Det här med våren ……...

Jag är ingen vårmänniska. Det bara är så. När andra faller i trans över vårsolen och vänder vinterbleka ansikten mot solen, går jag in och drar ned persiennerna. Jag blir deppig, om möjligt ännu tröttare och håglös. Det brukar hålla i sig i sisådär tre-fyra veckor och sen vaknar jag en morgon och "det" har runnit av mig. Jag brukar inte hetsa upp mig så mycket över detta faktum utan genomlider de här veckorna helst inomhus och de som känner mig vet om det och har slutat tjata om utefika och långpromenader i vårsolens glans. Precis som jag låter dem vara i september när det är min bästa månad på året och andra får panik över höstmörkret som närmar sig obönhörligen.
Tror att det är lite kopplat till min migrän, jag har, om möjligt, fler och kraftigare anfall på våren och det är väl nåt med ljuset en viss tid på året. Sen är det fult ute också. Kallt på nätterna, halt och eländig och skitvarmt mitt på dagen. Grusigt och svart, ful, hård snö utspritt här och där. Say no more.
TROTS detta våranfall har jag haft bästa helgen på länge! Träffat alla kidsen, Lilla N och Bästa Väninnan, lugn och fint och så gick ju Frans direkt till final i mellon! Hurra. Over and out!

Skönlördag

Den bästa lördagen på mycket länge avslutas med mellon. Min favorit är helt otippat Frans, heja heja! 

Nöjd och glad efter en toppendag! Frukosthäng med härliga ungdomar och Bästa väninnan, solskenspromenad, fika och lite barnboksshopping, middagsvila, god mat och trevligt sällskap. Gillar't! 

Bolltrollare och fredagsmys i sikte!

Hos sjukgymnasten igår fick jag ryggmassage. Gudomligt skönt. Så där så att tårarna bara rann.
"Islossning" kallar hon det för. Först tränade jag balans i sittande ställning. Låter ju plättlätt men för en som varit totalt vilse i pannkakan inklusive kroppen så är det en match, jag lovar! Hitta mittlinje, hållning och att andas samtidigt! Känna sittknölar och fötter utan att rasa ihop som en säck.
Vi pratade mycket om de här brottningsmatcherna jag har inom mig hela tiden, vad som är verkliga förväntningar kontra sådana jag skapar själv utifrån mitt sätt att förhålla mig till omvärlden. Verkligen svårt.
Så fick jag brev från en kurator. Jag gick ju ifrån min i höstas när jag tyckte det blev lite för mycket "det är bara att du tar och skärper till dig lite så ordnar sig allt ska du se". Nä, jag har skärpt mig så till den milda grad att jag alldeles tappat bort mig och jag orkade inte höra fler förmaningar.
I alla fall.
Jag fick en ny som var bra men som slutade ganska så snart efter vårt första samtal. Sedan dess, november, har jag stått på väntelista till en ny. Tillbaka till brevet jag fick igår:
"Du är placerat i kö och förväntad kötid är tre månader från dags dato". Eftersom jag då redan väntat i tre månader på att få en kallelse så blir det ju då sammanlagd väntan på sex månader. Och då är jag ett "prioriterat fall", d v s redan inne i rehabilitering och "det är av yttersta vikt att rehabilitering fortskrider utan uppehåll .....". Mmmmmm. Det kostar på att inte vara riktigt i form kan jag säga. Nä, det är inte akut och jag överlever. Skulle också ha ett och annat att inlägga i debatten om psykisk ohälsa, vad dessa evinnerliga väntetider faktiskt gör med folk men men.  I rest my case. Man behöver ju inte springa på alla bollar. Har jag hört.

Stark eller svag?

