Himlen är oskyldigt blå

Ja, jag lyssnade på kroppen. Och knoppen. Igår eftermiddag låg jag raklång på gräsmattan under stora trädet och tittade rakt upp i himlen i fyra timmar. Fyra timmar. Stack emellan med lite frozen youghurt, hemmagjord och sen låg jag där igen.

På kvällen kom Hjärtat och jag blev irriterad. Inte på honom, o no, utan det är mitt system som reagerar på minsta sak. Den här gången skulle ett beslut om hotellövernattning tas. I Ängelholm eller Helsingborg??? Och i så fall, vilket hotell. Min hjärna orkar inte tänka ut saker. Han bokade, har inte en aning om var och är så nöjd med det. Idag har jag jobbat. Timmarna under trädet gjorde mig gott!