Hittepålördag

Man tar tre "kyrktanter", lämplig tågavgång, kaffe, ett paket Bragokex och man har grunden för en trevlig lördag. Sen sitter man där på tåget och pratar, pratar och pratar. Kliver av och kryssar fram till Sturekatten. Parkerar sig i lämplig soffa och avhandlar tiden sen sist. Tar lite tid faktiskt. Mycket roligt, lite sorgligt och tankeväckande får man sig till livs. Därefter beger sig tantligan till Hallwylska palatset för en dramatiserad visning. Men hej och hå vad jag blir påmind om vad ordning och reda är.......... Drygt en timme senare är ligan hungrig och vimsar sig fram till en restaurang som serverar libanesisk buffé. Passar ju finfint eftersom en av oss ska resa till just Mellanöstern nästa vecka och redan drömmer om den goda maten där. (det är inte jag som ska resa dit just nu, jag får vackert vänta till nästa höst). Ja. Och så Gamla stan en sväng. På små gator och gränder som jag inte visste fanns. Hur kan det vara?! Med kunnig person hittar man då ställen man inte hade en aning om. När jag så i sena kvällen ramlar in radhuset igen, påfylld av energi i goda vänners lag, blir serverad middag av Älsklingen, hinner kolla lite på "Så mycket bättre" tänker jag att det helt enkelt inte kan bli så mycket bättre.

Hör! Vad tyst det är!

Kommer hem efter en lång arbetsdag. Är först på plan. Radhuset är tomt, tyst och mörkt. Lovely! (ja. man får tycka så). Tänder lite ljus och en myslampa i köksfönstret. Häller upp ett glas rött och sätter mig i soffan. Lyssnar på tystnaden. Hinner ikapp mig själv. Tänker på veckan som varit. Ups and down. Raketfarten. Har en timme till, sen kommer resten av the familia. Efterlängtade. Ska bara lyssna lite till på ett tyst radhus. Lovely!
Trevlig helg!

Mormors skåp

Från säker källa vet jag att vackra oktober ändå har något vemodigt över sig! Jag menar, i oktober KAN ju solen värma så pass att det nästan bränner lite på benen genom svarta jeansen om man sitter mitt i solgasset, i lä, mot en vägg. Och ändå vet man att bara man sticker näsan lite utanför just DEN DÄR solstrålen så är det ganska kallt. Kallt och klart. Jag undrar lite över det där, att det är så "klart" på hösten. Luften alltså. Överhuvudtaget har jag funderat väldigt mycket just den här tisdagen. Lite mer än vanligt faktiskt och det vill inte säga lite.
Till exempel har jag funderat jättemycket på överdelen till mormors gamla skåp som gick upp i rök i somras. I DEN DÄR branden. Den där branden som blev rubrik och sen glömdes bort. Vi har inte glömt den. Inte alls. Det var ju Älsklingens jobb och Rom byggdes minsann inte på en dag, det minns jag alldeles bestämt från någon lektion i skolan, och det är inte riktigt återställt på jobbfronten. O nej.
Sen hade vi själva en m assa SAKER där på lagret som brann upp. Världsligt. Jag vet. Men precis idag när jag satt med den där listan försäkringsbolaget ska ha, ja, då blir det ju en tripp längs memory lane, det är ju bara så det är!
Där kom överdelen till mormors skåp in i bilden. Jag fick nämligen för mig förra hösten att skåpet skulle vara en skänk så överdelen med blyinfattad vitrin, lite snirklig och väääääääldigt tjusig, fick vila på lagret så länge. Nu kommer då skänken förbli en skänk i all evighet och jag sänder mormor en tanke. För jag vet hur hon sparade och gnetade för att få ihop pengar till det där skåpet. Och hur fint vi barn tyckte att skåpet var i mormor och morfars hus långt där nere i Småland. I alla fall eget. För mormor fick nog en vacker dag och målade det svarta ekskåpet med turkos färg. Sen kokade hon egen fernissa som hon målade i många lager ovanpå, lite gulnat blev det allt. Lite strimmigt.Lite ojämnt rentav.
När jag fick skåpet i min ägo ägnade min dåvarande man, tillika barnens pappa, en hel sommar åt att ta bort gammal fernissa och måla skåpet grått. Sen var den semestern slut...........och barnen fick leka i skåpet, typ minilekstuga, sen blev det linneskåp och vitrinskåp. Och nu är det alldeles bara en skänk. Det har jag tänkt på idag.