Jag vaknade 03.15 i natt med ett migränanfall from hell. Så där så jag skrämde slag på Hjärtat och så for hans nattsömn all världens väg. Jag fick hjälp att preppa mig med medicin och efter någon timme kunde jag somna igen, mest att likna vid en fettvaddsgråfuktigäcklig dvala. Vid sex-blecket kunde jag ta mer medicin och somnade om. Vaknade efter ett par timmar "som ny" men öm i skallen.
För mig inträffar då två val:
1. Gå upp, trycka i mig ännu mer medicin, dricka tre koppar starkt kaffe, duscha i en hast och flänga iväg till jobbet med solglasögonen tätt tryckta mot skallen.  (det där ömma i huvudet går nog över .....).
2. Gå upp, dricka vatten, stretcha lite, sitta i sängen och vakna till ännu mer, äta det jag kan äta i lugn och ro med neddragna persienner för att stänga ute den förbannade vårsolen, meddela jobbet att jag blir hemma.
Gissa vilket jag gjorde?

.........
...........
..............

För bara ett år sedan var val nummer 1 det självklara för mig FAST jag kört huvudet i den s k "väggen" tidigare och varit jättesjuk i flera år. (Vaddå?!? Jag hade ju kommit tillbaka ....).
Precis idag brottas jag med val nummer ett och känner fortfarande som att det är det som är det riktiga valet, duktig, plikttrogen och stark tjej men jag väljer nummer två.
Låt vara den här inre brottningsmatchen, jag är nu funtad så och kommer att ha de här två sidorna inom mig även fortsättningsvis. Jag kan stå emot och välja mig själv och vad min kropp säger.
Jag har ringt min sjukgymnast och får komma till henne för massage efter lunch och även det är en ny strategi för mig. Jag tar hand om mig. Skitsvårt men nödvändigt. Jag kämpar på!

När man väljer fast egentligen inte

Köksfläkt hittad. En variant för 2750 kronor skulle sitta som en smäck under kryddhyllan. Det skulle å andra sidan en mycket snyggare variant för flera tusenlappar till också göra. Velade lite ett tag men det som avgjorde saken var priset på bilreparationen. Hämtade ut pärlan i arla morgonstund, den har fått sprillans nya bromsrör och någon annan liten mojäng har bytts ut i ...... tja, någon led i framvagnen.

Bra bromsrör på bilen och andra fungerande mojänger = väldigt viktigt. Dyrt men nödvändigt.

Snygg köksfläkt = inte lika viktigt.  Praktisk och funktionell. Duger.

På en vecka har bilen "rasat ihop", diskbänksbelysningen och köksfläkten havererat och så slutade tvättmaskinen att centrifugera.

Med det konstaterar jag att nu får det allt vara nog och mars kan bara bli bättre ur maskinparkshänseende. Visst?!?

Idag firas sportlovet med en resa till IKEA, Lilla och Största Systern behöver shoppa lite. Alltså. Vad hände med åka-skridskor-dagarna-med-varm-oboy-i-sirapsflaska-med-raggsocka-runt? eller bus i pulkabacken? Undrade jag lite förstrött när shoppingaktiviteten kom på tal.

"Globala uppvärmningen och stora barn" var svar på tal.

Ligger något i det faktiskt.

Prioritering. Roligast går först. Väl?

Jajaja. Jag borde lagt pengarna på en ny köksfläkt istället för att flänga iväg till Gran Canaria. Men gissa vilket som verkade roligast? För någon månad sen rasade filtret från fläkten och inte ens med silvertejp håller det ihop. Jag har inte låtsats om det. Igår kväll drog så fläkten sin sista suck och om vi inte har lust att alldeles försvinna i lutzen-dimma bacon-os är det bara att ta tag i saken. Googla köksfläkt är härmed tisdagskvällens bestyr.

En måndag med guldkant

Jobbade idag. Hem och lagade middag. Sen blev vi sittandes vid matbordet, kidsen och jag, i flera timmar. Tända ljus. Prat om allt mellan himmel och jord. Jag gillar de där stunderna! Guldstunder!

