Det här korthuset…….

Har jobbat idag. Kanske borde jag vara hemma och vila kolsyrebenen ännu mer men jag är så dålig på att vara hemma. Orospöken och grubblerier brukar det bli då och det är ingen vidare vila. Heller. 

Nu är det i soffhäng och nyss kom ett sms från Store Bror som är på träning:

"du behöver inte hämta mig, får skjuts".

Se där ja!

Jag ligger kvar här en stund jag.

Lite House of Cards is coming up……………..

Hej hej sommartider…….

Högt tempo tar ut sitt pris. Kolsyrebenen är tillbaka, migränskiten och känslan av …… att allting är jobbigt.
Fast allting är inte jobbigt. Men att få kolsyreben som inte bär, tunga armar och huvudvärk al grande är jobbigt. I tre dagar har jag därför legat parkerad hemma hos Hjärtat. Där tänker jag inte ens tanken på jobbet, skitiga fönster, dammiga golv och liknande. Nä. Det sköter ju någon annan och där kan jag bara vara. Kolla Netflix, sova hur länge som helst och få mat serverad.
Då och då har jag blivit utbaxad på altanen och druckit kaffe vid bordet med prickiga duken. Det är inte jobbigt, inte ett dugg.
Kidsen har firat sin pappa i helgen som nu uppnått den aktningsvärda åldern av 50 så då var alla fyra där och hurrade. Sen kom de och kramade sin mamma som de fina kids de är och sen var det puss och hej och så var de på språng var och en till sitt som sig bör.
Jag väntar på att spana in ett avsnitt av Mästarnas Mästare, mentalt förbereda mig på att ändå jobba i morgon och att sen ha ett möte med den personlige bankmannen som är en kvinna. Vi ska gå igenom "pensionsplaceringsplanering". Tror att det är lite vuxenpoäng på det……..

Är du vaken, Lars ??????

Vi var endast fyra tappra själar på Zumban igår. Vanligtvis är vi 12-14 st. Det var alltså gott om plats att ta ut stegen, svänga loss och ge järnet. Om inte den här kroppen fått för sig att "lite ledont var det längesen vi hade". Det blev en försiktig dans på stället i stället för zumba ska jag.
Idag är det stelt och orörligt överallt, är åtminstone uppe och väcker tonåringar. Med jämna mellanrum so to speak. En praktikplats väntar, just nu ser det ut som de får en praktikant i pyjamas. Men jag ger inte upp! Vi ska inte åka förrän halv åtta och det är ju oceaner med tid dit. Allt kan hända!

Another day

Våffeldagen blev en snäll dag. Alltså en bra dag. Nu önskar jag att den här dagen går i samma tecken. Förutom våfflorna då. Kanske. Långt borta hägrar ett zumba-pass, en timme ren och skär underhållning på alla plan och energigivande. Nyss flög det snöflingor i luften....... Sol och värme. Tack så mycket!

Våffeldagen

Igår var jag på bio. Bara gick ifrån allting och satte mig i biomörkret. Sen gick jag därifrån efter ungefär 40 minuter. Har aldrig hänt förut. På vägen ut trampade jag på någons handväska så jag hoppas att det inte låg någon banan eller päron i …… (tänkt utifrån vad jag själv brukar ha i väskan.. nödproviant…).
Filmen jag tänkt se var "En familj - August: Osage County", två timmar och tio minuter lång.
Ett familjedrama, komedi. Så värst "komedisk" var den då rakt inte och trots att filmen är späckad med bra skådespelare så höll själva storyn på att kväva mig.
En dysfunktionell familj krisar å det grövsta, anklagelser haglar, elakheter staplas och en jobbig underton blev till slut för mycket för den här donnan.
Skådespeleriet var lysande. Kanske för bra? Kanske kom Meryl Streeps pillerberoende lite för nära, kanske tycker jag det är väldigt jobbigt när människor är elaka mot varandra även på film?
Pust och pu!
Rakt ut i marskvällen. Skönt att andas frisk luft efter den pärsen. Jag är nog inte in the mood för jobbiga familjedramer helt enkelt.
No.
Efter ganska lång tids turbulens är det snälla saker som är melodin.
Pussa på Hjärtat, klappa katten, krama kidsen, promenera längs ån och fota, kolla in Mästarnas Mästare på Svt.play och så där.
Lite easy going.
Äta våfflor i kväll. Som någon annan har gräddat. DET är snällt!

Busy, busy doing väldigt mycket

Hej min lilla låda!

Det ekar lite tomt och stilla här inne. 

I IRL är det däremot fullt upp. En hel del tid går åt till att vara på sjukhuset med Lilla Systern, värkutredningen är igång. Det värker i mamma-hjärtat när de sticker henne för tusende gången fast jag vet ju att det är för en god sak: det ska läggas ett pussel.

Så man sitter ju där, håller handen, tramsar och flamsar för att avleda sprutskräcken, peppar och stöttar när 114 frågor ställs och håller modet uppe.

Sen får man vänta. På provresultat, medicinutvärdering och andra specialister. Tålamodsmuskler tränas.

Det jobbas också. In masse. Lite för mycket faktiskt för att det ska kännas helt bra. Men just nu är det bara att bita ihop.

Det tänks också. In masse

Jag har precis tänkt ut att jag tackar "ja" till att föreläsa på kursen för anhöriga till missbrukare veckan före påsk. Jag har samlat mod.
Att livet är oförutsägbart visste jag redan och har tänkt en hel del på det med men Hjärtat har påmint mig ytterligare genom att få ett gallstensanfall som inte var av denna världen. Från frisk till hur dålig som helst på ett par minuter. Man tänker inte alls då utan vill bara att det ska bli bra. Så fort det bara går.  Rädslan kommer efteråt. När man hinner tänka på hur det var, att det var tur att det inte var något annat ännu allvarligare och så vidare. Idag mår han bra. Man vill att det ska fortsätta vara så. 