Halli hallå!

Måndag. Tack och lov inte hela veckan utan precis bara idag. Finemang!
Kanske var det nån som trodde att jag blev helt knäckt av "sovaövert"??!! Faktiskt nästan. Eller knäckt och knäckt. Dåndimpen fick jag i alla fall när det visade sig att flickebarnen, everyhopa ju hade löss.
Finfint! Så här haver det luskammats, lusschamponerats, tvättats och städats.
Hur märker man då de rara små lössen?????
Kanske tycker man att någon kliar sig mycket i håret. Kanske blir man lite misstänksam när någon funderar på om de har eksem i hårbotten. Kanske funderar man på att ta en sistaminutenresa till något varmt ställe?
Men. Det är bara att ta tag i saken. Eller kammen.
Precis alldeles nyss vek jag ihop de sista tvättade lakanen och stängde linneskåpsdörren med en suck.
Mot nya äventyr liksom.
Jag är tämligen säker på att jag inte behöver vänta särskilt länge!

Sova över!

Det skulle sovas över i går kväll. Fyra fjortisbrudar trängde ihop sig i Lilla Systers rum och hade väl försmäktat av syrebrist om inte den ömma modern så fiffigt öppnat vädringsfönstret i god tid. Syret plägar ta slut i vilket utrymme som helst som dessa sköna damer befinner sig i. Om de inte snackar slut på syret så sprejar de slut på det.
Kanske lyfter vän av ordning på ett eller annat ögonbryn när det snackas sovas över mitt i blanka skolveckan.
"Så gör man bara inte".
"Vad är det för ordning"?
Men, som vanligt har vi en annan utgåva av "normalboken" och när vi kommer till kapitlet "Vad göra när föräldrar jobbar natt och man inte vill låta barn sova hemma själva" buntar vi ihop tonåringar vars föräldrar jobbar så och lägger dem i Lilla Systers rum. Nu hampar det sig så att det i själva verket endast är ETT av barnen som har förälder som jobbar natt, de andra två sympatisovöver. Klart giltigt nattgästskäl.
Fullt kring middagsbordet alltså. In alles 7 personer. Precis som i gamla tider! Många kids, mycket mat, mycket prat och fniss. Tända ljus och myspys. På menyn stod hemmagjord fisksoppa med räkor, nybakt surdegsbröd och till efterrätt äppelpaj. Att sen de rara ärtorna fortfarande vid pass midnatt fnissade som galningar har måhända ställt till det för undervisande lärare idag. Maybe. Å andra sidan gick de utan prut upp halv sju spik i morse. Om de fnissade då också? Jajamänsan! Av sova över blir man glad! Det tror jag.

Man kan väl vänja sig!

O, vad vore en regnig oktoberdag utan pepparkakor, en kopp kaffe och IKEA-katalogen?! Här kan man sitta och njuta i bästa fåtöljen när det regnar som mest och njuta av att Älsklingen MINSANN är en kille med tur och fixade radhusets yttepytteträdgård i går. I solsken.
"Jag är förutseende" säger han då och påpekar att tur inte hade det minsta med det att göra utan att han planerade så efter att ha sett veckans väderrapport i söndags. Pah!
"Fusk" säger jag.
"Allt händer väl ändå hipp som happ"???
"Man går väl på känsla"?
Sen får jag ge mig för jag vill ju inte att han svimmar igen så det är bara att konstatera att vi är olika. Och att jag INTE har altanmöblemanget spridet över tomten längre. Lite ovant fast faktiskt ganska skönt!

Hej och hå!

I somras sa jag upp garaget. Tänkte att jag skulle spara lite pengar. Kändes plättlätt och som en himla bra idé. Då. Jag hade "glömt" att jag under vinterhalvåret måste gå upp en kvart tidigare för att hinna skrapa rutorna. Att jag måste fixa bra isskrapor för att körkortet, cd-fodral och naglarna inte funkar så bra. Att jag helst ska ha låssprayet i handväskan. För när låset är fruset och sprayen ligger i handsfacket händer det liksom inget mer. OM man inte har en tändare i fickan att värma nyckeln med. Har jag inte. Att lilla bilen inte skulle tycka att det är så himla kul att stå ute så den kanske inte alls har lust att starta? När jag vill?
Lyxproblem. I know! Det är himla skönt att kunna få ha lyxproblem ibland om nån frågar mig.
Sen. När Cina-bilen har fått nya vintersulor på för att vi ska kunna åka säkert unnar även jag mig nya sulor. Tillsammans fixar vi den annalkande vargavintern. Visst!!!?????



