Den här hösten har Försäkringskassan stökat kring ersättning som sonen sökt från 1 juli. I god tid. Ungefär i maj skickades alla handlingar in. Ja. Vi pratar försommar. Och tre månaders handläggningstid på det från just 1 juli eftersom eventuell ersättning var från och med då. (i förtid fungerar ingenting....hur skulle det se ut???? obs..ironi.....) Så vi hamnade i september/oktober innan kvarnarna malt klart och ett avslag damp ned i brevlådan.
Jaja. En överklagan skickades in och så en komplettering till den för något fattades i alla fall och så har vi väntat i en sisådär fyra veckor. Tills idag. Ett nytt brev damp ned i brevlådan med besked att Försäkringskassan har beslutat om sig och sonen får den sökta ersättningen tills vidare. Retroaktivt från 1 juli.
Jamen man blir väl glad och tacksam för det?
Jo men visst.
Men lite arg och uppgiven också. Det var ju rätt från början!?!
Ok.
Det här får läggas till handlingarna och vi går vidare. Men inom mig gnager en känsla av att det inte ska vara så här svårt, kämpigt och omständligt. Det kan inte vara så det var menat!
Åt detta kan man sucka och stöna, eller rätt och slätt säga GRATTIS! Jag väljer det senare!
SvaraRaderaAtt ha med myndigheter att göra kan få vem som helst hur gråhårig som helst.
SvaraRaderaJag möter dem varje dag på jobbet.
Tur att det finns färg till håret...
Markattan
Ja. Varför ska det ta sån tid och vara så krångligt, när det var rätt från början. Man kan bli galen för mindre. Skönt att ni fick rätt ändå!
SvaraRaderaEzter: Man får se det positiva, helt klart!
SvaraRaderaMarkattan: Det är en himla tur det finns hårfärg.... :)
I will not.....: Jätteskönt. Skönare idag när det "satt" sig lite. En seger. En till! :)