte ska användas slentrianmässigt, att vid undringar och funderingar ska man ta kontakt.

Jo tjena. Det gäller i alla fall inte här.

Här slängs man ut i ”svall- och dåligt humör havet” och råkar man komma fram till livbojen  på telefontiden mellan 0700-07.30 så borde man köpa en lott för då är det en turdag. Har alltså inte hänt på två månader. 0!! Kontakt. Corona, sommar .... usel timing.

Jag börjar om VARJE dag. Försöker andas, hitta guldstunder, meditera, äta rätt och bra, simma, röra på mig, stå ut  o s v. Jag är lika förbannad i alla fall, åtminstone jämn i humöret ....

Tänker att jag gör mig snart bäst i en koja i skogen. Ensam.

Luttrat Hjärta fick på moppo igår när jag kom hem från jobbet. Han hade städat, tvättat, krattat grusgången och måla på uthuset. Han hade INTE gjort mat .... så det var det som fick mig totalt ur balans. INGEN MAT???? Han hade ätit en sen lunch ..... men det hade INTE jag!!! Och nu var klockan sex.

Alltså, jag försöööööker verkligen. Att inte haka upp mig men jag är som förbytt. På ren svenska: skitjobbigt!

Det var ju bara att värma rester och äta. Ingen big deal, alls. Säg det till mitt system. 

Sen drack vi kaffe i trädgården med hans dotter med sambo. Njöt av den fint krattade grusgången, solen och värmen och jag lyckades känna mig rätt normal en timme eller två. Sen gick jag och la mig, försökte frammana den sköna känslan från helgen och lyckades faktiskt. 1-0 till mig. 

Idag skiner solen, jag cyklade till jobbet, hann inte med morgonbadet så jag tänker mig ett kvällsbad. Hjärtat har förberett middagen, han skickade nyss en bild .... 

Hemma igen

Nu är vi hemma efter en finfin helg i Nynäshamn. På riktigt, det känns som jag skulle kunna vara ledig ännu mer. Visserligen gillar jag rutiner och så men ändå. Ack ja. Jag får leka semester på kvällarna, det ska ju fortsätta vara fint ett slag. 

Vi var på en stenstrand igår och anade Landsort i fjärran. Det var lite byngligt att ta sig i vattnet p g a hala stenar men jag fixade det. På kvällen åt vi middag utomhus och strosade hemåt ganska tidigt. Den här partypinglan somnade före halv tio och sov till åtta i morse. Hade knappt rört mig och inte hört Hjärtat när han varit uppe både sent och mitt i natten.

Vi åt frukost, checkade ut och fikade i hamnen, satt en lång stund och tittade på båtar.

Sedan styrde vi kosan mot Mariefred där vi åt sen lunch på värdshuset. En räksallad som var supergod. Därefter var det bara hem kvar och sista biten till Lilla Rosa huset.

Nu har jag packat upp, bytt ut fontänen i dammen till en annan sort och Hjärtat tvättar bilen. Skön avslutning på skön helg.

Minisemester

Igår stuvade jag in Hjärtat i bilen och åkte ut i det blå. Jag visste ju hela tiden vart vi skulle men inte han. Nynäshamn var målet och han gissade på Stockholm. För att förvirra lite åkte jag först mot Göteborg och sen lite kringelikrokvägar uppåt igen innan avfarten mot Nynäshamn blev aktuell.

Nåväl. Resmålet var uppskattat och vi bor på Skärgårdshotellet, nära färjeterminalen och hamnen. 

Vi gick till Müllers konditori i stan och fikade det första vi gjorde innan vi travade ner till hamnen. Där hittade vi en parkbänk i solen och fördrev en timme eller två.

På kvällen åt vi på restaurang Kroken vid hamnbodarna. Gudomligt god mat. Sen gick vi till hotellet och innan elva sov den här tanten. Fredagstrött.

Idag skiner solen från klarblå himmel. Det blev inget morgonbad p g a långt avstånd men bad ska det bli. En utflykt till Torö står på agendan. Filt, solhatt, dricka, bok och Hjärtat förstås. Lördag. Bring it on!

Ut i det blå

Fredag. Äntlish. Ja, jag tycker det är skönt även när kortveckor är slut. De här vardagsrutinerna sitter inte riktigt ännu och igår var jag hos min psykolog, blev trött av det.