Mina nya darlings. Vinter, come on!



Fredagslyx!

Idag är det fredag! Tjoho! Idag är det dessutom en fredag när jag utökat min arbetstid till sex timmar i stället för fyra. Kan meddela att hjärnan var inte riktigt med på det. Nä.
Här är man nu inställd på fyra timmars telefonsupport och det är ungefär vad en ringrostig systemförvaltare mäktar med. När det sen visade sig att huvudet skulle fortsätta vara på skaft två timmar till EFTER lunch. Ja. Då var det ovant. Skavigt. Men tant segade på och seglade väl på den där räkmackan det blev till lunch. Den egentliga lunchlådan stod nämligen kvar hemma på hallbänken. Där kunde den stå! För vad är väl spagetti och köttfärssås mot en Räkmacka. Rakt ingenting! Så där fick jag lite fredagslyx helt oplanerat.
Sen var det lite märkligt att jag blev sugen på ett glas vitt vin till?! (eller inte). Mitt på blanka dagen?! Eftersom det inte passar sig på jobbet funderar jag på att tillfredställa det suget alldeles om en strax. Möjligtvis avnjutas i ett bad och vila trötta tassar. Lite stolt över en längre arbetsdag, en storhandling på ICA Maxi alldeles utan utbrott och att det helt enkelt har gått en hel vecka till och tant står på benen. Thank God its friday!

En arg tant har väl ingen dött av?

Det händer väl att jag gråter en skvätt av trötthet. Så där som mammor plägar göra då och då när saker och ting i livet känns övermäktigt. Det händer väl att jag gråter av ilska också. För ilsken är jag rätt så ofta. Faktiskt. Inte för att jag vill det utan för att det helt enkelt behövs. Det är ta mig tusan bättre att bli arg än att bli ledsen. Man får liksom mer gjort. Kanske inte ALLTID helt genomtänkt men en arg tant märks åtminstone.
Vad ska man då behöva bli så arg på?
Tja Det gäller att sålla. Att bli arg på att hallgolvet är belamrat med 113 par skor och skohyllan alldeles tom är totalt slöseri med tid. Att bli arg på att toalocket inte stängs efter toabesök likaså. Obäddade sängar. Liksom att kanelbullarna gick åt på två röda, att gräset på yttepyttetomten med all säkerhet kommer gå till vintervila alldeles oklippt och att altanmöblerna nog kommer att stå där de står och stått de senaste två åren även denna vinter. "Så behöver vi inte släpa fram dem nästa år" kan man ju tänka och skänka våren en tanke. Jag kommer vara garanterat först med utemöblerna i alla fall.
Nä. Sådana bagateller hakar jag inte upp mig på.
Orättvisor. Det blir jag förbannad på. Och att en del människor är så förbannat inskränkta, ljuger och roffar åt sig och sen sätter upp förvånade nunor och ingen har en jävla aning om nånting. Häpp. Då blir tant arg.
Och så blir jag så förbannat arg att det ska vara så svårt att få till det här med skolan. Jag dissar inte skolan vi tillhör, absolut inte, de gör så gott de kan med de yttepytte resurser de har. De trollar ta mig tusan med knäna men ledningen! Och våra politiker. Som snackar så vitt och brett om hur bra skolan SKA BLI! Men ursäkta mig! Vi som har barn i skolan NU DÅ?!
Ska vi bara dra en påse över huvudet och titta ut om ett par år när allt är rosenrött???? Skulle inte tro det. Nä. Där kommer ilskan in. För det GÅR ju att förändra. Om man är envis som en röd gris, står ut med att kallas besvärlig, få lagen läst för sig och läsa lagen tillbaka, hävda sin barnets rätt och hota säga att man tänker kedja fast sig i kommunalhuset och ringa lokala blaskan. Då i min lilla låda kan det hända att borttappade resurstimmar blir hittade igen och så är allt frid och fröjd. För nu.
Mamman går dock hem och gråter en skvätt för det tar på krafterna att bli så förbannad ett par gånger i veckan. Dricker en kopp kaffe, slår på radion och får hör "Sånt är livet" med Anita Lindblom. Vilket sammanträffande! Tänker att det vore trevligt att spana in nya IKEA som en vanlig människa och drar iväg med Älsklingen, Vi äter köttbullar för 19 kr, fyller på värmeljus- och servettförrådet, längtar efter alla barnen och vet att i morgon kommer en ny dag. Sånt är livet!

