Summa summarum

Söndagsfrukost på köksaltanen i skugga. Inte lika varmt idag, än, så för första gången på mycket länge, har jag en tröja på mig. Dricker kaffe och läser bok. Funderar på hur i all världens dagar jag ska orka upp till jobb i morgon??? 

Vädergudarna ”hotar” med temperaturer upp till 33 grader så det blir till att leka semester efter jobbet. Bada, ligga i skuggan, vad som.

Hamnade i en ”trötthetsdiskussion” igår med anledning av att jag svarade ”nej” på frågan om jag nu var utvilad efter fem veckors semester. Man ”ska” vara det förstår jag men om man som jag lider av kroniskt trötthetssyndrom och har utmattningssyndrom i bagaget är ”utvilad” en känsla som aldrig infinner sig. Dagsformen bestämmer hur lätt eller svårt det är att ta sig an dagen. Dagsformen beror på, som för alla, vad jag gjort innan, sovit, ätit, hur det varit runt omkring mig, hur svår ledvärken är o s v. Jag vaknar alltid trött. Ständigt. Vart jag än är, vad jag än gör. Därför är ledighet skönt, för jag kan vara i min egen takt. Borde man då flänga Europa runt på en motorcykel? Varför inte? Det har gått bra. Vi kan stanna när vi vill, pausa, planera om och bestämma i vår egen takt. (Eller min takt). 

Jag skriver inte om detta varje dag. Det är ett sätt att leva. Att ha ständig värk, mer eller mindre, är i sig uttröttande men simning och träning gör bättring så då gör jag det. Problemet är mest att hushålla med energin. Viss batteritid  ska räcka till och eftersom jag vet att den är begränsad, behöver jag välja för att inte köra i sank alldeles. Och hur svårt är inte det? Att välja!?

Tror för övrigt att just återhämtning är en underskattad aktivitet. Att vi i vår iver att vara så effektiva som det bara går glömmer bort det. Återhämtning och reflektion. Borde vara obligatoriskt på schemat och kalendrar både i skolan och arbetslivet. 

Är jag då nöjd med semestern?? Ja! Utan tvekan! Så mycket fina platser, upplevelser och äventyr jag upplevt! Sitter som bomull kring hjärtat. Och stunderna med kidsen! Sol, sommar, bad och kärlek.