Har handlat åt mamma, både mat och nattlinnen. Blev bjuden på kantarellpaj innan jag åkte hem och det var supergott. Det var en fin kväll igår, Stora Systern var med och vi satt länge i uterummet, pratade och skrattade. Guldstund!

Idag är en ut-i-det-blå-dag. För Hjärtat. Jag vet precis vart vi ska. Han ska stå klar med en packad väska ett visst klockslag och sen bär det iväg. En weekend-resa. Kramar allt ur den här sommaren! 

Fågel, fisk eller mittemellan? Vi får se var vi dyker upp senare idag.

Att gå i barndom

När jag liten tillbringade jag mina somrar i Småland, mina föräldrar kommer därifrån och både mina far- och morföräldrar bodde där. 

Ett av alla minnen jag har är när jag smög ut i pyjamas, barfota i gräset och hittade mormor i hammocken drickandes sitt morgonkaffe på bit. Solen sken väl alltid då? Sen gick vi alltid en runda i trädgården och smakade på jordgubbar, vinbär och krusbär. Fanns det hallon fick jag plocka det i en kopp. 

Hos farmor var det till att mata hundarna, fåren och kalkonerna innan frukost. Jag i pyjamas, alltid barfota. Katterna skulle ha sitt sen var det frukostdags för oss. Vill minnas att det var smultron och blåbär som slank ned där. Solen sken nog förresten alltid där också.

Så. 

De här pyjamasrundorna. Underbara! Svalt, skönt, mjukt, gräs som killar under fötterna, dofterna, vinden. En farmor eller en mormor att följa i hasorna. Är glad för att jag minns det.

Nu då?

Ja. Sen blev jag vuxen och då ”gör man ju inte sånt”. (Fast i radhuset hämtade jag tidningen då och då i blommiga morgonrocken). Jag har också slutat hoppa från bryggor, klippor och bassängkanter. 

Den här sommaren har jag därför bestämt mig för att bejaka det lilla barnet. 

Oj, DET låter ju hur präktigt och terapeutiskt som helst. Men i alla fall. Barfota pyjamas-rundor i trädgården och hopp från bryggan är härmed införda igen. Och det är faktiskt roligt. Det GÅR ju inte att hoppa i vattnet utan att känna skräckblandad förtjusning och att det är roligt.

Vad grannarna tänker om mina pyjamasvandringar i arla morgonstund för att plocka hallon eller vinbär till youghurten bekymrar mig ingenting.

”Du är ju inte påklädd” tyckte Hjärtat när jag drog ut med en mugg i högsta hugg första gången. 

”Eeeeh, jo. Jag har ju pyjamas på mig. Ett fint prickigt nattlinne i ekologisk bomull”

”Jag är välklädd ju”.

Nu är han inte precis känd för barfotapromenader över huvudtaget men JAG blir glad av det. 

Kanske skulle folk bli lite snällare mot varandra om man möttes lite sådär över staketet eller vid brevlådan på morgonen i just  pyjamas??

Eller om man kunde få hopp från brygga en gång om dagen, tio dagar i sträck på recept istället för piller? Är ganska övertygad om att det skulle hända grejer i vissa fall.

Lite barnslig glädje. Tror vi behöver det. I alla fall jag!

Jobbelijobb

Tisdag. Tillbaka till jobbet. Cyklade genom en ganska tom stad, det lär vara annorlunda nästa vecka tänker jag.

Tog en kopp kaffe på trappan innan jag drog iväg.

Ohemult trött. Det blev sent men trevligt igår kväll. Lilla och Stora Systern, Hjärtat och jag åt tacos och skålade i bubbel för ett-årsdagen i Rosa Huset. Vi satt i uterummet, tände ljus när mörkret föll och beundrade sedan månen.

Hoppas ändå på en solig kväll med ett bad, middag i trädgården och bokläsning. Sommarnöje.

Gott Nytt År!

Idag har vi bott i det Lilla Rosa Huset i ett år. Vi trivs mycket bra men det har minst sagt varit tjorvigt på vägen.