Oktoberfint!

Stora Systern ringer från Californien och berättar att de också har höst. Typ ca 20 grader. Tillfälligtvis. Senare i veckan ska det bli typ himla varmt igen. Sisådär 28 grader. Så varmt har vi INTE. Men himla fint, det har vi! So! This is for you, Stora Syster! (och alla andra som gillar oktoberfint, bästa månaden som sagt)!

 

  

 

 

 

"I love you too"!

Formtopp i sikte?

Den är bloggen får klara sig lite på egen hand minsann när jag är på äventyr. Det är en ny målarkurs som ska prövas in, lite mer timmar på jobbet och så DEN DÄR klädkammaren som ju sannerligen behöver ett ansiktslyft. Sen har Älsklingen kommit igång med träningen på allvar och fått upp lite fart i spåret. Då vaknar något inom mig och jag springer liksom efter. Fast helst ska jag ju vara före. Är inte allt en tävling? Egentligen?

Morgonstund............

Att vakna 07.39 när man börjar jobba 08.00 är ingen hit. Nä. Rent av lite stressande om någon frågar mig. Speciellt om man 08.00 spik ska vara stationerad i telefonsupport. Bättre starter KAN man ha. Men det slår mig 08.03 när jag sitter i bilen att jag åtminstone har väldrillade barn. För Lilla Syster var ju uppe i god tid och såg tämligen förvånad ut vid frukostbordet när mamman virvlade nedför trappan väsandes "shitshitshitshitshit" och bam, in i duschen. När jag så kastade mig ute genom ytterdörren (ja, jag klädde på mig först) förärade hon mig med en kopp kaffe att ta med i bilen. Se där ja! När jag så stämplade in 08.19, drog en lättnadens suck, genast började längta efter morgonfikat med tillhörande macka, skänkte jag barnet en tacksam tanke. Hon vet vad som behövs: Kaffe. Vad mer do you know to know?! Egentligen?! I morgon är det fredag. Thank God.

Oktoberglad

Onsdag. Mitt i veckan. Migränen har släppt så pass att jag kan njuta av ledig dag. En sån där dag när handling, tvätt, dammsugning och allmän uppryckning står på schemat. Det skiter jag högaktningsfullt i. Man får det när man närmar sig medelåldern. Eller får och får. Det får man väl alltid men jag känner att jag KAN det nu. Måste beror på åldern. Den nya trotsåldern.
Vad ska jag då göra istället?!
Jomenvisstskajagpåmöte. Store Brors skola behöver en mamma idag som påminner om barnets rättigheter och faktiskt skolans skyldigheter och utlovade löften. Till stöd följer Bästa Resursläraren med så jag hyser inga betänkligheter kring det mötet. Det kommer bli som jag säger. (jajajaja, mitt middlenamn är "obotlig optimist" och tänker så förbli).
Men sen?????????
Hela långa eftermiddagen?
Ja. Om jag inte blåser bort tänker jag gå en promenad med min man (to be). Sen ska jag läsa i min nya bok, dricka lite kaffe och laga en god soppa till middag. Den ska avnjutas tillsammans med Stora Systers bästa vän E som kommer hit. Det är ju premiär för Grace Anatomy i kväll. Får INTE missas. Vi håller på traditioner här. Stora Syster får hänga med på middagen via Skype. Det är planen so far en sketen onsdag i oktober! Bästa månaden om någon frågar mig!

Nu haver jag......

.... målat en hel helg! Riktigt frossat i färg och form.
Idag har jag tillbringat dagen i sängen. All alone, bara med huvudvärken from hell. Migränskiten var ju tvungen att banka till mig bara för att jag haft så trevligt eller nåt. Men. Trägen vinner. Här tänker jag ligga förutom när jag hasar mig upp såpass för att ta en ny tablett och minsann stod det inte en dator i vägen...........