Söndag

Rapport från radhuset:

Store Bror har utökat sin praktik till tre dagar i veckan.
Idag debuterar han i A-laget i sin klubb.

Lilla Syster är inskriven på Barnkliniken och ska utredas ytterligare angående den evinnerliga värken.

Jag har utökat träningsdosen med två långpass i veckan. I grupp. I "gå-fort-som-tusan-spåret". In alles med zumban nu tre träningspass i veckan.

Har fått en inbjudan att föreläsa på en informationsträff för Anhöriga till missbrukare. I egenskap av att jag levt som medberoende och själv gått en sådan kurs. Jag samlar mod!

Tröttheten är fortfarande förlamande stundtals. Har varit och tagit prover, väntar på svar.
Den godaste suvlakin jag ätit utanför Grekland åt jag i Gnesta i går. Vyer vidgas.

I rabatten har krokusar kommit upp.
Det har snöat i natt men solen skiner. Det är läge för en långprommis.

Busy doing nothing at all

En utflykt stod på agendan idag. Jag när en ständig längtan till havet, klippor och känslan av rymd, frihet och plats att andas så färden gick till Stendörren, ett naturreservat.

Ett par timmars vandring där, fika på en klippa och småprat om allt och ingenting fick mig att landa och slappna av. 

Mitt i en stormvind……..

……. finns Hjärtat.
Som får mig att vara med och mecka Cobra-bil, tycka om våren lite granna och längta efter motorcykelturer. Känna vinden i ansiktet och den där frihetskänslan……
Apropå att mecka……
Inte min bästa gren men hans.
Jag får vara med fast jag tappade verktyg på karln när någon "spindelsgrejsmojäng" skulle bytas på Cina-bilen.
Har jag lust att vara med?
Nja. Kanske motvilligt? Nyfiken?
Fast.
Hade någon sagt till mig för ett år sedan att jag skulle tillbringa söndagar, fredagskvällar och en och annan annan kväll i ett garage och vara
1. mest i vägen för den som ska hålla på,
2. bli nyfiken på hur vissa grejer faktiskt funkar på den där bilen,
3. komma på mig själv med att tycka att det är roligt och spännande och se hur miljoners med bitar, delar och attiraljer faktiskt blir en bil,
4. längta efter första provturen.
Då.
Hade jag sagt:
"in your dreams".
Men här är jag nu.
Och.
Gillar´t!
Behöver det.
Motvikt mot vardagen som just nu far fram som ett expresståg med mig, kidsen och tillvaron.

Som det är

The little sister har ont i sina höfter. Sex månaders utredning visar inget, alla prover, alla bilder och tester ser bra ut. Allt är bra förutom att hon har ont. Stundtals vansinnigt ont. Det är jobbigt att stå bredvid och inte kunna göra något. Nu väntar vi på tid till ny doktor, en second opinion på uppmaning från läkare nr 1.
Först ska hon hämta ännu ett pris: den här veckan blir hon utskriven från Ätstörningscenter. En stor seger!

Telefonera mera……….

Den här veckan har gått fort. Urfort. Jag har räknat ut att jag tillbringat ungefär 3,5 timme hemmavid i telefon för att
1. få besked om Lilla Systerns röntgenbilder,
2. få besked om NÄR hon får läkartid,
3. få besked om var hennes inringda recept tagit vägen eftersom de kommit bort i cyberspace på väg till Apoteket. De kom fram när hennes doktor skrivit dem efter ytterligare två samtal.
4. rätta till samtliga fakturor från Tele 2. Säga upp mobilabonnemang krävfa sin kvinna……..
5. komma fram till ny LSS-handläggare,
6. så småningom övertala den nya LSS-handläggaren om att fullmakten Store Bror lämnat in är giltig. (fick en ursäkt så småningom, bra där).
7. få till banktid för sonen. Inte helt enkelt där heller eftersom han fyllt 18 och även den fullmakten att jag sköter det hela ett tag till tydligen var väääääldigt otydlig.

Ja. Det var det det. Att jag sen suttit åtta timmar om dagen, fyra dagar i rad i telefonsupport på arbetet fick mig att kryssa i en ruta när jag fyllde i en jobbansökan:
"Har du telefonvana"?
Jajamänsan. Hur mycket som helst. Lite av min bästa gren faktiskt.

När man glömmer

Är inne i en stressig period just nu. Massor på jobbet, en hel del att fixa hemmavid och så den här tröttheten. Pah. Förlamande stundtals. Så jag missade en mammografitid härförleden. Ja. Jag vet. Sånt går man bara på. Blev lite förgrymmad på mig själv faktiskt. Har tänkt att "jag kilar ju bara tre trappor ned" på jobbet, ber om ursäkt och beställer ny tid. Har inte blivit av men igår fick jag en ny kallelse på posten. 

"Vi vill återigen bjuda in dig för hälsoundersökning av brösten".

Kan säga att jag blev uppriktigt tacksam. Tiden är nu inskriven i almanackan med stora bokstäver och även inlagd i ajjfånen. 

Det här är viktiga grejer!

Livstecken

Vår. Så sakteliga. Gör saker med den här kroppen. Vi lever på i radhuset, jobbar, sover. Ja. Det är väl det just nu. 

Ny cykel på ingång, alltså har jag fattat ett beslut och det är ett gott tecken. Ut i våren vill jag också, ska bara sova lite först......