Två dagar innan vi fick nycklarna uppdagades en vattenläcka i köket. Det resulterade i rivning av kök upp till köksskåp samt hela golvet. Det var blött. Snickaren våndades när han satte sågen i över hundra år gamla granplankor men det var inget att göra. Isoleringen var dyngsur och måste bort. Sen torktid, bygga-ihop-tid men lagom till advent var det klart. Köket blev väldigt bra och nu är det gjort! 

Under tiden fick Hjärtat skov i sin höftartros och kunde knappt ta sig fram vissa dagar. Långtidssjukskriven.

Strax före jul fick han så äntligen en kortisonspruta och det dämpade det onda. Han kunde börja röra på sig, klä sig själv och bli lite glad. Läkaren ”hittade” även smärtstillande medicin som hjälpte.

Jag blev sjukskriven en månad för utmattningssymptom och började äta antidepressiva igen. Det vände. 

Julen förflöt och det var mysigt att fira i nytt hus. Men vi var trötta efter höstens prövningar. Vi hoppades på det nya året, 2020. Då! 

Ja. Det gick ju som det gick med det. I januari fick Hjärtat ett njurstensanfall from hell. De är ju ofta det. Hem igen, tillbaka till sjukhuset. Ny medicin, hem igen. Känningar i stort sett varje dag men. Avvakta. Sen kom Corona, världen ställdes upp och ner och operationen sköts upp. Jag jobbade hemma och humöret, tålamodet och orken tröt som hos många andra.

I mitten på juli opererades så Hjärtats njursten bort och är nu smärtfri från det, äntligen. 

Ja. Så där, ungefär och lite till har detta första år förflutit.

Så. Ja. En kris seglade upp. Sjuårskrisen???? Inte en aning.

Nu har vi reflekterat och bestämt oss för att gå vidare. Det låter ju jäkligt präktigt, jag vet. Enkelt? Inte på något vis. Det kostar på att granska sina egna tillkortakommanden och erkänna att man kanske inte alltid är den mest samarbetsvilliga pinglan i världshistorien. Eller den trevligaste när frustration och tvivel smyger sig på.

”Var detta allt”?

Vice versa för Hjärtat.

Nu är jag tämligen övertygad om att vi inte är de enda som svajat när det är svårt. Det är ingen underdrift att säga att svårigheter tär på en. Man har olika sätt att tackla det och så ska man någonstans hitta en gemensam väg. Ibland går det fort och lätt, ibland tar det längre tid och är lite svajigt. Ibland går det inte alls. 

Men. Inte att förglömma! Det Lilla Rosa huset med sin charm, den fina gården och trädgården. Det går inte att låta bli att nypa sig själv i armen. Vilket ställe vi hittade. Uthus till Hjärtat, trädgård och uterum till mig!

Dagen till ära har sonen dessutom bidragit med en present: en guldfisk i dammen! 

Jag vaknade till ett meddelande: ”titta i dammen”.

Tassade ut över gräsmattan till dammen och där simmade den! 

Så, idag har vi konstaterat att vi klarat vårt första, helt klart lite svajiga år och önskat varandra ett Gott Nytt år. Varv två är inlett, flaggan hissad och en skål är utbringad.

En gör så gott man kan helt enkelt! 

Dagarna som går

Denna ledighet går mot sitt slut. En dag kvar. På tisdag börjad det på ”riktigt”. Men det ser ju ut som vädret ska bli fint framöver så det blir till att leka semester på kvällarna.

Har haft sköna dagar. Igår kväll var vi barnvakt åt Lilla N med kompis. Vi drog till skogs, till vatten och strand, åt på restaurang, var i godisaffären och körde fyra varv i en rondell till killarnas stora glädje. Sen somnade de sött i sina sängar. Även vi somnade ovaggade.

Idag har Hjärtat grundmålat uthuset. Åkt motorcykel! Johodå. Det står en ny en i garaget. En som Hjärtat kan sitta på. Noga utprovad. Han som skulle sluta åka stod inte ut. Men långresor blir det inte. I alla fall inte i år. 

Vi gjorde sen en utflykt till Läppe strandbad med bilen. Trevligt ställe. Åt sen lunch, tidig middag på uteserveringen vid Hjälmaregården, promenerade omkring en stund innan vi åkte hem. Jag somnade i bilen .....