Tulpanfrossetider

Igår preppade jag mig med Alvedon och Ipren och tog mig ut en sväng. Store Bror hängde på. Vi besökte ett stort köpcenter men det blev en snabb historia, för varmt, för mycket folk och för mycket allting. Åkte istället till ett mysigt fik och hängde där ett tag. Han provade en semmelwrap och gav den högt betyg. Därefter begav vi oss till "farmorns" blomsterbutik. Barnbarnets farmor. Tänkte att när jag ändå var i närheten kunde jag slå till på de utomordentliga fina tulpanerna hon har. Nu var hon inte själv i butiken, typiskt, men jag handlade ändå. Sen åkte vi hem och jag svimmade nästan i soffhörnan av ansträngningen. Bästa Mamman fick nästan spader när hon hörde att jag varit ute på vift men jag behövde andas lite annan luft än radhusluft. Idag njuter jag av fina tulpaner, att Hjärtat har varit här och monterat fast diskbänksbelysningen som rasade ned i diskhon och att jag mår aningens bättre. Orken är dock borta, gone, caput, finito. Har meckat ihop en smothie av apelsiner, citron, banan och spenat som sägs vara rena vitaminsprutan. Någon är i desperat behov av energi. Moi.

En lördag med Mons

Febern har släppt sig grepp men jag har så vansinnigt ont i kroppen. Som någon kniper i alla muskler och tröttheten är inte att leka med. I torsdags kväll däckade Store Bror så det är två sjuklingar som hasar runt i radhuset den här helgen. Han verkar dock redan piggare och jag tror han mumlar något om ålder eller så. Hmppffh. Igår kväll släpade vi oss till vårt Ica för att handla mjölk. Livsviktigt. Kaffe utan mjölk är inte kaffe och utan kaffe blir man inte frisk. Så är det bara. Vi fick katten i släptåg hela vägen, hon trippade efter så fint men sen avvek hon och satt på verandan och väntade när vi kom hem. Förnärmad. Det var ju kallt och snö!
Vika lite tvätt och läsa bok står på agendan idag. En ny bekantskap, Mons Kallentoft och "Vattenänglar".

En solskenshistoria och så skönt att äntligen kunna säga "ÄNTLIGEN"!

Vi är ett helt gäng som gläds åt Store Brors nya praktikplats. Ni som hängt här ett tag vet ju att tillvaron varit allt annat än lätt de senaste åren. 31 oktober förra året tog praktikplatsen på kyrkogården slut och sedan dess har sonen varit sysslolös. Nåja. Tre veckor i Thailand med kompisar var en efterlängtad "syssla" men sedan årsskiftet har det varit lite tunt med att ha något att göra.
För fyra veckor sedan ringde det på min mobil och en man, en kollegas man, sa att han hört att Store Bror inte hade något att göra, att så kunde man ju inte ha det och erbjöd sig att hjälpa till.
Kan säga att jag fick något av en chock. En "kan-sånt-hända-på-riktigt?-chock".
Det var alldeles sant! Kollegans man träffade sonen och berättade om jobbet. Sonen tände på det och kontakt togs med Arbetsförmedlingen och handläggaren där. Alla kontakter, papper och planeringsmöten fixades i ett nafs och sedan 1 februari är nu sonen "handräckningsassistent" på ett byggföretag. I första hand i tre månader, sen får vi se.
Med detta vill jag säga att "plötsligt händer det" och är så himla glad och tacksam. Glad över att det finns änglar som min kollega och hennes man, omtänksamma och engagerade, och glad över att det finns företag som ser potential och vågar satsa även på ungdomar som inte har lyckats i gymnasiet. Svårt att beskriva i ord vad det betyder! Att inte behöva kämpa, stångas eller slåss utan helt plötsligt flyter det på. En obeskrivligt skön känsla!!!!

Rapport från sjukstugan

Jag fick frågan hur det går att jobba halvtid. Det går bra. Beslutet att jobba två heldagar och en halvdag var ett bra beslut. När jag ändå är på plats så kan jag lika gärna köra på. Det ger en annan tillhörighet också, att vara kvar en hel dag. Svårt att förklara men det är så och känns bra.
Morgnarna. Jag som är en nattuggla har fått rattat om lite. Store Bror börjar sin praktik 06.45 och de dagar jag jobbar, skjutsar jag honom. Vi lämnar radhuset 06.20 och det är ….. väldigt tidigt. Andra dagar i veckan tar han 06.05 bussen. Utan knot, med matlåda och träningsväska i högsta hugg. Någon trivs på sitt jobb och är glad över sysselsättningen. Om man så skulle få till en vettig ersättning för ungdomar med praktik, liiiiiiite mer än 220 kronor om dagen, så vore allt perfekt. Men, man kan ju inte få allt. Praktik ger erfarenhet, ser bra ut på CV.t och bygger självförtroende. Bra så!
Förkylningen har kopplat sitt grepp och idag visar termometern 38 grader. Hjälpte alltså inte att äta en semla, tror jag behöver en till? !

