Kyrktantsträff for life!

Jag har fått en fråga om hur gammal jag är. Förmodligen för att jag skrev att jag blev så arg och besviken att jag ville välta en bil. Eller ett skrivbord. Eller kasta telefonen i väggen. Och att intellektet rasade 47 våningar ned. Med det tänkte jag att jag var på en tre-årings nivå. Men det var bara en tanke för mig själv. Det kunde ju inte ni veta. Om ni nu inte redan vet hur gammal ung jag är.
Jag är snart femtio. Om det nu spelar någon roll.
Om femtioåriga kärringar inte får bli arga får jag allt skynda på, har bara någon vecka eller två på mig. Kanske tre. Nämligen.
Arg tänker jag fortsätta bli. När det är befogat. När någon gör mig eller kidsen illa till exempel. Då blir jag precis så arg jag vill. Men. Jag brukar inte vara långsint. Det är lite nytt för mig. En ny sida. Förmodligen har jag haft den sidan förut men den kanske inte har blivit triggad? Förrän nu?
Det är tröttsamt att vara både arg och långsint. Man har ju liksom lite annat att stå i. Egentligen. Så jag arbetar med det. Både det arga och det långsinta på lite olika sätt.
Idag har jag jobbat till exempel. Utan att välta skrivbordet. I promise that! Hann med att fika också och det är hur trevligt som helst där i kafferummet när det dyker upp fler och fler kollegor för varje dag så här i semesterslutstider.
Ikväll ska jag träffa mina kyrktanter igen. Utan dem vore jag ......... ingen kyrktant själv. Och det vore himla trist! I väntan på dem myser jag på framsidan av radhuset, ledig eftermiddag, sol, kaffe och en bok. Känns lite lugnare idag, lite skönare inombords. Har inte sagt "f*n" på hela dagen. Ett bra tecken!

En kaffepaus i solen sitter fint.

Höstaster börjar blomma...........

Rosen som jag trodde frusit ihjäl repade sig och blommar härligt nu.

Fjärilar och humlor gillar lavendelblommorna.