När man borde sova men inte kan

Egentligen borde jag sova nu men hetsåt kvarglömt godis (Hjärtats) och får sån hjärtklappning av socker så det går inte att sova än. Sockerrusningen måste gå över. Kan ta 20 minuter eller flera timmar. Att jag aldrig lär mig. Kunde ju stå på huvudet, göra 100 situps eller nåt när jag blir orolig men jag tröstäter.  Himla dumt. Jag oroar mig för mycket över för mycket och tränar på att låta bli men det är inte den lättaste plätten.

Helgen försvann fort. Fem timmar i en pingishall, ett besök hos mamma, en mellokväll, en handbollsmatch, snöskottning, planera sommarsemestern, boka boende efter planerna och ett kalas. Swosh. Helg över.

Vi fattade ett beslut om semestern: vi lämnar hojen hemma och bilar till Kroatien istället. Det svider. Fast det blir bra. Kidsen blev glada, de oroar sig när vi svischar runt i Europa på motorcykel. Var sak har sin tid. Och så kom jag på att jag kommer kunna ta med ..... flera par skor! Så messade jag med vår värdinna från huset i Trogir vi hyrde i somras, fick ett bra pris så vi slog till på en gång. Det känns skönt att vi vet vart vi ska, vart affären ligger, bästa badklippan, utsikten.   

För övrigt tänker jag på Stora Systern med pojkvän som varit i Tel Aviv över helgen och som hamnade i Köpenhamn istället för Arlanda på väg hem. Detta p g a all snö och de ska nu ta sig med buss hela vägen till Stockholm i natt. Det blir nog en lång natt och jag håller tummar och tår att det går smidigt och bra trots allt!