Hej hej sommartider…….

Högt tempo tar ut sitt pris. Kolsyrebenen är tillbaka, migränskiten och känslan av …… att allting är jobbigt.
Fast allting är inte jobbigt. Men att få kolsyreben som inte bär, tunga armar och huvudvärk al grande är jobbigt. I tre dagar har jag därför legat parkerad hemma hos Hjärtat. Där tänker jag inte ens tanken på jobbet, skitiga fönster, dammiga golv och liknande. Nä. Det sköter ju någon annan och där kan jag bara vara. Kolla Netflix, sova hur länge som helst och få mat serverad.
Då och då har jag blivit utbaxad på altanen och druckit kaffe vid bordet med prickiga duken. Det är inte jobbigt, inte ett dugg.
Kidsen har firat sin pappa i helgen som nu uppnått den aktningsvärda åldern av 50 så då var alla fyra där och hurrade. Sen kom de och kramade sin mamma som de fina kids de är och sen var det puss och hej och så var de på språng var och en till sitt som sig bör.
Jag väntar på att spana in ett avsnitt av Mästarnas Mästare, mentalt förbereda mig på att ändå jobba i morgon och att sen ha ett möte med den personlige bankmannen som är en kvinna. Vi ska gå igenom "pensionsplaceringsplanering". Tror att det är lite vuxenpoäng på det……..