Var är jag nu igen????

Google är ju en fantastisk uppfinning! När längtan efter Stora Syster tränger sig på och flickebarnet har annat för sig än att skypa, ringa och chatta med sin mamma, flänger den ömma modern runt på googlekartan över området och kollar läget. Med satellitvisning. Jamen! Känns ju som man är med i direktsändning! Marveles! Lite försprång mot resten av the familia skaffar jag mig också, när vi kommer dit till sommaren kommer jag att känna igen mig.
Det är min familj inte van vid, att jag känner igen något. Nä. Jag är mer åt "teflonpannehållet" och kan tycka ett gathörn jag nyss var i känns nytt och spännande. Å andra sidan har min familj rätt tränade ögonmuskler då det himlas med ögonen åt mig titt som oftast. Inga slappa ögonbottnar där inte!
Så google öppnar verkligen nya världar! Igenkänningsvärlden!