Söndagsallt

I den här allt-eller-inget-världen jag lever i, har det idag varit: Allt.
Var uppe tidigt och röjde i Hjärtats vardagsrum (Renovering pågår..... hej, vad han ska ringa i veckan och undra var favoritfåtöljen är eftersom jag placerade den bakom soffbordet istället för framför......), dammat alla bokhyllor, sorterat in jobbpapper som låg arkiverade i soffan, dammsugit och torkat golv.
Sen åt vi frukost och jag gick en lång, snabb promenad, hem igen, bytte om och åkte till Bästa Mamman med Lilla och Stora Systern och vi bjöds på fantastisk äppelpaj. Efter ett par timmar bar det iväg hemåt igen, nu med en spjälsäng till barnbarnet i bagaget och väl hemma i radhuset monterades den i ett nafs. Det lilla livet ska snart sova över hos mormor och då måste han ju ligga bra! Känns bra att ha en spjälsäng i huset igen........
Store Brorens iPad som inte gått att ladda på fjorton dagar fick plötsligt spunk och började fungera igen. Snopen blev jag som "bara skulle testa lite"..... när makapären gick igång. Fixat kvällsmat, handlat inför veckan och så konstaterar jag att det är många timmar kvar innan sena kvällen och Hjärtat undrar oroligt om jag inte ska ta det lite lugnt?!
Jag har försökt förklara den här känslan, drivet jag får ibland och jag förstår att det kan verka konstigt. Ena veckan platt fall, nästa vecka full fart. Vart är lagom? Lunka-på-växeln? Jag har inte en aning och har väl spenderat 40 år med att klura ut det och försökt ändra om mig istället för att konstatera att det är så jag funkar. Av eller på. Med eller av. Ständig följeslagare är den envisa huvudvärken som jag försöker acceptera och hantera men som så många dagar begränsar mitt liv och mående. Kanske är jag något på spåren där men jag tar inte ut något i förskott. Konstaterar bara att jag klarat mig från något större migränanfall sedan i måndags. Jag känner av det men det har inte brutit ut fullt och jag tar en dag i taget.