Skoskav. Typ.

Den där attacken efter Djävulsdansen håller i sig. Är retlig, ledsen, trött och förvirrad. Jamendetlåterjutoppen. Eller inte. Det blev heller inte bättre av att vi fick i oss något olämpligt igår och har tillbringat natten på toaletten. Magpaj al grande. 

Hjärtat likaså.

Det är då man rannsakar allt man ätit av samma sort men kommer inte på vad som kan ha varit tokigt och tackar högre makter för två badrum. Ja. Fast jag längtade hem………. Det är alltid skönare att vara hemma hos sig själv när man inte mår så bra.

Nu är jag hemma. I radhuset. Har landat i soffan, något matt efter nattens prövningar och efter att ha hängt upp tvätt hemma hos Hjärtat. 

A men!

Det är väl tur man ändå känner varandra väl när dylika sjukdomar slår till. Det blev en hel del tvätt om jag säger så och jag hade dött på fläcken om vi nyss träffat varandra.

Sen.

När vi fått i oss lite rostad bröd och en halv kopp te missförstod vi varandra vad resten av dagen skulle innehålla och jag med mitt ojämna jämna humör, för tillfället ständigt retlig, ledsen, trött och förvirrad, ställde till med en, host,harkel….. scen och åkte hem till mig.

Swoooooosch. 

Kanske står han där än, förvirrad i hallen och undrar vad som hände.

Fast det tror jag inte. Jo. Att han undrar vad som hände är jag övertygad om, me too, men står kvar. Not.

Det är nog jag som "lider" mest.

Av ett hiskeligt humör, av skav i hjärtat och en känslomässig berg-o-dalbana.

Suck.

The middle age.

Djävulsdancer hit och hit. (jag dansar hellre salsa…..)

NOT a piece of cake. Om någon frågar mig.