Igår behövde jag kontakta vårdcentralen för sonens räkning. Jag hade laddat ordentligt med tanke på senaste vårdkontakten som blev ett mindre slag, men döm om min förvåning när jag stötte på en utomordentligt trevlig, förstående och insatt sjuksköterska.
Blev alldeles paff ju!
Att jag inte behövde bli upprörd, arg, ledsen eller frustrerad utan fick bra kontakt direkt och sonen fick en tid på måndag.
A men!
Jag var tvungen att fråga henne om detta, hur det kom sig att det gick så lätt och hon lät lite förvånad:
"vi har många patienter som inte klarar att ringa själva, vi är vana att hantera detta".
Se där ja!
Det finns hopp. Banne mig! Tant blev glad igen.
Det kan jag behöva. Det är tungt nu. Landet Depression har knackat på dörren, tillvaron gungar och vi tar en dag i taget. Vi har varit här förr. Det gör det inte mindre tungt eller svårt just när det är men rätt som det är………
Det j-la landet :( Där vill man inte vara, inte att ens nära och kära ska vara där heller!
SvaraRaderaVad bra att du fick "rätt" sköterska den här gången!
Ge Store bror en megakram från oss! Han är bara så himla go, den killen!
(Tror minsann han brås på sin mamma ;) )
Skönt att DET gick bra iaf. Kram, ska bli roligt att ses - det är ju snart!
SvaraRadera