Dagens ”hoppsan”

Huset vi bor i har många lägenheter. Alla med terass eller balkong åt samma håll, mot havet. Sju lägenheter på varje plan, vi bor överst och där har balkongerna inget insynsskydd emellan utan man är, tja, nära. Hela helgen har vi huserat själva på övre plan, andra balkongen från hörnet på huset och inte tänkt så mycket på det. Lugnt, skönt, space.

Idag är det 1/7. Semestermånaden. Vi måste ha sovit som klubbade sälar eller nåt för när jag sömndrucket, i o f s iklädd solklänning (thank god) men med håret på ända och knappt vaken rasslade upp balkongdörren med en smäll, tänkte hälsa havet godmorgon i godan ro, stirrade åtta morgontidiga nya gäster förvånat på mig från andra balkonger. Dörren hade, eeeh, tjorvat och jag tog i. Därav smällen. Tog ett steg ut och tvärvände. Hade inte väntat mig morgonpublik. Suck. Slut på friden.

Klädde mig, kokade en kopp kaffe och gick ut igen. Började om. Det gick ju bra. Swedish people. Hela släkten. På båda sidor om oss. Jag gick in när de började hojta till varandra tvärs över mig där jag satt.

Man kan väl säga att poolområdet is taken. Nåväl. Vi har hyrbil och kan ta oss vart vi vill.

Igår åt jag en gudomlig risotto. Liksom kvällen före. Risotto. Kan vara det bästa jag vet. Med räkor. Med sparris, kyckling och tryffel. Att det dessutom intogs vid ett middagsbord fem meter från havet gjorde saken ännu bättre. Sen promenerade vi hem, tog oss uppför backen och somnade sött. 

Dagen idag är helt oskriven. Har inte planerat något vilket är en träningssak för mig. ”Ta dagen som den kommer”. Haha. Inte min grej men jag övar!