Styrfart

Vi valde att gå ut och titta på fyrverkerierna igår och behövde inte gå så långt, rakt över gatan så var vi nere vid vattnet. Piren där fyrverkerierna sköts upp ifrån låg snett över så vi hade första parkett tillsammans med tusentals andra. I snöglopp och isvindar stod vi där och tårarna bara rann, ett nytt år kändes plötsligt så överväldigande och jag ville bara åka hem och hålla om alla kids. Det gick ju inte så Thank God för messenger!

Sen höll vi oss inne, dinerade på rummet, drack lite bubbel och vid tolvslaget stod vi i fönstret och såg natthimlen explodera av fyrverkerier. 00.10 sov jag!

I morse vaknade jag vrålförkyld med ont i kroppen, också ett sätt att börja ett nytt år på! Tänkte att jag inte varit det trevligaste sällskapet på denna resa men Hjärtat försäkrade mig om att det är jag alltid ändå oavsett sinnestäming, förkyld eller inte. Hmmm. Men jag behövde höra det och efter frukost och vila-lite-till rullade vi hemåt i ännu mer snöglopp och regn.

Nu ligger jag nedbäddad hemma hos Hjärtat. Ipren, näsdroppar och te står på menyn, har kollat läget med kidsen och allt är lugnt.

Jag har att jobba med, att våga lita på att det bär med de verktyg vi har och inte vara så kontrollerande. Inte den lättaste plätten men ett mission! 

Ja, det var det det här årets första dag!