Tokshopping gör susen = sant

Två dagar på gamla nya jobbet har gått finfint! Trevligt och roligt att vara tillbaka. Lite nybörjarpirr men det hör till. Kafferast minsann. Och arbetsuppgifter. Sitter som en smäck.
SAMTIDIGT pågår en kamp för Store Brors skolgång. Hela tiden minsann men just nu väldigt intensivt. Man önskar sig nästan en Stavros att hala fram ur bakfickan.....
Och så livet med tonåringarna som ju är ett liv jag älskar så klart men det tar kraft ur en. När jag så känner mig lite ensam med ansvaret, så där så att det stockar sig i bröstet, känslan "hurskadetgåmedallting" blir jättestor och det börjar luta åt "dethärklararjagaldrig"-hållet.
DÅ!
Ringer Bästa Väninnan från Stockholm och är alldeles nära. Så nära att hon sen sitter i mitt kök, vi äter fruktsallad, värmer bullar och dricker kaffe. Så busar och gullar vi med barnbarnet som ju med sin pappa skjutsat farmorn till mig. Att hon sen åker vidare till Nya Pojkvännen gör ingenting för vi kunde träffas idag också. Massor med tid fick vi plötsligt. Och när man har någon att bolla sina trassligheter för, delge roliga saker, fnissa och "NÄE" och "VA"????? samtidigt som man äter lunch, fikar och shoppar tills vi droppar, ja. Det är då det löser upp sig där i bröstet och jag ser att det går att ta en sak i taget. Att jag måste vara en egen Stavros, att jag aldrig i livet tänker ge mig utan ungen ska ha det bra i skolan. Att ungarna reder sig bra och att jag gör så gott jag kan. Och det duger. Duger himla bra faktiskt.
Sånt kan jag komma fram till med Bästa Väninnan. När vi sedan skiljs och ska reda ut miljoners kassar, påsar och allt vi samlat på oss under dagen känns det bra. Tänk va? Vad lite shopping ändå kan göra? Och en vän. Fantastiskt!