Omprioritering. Det nya svarta.

Nä. Det blir ju sällan som man tänkt sig så innan jag hann säga ”vackert väder” igår morse fick jag göra en brandkårsutryckning till Store Bror vars mående svajade till. In med honom i bilen, tillbaka till radhuset, baxa ur ungen, fixa kaffe, ringa Unga Vuxna, rigga för sällskap under dagen och swosch iväg till jobbet. Med tre minuter till godo ”gled” jag in på mötet med nya chefen. Fokuserad???? Ja. Faktiskt. Jag levererade det jag skulle, sen satt jag på toa en kvart och grät en skvätt innan jag kunde samla ihop mig för resten av dagen. Det blev heller ingen träning efter jobbet, orkade inte det. Dylika känsloyttringar tar energi, jag åkte hem och broderade istället. Min nya livlina.

Idag åker Cina-bilen till skroten. En era tar slut. Det känns faktiskt så, den där bilen har betytt mycket för mig och kidsen de senaste sexton åren. Den har tjänat oss väl och tagit oss på äventyr lite här och där. Det var ”bara” att ringa skroten och ha reda på rätt papper så kommer de och hämtar bilen, fantastiskt. Andra bilen inom ett år jag kör till skroten, börjar bli haj på det där. Så idag blir det ”Hejdå bilen”!