När man pausat

Har jag slutat blogga? Nä. Tror inte det. Men det blev en paus. Semestern var välbehövlig. Så där välbehövlig att jag nästan fick ett ångestanfall över att behöva åka hem. Hade mycket väl kunnat tänka mig att stanna där i solen ett bra tag. Mmmmm, i en liten lägenhet, handla färskt bröd på morgnarna, bada lite, strosa på stranden, känna vinden mot huden, läsa, sitta och titta på folk på strandpromenaden. Sova när jag vill. Vakna när jag vill. Värmen gjorde gott för mina leder, det var längesedan jag var så smärtfri och det var en otroligt skön känsla!
Tiden går fort och nu har jag varit hemma i en och en halv vecka. Radhuset stod kvar, städat och fint och Store Bror förärade sin moder med tulpaner som välkommen hem-present. Glad blev jag. Sedan har jag jobbat, firat Store Bror som fyllt 20 år och umgåtts med Lilla N. Vardagspusslet läggs. Store Bror praktiserar och stortrivs. Lilla Systern med armen i gips stretar på sista terminen på gymnasiet. Just idag har jag krashat i någon slags förkylning med värk i hela kroppen och somnade på soffan klockan två. Har nyss vaknat, ätit en semla och så vansinnigt gott det kan vara!

Barnvaktsjobb

Sista dagen vid poolen. Solen gassar, vattnet svalkar. Inatt sov Lilla N inne hos mig och för att vara en unge som inte sover på nätterna, sov han bra tycker jag. Vi somnade 22.30, lite välling vid 2-tiden och så väckte jag honom halv nio.....och blev avlöst av farmorn o farfarn som tog hand om frukostbestyret med det lilla livet. De trötta föräldrarna tog emot sovrapporten med ett förvånat uttryck men det är bara så det funkar. Plötsligt händer det! 

Sand så långt ögat når

I morse klev jag upp tidigt och begav mig på en fotosession med svärsonen. Han skulle fota sanddyner och det gjorde jag med. Prick klockan sju gick vi från hotellet och travade på en halvtimme innan vi kom till Maspalomas. Det var kolsvart när vi gick men framme vid havet  såg vi en fantastisk soluppgång. Tyst, stilla, lugnt och vi vandrade mellan dynerna. Så himla vackert!

Tillbaka på hotellet smakade det bra med frukost. Till lunch har jag stekt en köttbit på en het sten vid bordet, valt mellan fanta apelsin eller citron och bestämde mig för cava. Spelat yatsy och busat med barnbarnet. Det var länge sedan jag kände mig så avslappnad och relaxad. Fast lite högg det i mammahjärtat när Lilla Systern hörde av sig, hon har ramlat och fått en spricka i handen. Gips i fyra veckor. Första akutbesöket på egen hand! Det gick ju bra!

Sköna dagar

Dagen idag. Tre timmar i ett spa, olika bad, massage. Badade i "döda havet", en mörk grotta med varmt saltvatten och där flöt man som en kork, en skön känsla. Lunch på det, en middagslur vid poolen. Ingen sol idag men det är varmt och skönt. Middag ikväll och efter det lär tant somna ganska ovaggad.....

Här är sköna dagar!

Semester. Finally!

Så har vi semester. En nätt liten skara på 13 personer inkvarterade på fint hotell. All inclusive. Sol. Poolhäng. Dotter med familj i rummet bredvid och gos med barnbarnet dagarna i ända. Om en timme väntar ett yogapass och sedan har jag bokat massage. Tror minsann att axlarna börjar sjunka nedåt, en skön känsla. Här trivs jag!