På jobbet ramlade det in bråttomgrejer, krångelsaker och oklarheter så jag fick anstränga mig för att hålla just fokus. Prioritera, delegera i en hast. Sen gick jag hem, stannade på Ica, blev stoppad av en människa som hejade så glatt och började prata. Men jag kom inte ihåg vem det var och mindes inte var vi träffats. Sen blev det ju försent att fråga vem hon var och hon fick leda samtalet tills hon kände sig klar och gick med ett ”hälsa hem”. Undrar vilket hem? Mitt? Klart ofokus på den sammanstötningen. Nåja. Det klarnar väl. Hon såg glad ut, alltid något.
Nu är det fokus på fredagsmys. Vitt vin, räkor och somna i soffan. En klassiker!
Vad gott det lät! Hemskt när man träffar någon som man inte kommer på vem är....
SvaraRadera