Näe. Jag vet inte vad jag ska skriva. Sitter och fnular och försöker men det vill sig inte riktigt. Somligt som händer i livet bedövar och man förstår bara inte. Efter en skakig och tung vår på många sätt blev det ju juni. Liksom av sig självt. Vackert och då tänds ju hoppet igen. Att man trots allt ska få ihop det här pusslet benämnt "life" och att allting nog ordnar sig till slut. Kidsen mår bra och Älsklingen hade ju kommit tillbaka. "Vi" är återfunnet.
Så ändras förutsättningarna och det som för andra blir rubriker i tidningarna och inslag på TV-nyheterna är verklighet för oss. I tisdags brann Älsklingens jobb ned till grunden och familjens livsverk gick upp i rök. So what to say? Att man tar en dag i taget? Att man är glad att ingen är fysiskt skadad? Att man är precis så stark som man behöver? Att allt har en mening? Att det nog tusan känns lite motigt trots allt. Ja. Precis så säger jag. Motigt är ordet.
Fy, vad tråkigt! Men vilken tur att ingen kom till skada ändå! Ja, livet är inte lätt, just nu är det tungt här också. Det vi pratat om tidigare har eskalerat och kräver åtgärd snabbt. Men köer, köer, köer!
SvaraRaderaJa alltihop tillsammans kan bli tungt, när hela livet om och om igen ställs på ända.
SvaraRaderaSäger så här. Att Älsklingen har en jäkla tur som har dig och kidsen att luta sig mot nu. Att du är en tunn växt som kanske ser späd ut men som är segare än de flesta, och dessutom blommar när man minst anar det!
Skickar en kram till er allihop!
I bloggvärlden får man vara med om det mesta. Från jublande lycka till mörka tragedier.
SvaraRaderaAtt Älsklingen och hans familj har det tungt just nu kan jag tänka mig. Jag hoppas att dom är ordentligt försäkrade så att dom kan starta upp verksamheten igen. Och trots allt, det är tur att ingen människa kom till fysisk skada.
Kram!
SvaraRaderaTragiskt, verkligen. Hoppas företaget kan återuppstå, likt fågel Fenix ur askan.
SvaraRaderaNär jag var ung på 70-talet hade vi dem som en av våra transportörer där jag jobbade. Fast då var de inte så stora, tror jag.
Usch o fy så hemskt, vilken mardröm!
SvaraRaderaVilken tur att ingen skadades, en klen tröst kanske, hoppas försäkringen täcker.
Såg att du gillar mina bloggar, välkommen tillbaka dit.
Kramis från mig!!
Å var det älsklingens jobb som brann. Hörde om det på nyheterna och reagerade eftersom jag har en god vän där i krokarna. Hoppas allt ordnar sig på ett bra sätt för alla. Tur, som sagt var, att ingen skadades.
SvaraRaderaNej vad tråkigt! Tur i oturen att ingen skadades.
SvaraRaderaStyrkekramar till dig!
Motigt känns som ett passande ord i sammanhanget...
SvaraRaderaMitt liv är också något av en bergodalbana. Om det är någon tröst.
Åh nej, va jobbigt med Älsklingens arbete.. Hoppas de hade försäkring och sådant.. Och skönt att ingen skadades!
SvaraRaderaMen förstår att det känns motigt som fan!! :(
Kram!!