Jag tänker inte delge er något recept på något smarrigt, tänker att ni har era favoriter.
Nej, idag kommer en liten påminnelse om hur man kan tänka kring mat och ätande i sällskap.
Jag var på lunch, vi var flera. Det beställdes två olika rätter och vi som beställde schnitzel fick en gigantisk sådan som täckte nästan hela tallriken.
”Oh, mumsigt” tänkte jag.
Då började det. Någon som inte beställt schnitzel talade ideligen om hur mycket mat det var, att hen ALDRIG skulle orka äta så där mycket, och SMÖR, det ligger SMÖR ovanpå maten, vilket slöseri med så stor schnitzel oj, så mycket, VEM kan ens äta så där mycket, absolut ingen borde ens äta så där mycket o s v.
Det blev spänd stämning och hen ombads av annan i sällskapet att vara tyst. Med rätta.
Vad skulle vi prata om nu?
Kan säga att sådana kommentarer om mat förtar lite av trevligheten. Man kan tycka det, men allt man tycker behöver ju inte presenteras för andra i tid och otid.
Det här var otid.
Så var vi i matdiket igen. Skuld och skam kring mat. Inte äta för mycket. Helst ska man väl inte äta alls. Smör. Satans påfund.
Jag som levt i ätstörningslandet blev illa berörd. Det borde alla bli. Kommentarer om mat kan förgöra folk.
Jag åt inte upp hela min schnitzel. Nu orkade jag inte hela men tänk om jag gjort det? Och samtidigt hört att ingen orkar äta så mycket?
Nä. Ibland finns det bara en sak att säga:
Håll käften.
Man blir frustrerad. Jag orkar en hel pizza, det är också lite ”dåligt ”. Vi delar ibland, då blir inte jag mätt🙄
SvaraRaderaHar ju också levt nära en ätstörning, så jag reagerar också. Varför bryr andra sig ens? Och viss mat kräver en klick smör 🤓
God torsdag! Eval8
Det är så mycket som är ”dåligt” som präntas in i oss. Det dåliga är ju att det matas med kroppsideal som är helt orealistiska och det anses normalt. Och att folk pratar utan att tänka efter. Skuld och skam. Det kan vi klara oss utan.
Radera