Just i detta nu packar Stora Syster stora resväskan för färd ut i vida världen. USA är målet och studier står på agendan. I ett år.
"Jamenvanähämenvadkul" tror jag att jag sa när planerna kom på tal.
Kanske tänkte jag "gudihimlenvadlångtbortaochettheltårjagkommerlängtaihjälmig" eller nåt. Men, liten blir stor och flyger från mor................
Avfärden är på tisdag. Vi ska öva oss lite och därför åker hon på festival ett par dagar. Med färdigpackad väska i rummet. Och jag HAR suttit på händerna. INTE
Nu har jag ju redan övat på det här med kids som flyttar hemifrån så jag VET hur det blir. Vansinnigt tyst, tomt, skönt, konstigt, häftigt, oroligt om vartannat.
Men just nu är det nåt som gnager i mammahjärtat, kanske vissheten om att från och med tisdag blir det inte som det alltid varit. Hon flyger verkligen ur boet och jag har "bara" två tonåringar hemma. Man behöver lite tid att vänja sig helt enkelt.
Åh...vad läskigt spännande! Vad ska hon plugga?
SvaraRaderaFru Venus: Hon ska plugga engelska, pedagogik och musik! Hur kul som helst!!!!
SvaraRaderaHrm...kul för henne, men inte för dig! Visst, ett år går fort, men klart ni kommer att längta från varsitt håll!
SvaraRaderaKramar till mamman idag då! Och önska Stora syster lycka till från oss!
Du beskriver det bra, alla de där motsatta känslorna, det bra, det dåliga och såklart förändringen i sig.
SvaraRaderaDet är verkligen ett hopkok av känslor som drabbar en när barnen lämnar föräldrarhemmet. Men jag har trots det alltid tyckt att det har känts bra i botten att dom vill klara sig själva. Bara dom vet om att man alltid finns där om dom behöver hjälp eller goda råd. I vårt hem är det maken som har svårt att sätta sig på händerna.
SvaraRaderaja jösses, vi är liksom i samma läge, du och jag.. Min tjej är redan i USA, men ännu inte hos sin värdfamilj.. Ska din dotter bo själv eller med kompisar?
SvaraRaderaKram på dig!!!
Pia: Hon ska bo själv. Eller. Dela lägenhet med tre andra.
SvaraRadera