Konfirmation i sikte

Man tackar ex-maken och hans sambo för att de styr upp det här med konfirmationen i morgon. Särskilt tackar man för det när migränhelvetet bestämt sig för andra dagen i rad att just den här donnan ska vara i obrukbart skick.

Sen tackar jag mig själv för att jag var så förutseende och lagade ost- och skinkpajer tidigare i veckan. Lite husmorspoäng där minsann. Och framförallt pluspoäng i morgon när jag hasar dyker upp i lokalen på utsatt (nåja) tid med de utlovade pajerna. Hör tusan till att bjuda till konfirmation och stå utan pajer. Nä. Så kan ska vi inte ha det.
Däremot är det lite orolig på skofronten. För i planen ingick att jag skulle ta mig ut i det havererade förrådet och leta fram vår/sommarskolåda. Ser mörkt ut med tanke på huvudvärken.
Måhända kan jag åberopa något nytt skomode iklädd blommig sommarklänning med rosa kofta och vinterkängor på fötterna? Eller blå converse? Gummistövlar? Det är väl rent av inne? Finns det en dresscode för konfirmation?
Nu är det ju inte mig folk ska titta på men ni vet hur det är när man känner sig fel skoklädd? Man känner sig helt enkelt inte bekväm.
Bekväm är annars ett ord jag mer och mer bekantar mig med. Har det månne med åldern att göra? Bekväma skor kan man ju helt plötsligt längta efter. Ptjf. Här har man hela livet framhärdat att höga klackar VISST är bekvämt men sen gav fötterna bara upp. Utan att fråga mig. Himla sätt!
Nåja.
Får väl spreja vinterdojjorna vita tills i morgon så är saken kirrad. Eller vira in dem i folie. Silverkängor?
Lite I-landsproblemstankar så här i migrändimmans land.
Annars är det fredag! Det gillar jag!