Victory

Man kör yngling till praktik i arla stund. Upptäcker att handledaren inte har kommit och insikten att den unge mannen ska stå i tunn träningsjacka och vänta utanför i okänt antal minuter gör att jag i ett svagt ögonblick ängsligt säger:
"…eeeeh… du kan få låna min kofta"?????!!???
Alltså. INGET får störa de här rutinerna och man tar till det man har. En kofta.
En vit långkofta utan knäppning med sjalkrage.
Som krängs på.
Träningsjacka utanpå.
Sen åker jag och ser i backspegeln hur han står där med min långkofta hängandes under tunna jackan.
Men han står kvar.
I kvällningen får jag veta att det var svinkallt, att han väntat i femton minuter och att han nog ska börja ta med sig kaffe i termosmuggen om det händer fler gånger.
Ni som hängt här ett tag vet ju. Hur krångligt och skört det kan vara. Hur glad man blir för varje framgång, för varje seger över vardagen och tillvaron.
Han är min hjälte med eller utan långkofta!